| “Och han har själv sitt kors.” Joh 19:17 DET FINNS en engelsk dikt om “Det förvandlade korset”. Det skildrar en trött kvinna, som trodde, att hennes kors var tyngre än alla andras. Hon skådade omkring sig och önskade, att hon hade fått välja ett annat. En gång såg hon i drömmen en plats, där många kors lågo, kors av olika form och storlek. Där fanns ett litet kors, som såg särdeles vackert ut. Det var infattat med guld och ädla stenar. “Ack, detta kan jag med lätthet bära”, sade hon och lyfte upp det. Men hennes svaga gestalt vacklade under dess tyngd. Guldet och ädelstenarna voro vackra men de voro alldeles för tunga för henne. Därefter lade hon märke till ett skönt snidat kors, prytt med en krans av vackra blommor. Detta var säkert för henne. Hon lyfte därför upp det, men under blommorna funnos vassa törnen, som stungo henne.Slutligen kom hon till ett enkelt kors utan juveler och utsirningar. På det voro blott några kärleksfulla ord inristade. Hon lyfte upp det, och det visade sig vara det bästa och det lättaste av dem alla. Då hon betraktade det, där det lyste i himmelsk strålglans, igenkände hon sitt eget gamla kors. Hon hade återfunnit det, och det var det bästa av alla och det lättaste för henne.Gud vet bäst, vilket kors vi behöva. Vi ha ej reda på, huru tunga kors människor måste bära. Vi avundas någon, som är rik. Han har ett gyllene, juvelprytt kors. Vi veta dock ej huru tungt det är. Här åter är en annan, vars liv förefaller att vara mycket angenämt. Han bär ett kors, omvirat av blommor. Kunde vi pröva alla de kors vi anse lättare än vårt eget, skulle vi slutligen finna, att intet av dem lämpar sig så väl för oss som just detta. “Icke detta kors, o Herre”, suckar hjärtat mången gång under livets hårda strider eller pilgrimskapets tvång. “Giv ett kors, men icke detta, ett som icke trycker så, ett som icke syns för andra, eller som syns mer ändå! Vad du vill — blott icke detta, se, det passar mig ju ej och det länder mig ju icke till välsignelse — o nej! Men i Ordet Herren svarar: “Låt dig nöja åt min nåd, åt mitt kors, min goda vilja och mitt visa kärleksråd!“ L.S. |
| Från “Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman. |
Detta passar inte in här på min sida Minette. Detta får stå för dig, blanda inte in mig.Du får kommentera de inlägg som sig bör om artiklar men inte privatsaker du varit med om. Denne Tommy som DU säger är någon annan har inte gjort MIG illa på något vis.Aldrig under alla år. Du kan INTE komma och säga till 100% att du känner denne person som någon man inte ska tala med. Jag kommer inte att ta in fler sådan kommentarer ö h t. Jag har inte tid att hålla på med saker som inte rör de artiklar man kommenterar. Den senaste kommentaren om mig är ärekränkning och nu tar jag inte in fler s k kommentarer från dig. Du kommer att blockeras hädanefter, man skriver inte så om människor./Maria
Är du som kallar dig för Tommy här på denna blogg i själva verket Morr Gustavsson som har kommenterat på min blogg “Laglöshetens hemlighet” och har sagt när du kontaktade mig att du är en ålders pensionerad läkare men som även tydligen har arbetat på ett snickeri? Du har sagt att du har tre adopterade barn från Kina för att du och din fru inte kunde få några barn och att alla är framgångsrika i samhället i Sverige och som om jag skulle bry mig om det. Folk som inte har stora problem själva skryter inte om sina barn. När du skrev till min blogg så var du noga med att inte avslöja dig vilket jag tyckte var konstigt när du använde en pseudonym och mailadresser inte brukar publiceras på bloggar. Du ringde och sa att ta bort det men det stod inte ditt mail eller ditt telefonnummer eller annat som kunde avslöja dig och det var vad jag sa till dig. Jag sa att du kunde känna dig trygg med det. Du sa att du brukar kommentera under olika namn/alias och bland annat med namnet Tommy. Detta fick mig till att dra åt mig öronen när du nu är inne på Marias sida. Jag publicerade inte dina sista kommentarer utan raderade dem för att de var så totalt ogudaktiga så att jag tänkte att låt denna sjuka människan få vinna så att jag får frid och lugn och ro att få kunna fortsätta att arbeta för Jesus/Guds rike.
Hej Tommy, ja det sker märkliga saker,Gud är så god och han följer oss och leder oss, inte alltid förstår vi men vi känner hans närhet och kärlek.Okristna förstår inte alltid vad vi säger och vill inte ha det vi har, de är rädda för att ge upp sitt eget. G v d /Maria
Tack. Märklig berättelse, du giver med telefon samtal, men du förstod innebörden. ja, så kan det vara, det går liksom inte ta på rent fysiskt, som alla materiella människor, måste ha, något bevis direkt och materiellt.
Nej! korset, fick jag ju aldrig reda, på, men jag såg aldrig, något Kors, som tillverkades i snickeriet, när jag var där, utan endast den sista dagen.
