Hela skapelsen har suckat länge, och en dag kommer det en förlossning, kan vi stå ut nu i det som är, och veta att allt blir annorlunda en gång? Jag vet inte hur du tänker, men jag vet att jag förr tyckte det var märkligt att längta efter en ny plats och en ny kropp och efter Jesus som skall komma. En ofrälst människa tänker inte på att skapelsen suckar och våndas utan många tänker istället som så: Varför gör inte Gud, (om han finns), någonting åt alla katastrofer och elände? Varför låter han människor lida så? Han är elak! Man kan inte tro på honom.

De förstår inte hans tanke och plan med människan och förstår inte hans nåd och kärlek och även hans ilska över människor som inte kan ta reson. Så står det i bibeln.

Granska följande bibelverser noga och du kommer att se vem den frälste och ofrälste är i Guds ögon och vad han säger om det som kommer sedan.Förstår du om du läser detta att du har ett val i fråga om himmel eller helvete?
* * * *
Rom 8:18  Ty jag håller före att denna tidens lidanden intet betyda, i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras på oss.

Rom 8:19  Ty skapelsens trängtan sträcker sig efter Guds barns uppenbarelse.

Rom 8:20  Skapelsen har ju blivit lagd under förgängligheten, icke av eget val, utan för dens skull, som lade den därunder; dock så, att en förhoppning skulle finnas,

Rom 8:21  att också skapelsen en gång skall bliva frigjord ifrån sin träldom under förgängelsen och komma till den frihet som tillhör Guds barns härlighet.

Rom 8:22  Vi veta ju att ännu i denna stund hela skapelsen samfällt suckar och våndas.

Rom 8:23  Och icke den allenast; också vi själva, som hava fått Anden såsom förstlingsgåva, också vi sucka inom oss och bida efter barnaskapet, vår kropps förlossning.

Rom 8:24  Ty i hoppet äro vi frälsta. Men ett hopp som man ser fullbordat är icke mer ett hopp; huru kan någon hoppas det som han redan ser?

Rom 8:25  Om vi nu hoppas på det som vi icke se, så bida vi därefter med ståndaktighet.

Rom 8:26  Så kommer ock Anden vår svaghet till hjälp; ty vad vi rätteligen böra bedja om, det veta vi icke, men Anden själv manar gott för oss med outsägliga suckar.

Rom 8:27  Och han som rannsakar hjärtan, han vet vad Anden menar, ty det är efter Guds behag som han manar gott för de heliga.

Rom 8:28  Men vi veta att för dem som älska Gud samverkar allt till det bästa, för dem som äro kallade efter hans rådslut.

Rom 8:29  Ty dem som förut hava blivit kända av honom, dem har han ock förut bestämt till att bliva hans Sons avbilder, honom lika, så att denne skulle bliva den förstfödde bland många bröder.

Rom 8:30  Och dem som han har förut bestämt, dem kallar han ock, och dem som han har kallat, dem rättfärdiggör han ock, och dem som han har rättfärdiggjort, dem förhärligar han ock.

Rom 8:31  Vad skola vi nu säga härom? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?

/Maria