Utkorelsen
I Rom. 9:16 står det: “Alltså beror det inte på någon människas vilja eller strävan, utan på Guds barmhärtighet.” Detta tolkar somliga så att vår egen vilja är av mindre, eller ingen betydelse. Allt är ju förutbestämt av Gud. Och han har gjort somliga kärl till hedersamt bruk och andra till mindre hedersamt bruk. Rom. 9:21-24.

Men Guds förutbestämmelse och utkorelse utesluter inte den egna viljan, varken hos dem som är “till hedersamt bruk” eller dem som är “till mindre hedersamt bruk”. De som korsfäste Jesus hade en egen vilja. Och vad var det de ville? Jo, de ville få död på Jesus. Och de kan inte ursäkta sig med att det var förutbestämt av Gud att de skulle korsfästa Jesus. För de hatade Jesus och de fattade själva beslut om att döda honom. “Från den dagen var deras beslut fattat att döda honom.” Matt. 12:14. Joh. 11:53.

De som inte av fri vilja vill tjäna Gud och inte vill lyda honom, dem utnyttjar Gud “till mindre hedersamt bruk”. Mitt i deras ondska och vrånghet utnyttjar Gud dem så att de uppfyller Bibelns profetior. “Ja, i sanning, de församlade sig i denna stad mot din helige tjänare Jesus, mot honom som du har smort: Herodes och Pontius Pilatus med hedningarna och Israels folkstammar; de församlade sig till att utföra allt vad din hand och ditt rådslut förut hade bestämt skulle ske.” Apg. 4:27-28, 13:27-30. De som inte tjänar Gud frivilligt, måste göra det mot deras egen vilja. (Men det begriper de inte själva). Ty allting måste tjäna honom. Psalm 119:91.

Det står om Farao i Rom. 9:17, “Just därtill har jag låtit dig uppstå, att jag skall visa min makt på dig och att mitt namn skall bli förkunnat på hela jorden.” Detta innebär inte att Farao inte hade någon egen vilja eller att hans egen vilja inte hade någon betydelse. Men vad var det han ville? Jo, han ville hålla Israels folk kvar i träldomen i Egypten.

“Alltså beror det inte på någon människas vilja eller strävan, utan på Guds barmhärtighet.” Rom. 9:16. En förklaring till detta kan vi finna i Joh. 5:15-47, där Jesus talar till judarna. De ville ha det eviga livet som Gud hade utlovat. Och därför rannsakade de skrifterna och menade sig i dem ha evigt liv, (vers 39). Men deras vilja och strävan blev ändå förgäves och de fick inte det eviga livet. Varför det? Jo, det var en sak som de inte ville. De ville inte tro på Jesus!

“Ni rannsaka skrifterna, därför att ni i dem mena er ha evigt liv; och det är dessa som vittna om mig. Men ni vill inte komma till mig för att få liv.” (v. 39-40). “Trodde ni Moses, så skulle ni ju tro mig, ty om mig har han skrivit. Men tro ni inte hans skrifter, hur skulle ni då kunna tro mina ord?” (v. 46-47).

I de skrifter som de rannsakade står det: “En profet skall jag låta uppstå åt dem bland deras bröder, en som är mig lik, och jag skall lägga mina ord i hans mun, och han skall tala till dem allt vad jag bjuder honom. Och om någon inte lyssnar till mina ord som han talar i mitt namn, så skall jag utkräva det av honom.” 5 Mos. 18:18-19.

Gud sänder den profeten. Han kommer och går livs levande mitt ibland dem. Han predikar Guds ord och gör stora under och tecken och botar sjuka. Men de vill inte tro på honom! Och detta blev deras eviga olycka. Att de härstammade från Abraham hjälpte dem inte. Detta framgår klart av Matt. 3:7-10 och Joh. 8:37-59.

De förlitade sig på utkorelsen och menade att de hade Abraham till sin fader, och då var allt väl. Så gör Israels folk än idag. De förlitar sig på sin utkorelse, att de är Guds egendomsfolk. Men de som inte vill tro på Jesus, kommer att bli utrotade ur folket, säger Guds ord. Apg. 3:22-23.

De som inte vill tro att Jesus är den han verkligen är, kommer att dö i sina synder. Joh. 8:24. Men detta gäller inte bara Israel, utan hela världen. Det kommer en dag som skall brinna som en ugn. Då ska alla fräcka människor och alla som gör vad ogudaktigt är, bli lika strå, och dagen, den som kommer, skall förbränna dem, säger Herren Sebaot, så att varken rot eller krona lämnas kvar av dem. Malaki 4:1-3.

