Bibelord/Guds fostran bevisar hans kärlek/Förmaning

 

*

Förmaning till uthållighet, särskilt under Guds aga. Det nya förbundets härlighet.

Heb 12:1  Alltså, då vi nu hava omkring oss en så stor hop av vittnen, må ock vi lägga av allt som är oss till hinder, och särskilt synden, som så hårt omsnärjer oss, och med uthållighet löpa framåt i den tävlingskamp som är oss förelagd.

Heb 12:2  Och må vi därvid se på Jesus, trons hövding och fullkomnare, på honom, som i stället för att taga den glädje som låg framför honom, utstod korsets lidande och aktade smäleken för intet, och som nu sitter på högra sidan om Guds tron.

Heb 12:3  Ja, på honom, som har utstått så mycken gensägelse av syndare, på honom mån I tänka, så att I icke tröttnen och uppgivens i edra själar.

Heb 12:4  Ännu haven I icke stått emot ända till blods, i eder kamp mot synden.

Heb 12:5  Och I haven alldeles förgätit den förmaningens röst som talar med eder, såsom man talar med söner: “Min son, förkasta icke Herrens aga, och giv dig icke över, när du tuktas av honom.

Heb 12:6  Ty den Herren älskar, den agar han, och han straffar med riset var son som han har kär.”

Heb 12:7  Det är till eder fostran som I fån utstå lidande; Gud handlar med eder såsom med söner. Ty var finnes den son som icke bliver agad av sin fader?

Heb 12:8  Om I lämnadens utan aga, medan alla andra finge sin del därav, så voren I oäkta söner och icke äkta.

Heb 12:9  Vidare: vi hava haft köttsliga fäder, som agade oss, och vi visade försyn för dem; skola vi då icke mycket mer vara underdåniga andarnas Fader, så att vi få leva?

Heb 12:10  De förra agade oss ju för en kort tid, såsom det syntes dem gott, men denne agar oss för vårt verkliga gagn, för att vi skola få del av hans helighet.

Heb 12:11  Väl synes alla aga för tillfället vara icke till glädje, utan till sorg; men efteråt bär den, för dem som hava blivit fostrade därmed, en fridsfrukt som är rättfärdighet.

Heb 12:12  Alltså: “stärken maktlösa händer och vacklande knän”,

Heb 12:13  och “gören räta stigar för edra fötter”, så att den fot som haltar icke vrides ur led, utan fastmer bliver botad.

Heb 12:14  Faren efter frid med alla och efter helgelse; ty utan helgelse får ingen se Herren.

Heb 12:15  Och sen till, att ingen går miste om Guds nåd, och att ingen giftig rot skjuter skott och bliver till fördärv, så att menigheten därigenom bliver besmittad;

Heb 12:16  sen till, att ingen är en otuktig människa eller ohelig såsom Esau, han som för en enda maträtt sålde sin förstfödslorätt.

Heb 12:17  I veten ju att han ock sedermera blev avvisad, när han på grund av arvsrätt ville få välsignelsen; han kunde nämligen icke vinna någon ändring, fastän han med tårar sökte därefter.

Heb 12:18  Ty I haven icke kommit till ett berg som man kan taga på, ett som “brann i eld”, icke till “töcken och mörker” och storm,

Heb 12:19  icke till “basunljud” och till en “röst” som talade så, att de som hörde den bådo att intet ytterligare skulle talas till dem.

/ Gud är god och hjälper oss att förstå hur väl han vill oss, även om det stundom gör mycket ont på många vis. Det är inget straff det är fostran!, den  fostran som alla behöver, som vill gå med Gud, och som alla människor skulle behöva vilja få /i det nya livet med Kristus../Maria

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.