Kom till mig/ och var stilla./Jes 50:10

 

7 Oktober

“Vem bland eder, som fruktar HERREN och hör hans tjänares röst? Om han än vandrar i mörkret och icke ser någon ljusning, så förtröste han dock på HERRENS namn och stödje sig vid sin Gud.” Jes 50: 10.

VAD skall den troende själen göra under tider av mörker, då han känner sig brydd och förvirrad? För den trogna lärjungen, som lydigt vandrar i Guds vilja, kan mörka tider komma, då han ej vet, vad han skall göra eller vilken väg han bör välja. Himmelen är betäckt med moln och dess klara ljus upplyser ej hans väg. Det känns som om han trevade sig fram i mörkret.

Min vän, är du denna lärjunge? Vad skall den troende göra i tider av mörker? Lyssna! “Han förtröste på Herrens namn och stödje sig vid sin Gud.”

Det första han har att göra, är att ej göra någonting alls. Detta är svårt för den svaga mänskliga naturen. I Västern finns ett gängse talesätt: “Då du är orolig, rusa ej i väg”, med andra ord: “Då du ej vet, vad du bör göra, gör då ingenting alls.”

När du stöter på en andlig dimbank, rusa då icke framåt, utan sakta farten på ditt livs maskineri. Om det är nödvändigt, så förankra din farkost eller låt den ligga förtöjd. Förtrösta helt enkelt på Gud. Då vi förtrösta, kan Gud verka. Vår oro hindrar Honom från att göra något för oss. Om våra sinnen äro oroliga och våra hjärtan bedrövade, och mörkret, som höljer oss, förskräcker oss, så att vi löpa hit och dit och fåfängt söka vägen bort från den prövningens dystra plats, där den gudomliga försynen ställt oss, kan Herren ej göra något för oss.

Guds frid måste skänka våra sinnen och hjärtan ro. Vi måste på barnavis lägga vår hand i Guds, och låta honom leda oss ut i sin kärleks klara solsken.
Han känner vägen ut ur mörkret. Låt oss sluta oss i Hans famn och lita på, att Han leder oss ut på den kortaste och säkraste vägen. – Dr. Pardington.
Minns, att då farleden är okänd för oss, är Lotsen alltid ombord.

Var stilla i mörkret, mitt lidande lamm.
en avgrund du har vid din fot.
Ligg stilla, jag kommer ju snart till dig fram
och tar i min famn dig emot.
L.H.

* * * * * * *
Från “Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.
*

/Maria

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.