Lidandets välsignelse
Det framgår tydligt av Guds Ord, att avsikten med lidandet alltid är välsignelse. Trots detta blir lidandet inte alltid till välsignelse. I lidandet gömmer sig också en stor fara. Lidandet kan göra en människa alldeles ohyggligt bitter.

Vi har mött också sådana människor. Själasörjaren kommer ofta i kontakt med människor, som blivit förhärdade av lidandet. Sådana människor är djupt beklagansvärda. De väcker nog i oss en stark känsla av motvilja, för om nu alla människor i någon mån är egocentriska, så ser den förhärdade inte längre just något annat i världen än sig själv.

Lidandet, vars ändamål var att verka en större ödmjukhet, har åstadkommit en ännu värre stolthet. Lidandet, vars ändamål var att verka som en reningseld, fick inte tillfälle att rena, utan smutsade människosjälen ännu mera. Dessa människor behöver vårt verkliga medlidande mer än några andra. Också i detta avseende ger Jobs bok oss vägledning.

Job var otvivelaktigt en mycket bitter man. Han var förbittrad på Gud därför att han inte förstod, varför han prövades så hårt. Och vännernas brist på förståelse bara ökade bitterheten i hans hjärta. Men Jobs bok slutar med att Gud genom lidandet blev honom ännu kärare än förut, så fort han lärde sig förstå, att han inte kunde fatta lidandets hemlighet.

Lidandet gömmer alltid en hemlighet, som antingen kan mjuka upp en människas hårda hjärta eller göra det ännu hårdare än förut Om människan inte ser Guds hand bakom lidandet, blir hon lätt förhärdad. Om människan inte förstår avsikten med lidandet, blir hon bitter och hjärtat blir hårdare än granit. Då kan hon vräka ur sig fruktansvärda ord både mot Gud och människor och mot hela livet.

Vi vet att Luther genomled ett sådant skede, då han trodde sig vara en av de människor, som Herren redan på förhand bestämt till förtappelse och för vilken det därför var alldeles utsiktslöst att ens söka en nådig Gud. Han var nära att förbanna Gud. Men när han blev varse Guds nådiga hand bakom lidandena och Guds nådiga avsikter med hans lidande, mjuknade hans hjärta och hans lidanden blev till välsignelse, inte endast för honom själv utan genom honom också för tusentals andra människor.

Därför, akta dig för bitterheten som för din värsta fiende. Själafienden ensam fröjdar sig, om du i Guds hand blir hård och förhärdad. Herren gläder sig, om du tar ditt lidande ur hans hand och börjar förstå, att det blivit dig sänt till välsignelse. Av människans inre ställningstagande till lidandena beror det, om de blir till välsignelse eller förbannelse. Låt oss därför förhålla oss till dem på rätt sätt.

*

Från “Tröstens Gud” av Urho Muromaa.
——————————————————————————–

Hebr 12:5 Ni har glömt den uppmaning ni får som söner:

Min son, förakta inte Herrens tuktan
och tappa inte modet när du tuktas av honom.*
6 Ty den Herren älskar tuktar han,
och han agar var son som han har kär.

7 Det är till er fostran som ni får utstå lidande. Gud handlar med er som med söner. Och var finns väl en son som inte tuktas av sin far? 8 Om ni inte får en sådan fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inte riktiga söner. 9 Vi hade våra jordiska fäder som tuktade oss, och vi hade respekt för dem. Skulle vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Fader så att vi får leva? 10 Våra fäder tuktade oss ju bara en kort tid efter bästa förstånd, men Gud gör det till vårt verkliga bästa, för att vi skall få del av hans helighet. 11 För stunden tycks ingen tuktan vara till glädje utan till sorg, men för dem som fostrats genom tuktan ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt.

12 Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän.

 /Maria