Tretton orsaker till varför mysticism inte är förenlig med sann evangelisk kristendom.
1. DEN BLANDAR IHOP IMAGO DEI (GUDS AVBILD) MED ESSENTIA DEI (GUDS INNERSTA VÄSEN).
Den österländska mystikern hävdar att det i varje människa finns en gudomlig gnista, att Gud bor i varje själ, universellt. Mystikerns mål är att finna ”gud i sitt inre”, den universella anden, den yttersta verkligheten, genom metoder varierar från olika former av bön eller meditation till att använda svampar, kaktusar eller andra kemiska substanser som förändrar medvetandet. Den så kallade kristna mystikern modererar, under påverkan av spekulativ nyplatonism, som i sig själv var en synkretistisk blandning av hednisk mysticism och grekisk filosofi, den österländska mystiska undervisningen om den universella gudomliga gnistan i det inre, så att den kommer att framstå som att den är i överensstämmelse med ortodox (renlärig) kristen undervisning.
Vi finner därför att den österländska mystikerns ”universella gud i hans inre” omdefinieras som Guds avbild i varje människa. Det kan tyckas vara ett smart drag, men det finns betydande problem med detta, därför att Guds avbild i människan aldrig var en faktiskt befintlig gudomlig gnista, en del av Gud i människan. Guds avbild i människan är inte Guds substans eller väsen. Att tro detta skulle vara fruktansvärt i oenlighet med bibeln. Det är sant att aposteln Petrus använde uttrycket ”få del av gudomlig natur” (2 Petr. 1:4), men detta riktade sig till de som trodde på Jesus Kristus, snarare än till hela det mänskliga släktet eller en grupp av elitistiska mystiker, som händelsevis utförde de rätta metoderna.
Som Thomas Watson påpekar i sin Body of Divinity, sker detta att få del av gudomlig natur ”inte genom identitet eller förening med det gudomliga väsendet, utan genom en förvandling till gudomlig likhet”. Likaledes förklarar A.A. Hodges att ”denna förening innebär inte någon mystisk sammanblandning av Kristi person med hans folks personer”. Augustus Strong (1836-1921) hävdar att karaktären av den gemenskap som den troende har med Kristus, inte är ”en väsensförening, som förstör den utpräglade personligheten och existensen hos varken Kristus eller den mänskliga anden, vilket framhålls av många av mystikerna”. Som Robert Dabney (1820-1898) riktigt har påpekat är den troende kristne, efter att han eller hon har fått den helige Ande i sitt inre, ”fortfarande en särskild person, en ansvarig fri förvaltare och en människa, inte en Gud. Tanken på en personlig eller väsenslik förening skulle innebära människans gudomliggörande, vilket är hädiskt och meningslöst”. Mystikerns uppfattning om Guds avbild i människan är därför ödesdigert felaktig.
2. DEN UNDERGRÄVER BEHOVET AV EN ORGANISERAD LOKAL FÖRSAMLING.
Mystiker och svärmare avfärdar alltid auktoritet och tanken på den organiserade lokala församlingen, som innefattar evangeliets tjänare, pastorer och lärare, allmän tillsyn, auktoritet, liturgin i gudstjänsten, o.s.v. När allt kommer omkring har de en direkt hotline till Gud, så varför låta dessa jordnära krafter få hindra? Sådana saker kommer att framstå som köttslighet för den som har besökt den tredje himlen, och han uppfattar att dessa ting står mellan honom och Gud. Men bibeln visar tydligt, att en organiserad lokal församling finns i centrum för Guds rikes utbredande i evangeliets tidsålder.
