Strömningar i den karismatiska rörelsens kölvatten
Många trender och många vindkast

Naturligtvis förekom sådana trender också före den karismatiska rörelsens framträdande. Som exempel kan vi bara nämna den amerikanska ”helbrägdagörelsen” med en rad ”mirakelmän” i centrum som kom åtskilliga år tidigare.

På senare år har vi fått ”lovsångsväckelsen”, då boken ”Guds makt genom lovsång” blev en bestseller, vilket också förde till en speciell ”lovsångsteologi”, som alltjämt är på tapeten. Så kom ”lärjungaväckelsen”, då man gjorde en viss skillnad på vanliga kristna och lärjungar. För att förtjäna sistnämnda titel behövde man träning och utbildning. Den lever också vidare. Så kom en tid då andeutdrivning och kamp mot demoner blev väldigt aktuellt. Detta har tonats ned trots att den ockulta faran bara ökar överallt i västvärlden. Trenderna följer alltså inte alltid det som är aktuellt i tiden. De består mer av godtyckliga religiösa moderiktningar än av en anpassning till den rådande situationen. Ja, så har vi fått trosrörelsen med sin speciella framgångs- och härlighetsteologi. Men vi måste vara på det klara med att trosrörelsen fanns i Amerika under benämningen ”Word of Faith Movement” redan före den karismatiska förnyelsen. För oss i Norden kan det se ut som trosrörelsen är en sorts fortsättning på den karismtiska rörelsen, men det beror på att den kom till våra breddgrader på ett relativt sent stadium. Så måste vi nämna ”profetväckelsen” och införandet av s.k. ”kunskapsord” i avsikt att uppenbara fördolda ting om människor eller förhållanden. Men ”profetrörelsen” har också fört till en form av s.k. ”herradömesteologi”, enligt vilken den kristna församlingen i ändens tid kommer att uppleva den mest otroliga framgång. Det ska vi återkomma till i en särskild artikel.

Redan ganska tidigt upplevde man lite här och där att människor ”föll under Andens kraft”, som det hette. Detta har på senare år blivit starkt aktualiserat genom ”Torontoväckelsen”, som också kännetecknats av starka fysiska manifestationer. Folk faller, kommer i skakning, skrattar hysteriskt eller gråter. ”Pensacolaväckelsen” gick i stort sett i samma stil. Allt detta föranledde relativt nyligen en norsk evangelist att varna Guds folk för att bli ”vindflöjlar” som han kallade det. Han menade att det är farligt att ständigt följa med i alla dessa vindkast som senaste lärdomsväder. ”Vem kopierar vi just nu?” frågar han lite ironiskt. Ja, även bibeln varnar för att ryckas med av varje vindkast i läran. Religiösa moderiktningar duger inte som vägvisare.

På grund av den stora mångfalden av trender och strömningar, som förresten ofta griper in i varandra, kan vi inte i detalj analysera dem allesammans. Just nu ska vi begränsa oss till det man ofta har kallat ”fallande-väckelsen”. I den engelsktalande världen har uttrycket ”Slain in the Spirit” blivit vanligt. I Norge talar man om att bli ”slått ned av Ånden” och hos oss talar man om att ”falla under kraften”.

Vad säger bibeln om att ”falla under kraften”?

Alla viktiga frågor måste få sitt svar i Guds eget Ord. Och där finner vi knappast något som liknar manifestationerna i Toronto eller Pensacola, men istället ganska många exempel på hur människor vid olika tillfällen föll ned inför Herren för att visa honom vördnad, ägna honom sin hyllning och tillbe honom. I Nya testamentet används då ordet ”proskunein”, som enligt Studiebibeln bara avser tillbedjan. Någon faller på sitt ansikte för att tillbe Herren. Så gjorde den spetälske, som föll ned inför Jesus och sa: ”Om du vill kan du göra mig ren ! ” (Matt. 8:2-3). Detsamma gjorde synagogföreståndaren, som vädjade om hjälp för sin dotter (Matt. 9:18-19). Också lärjungarna föll ned inför Jesus sedan han hade räddat dem ur stormen och även den blindfödde, som fått sin syn igen, föll ned inför Mästaren i tillbedjan (Matt. 14:33, Joh. 9:38). Vid alla dessa tillfällen är det människor som fullt frivilligt faller ner inför Herren. Ingen faller ofrivilligt eller okontrollerat och ingen faller baklänges.

