De gamla profeterna under Gamla Testamentets tid
hade den helige Ande, men de var inte döpta i den helige Ande,
och var inte födda på nytt
I Hebr. 11:e kapitel kan vi läsa om trons människor under gamla förbundets tid. “I tron dog alla dessa, innan de ännu hade fått vad utlovat var; de hade endast sett det i fjärran och hade hälsat det och bekänt sig vara “gäster och främlingar” på jorden.” Vers 13.
De var inte födda på nytt, men de hade Guds löfte om barnaskap hos Gud. Och de litade på detta löfte (på samma sätt som Abraham) att vad Gud hade lovat, det var han också mäktig att hålla. Det löfte som Gud gav till Abraham gällde inte endast honom, utan det skulle gälla också för dem som har Abrahams tro. Rom. 4:13-25 och Gal. 3:e kapitlet. Och Gud bistod dem med sin kraft så att de kunde hålla ut i tron. “Ty Herrens ögon överfara hela jorden, för att han med sin kraft skall bistå dem som med sina hjärtan hängiva sig åt honom.” 2 Krön. 16:9.
“Och fastän alla dessa genom tron har fått sitt vittnesbörd, fick de ändå inte vad utlovat var; ty Gud hade åt oss utsett något bättre, på det att de inte oss förutan skulle bli fullkomnade.” Hebr. 11:39-40.
(David Hedegårds översättning: “Alla dessa har det vittnesbördet om sig att de trodde, men de fick inte ut det som de hade fått löfte om. Gud hade en bättre plan, som innefattade oss: de skulle inte nå fram till fulländningen, förrän vi var med”).
Dessa som trodde på Gud och tjänade honom under gamla förbundets tid, jag tror att de gjorde en motsvarande upplevelse (där de var, hos Abraham, Luk. 16:22), samtidigt som apostlarna blev döpta i den helige Ande på pingstdagen. När skulle de annars få vad utlovat var? Hebr. 11:40.
Guds församling fanns inte på den tiden. Den var då ännu en hemlighet som tidsåldrar och släkten igenom hade varit fördold i Gud. Rom. 16:25. Ef. 3:1-11. Kol. 1:26, 4:3.
De hade alltså inte fått vad utlovat var, och de var inte födda på nytt. Deras synder var inte borttagna, utan de var endast överskylda. Psalm 32:1-2. Ty det är omöjligt att tjurars och bockars blod skulle kunna utplåna synder. Hebr. 10:1-18. Det var först när Jesu försoningsverk var fullbordat, som deras synder blev borttagna. Och innan dess fanns det ingen grund för pånyttfödelse.
Säkert har många undrat över det som står om Jesus i Kol. 1:18, ” …den förstfödde ifrån de döda.” Och i Rom. 1:4, “…och såsom helig andevarelse är med kraft bevisad vara Guds Son, allt ifrån uppståndelsen från de döda…” Och i Upp. 1:5, “den förstfödde från de döda.” Detta gäller den nya födelsen. Jesu uppståndelse från de döda var också hans nya födelse. Så länge som Jesus själv inte var född på nytt, så kunde ingen annan bli född på nytt. Jesus är den förstfödde bland många bröder. Rom. 8:29. Hebr. 2:11-18.
Guds profeter under Gamla Testamentets tid hade Guds Ande. Läs 1 Petr. 1:10-12 och 2 Petr. 1:20-21. Luk. 1:67, 2:25-27. Men det var inte det samma som att de var döpta i den helige Ande. Det var inte möjligt att ta emot dopet i den helige Ande förrän Jesus hade återvänt till sin Fader och blivit förhärligad. Joh. 7:37-39, 16:7.
På Gamla Testamentets tid var det alltså möjligt att ha den helige Ande, utan att vara döpt i den helige Ande. Men nu, efter att Jesus har återvänt till Fadern och blivit förhärligad, är det så att alla som omvänder sig till honom får den helige Ande som gåva, och blir födda på nytt.
I Luk. 10:20 säger Jesus till sina lärjungar: “Men gläd er inte så mycket över att andarna lyder er, som över att era namn är skrivna i himlen.” Detta, att lärjungarnas namn var skrivna i himlen, tar somliga som ett bevis för att lärjungarna var födda på nytt redan då. Men då är ju frågan: När blev deras namn inskrivna i himlen? Jo, de hade stått där sedan världens begynnelse! Upp. 17:8.
Våra namn blir inte inskrivna i Livets bok i himlen när vi blir födda på nytt, utan de har stått där sedan världens begynnelse. Genom den nya födelsen och genom att leva för Jesus, så undviker vi att få våra namn utplånade ur Livets bok. Upp. 3:5.
Jesus säger i Upp. 2:17 att den som vinner seger ska få en vit sten och ett nytt namn skrivet på den stenen, ett namn som ingen känner, utom den som får det. Jag undrar om det inte är detta nya namn som står i Livets bok, och som har stått där sedan världens begynnelse. I så fall är detta namn nytt, endast i den bemärkelsen att det är nytt för den som får det. Första gången han ser det skrivet på den vita stenen, så är det ju nytt för honom.
Det står i Ef. 1:4-5 att förrän världens grund var lagd, har Gud utvalt oss i Kristus. Ty i sin kärlek förutbestämde han oss till barnaskap hos sig, genom Jesus Kristus. Och i Rom. 8:29 står det, “Ty dem som förut har blivit kända av honom, dem har han också förut bestämt till att bli hans Sons avbilder, honom lika, så att denne skulle bli den förstfödde bland många bröder.”
Därför kunde Jesus lära sina lärjungar att bedja: “Fader vår som är i himmelen…” och tala om Gud såsom deras himmelske Fader, redan innan de hade upplevt den nya födelsen.
När vi genom tron på Jesus blir födda på nytt så är detta ett mycket stort under. Från att ha varit bara skapade varelser, så blir vi släkt med Skaparen. Jesus är vår Broder och Jesu Fader är vår Fader.
Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse, liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom till att vara heliga och fläckfria inför sig. I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas. I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt.
Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus, den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden. I honom har vi också vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut, för att vi som har vårt hopp i Kristus skall prisa hans härlighet och ära. I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill. Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas. Ef. 1:3-14. (Svenska Folkbibeln 1996). /Maria