*
En särskilt nedbrytande åkomma är BRISTEN på SANN KÄRLEK till Gud och medmänniskor.
Människors synder får människors kärlek att KALLNA.
Den riktar uppmärksamheten FRÅN Gud och fäster den på människan själv istället.
Ingen riktig kärlek finns i människan då, – utom egoismens kärlek.
Läs om slapp moral i Matteus 24. /Maria
Många kloka ord skriver du, funderingar som många har.
Ja visst går vi alla fel och ibland ser vi inte själva att vi är på fel kurs. Det är lätt att se att andra gör fel, själv upprörs jag mest över den ande av Antikrist som jag ofta möter, eller ser.
Visst jag gör också fel, är ej ofelbar, och vad jag upprörs över det är att det finns en mur mellan troende och icke troende och en mur mellan troende och troende, och varför finns muren mellan oss/ de troende?
För att människor inte uppfattar Jesus/Gud som de borde, se alla videos som jag lagt in som pekar på ett annat evangelium än det som står i bibeln.
Det är ett mycket felaktigt beteende av dem som tror sig tjäna Gud. det gör mig mycket ledsen.
Man kan vara vänner, visst, men man måste väl ändå gå åt samma håll. Du o jag hade inte varit sådana vänner /syskon i Kristus om du hade tillbringat mycket tid på något ställe som inte lär ut det som Gud föresåpråkar. Demonpåverkade pastorer vet jag att du inte känner.
Varningar från Gud måste vi upptäcka i tid, därför måste vi tillbringa mycket mycket tid med Gud och hans Ord för att förstå hur vi ska leva och agera. Tiden är kort.
/Maria
I Johannes står det: Älska varandra som jag älskat er.
Det är klart att vi alla på många sätt går fel, och vi vet inte allt någon av oss. Det kan vara lätt att se kamelerna i ögat på andra och uppröras av de antikristna tongångarna som utgör vår kultur. Egots melodi hörs också inom kristenheten.
Vem har rätt att döma i trosfrågor och om någon lever farligt?
Ja, Guds Ord kan! Inte vi som enskilda personer.
Blir vi hotade och sårade av bibelordet? Eller av den ”högfärdighet” som påpekar det?
Det kan också ta tid att inse när man är på väg från Gud, istället för till Gud.
Jag har tyckt det varit jobbigt att inse att det inte är/ska en emotionell mur mellan kristna och icketroende, kristna av den ena sorten och den andra. (trots att vi inte ska leva av världen, utan bara i den)
Gud har skapat alla människor. Vi var inte troende, och har av nåd blivit troende!
Vi kan inte gå tillbaka och vi kanske inte ska vara så snara att se klyftorna, mer än närheten som Jesu utgivande liv ger till allt annat levande.
Det är här Jesus kärlek kommer in. Hur ska man förbli vänner, fast man är på kontrakurs med varandra ibland?
Det är klart att demonpåverkade pastorer och ockulta tekniker inte ska accepteras i en kristen kyrka – av Kristi församling.
Förstår vi inte det (vad det handlar) är vi kanske inte Kristi kyrka.
Då tar vi nog inte Bibelns varninar med mer än ena örat.
tiden är kort. Vi borde ge oss i självuppgivande kärlek. Den kärlek som Gud hade/har för oss syndare!