Däremot berättar bibeln om att onda andar kan kasta omkull människor. Då används ett helt annat ord, nämligen ”ripto”, som beskriver hur någon kastas till marken (Luk. 4:34-35). En gång sägs det om en demonbesatt person att han kastade sig ned inför Jesus. Se Lukas 8. Men då är det inte alls det ord som hör samman med tillbedjan som används. Istället används ett ord som kan betyda att ”han föll framstupa”. Exakt samma ord använder Jesus själv då han talar om störtfloden och vindarna som kastade sig mot huset så att det föll omkull. Andarna som bodde i den besatte var både maktlösa och skräckslagna inför Jesus. Det var demonernas panikkänsla som fick deras offer att reagera som han gjorde.

Några gånger verkar det som om Herrens fiender skulle ha fallit baklänges till marken. Då hela hopen med Judas i spetsen kom för att fängsla Jesus och hörde honom säga vem han var, ryggade de tillbaka och föll till marken (Joh. 18:6). Då väktarna vid graven såg ängeln vältra bort stenen skakade de av skräck och blev som döda (Matt. 28:4). Wuests översättning säger att de ”kastades in i en okontrollerbar bävan ”. Vid mötet på Damaskusvägen föll förföljaren Saulus till marken. Förmodligen färdades han på ett riddjur och tumlade antagligen till marken, kanske från en åsnerygg.

Vi finner inga exempel på att Guds kraft slår gudfruktiga människor till marken. Även då en Guds man ibland överväldigas av Herrens närvaro och känner sig så liten och kraftlös att han faller ned som död, får han genast höra ord av uppmuntran och kraft. Så skedde med Johannes på Patmos (Upp. 1:17). Daniel föll flera gånger ned med ansiktet mot jorden, gripen av bävan och kraftlöshet. (Se Daniel 8 och 9). Men då rörde en hand vis honom och reste honom upp. Profeten Hesekiel upplevde detsamma. Flera gånger berättar han: ”Jag föll ned på mitt ansikte. Men en andekraft kom in i mig och reste mig upp på mina fötter ” (Hes. 3:13-14). När jag läser dessa ord säger det ”Halleluja” i mitt hjärta. Gud kastar inte sina vänner till marken. Andekraften från honom reser dem istället upp! Det är den kraften Guds församling behöver uppleva mer av idag – den kraft som reser upp dem som är nedslagna och nedtryckta av själafienden.

På intet sätt vill jag göra min egen begränsade erfarenhet till ett sanningskriterium. Men vid praktiserandet av förbön för sjuka och sökande människor är jag inte van vid att se dem falla till golvet. Däremot har jag en del gånger varit med då människor som varit intagna av andemakter, inte kunnat uthärda en atmosfär av bön och Ordets förkunnelse och de har då fallit omkull. Detta tycker jag stämmer med de bibliska exemplen.

Några skakande vittnesbörd

En ung kristen från Oslo Kristne Center berättar att han tidigare var påverkad av New Age och deltog i en meditationskurs. Vad han där såg berättar han på följande sätt: ”Sedan folk legat på golvet en stund började de plötsligt att storgråta. De var hysteriska och uppförde sig som små barn. Några brast ut i vilda skrattsalvor. Själv upplevde jag helt fysiskt hur händerna knöt sig och ansiktet liksom snördes samman. Några av eleverna såg underliga väsen ”.

