I spritflaskan bor den onde själv.
Så fort korken öppnas,
Den onde flyger fram.

Han lockar och han pockar, Drar dig till sig.
Så, såå, Nu lugn och ro du får.

Då drömmer du om stordåd
Då är du stor och stark,
Då fylles svarta hålet i din själ.

Då tror du att vyerna de vidgas
Och att du kan se klart.
Då tror du att du glömmer
Alla dina sår.

Då lossnar tungans band
Och tjattret exploderar.

Då är du klok och vis
Och har lösning på problem.
Då är du plötsligt någon
Du annars inte är.

När flaskan kastats bort,
Då är du tom igen
Tom på tankar och idéer
Då är du tom på glädje.

När kommer den igen?

Då ruvar svarta hålet mycket
svartare än förr.
Då glider tanken in på ensamheten.

För en stund; Då var du lycklig
Skrattade, var glad.

Se på dig nu; en sargad sårad själ.
Illamående i själen.

Det var det du fick
Men inte ville ha.

Vänd om! Innan det är för sent.
Vänd dig till den ende som kan hjälpa.
I Jesu namn kan du bli fri.

Våga se din utsatthet
Våga se din smärta.

Försök inte döva den igen.

Det är många som blivit lurade av spriten.
Inte vill väl du va´en av dem? / M