*

Rollfigurerna i den här berättelsen  är lätta att identifiera. Till och med de religiösa ledarna förstod. Markägaren är Gud, vingården är Israel och de som hyr den är de religiösa ledarna. De män ägaren sänder är Guds profeter och präster, som sänts till Israel för att få folket att vända om från sina synder. Sonen är Messias, Jesus, och de övriga är alla andra folk. Liknelsen besvarar indirekt frågan om Jesu auktoritet. Den visar också att han kände till planerna på att döda honom. (20:9:19)

Det är lika illa att inte förstå budskapet om Kristus som att vägra att tro på honom. Alla som stöter sig på honom som också kallats ”grundstenen”, kommer att dömas till sist. (20:18)

Jesus vände sina fienders försök att fånga honom till sin fördel och utnyttjade tillfället att undervisa om en viktig sak. Som Guds efterföljare har vi skyldigheter  både mot honom och mot myndigheterna. Men vi måste se till att vi tar sker och ting i rätt ordning. Om Guds och myndigheternas intressen kolliderar ska vi alltid lyda Gud först.

Luk 20:9  Och han framställde för folket denna liknelse: ”En man planterade en vingård och lejde ut den åt vingårdsmän och för utrikes för lång tid.
Luk 20:10  När sedan rätta tiden var inne, sände han en tjänare till vingårdsmännen, för att de åt denne skulle lämna någon del av vingårdens frukt. Men vingårdsmännen misshandlade honom och läto honom gå tomhänt bort.
Luk 20:11  Ytterligare sände han en annan tjänare. Också honom misshandlade och skymfade de och läto honom gå tomhänt bort.
Luk 20:12  Ytterligare sände han en tredje. Men också denne slogo de blodig och drevo bort honom.
Luk 20:13  Då sade vingårdens herre: ’Vad skall jag göra? Jo, jag vill sända min älskade son; för honom skola de väl ändå hava försyn.’
Luk 20:14  Men när vingårdsmannen fingo se honom, överlade de med varandra och sade: ’Denne är arvingen; låt oss dräpa honom, för att arvet må bliva vårt.’
Luk 20:15  Och de förde honom ut ur vingården och dräpte honom. ”Vad skall nu vingårdens herre göra med dem?
Luk 20:16  Jo, han skall komma och förgöra de vingårdsmännen och lämna vingården åt andra.” När de hörde detta, sade de: ”Bort det!”
Luk 20:17  Då såg han på dem och sade: ”Vad betyder då detta skriftens ord: ’Den sten som byggningsmännen förkastade, den har blivit en hörnsten’?
Luk 20:18  Var och en som faller på den stenen, han skall bliva krossad; men den som stenen faller på, honom skall den söndersmula.”
Luk 20:19  Och de skriftlärde och översteprästerna hade gärna velat i samma stund gripa honom, men de fruktade för folket. Ty de förstodo att det var om dem som han hade talat i denna liknelse.
Luk 20:20  Och de vaktade på honom och sände ut några som försåtligen skulle låtsa sig vara rättsinniga män, för att dessa skulle fånga honom genom något hans ord, så att de skulle kunna överlämna honom åt överheten, i landshövdingens våld.
Läs fortsättningen! (Luk 20:1-26)

/Maria