Den danske specialläkaren Michael Harry berättar om en färgad luthersk präst från Sydafrika, som samarbetade med Finska Kyrkan och som i egenskap av tolk åtföljde en grupp finnar vid Pingstkyrkan i Brownsville, Pensacola. Vi saxar lite från Harrys berättelse: ”Den finsk-afrikanske pastorn och hans sällskap hade fått plats i främsta raden. De blev föremål för förbön och det förväntades att de skulle falla som bevis på att den helige Andes kraft var verksam. Pastor Kilpatrick började andas på den stadigt stående prästen för att få honom att falla, men utan framgång. Trots detta fortsatte Kilpatrick att andas på honom och dessutom kom två män och ställde sig på var sin sida av prästen, som frågade: Varför kommer ni?” De svarade: ”Vi vill bara skona dig när du faller”. Men prästen behövde inte dessa ”catchers” (gripare) och pastor Kilpatrick gick vidare, till synes något förnärmad över att han inte fick finnen att falla i likhet med de flesta andra gästerna. Vad pastor Kilpatrick inte visste var att den färgade prästen var uppväxt i Sydafrika och att han där genom kontakt med hinduer kände till liknande företeelser. En hindu samlade mycket folk i New Age-sammanhang. Han bad medan han satte sitt finger på stående folks panna och de föll baklänges under stort jubel. En journalist från London skriver att han fick förbön av Pensacolapastorn, varefter han föll på gummimattan och grät medan han rullade runt. Efteråt blev han tillfrågad: ”Är du kristen?” ”Nej”, svarade han. ”Varför faller du?” ”Jag samlar på andliga upplevelser”. ”Har detta skett med dig tidigare?” ”Ja, hos hinduer och hypnotisörer”.

Inom hinduismen talar man om s.k. ”kundalini-verkningar”, som bl.a. förekommer inom Yoga och som starkt påminner om yttringarna inom ”fallandeväckelsen”, men det kan vi inte gå in på just nu. Som slutvinjett tar vi med några ord av Normand Andersen, en ledande man i en församling i Köpenhamn. För en del år sedan upplevde broder Normand att folk föll i golvet i praktiskt taget alla möten han deltog i. Han trodde att dessa manifestationer verkligen var från Gud, men började bli orolig då han upptäckte att han faktiskt kunde styra dessa fenomen helt själv. ”Då bestämde jag mig för att tala med Gud om saken”, säger han och fortsätter: ”Jag bad: Gud du vet vad som sker. Om detta inte är från dig ger jag upp det. Du får ta hand om det hela och styra det. Jag vill inte styra någonting eller någon människa. Från och med den dagen har ingen fallit i golvet. Sedan den tiden har Gud fört mig mera in i själva kärnan. Vi måste tillbaka till Kristi kors och Kristi evangelium, ty därpå vilar tron och därifrån utgår den kraft som är styrd av Gud”.

Dessa ord av vår danske broder påminner oss om hur viktigt det är att följa de gamla stigarna som alltid för oss till Kristi kors. Då evangelisten Filippus kom till Samarien fick han uppleva att många människor blev omvända, helbrägdagjorda och befriade från onda andar. Han fick döpa många till Kristus och den helige Ande blev mäktigt utgjuten över de nykristna. men vad predikade Filippus? Han predikade Kristus för folket står det i Apg. 8:5. När vi lyfter fram Jesus sker också allt det andra och då sker det som han vill. Då är kraften styrd av Gud som vår danske broder sa. Här går vägen! Låt oss vandra på den.

Artikeln är publicerad med tillstånd från tidningen Maranata!

Stig Andreasson     

http://www.kts.just.nu

 /Maria/ som tycker detta är högst läsvärt som står här ovanför. Man har sett en hel del på sin vandring och här kommer många klargöranden ang falla i Anden, och om olika slags ”väckelser” m m. Låt oss vandra med Gud och gå hans väg! /