3. DEN INKRÄKTAR PÅ FÖRBJUDNA OMRÅDEN AV DET ANDLIGA LIVET.
”Inkräkta” är nyckelordet här. Det finns gränser för vad en troende tillåts att uppleva. Det finns saker som är ”på förbjudet område”. Att överskrida dessa gränser var en av våra äldsta förfäders grundläggande överträdelser. När kvinnan såg att ”trädet var lockande eftersom man fick förstånd av det …”, blev hon lockad till att få uppleva något som låg bortom det som hon förlänats till sin natur. Luthers yttrande att Adam och Eva var svärmare, var inte alldeles fel. Att inkräkta på förbjudna områden av det andliga livet är ett centralt kännetecken på svärmeri. Man blir här påmind om Paulus undervisning i Kol. 2:18 om de som ger sig hän ”åt (falsk) ödmjukhet och går upp i syner av änglarnas tillbedjan och som utan orsak är uppblåst(a) i sitt köttsliga sinne …”, eller som vi får veta i 5 Mos. 29:29: ”Det fördolda hör HERREN, vår Gud, till. Men det uppenbarade gäller för oss och våra barn till evig tid …”.
4. DEN SKAPAR ETT SLÄKTE AV ”KRISTNA” ÖVERMÄNNISKOR.
Detta har nära samband med föregående orsak och är karakteristiskt för både mysticismen och dess senare efterföljare, svärmeriet. Du kanske säger, hur var det då med Paulus upplevelse i den tredje himlen (2 Kor. 12)? Var inte det en mystisk upplevelse? Vad än det var som Paulus upplevde, behöver vi komma ihåg dessa tre saker: 1) Paulus var en Jesu Kristi Apostel med ett speciellt uppdrag, ett speciellt förhållande med Herren, på ett unikt sätt en mottagare av gudomlig uppenbarelse. 2) Det finns inga bevis för att Paulus någonsin sökte upplevelsen, medan mystikerna gör det till sin livsuppgift att tränga in i den tredje himlen. 3) Herren omslöt Paulus efter hans upplevelse med en törntagg i köttet, just för att utrota varje uppfattning i hans sinne, att han nu stod över andra mindre dödliga. Medan mystikern, vare sig han är katolsk eller österländsk, gör det till sin livsuppgift att gång på gång söka ”förening med gudomen”. Dessutom har katolska mystiker traditionellt uppdelat församlingen i de som de räknar som ”kontemplativa” (de som går in i klosterliv och är mycket mystiska) och de som är ”aktiva” (som förbli i världen och är mycket praktiska). Maria och Marta framhålls som representanter för dessa två typer. Detta skapar direkt en form av andlig elit av kristna ”övermänniskor”. I motsats till detta undervisar bibeln att alla sant troende har lika tillträde till Gud (Rom. 5:1-2; Hebr. 4:16).
5. DEN ÄR YTTERST SYNERGISTISK.
Det innebär att medan sann frälsning är beroende av att Gud först verkar i människans hjärta, slutför mystikern sin förening med Gud (som är den frälsningsupplevelse han söker) på grundval av sina egna gärningar och förtjänster. Detta gäller även den kvietistiske mystikern. Som Carter Lindberg på the Institute for Ecumenical Research i Strasbourg uttrycker det: ”Även i den mest subtila formen av passiv resignation, en gärning som innebär att man inte gör någonting, är den ändå förenad med det semi-pelagianska facere quod in se est (att göra det som är i dig), vilket Luther fick bukt med i sina första predikningar om Psaltaren …”. Även om Tauler (Johann Tauler ,1300-1361, tysk romersk-katolsk dominikanerpräst, lärjunge till Mäster Eckhart – KTS-anm.), använde ett språk som väckte tanken på att Guds nåd var nödvändig för den mystiska upplevelsen, gör det ändå Gud beroende av människans gärningar, så att ”Sonen kan födas i själen”. I själva verket är mysticismen på många sätt den yttersta formen av rättfärdighet genom gärningar.
6. DEN UPPHÄVER BEHOVET AV RÄTTSLIG RÄTTFÄRDIGGÖRELSE.
Vilket tänkbart behov skulle människor ha av bli rättfärdiggjorda inför Guds domstol, om de redan inte bara har fått en direkt hotline till honom, tack vare deras kontemplationer, utan faktiskt har möjlighet att uppleva extatisk väsensförening med honom (som de tror)? Detta är orsaken till att mystiker och svärmare som bäst ignorerar undervisningen om rättslig rättfärdiggörelse, och som sämst kritiserar den (som Muntzer). Detta är orsaken till att mysticismen är så djävulsk. Den skapar en falsk väg över barriären in i fårfållan, och byter ut den tillräknade rättfärdigheten, som tillräknas endast dem som har gensvarat på det sanna evangeliet i sinnesändring, mot ingjuten rättfärdighet. Att inbilla sig att man har blivit förenad med Gud i väsenslikhet, är en enormt förrädisk inställning.
