Det är inte alltid lätt vara en kristen.
Det kanske vi kan vara överens om?
MEN, det blir mycket lättare att vara
en kristen om vi tar bönelivet
på största alllvar.Det finns ledare
som pratar så fint om tro, och håller
predikningar som luktar och smakar gott,
och både kan ge ro och frid, men
också invagga folk i en slags sömn.

För den predikan som inte har föregåtts
av innerlig bön i bönekammaren
blir en torr predikan där Guds Ande
inte kan komma till tals som han vill.

Vi behöver glöd i våra möten, vi behöver
lyfta fram Jesus Kristus som den
enda sanna vägen till Frälsning.

Inte alltid görs detta, och därför får en
otroende/ofrälst en felaktig bild, eller KAN
få en felaktig bild av vad tro är.

Den som skall predika måste (ANSER JAG)
vara ledd av den helige Ande och ha
ett böneliv som kostar på. Inte alla har det.
Och därför får inte Guds Ande
leda som han vill.

Ett böneliv, vad är det? Det är att vara i
ständig bön. De gånger man kanske inte
orkar be, av ena eller andra orsaken,
det är DÅ man Bör Be.

Ett liv med Gud får man välja om man vill ha
eller ej, det är fritt, men då man en gång
valt det livet, får man ge allt.
Bön som bedes av slentrian eller yrkesmässig
rutin är något som är dött, och inte levande.
Detta inlägg handlar om så mycket mer…men
jag vill inte vara långrandig…
Vill bara säga: Ta ditt liv på Gud med
största allvar
och var fast i ditt beslut att nå andra.

KRAM f Maria