Öppet står Jesu förbarmande hjärta, Kärlekens armar och nådens famn;  Är det väl skäl att försmäkta i smärta, Då du får ankra i sällhetens hamn? Brudgummen Jesus i kärlek dig möter, Ropar: O själ, mig ditt hjärta helt giv!  Är det väl rätt, att din vän du bortstöter, Som till din lösen har givit sitt liv?

Jesus är världens försonare vorden. Han på sitt hjärta var syndare bar, När på sitt kors mellan himlen och jorden Till vår förlossning ett offer han var. För våra synder han kämpar och strider, Gjuter sitt blod i den yttersta nöd. Domaren döden för fångarna lider; Gud vill oss frälsa, han vill ej vår död!

Kommen då, själar, ja, syndare alla, Tagen här dubbelt för synder och brott! Ha vi än alla i Adam måst falla, Allt genom Kristus kan åter bli gott. Är det väl rätt att förlossade trälar Hålla sig själva i träldomen kvar? Nej, må vi hellre som frigjorda själar Lova i frihet vår nådige Far!

Mildaste Jesus, min salighetsklippa, Dig vill jag famna i tron, du är min. Dig vare lov, jag min otro fått slippa, Du har mig köpt, jag vill helt vara din. Förr än av dig jag förskjuten skall bli. Därför jag sjunger förnöjder och glader: Snaran är sönder och fågeln är fri!  /A Falk

***   Frälsning är vad VARJE människa behöver, och Jesus är den som frälser dem. /Maria