De jag kommer ihåg, är att två damer, på en annan avdelning, talade mycket om änglar, de pratade bara om änglavärlden, och hade tidningar om änglar och så.
De frågade mig, om jag varit kontakt med änglar eller så, jag svarade, uppriktigt, och började tala om Jesus möte.
De två kvinnorna sa, då nästan i kör,
“Men du ser ju inte ut som Ulf Ekman”
Jag log, och sa, “Nej! Jag är ju jag, jag har ju mött Jesus själv.”
Nästan som de gick en lättnades “suck” hos dem. ja, då förstår vi, att vi kan lyssna på dig, och så får du lyssna på oss, och då fick jag tillfälle, att berätta om Jesus för dem. men det konstiga stycket, var att de förknippa allt med Jesus, till Livets Ord, och var så allergiska mot allt Jesus, men när de såg, att jag icke, hade någon förankring någonstans, utom Jesus tror jag att vittnesbördet jag återgav, tog de med vördnad och respekt, eftersom de sökte en djupare mening, med livet, än de materiella bara, som de nästan själv utryckte det, och trodde på en andlig tillvara också, i sitt sökande. därför kanske jag var inbjuden till dem att tala, om mitt möte, för riktigt lyssnande öron, där jag kommer ihåg, att de var så varsamma, med allt, och det andliga, att de, t.om. drog mig undan folk, så ingen skulle höra, och vi stängde in oss i ett rum, fler gånger för att lyssna på varandra.
så, på någotvis kanske Gud gav mig dem då, eller tvärtom.
ör just detta möte. men sedan stod ju ett kors, på Snickeri bordet, det enda jag visste, var att min bäste vän, där i Snickeriet, var den som fick Snickra Korset, som chefen hade givit detta arbete,
så på någotvis, fick jag ju verkligen, känna att gud samverkade allt till det bästa.
Guds välsignelse Maria.
Tack Tommy för de sanna ord du ger oss här! Att vi är trogna, ja, för att vi älskar Gud, ja även om de anser oss som tokar, vad hemskt att de /man inte förstår den gåva vi fått.
Världen är verkligen vilsen och behöver all hjälp den kan få för att förstå! Uppenbarelser är det ganska ont om nu och likaså kunskap. Världen brusar och ler o förför människor så att de har svårt att finna Jesus. Men vi är många som är trogna och vi får vara såå tacksamma att få gå med Gud!Vi går framåååt! G v d Tommy. /Maria
Hej Tommy,tack för dina ord här, det är märkligt med Gud som kan göra saker som vi inte förstår ja. Här var det ju ett kors som ni fick fundera över vem som beställt, märkligt. Gud gör saker som vi inte förstår, jag fick en gång ett samtal som egentligen inte gick att höra men som jag förstod innebörden av o som förändrade mycket i mitt liv. Fick du veta senare vem som beställt korset? Ja jag tror att änglar gör saker för Gud i olika situationer som vi skall uppleva och fundera över, m m. Allt gott till dig!! /Maria
Härligt.
Här är en eget historia om Kors. för 25 år sedan.
Jag arbetade på ett snickeri, och många gånger bad jag i toaletten, på arbetsplatsen.
Min sista dag när jag kom till arbetsplatsen, stod ett trä kors. c:a 70 centimeter högt på ett av snickeri borden, jag tänkte vem beställaren var, och hade nyligen firats av med tårta, innan jag gick till chefen, som satt inne vid kontoret, och frågade. “Vem har beställt det stora trä korset”, och han sade, skall det vara så viktigt, vänta där ute vid snickeri borden, så kommer jag, och chefen kom, med pärmen och sa, “jag vet ju själv vem det är, eftersom det är jag som tagit emot samtalet, och skrivit i pärmen”.
så vi satt vid snickeri bordet, där korset stod, och han letade i pärmen och mumlade, “jag vet ju, att jag tog emot samtalet och skrev ned själv i pärmen”. chefen letade, mumlade letade, jag bara titta på korset, sedan mumlade chefen, ännu mer för sig, själv, “Vad konstigt” och vandrade till kontoret mumlande, med dessa ord. Och jag tänkte på Gud, och mumlade, “Hur gör du Gud, använder du änglar.” och mumlade för mig själv jublande, då jag lämnade snickeriet för gott.
En upplevelse, för 25 år sedan.
Guds välsignelse Maria, ibland får man bara mumla och undra, över det stora. Himmelska och Korset.
En Dikt.
Att vara trogen det Gud uppenbarar i hjärtat, även om människor hånar, och stalkar och baktalar i närvaro av, Guds klara ögon.
Den sol han låter lysa på onda och goda, där någonstans han ordat i drömmar och syner, för dessa små inre klara ögon.
Herren tackar för han just dolt allt detta, för de lärda och kloka, där de små ansetts som galna och tokar.
Utan uppenbarelse, går fåren vilse, därför de går efter känningar och kommer känna
sig vimsi.
Tala till oss Gud, i en vilsen värld, som förför
oss i ett annat ljus.
“UPPENBARA”
dig som förr,
i detta brus,
till de små
som ännu hoppas
Troget
På
ditt
SANNA,
HIMMELSKA LJUS.