7. DEN FÖRNEKAR VÅR HERRE JESU KRISTI STÄLLFÖRETRÄDANDE FÖRSONINGSVERK.
Man kan söka oupphörligt igenom det som mystikerna skrivit, efter någon verklig hänvisning till Herren Jesu Kristi ställföreträdande försoningsverk. Det har bara inte någon plats i mystikernas tänkande, vilket är högst underligt när man betänker att denna undervisning är själva kärnpunkten i evangeliet, att Herren Jesu Kristi ställföreträdande försoningsverk är den centrala händelsen i historien, runt vilken varje annan händelse rör sig och av vilken den är beroende. Se Guds Lamm som borttager världens synd. Mystikern ser emellertid synden som ”jaget” och avser med det en individuellt präglad medvetenhet och som därför är skild från enhet med Gud. Denna ”synd” avlägsnas därför genom att utföra övningar, för att jag ska få komma tillbaka till detta tillstånd av enhet med Gud. A.A. Hodge visar på den mystiska uppfattningen om försoningen, som han skriver om i sin Outlines of Theology: ”Försoningen som utfördes av Kristus åstadkoms genom den mystiska föreningen mellan Gud och människa som fullbordades genom inkarnationen, snarare än hans offerdöd”. Mysticismen (liksom liberalismen) bestrider därför i sak Herren Jesu Kristi ställföreträdande försoning.
8. DEN UNDERGRÄVER BEHOVET AV INKARNATIONEN.
Vilket var syftet med inkarnationen? Herren Jesus själv säger till oss: ”Nu är min själ i djup ångest. Vad ska jag säga? Fader frälst mig från denna stund? Nej, just därför har jag kommit till denna stund” (Joh. 12:27). Herren Jesus säger här att han kom till denna världen, antog en mänsklig kropp, fick del av inkarnationen just därför att han skulle kunna dö på korset: ”Se, du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet JESUS”. Varför? ”Ty han skall frälsa sitt folk från deras synder”. Genom att förneka verkligheten av den ställföreträdande försoningen, förnekar mystikerna inkarnationen. För inkarnationen har ingen mening alls, bortsett från sammanhanhet om hans död. 1 Joh. 3:8: ”Och Guds Son uppenbarades (blev inkarnerad) för att han skulle göra slut på djävulens gärningar”. Hur gjorde han det? Genom sin försoningsdöd och segerrika uppståndelse. I själva verket förnekar mysticismen behovet av inkarnationen. Förvisso måste detta nästan innebära att mysticismen blir Antikrists religion (1 Joh. 2:22; 4:2-3).
9. DEN GÖR ANSPRÅK PÅ ATT DEN ÄR OSJÄLVISK, MEN I SJÄLVA VERKET ÄR DEN ETT EXEMPEL PÅ DEN HÖGSTA GRADEN AV SJÄLVUPPTAGENHET.
Mysticismen leder ofrånkomligen till ett livslångt navelskådande och introspektion. Det är en ”jag”-religion. Även den romersk-katolske författaren Chesterton hade insikt nog för att säga: ”Om jag skulle säga att kristendomen kom in i världen speciellt för att tillintetgöra doktrinen om det inre ljuset, skulle det vara en överdrift. Men det skulle vara mycket närmre sanningen … Av alla tänkbara former av insikt, är den värsta det som dessa människor kallar det inre ljuset. Av alla fasansfulla religioner är tillbedjan av guden i det inre den värsta… Att Jones ska tillbedja guden i sitt inre, slutar till sist med att Jones ska tillbedja Jones… Kristendomen kom in i världen först och främst för att med våldsam kraft göra gällande, att en människa inte får lov att se inåt, utan att se utom sig själv, att skåda med förundran och hänförelse en gudomlig ledsagare och en gudomlig anförare. Det enda nöjet med att vara kristen var att en människa inte lämnades ensam med det inre ljuset, utan definitivt insåg ett yttre ljus, ljust som solen, klart som månen, fruktansvärd som en armé med fanor”. Vad mer behöver sägas?
