Jesu Kristi gudomlighet. Denna artikel kan inte missförstås och inte heller Jesu gudomlighet.

Jesu Kristi gudomlighet har utmanats ända sedan den tid då Han vandrade på denna jord. Inte på grund av det saknas bevis angående denna sanning utan eftersom envisa människor vill ifrågasätta beviset, närda av deras hjärtans hårdhet

”Ty de otrognas sinnen har denna tidsålders gud så förblindat, att de inte ser det sken som utgår från evangelium om Kristi, Guds egen avbilds, härlighet” (2 Kor 4:4).

Skriften uppenbarar Jesu tidlöshet och gudomlighet på två sätt: (1) Slutsatser i skrifterna (2) Direkta redogörelser. Han framställs som fullkomligt mänsklig och samtidigt fullkomligt gudomlig. Han var både likadan som och olik andra människor. Han var olik andra människor genom att Han existerade från evigheten som profeten säger: ”Ty ett barn är oss fött, en son blir oss given” (Jes 9:6). Distinktionen är väldigt tydlig i det att när det talas om Jesu födelse, så föddes ett barn in i denna värld men Sonen själv var från evigheten.

”Men när tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen…” (Gal 4:4)

Joh 1:1-2 konstaterar: ”I begynnelsen var (alltid) Ordet, och Ordet var (ständigt) hos Gud, och Ordet var (ständigt) Gud. Han var i begynnelsen hos Gud.” Profeten Mika förkunnar när han talar om Messias: ”Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar ” (Mika 5:2). Om Jesus är Gud så är Han evig, och om Han är evig, är Han Gud.

Jes 7:14 bekräftar Hans jungfrufödsel och fastställer Hans namn till ”Immanuel” som betyder ”Gud med oss.” I samma bok, kapitel 9 och vers 6 förklaras Hans namn vidare ”Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste.

En del har hävdat att Jesus själv aldrig benämnde sig som gudomlighet utan att det var Hans övernitiska lärjungar som döpte Honom till det. Men Skriften betraktar det antagandet som falskt genom att Jesus hävdade jämställdhet med Gud när Han sa att Han och Fadern var ett (Joh 5:18; 10:30) och när den frågvise Filippus bad att få se Fadern svarade Jesus ”Den som har sett mig har sett Fadern” (Joh 14:9). I Joh 8:58 fastslog Han med avseende på sig själv: Jag Är, redan innan Abraham blev till.” och folksamlingen tog upp stenar för att stena Honom eftersom de förstod direkt att Han hävdade att Han är Gud (2 Mos 3:14, Jes 43:13, jfr Joh 5:18).

Jesus hävdade också att Han gjorde saker som bara var Guds privilegium. Till exempel demonstrerade Han Sin makt att förlåta synder genom att hela en förlamad (Mark 2:5-12). Han hävdade att åt Honom var given all makt att döma (Joh 5:27), att Han hade auktoritet att sända den Helige Ande (Joh 15:26), Han skulle ge andligt liv åt vilka Han vill (Joh 5:21) och att Han är den som uppväcker de döda (Joh 6:39, 40, 44, 54).
Andra avsnitt som bekräftar Hans jämställdhet med Gud avslöjar Hans makt att skapa eftersom ”Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till” (Joh 1:3; jfr Kol 1:16); Han är kraften som uppehåller allting (Kol 1:17; Hebr 1:3) och Han är alla människors domare (Apg 17:31). Han identifieras som Gamla Testamentets ”Den Högste” i Luk 1:76 (jfr Mal 3:1) och i Hebreerbrevet refereras Han till direkt som Gud, ”Gud, din tron står i evigheters evighet…” (Hebr 1:8).
Kristus direkta anspråk på Sig själv i evangelierna och av de som skrev om Honom i de andra böckerna i Nya och Gamla testamentet bekräftar faktumet att Bibeln presenterar Jesus som Gud.

Den Teantropiska Människan (Gud/Människa) – Jesus Kristus”Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika” (2 Kor 8:9).

