Ur olika böcker /Likgiltighet

 

En andakt kommer här från Birgit Karlsson, och den handlar om likgiltighet.

“Och han såg, att ingen trädde fram; han förundrade sig över att ingen grep in.” /Jes 59:16

Var och en tänker på sig, det är bara jag som tänker på mig. En nypa ironi och en portion sanning är det i talesättet.

Omsorgen om sig och sitt hotar att göra oss glömska och nonchalanta över andras öde. Ibland ursäktar vi osss med att tiden inte räcker till för den omtanke vi önskade hysa, men ibland ligger orsaken djupare än så. Vad har hänt med det mänskligt varma hjärtat när en hop människor kan flockas kring en människa som råkat ut för en olycka eller blivit utsatt för brutalitet och vårld? Man ser och reagerar, men någon handling blir det inte. Och så drar man sig därifrån, det är bäst att inte ha något med det här att göra.

Likgiltighet är en allvarlig sjukdom som breder ut sig bland oss. Det är förenat med ansvar och uppoffring att engagera sig i andras situation, men som människor har vi fått en sådan kallelse. Varför träder ingen fram, varför griper ingen in? Den frågan kan ha praktiskt bakgrund, men det kan också vara ett rop efter förebedjare.

 I Jesajatexten är budskapet att bristen på förebedjare försenar frälsningen. Naturlitvis försenas räddningen då ingen eller alltför få ställer upp. Enklare kan det knappast sägas, att också vår insats, vårt arbete oh vår förbön behövs. För någon i min omgivning, kanske mitt engangemang är det enda som bjuds, för någon är jag den ende förebedjaren.

Jag behövde en nästa,var du där, var du där?

Och din tro och din ras och ditt namn gör detsamma, var du där?

Jag behövde din hjälp, men var du där, var du där? Och din tro och din ras och ditt namn gör detsamma, var du där?/Okänd

This entry was posted on 21 juli 2009, in Okategoriserade. Bookmark the permalink. 3 Comments

3 thoughts on “Ur olika böcker /Likgiltighet

  1. Hej Marie, både likgiltighet och situationer då man gör någon illa med att inte vara observant på vad man säger o gör utan sårar djupt- det är inte så en kristen skall vara.
    Medmänsklighet och kärlek är ju vad Jesus kräver av oss, och det är ju något som skall kunna fungera, särskilt bland dem som säger sig vara GUDS BARN.
    En dålig dag kan alla ha och visst är vi bara människor, men det är ingen ursäkt då man många ggr gör nästan medvetna fel och rider på frälsningen och tycks vara bättre än andra kristna. Man kan skilja på kristna och troende i många fall anser jag. Man kanske skall kalla dem frälsta av nåd som gör Herrens vilja. Du gjorde rätt som påtalade beteendet och de borde förstå att de kan dra människor från Kristus i stället för till honom. Tänka med hjärta, ja det är en bra princip att hålla fast vid. Kram f Maria och tack för det du skriver, det kan hjälpa andra. /Maria

  2. Vad som är värre än likgiltigheten,upplever jag,de människor som kallar sig för troende och Guds barn,som hänsynslöst gör sina medmänniskor illa,genom skvaller och dyl,när man i sin förtvivlan söker Jesus i ngn kyrka.Man kan förlora fotfästet fullständigt i sådana sammanhang.
    Jag fick nog av frikyrkorna efter alla upplevelser jag var med om.Jag hade faktiskt förväntat mig mer av de som kallade sig för Guds barn.Dessa människor kan förvilla och skada människor som söker Jesus,för all framtid!När jag påtalade detta,värjde de sig och sa,VI ÄR BARA MÄNNISKOR.

  3. Hej Maria!
    Tyvärr är rädslan enorm i våra samhälle och på det viset vinner satan och människorna blir ännu rddare:(((((
    Kram Kyllikki

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.