10. DEN GRUNDAR SIN VISSHET PÅ EXTREM SUBJEKTIVISM.
Den jämställer falskeligen religiös känlosamhet med kristen andlighet. Ha i åtanke de dubbla trossatserna inom alla former av mysticism: 1) Att man söker en direkt upplevelse av Gud utan någon medlare; 2) Att man upprättar den enskilda människans subjektiva upplevelse som den enda bedömningen för andlig sanning. Mystikern eller svärmaren tänker ut sin teologi på grundval av sin religiösa upplevelse, medan den sant troendes personliga andliga erfarenheter härrör från kunskapen om Gud, som han tar emot genom det objektiva, nedskrivna Gudsordet. Teologin bestämmer erfarenheten, inte tvärtom. Detta är orsaken till att pietismen banade väg för den s.k. ”upplysningstiden” i Europa.
11. DEN LEDER OFRÅNKOMLIGT TILL FALSK EKUMENIK.
Om vi reducerar kristen enhet till den minsta gemensamma nämnaren av gemensam religiös upplevelse, och denna form av religiös upplevelse inte har något samband med några principer om kristen ortodoxi (renlärighet), då är scenen iordningsställd för en form av enighet som är en falsk församling. Om man drar det till sin ytterlighet, kommer det att leda till en Satans synagoga. Och det är detta vi har idag i den ekumeniska processen, i vilken alla är välkomna, villolärare, agnostiker, vem som helst, bara du inte råkar vara en bibeltroende lärjunge till Jesus Kristus, som framhåller bibelns sanning och auktoritet! Mysticism och svärmeri leder ofrånkomligen till falsk ekumenik.
12. DEN RÖR SIG OBEVEKLIGT MOT GRÄNSÖVERSKRIDANDE TRO.
De mystiska upplevelserna som förenar katoliker och nyevangelikaler, är samma upplevelser som binder upp det andliga livet hos så många inom världsreligionerna. Man drivs till att undra, om nästa steg i den mystiska karismatiska utvecklingen kommer att bli en rörelse med en universalistisk doktrin om frälsning? Om du tycker att något sådant är alltför absurt, läs då den nyligen publicerade boken av f.d. Cliff College-rektorn W.H. Davies med titeln ”Ande utan gräns” (DLT). Den ger sig ut för att vara ett vederhäftigt verk om karismatisk teologi, men likväl framhåller den uppfattningen att människor inom vilken religion som helst, utan någon kunskap om Kristus, kan bli frälsta om de är tillräckligt gudshängivna och utövar goda gärningar. Detta är samma New Age-, universalistiska syn som den som jesuiten Teilhard de Chardin hade, och visar den inrikting i vilken mysticismen alltid rör sig.
13. DEN ÄR ETT UTTRYCK FÖR DEN URSPRUNGLIGA SATANISKA LÖGNEN I BEGYNNELSEN AV DEN MÄNSKLIGA HISTORIEN.
Två av de viktigaste faktorerna som drog Eva till Satans läror var att a) hon skulle kunna bli som Gud och b) att hon skulle kunna få en vishet som var långt över och bortom den som vanliga människor från början hade begåvats med (1 Mos. 3:1-6). Förvisso är mysticismen, som är så utbredd i världsreligionerna och i kretsarna av bekännande kristna, ett religiöst resultat av dessa ursprungliga tankar? Om så är fallet, då är mysticismen inte bara baserad på ett felaktigt sätt att tänka eller en missriktad religiös filosofi, den är i själva verket satanisk.
SAMMANFATTNING.
