Gud hör bön
Nu har vi kommit till en tid då det verkligen blåste från alla håll. Elakheter, hot, depression m m styrde livet.
Men: I allt detta svåra så var Jesus med till etthundra procent. Tänk, vilken glädje det ändå var att kunna veta att jag var den Jesus älskade så mycket. Du kanske tänker: Ja, men varför gick inte allt bättre då? Varför blev det inte ordning på allt lite snabbare? Ja, varför?
Ett av svaren på den frågan är att prövningar faktiskt gör en stark. Har man en tro i detta läget, då vet man att allt kommer att lösa sig.
Hade jag gett upp min tro då, hade jag aldrig kunnat sitta här och berätta för dig varför man skall och bör tro på Jesus som vår Frälsare.
Att ge uppär inte min livsfliosofi. Never. Att gå vidare, vidare, vidare med Jesus , det är det bästa.
Åren från 1997-2000 var grymma. Då hände allt som inte får hända. Att leva ett liv som man inte tycker är liv, det är hårt. I allt detta fanns Jesus med, stor och trygg gick han vid min sida. Han torkade förbittringens tårar och tog vid där inte sömnen och tankar kunde läka.
Under
Men vet du: År 2000 hände något. 1998 hade jag börjat arbeta för ett företag… Företaget hade en chef som var väldigt trevlig. Vi hade ett gott samarbete och jag lärde mig mycket. Jag var ändå väldigt ensam med stort ansvar i hemmet och för övrigt. En dag år 2000 satt jag i min bil i hällande regn på en skogsväg. Vad gjorde jag där? Deppade.
Där jag satt och grät, bad jag också. Jag bad om en kristen man som skulle komma in i mitt liv som en storm eller som en stilla sommarvind. Jag räknade upp för Gud vilka kvalitéer han skulle ha, och hur han skulle vara mot mig./År 2012 är nu och vi firar 10 årig bröllopsdag!/
Sagt och gjort, jag sade Amen och lämnade detta till Gud. Två månader efter denna bönen till Gud, kom den mannen in i mitt liv, med förändrat liv som följd.
Denne man var min chef. Det hade jag inte en aning om att det skulle, eller kunde bli han. Vi kände ju varandra bara som arbetskamrater. Det lustiga är att han hade lagt all önskan om att träffa någon, på hyllan. Han ville absolut inte ha någon ny fru. men Gud ville annorlunda.
Här gjorde Gud ett under igen. Det blev kärlek mellan oss. År 2002 reste jag från min hemort och bosatte mig 40 mil bort och gifte mig med den man som Gud hade valt åt mig. Så ville Gud ha det, det visste vi. Gud har all kontroll; om vi rättar oss efter hans vilja i våra liv, då blir vi så väldigt välsignade.
Genom tron på Jesu namn fann jag vägen till Faderns famn. Nu hans ord mig glädje ger, och var dag jag hans ledning ser. /B Eriksson
Du har en Fader rik och stor som här och uti höjden bor, som nog och övernog dig ger. Vad vill du mer?
/E Bergqquist