Utkorelsen är inte någon sovkudde att slöa till på. I Bibeln finns många varningar för avfall från Herren. Läs Rom. 11:17-24 och Hes. 18:21-24, 33:11-20. Israels synder och straff under ökenvandringen är en varning till oss. Det har blivit upptecknat till lärdom för oss, som har tidernas ände inpå oss. Och den som menar sig stå, må se till att han inte faller. 1 Kor. 10:1-12. Om vi inte ger kärleken till sanningen rum, så hamnar vi i villfarelse. 2 Tess. 2:10-12.

Det finns de som menar att alla människor kommer att bli frälsta en gång, även de mest ogudaktiga och onda. Men någon sådan lära finns inte i Bibeln. Det står i Apg. 3:19-23, “Gör därför bättring och omvänd er, så att era synder blir utplånade, på det att tider av vederkvickelse må komma från Herren, i det att han sänder den Messias som han har utsett åt er, nämligen Jesus, vilken dock himmelen måste behålla intill de tider då allt skall bli upprättat igen, varom Gud har talat genom sina forntida heliga profeters mun. Moses har ju sagt: ‘En profet skall Herren Gud låta uppstå åt er, av era bröder, en som är mig lik; honom ska ni lyssna till i allt vad han talar till er. Och det skall ske att var och en som inte lyssnar till den profeten, han skall utrotas ur folket.'”

Att allt skall bli upprättat igen, som det står i vers 21, betyder inte att de som ha blivit utrotade ur folket kommer att upprättas. Den upprättelse som det talas om här, är Guds rikes upprättelse. Daniel 7:13-14. Guds rike kommer att göra slut på alla andra riken på jorden. Daniel 2:44. Jesus är Kung i Guds rike och hans konungavälde omfattar allt. Psalm 103:19. Rom. 8:19-25. Men de som inte känner Gud och inte är vår Herre Jesu evangelium lydiga, kommer att bli straffade med evigt fördärv, bort undan Herrens ansikte och hans överväldigande härlighet. 2 Tess. 1:6-10.

“Mina kära barn, detta skriver jag till er, för att ni inte ska synda. Men om någon syndar, så har vi en förespråkare hos Fadern, Jesus Kristus, som är rättfärdig; och han är försoningen för våra synder, ja, inte endast för våra, utan också för hela världens.” 1 Joh. 2:1-2. Jesu försoningsverk på korset hade varit tillräckligt för att frälsa hela världen, men den ogudaktiga världen tror inte på Jesus.

“Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall inte förgås, utan ha evigt liv. Ty inte sände Gud sin Son i världen för att döma världen, utan för att världen skulle bli frälst genom honom.” Joh. 3:16-17. Den som tror och blir döpt, han skall bli frälst. Men den som inte tror, han skall bli fördömd. Mark. 16:16.

I 1 Tim. 4:10 står det: “…honom som är alla människors Frälsare, först och främst deras som tro.” Detta betyder inte att hela världen kommer att bli frälst. Men Jesus säger i Matt. 5:45 att Fadern låter sin sol gå upp över både onda och goda, och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga. Och i Luk. 6:35 säger Jesus att Gud är mild mot de otacksamma och onda.

Men utan Jesu försoningsoffer på korset, så hade detta inte varit möjligt. Det är tack vare Jesu försoningsdöd på korset som Gud kan vara mild och barmhärtig mot de onda människorna. Annars hade Gud måst straffa dem omedelbart för deras ogudaktighet och deras onda gärningar. Men de förstår inte att denna Guds godhet vill föra dem till bättring. De förslösa sin nådatid, och genom sin obotfärdighet och hårdhet samla de över sig Guds vrede som skall drabba dem på vredens dag. Då ska Gud döma dem och vedergälla dem efter deras gärningar. Rom. 2:1-16.

I Titus 2:11 står det: “Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor; den fostrar oss till att avsäga oss all ogudaktighet och alla världsliga begärelser och till att leva tuktigt och rättfärdigt och gudfruktigt i den tidsålder som nu är, medan vi vänta på vårt saliga hopps fullbordan och på den store Gudens och vår Frälsares, Kristi Jesu, härlighets uppenbarelse. Hans som har utgivit sig själv för oss till att förlossa oss från all orättfärdighet och till att rena åt sig ett egendomsfolk, som beflitar sig om att göra vad gott är.”/Allan Svenssonhttp://www.algonet.se/~allan-sv/SIDA69.HTM#Utkorelsen