I denna redovisning skulle vi som avslutning göra väl i att ställa frågan: Varför har så många protestantiska kristna känt sig dragna till katolsk mysticism? Den första orsaken är att de har blivit lurade av konflikten mellan ”doktrin och gudsfruktan”. Det har alltid funnits en stor spänning mellan vad vi kan kalla ”det doktrinära” och det som vi kan kalla ”det som har med gudsfruktan att göra”. Men detta är förvisso en falsk ”antingen/eller”-situation. Rätt doktrin leder av sig själv till rätt gudsfruktan. Det finns ingen poäng med att försöka kompensera det som man uppfattar som andlig torka, genom att hänge sig åt mystiska utövningar. För mystiska religiösa upplevelser som man får, är åtminstone lika osunda som andlig likgiltighet. Människor skulle få det mycket bättre ställt genom att läsa puritanernas andliga mästerverk än mystikernas smörja.
En annan orsak till att protestantiska kristna har känt sig så dragna till mysticism, är att de är alltför mycket imponerade av de verbala superlativerna om mystisk läsning. Bara för att någon blir lyrisk i en bok om andliga ting, innebär inte detta att det som förs fram är hälsosamt. Man behöver bara bekanta sig med hur hänfört de som är involverade i den s.k. ”Torontovälsignelsen” uttrycker sig, för att förstå att de representerar ett tillstånd av känslomässiga överdrifter, snarare än andlig erfarenhet.
En annan orsak till att så många protestantiska kristna har känt sig dragna till mysticism, är att de har fått så dålig undervisning. Vi har redan sett att man accepterar mysticism i böcker som ger sig ut för att vara evangeliska. Samma sak gäller många evangeliska tidningar och tidskrifter. T.ex. fanns det nyligen i en nyevangelikal tidning som har många läsare, en helsidesartikel om den franska mystiska, ekumeniska tillflyktsorten Taizé (som använder sig av tvivelaktiga metoder som närmar sig gränsöverskridande religiös upplevelse), utan några kritiska kommentarer. Människor utlämnades till att helt enkelt ”avgöra själva”. Men detta är inte vad kristen undervisning ska handla om, speciellt med avseende på att lära upp de unga, som är mycket mottagliga för alla de dåliga följderna av ”fuskverk”. Det som behövs idag är tydlig, otvetydig utläggning av bibliska principer.
En annan orsak till varför protestantiska kristna har känt sig så dragna till mysticism, är att de inte förstår nyanserna inom församlingens historia och betydelsen av de många egensinniga rörelserna, som har trängt in i församlingens liv under de sista två tusen åren. Troende borde inte bara hålla på med att läsa teologi och andaktsböcker, de borde läsa historia också. En av de mest intressanta verken inom detta område är Mosheims bok i två band ”An Ecclesiastical History” (Församlingens historia) (R.L. Dabneys favorit), som tar upp varje århundrade och jämför utvecklingen vad beträffar gynnsamma och olycksbringande företeelser, religiösa och filosofiska rörelser, frågor om ledningen i församlingen, former av församlingsstyre, utvecklingen inom doktrinära frågor, splittringar och villfarelser. Om troende blev upplysta om denna typ av information, skulle det vara mycket mindre troligt att de trasslade in sig i det bedrägliga inom dagens falska undervisning.
Slutligen finns det två bibelställen som borde vara centrala för att forma vårt tänkande om mystisk upplevelse. Dessa är Psaltaren 131 och Kolosserbrevet 2:18-23. Den sant andliga människan tränger inte ”in i det som hon inte har sett”. Den sant andliga människan ”håller sig inte sysselsatt med det som är för högt för henne”. För hon vet att om hon gjorde det, skulle det innebära att hon ”utan orsak var uppblåst i sitt köttsliga sinne”. I stället håller den sant andliga människan sig ”till huvudet, Kristus”. Det innebär att hon håller sig fast vid Kristus allena och all den näring och undervisning som flödar från honom. Den andliga mannen eller kvinnan njuter inte av mystiska upplevelser, utan hoppas hellre ”på HERREN från nu och till evig tid”/Alan Morrisonwww.kts.just.nu
/Mycket bra artikel, läs den igen! /Maria