FRID.
Frid får vi genom att Kristus regerar i våra hjärtan. Trots all ev. oro och bekymmer kan vi ändå känna frid. Hur går det till, kan man fråga.
Kol 3:15-16 säger: Och låten Kristi frid regera i era hjärtan; ty till att äga den ären I ock kallade såsom lemmar i en och samma kropp. Och varen tacksamma. /(Ef 4:4; Fil 4:7)
Låten Kristi ord rikligen bo bland eder; undervisen och förmanen varandra i all vishet, med psalmer och lovsånger och andliga visor, och sjungen med tacksägelse till Guds ära i edra hjärtan. ( 1 Kor 14:15, 26, Ef 5:19)
När Kristus har fått plats i våra hjärtan för evigt och vi håller fast vid vår tro på honom och på evigheten, då har vi frid, trots motgångar, sorger, m m, för det finns inget som egentligen kan få oss att backa då vår tro är fast.
Vi är ju kallade, vi har fått frälsningen som en gåva, alltså kommer friden och gör vårt hjärta lätt även i motgångarnas vindar. Vi håller Jesus högt och prisar hans namn, vad som än händer.
Ingen eller ingenting kan ta bort friden och kärleken vi fått lära känna. Det är evangelium om Jesus och tro som vi vill förmedla till den som inte känner Guds kärlek. /Maria
PRISA HERREN!
Jag vet att du prisar Herren varje dag o stund, för du fick också lämna ditt gamla jag och dina skulder….
Jag vet att du älskar Jesus och att han är allt för dig.
Jag tror det är så otroligt komplext nu i denna tid med alla förvillelser så att de som söker söker kanske i blindo, för de får inte reda på all sanning,
OM det kommer i nästa inlägg, vad kyrkorna lär människorna!
Ja lösningen finns i JESUS KRISTUS! inte hos någon eller något annat! Gud välsigne dig.
/Maria
Att Jesus förlåtit oss synderna måste vara historiens största oskyldigförklaring! Vi fick lämna dem bakom. Det är tungt att se världen och sig själv simma i dem. Och få verkar se Jesus som räddningen. Utan den Helige Ande är vi torra kvistar och tåget går förbi. Varför kan vi inte se att lösningen på vår existens inte finns i oss. Utan i Kristus?
Man måste kanske försöka allt – försöka hoppas överallt – innan man ger upp och erkänner Kristus – ett nytt liv – en ny existens hos Honom?
Så var det för mig. Kanske är det bäst att hålla tyst. Jag gör mig bara ovänner med allt tjatande.
Jag vill lära mig att prisa Herren!
Kan du hjälpa mig?
🙂