Maria
*
Man kan verkligen återkomma till Jobs bok, gång på gång. Job visade en beundransvärd tillit till Gud. När allt har tagits ifrån oss finns ”bara” Gud kvar. Det är nog, och det är också min erfarenhet.
Begär inte att Gud skall förklara allt som sker. Han har gett sig själv till oss och vi är inte i behov av alla detaljer. Vi måste ha förtroende för honom. Dessutom är livet här på jorden inte vårt slutliga mål.
*
Funderingar…..får man lov att ha, och att klaga får man också, så länge man inte blir bitter. Men det finns en hårfin gräns mellan sorg och bitterhet. Där har åtminstone jag varit en del gånger. Har du?
Funderingar….. De tar tid att inse att allt man kan drabbas av i livet är inte bara satans trick utan Gud prövar oss faktiskt inför vårt liv tillsammans då Jesus har hämtat oss hem.
Funderingar…..Gud vet vad vi går igenom. Är det en tröst? Ja det tycker jag, hur skulle man annars orka?
Funderingar…..Människor kan tycka, precis som på Jobs tid, att man måste ha syndat väldigt mycket för att få sådana hårda prövningar som många fått och får. Men: Lidanden är en del av livet- men inte alltid en följd av synd. Förstå det, det är viktigt, annars kan du själv missförstå och anklaga dig och andra för synder som inte ens begåtts. Fråga Job kan vi inte, men vi kan läsa om honom i hans bok i bibeln. Gör det. Det tar tid innan man förstår den. Det står i sista kapitlet 42 att Job ödmjukar sig inför Gud! Han fick be för sina vänner och han fick bli upprättad av Gud! det är stort! Tro på Gud och var ödmjuk och låt honom leda dig genom allt.
Läs om JOB:
_ _ _ _ _ _ _
Men människan föds till lidande, liksom eldgnistor flyger mot höjden.
Genom lidandet vill han rädda den lidande och genom nöd öppna hans öra.
Se till mitt lidande och min möda, förlåt mig alla mina synder.
Ty min själ är mättad med lidanden, mitt liv har kommit nära dödsriket.
Han ödmjukade deras hjärtan genom lidande, de kom på fall och hade ingen hjälpare
Det är min tröst i mitt lidande att ditt ord håller mig vid liv.
Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag glömmer ej din undervisning.
Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet. //VEM kan JÄMFÖRA sitt lidande med Jesus?
och styrkte lärjungarna och uppmanade dem att förbli i tron. De sade att vi måste gå genom många lidanden för att komma in i Guds rike.
Men inte bara det, vi jublar också mitt i våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet ger tålamod,
Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen.
*
Ja var uthålliga i lidandet och i bönen- Herren hör. Jag hade tänkt skriva om annat men jag vet så många med mig som funderar såhär och därför så finns texten här nu. /Hälsn
