Att gråta äkta tårar/ av kärlek till Mästaren

 

*

“Efter det att han hade talat detta tog han Petrus och Johannes och Jakob med sig och gick upp på berget för att bedja. Och under det att han bad, blev hans ansikte förvandlat, och hans kläder blevo skinande vita. – då de sedan vaknade, sågo de hans härlighet.” Luk 9: 28, 29, 32.
“Om jag alltså har funnit nåd för dina ögon, så låt mig se dina vägar och lära känna dig.” 2 Mos 33: 13.

DÅ JESUS tog de tre lärjungarna avsides upp på det höga berget; bragte Han dem i nära gemenskap med sig själv. De sågo ingen utom Jesus allena. Där var dem gott att vara. Himmelen är ej fjärran från dem som med sin Herre dröja uppe på berget.

Vem har ej under stunder av stilla begrundan och bön liksom fångat en glimt av härligheten genom de öppnade portarna? Vem har icke, medan han dröjt i den fördolda kammaren i helig gemenskap med Herren, förnummit bruset av svallande sällhetsvågor – en försmak av de heligas glädje?

Mästaren hade stunder och platser för stilla samtal med sina lärjungar. En gång voro de på toppen av Hermon, oftare dock på Oljebergets heliga sluttningar. Varje kristen borde ha sitt “Oljeberg”. De flesta av oss, i synnerhet de som bo i städerna, leva under högtryck. Från tidigt på morgonen till sent på kvällen äro vi liksom, inne i virveln. Huru få tillfällen ges det icke till stilla försjunkande, läsning av Guds Ord, till bön och inre gemenskap med Gud.

Daniel behövde sitt “Oljeberg” i sin kammare mitt bland sorlet och avgudadyrkan i Babylon. Petrus ägde sitt på hustaket i Joppe, och Martin Luther fann sin avskilda plats i “den övre salen” i Wittenberg, vilken ännu bevaras som ett heligt rum.

Dr. Joseph Parker sade en gång: “Om vi ej gå tillbaka till uppenbarelser, glimtar från himmelen, och bli medvetna om en större härlighet och ett rikare liv, skola vi förlora vår religion. Vårt altare skall bli en bar sten, utan välsignade besök av himmelska gäster.” Vad världen behöver i dag är människor, som ha sett sin Herre.
Gå nära intill Honom! Han vill leda dig i dag upp till bergets topp, ty det finns intet skäl, varför Han ej skulle taga också dig ditupp, dit Han förde Petrus, med dennes misstag samt Jakob och Johannes, dessa tordönssöner, som gång på gång fullkomligt missförstodo sin Mästare och Hans kallelse. Drag dig icke undan och säg ej: “Ack, dessa underbara syner och uppenbarelser av Herren äro för utvalda själar!” De kunna vara avsedda för dig.

*

Från “Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.

/Maria

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.