Jesus liknade andra människor i det att Han trots att Han var Gud helt och fullt likaså var människa helt och fullt. Men en viktig knutpunkt måste betonas här: När Han blev till kött la Han inte bort sin gudomlighet (Fil 2:5-8). Hans gudomlighet och mänsklighet var väsentlig för Hans verk på korset. Om Han inte varit en människa skulle Han inte ha kunnat dö och om Han inte var Gud skulle inte Hans död haft ett omätligt värde. Hans mänsklighet och gudomlighet visas genom att Han hävdade att Han kunde fylla människans behov men Han själv, precis som andra människor, hade mänskliga behov. Även fast Han som Gud skulle kunna förvandla stenar till bröd för att mätta Sin mänskliga hunger gjorde Han aldrig det eftersom Han inte kom för att bli betjänad utan för att tjäna och ge Sitt liv till lösen för många (Matt 20:28; Mark 10:45).
Som en Människa som ägde en kropp, själ och ande (Matt 26:38; Joh 13:21; 1 Joh 4:2, 9) led Han av sådana svagheter som är normala för alla människor, demonstrerat genom att Han blev trött (Joh 4:6), hungrig (Matt 4:2) och törstig (Joh 19:28).
Skäl till Hans Inkarnation
1. Att uppenbara Gud för människorna (Matt 11:27; Joh 1:18; 14:9).
2. Att utgöra ett offer för synd (Hebr 10:1-10).
3. Att tillintetgöra djävulens verk (Joh 12:31; Kol 2:13-15; Hebr 2:14).
4. Att bli vår Överstepräst i det som gäller Gud (Hebr 2:16-17).
5. Att fullborda Guds förbund med David (2 Sam 7:16; Luk 1:31-33) vilket utlovar en evig Kung, Tron och ett Rike för nationen Israel.
6. Att vara Huvudet för Församlingen som Han bygger i denna tidsålder (Matt 16:18; Ef 1:22).
Han kallas Guds Lamm. Hans offer och blodsutgjutelse krävde en fysisk kropp, men resultatet av Hans verk var ändlösa. Hans död försäkrar oss om Guds kärlek gentemot syndare (Joh 3:16; Rom 5:8) genom att Han betalade den lösensumman som krävdes eftersom Guds helighet hade kränkts, för att utverka vår förlossning från synd, befria oss från rättvis fördömelse (Rom 4:25; 2 Kor 5:21; Gal 1:4) och försona oss med Gud på korset (Rom 5:10-11; 2 Kor 5:18-20).
Han förutsade ofta i evangelierna Sin egen död och uppståndelse (Matt 16:21; 17:23; Mark 9:30-32; Luk 9:22; Joh 2:19-22) och efter Sin offerdöd på korset och den därpå följande begravningen, fortfarande i Sin mänskliga form, återuppväcktes Han i Sin förhärligade mänskliga kropp och framträdde för många:

För Maria Magdalena (Joh 20:11-17), Sina lärjungar (Joh 26-29) och till och med för femhundra på en gång (1 Kor 15:6).
Han uppstod från de döda på grund av Vem Han var (Apg 2:24) och som källan till uppståndelsekraften (Matt 28:18; Ef 1:19-21; Fil 4:13). Han är Givaren av uppståndelseliv (Joh 10:10-14; Joh 11:25-26; Ef 2:6). Hans uppståndelse vittnar om den troendes rättfärdiggörelse (Rom 4:25) och Han är ”förstlingsfrukten” av uppståndelsen; ”Kristus som förstlingen och sedan, vid hans ankomst, de som tillhör honom (1 Kor 15:23).
Hans uppstigande till himlen markerade änden på Hans tjänst på jorden och som en människa trädde Han in i himlen och tog Sin position som universums Herre och väntar på Sin andra ankomst till jorden och den slutliga triumfen.
Hans nuvarande verk i himlen
1. Den troendes Överstepräst (Hebr 8:1-2)
2. Den troendes Förebedjare (Hebr 9:24)
3. Den troendes Försvarare inför Fadern (1 Joh 2:1)
4. Den troendes Herre som Församlingens Huvud (Ef 5:23; Kol 1:18)
Skrivet av G Nystrom översatt från engelskan av Maj – Lis Wirth /