En gång frälst- alltid frälst?
Att ta emot Jesus och bli född på nytt är bara första steget på trons och lydnadens väg. Vi behöver ståndaktighet för att kunna göra Guds vilja och få vad utlovat är. Hebr.10:35-36. Därför, var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall också jag kännas vid inför min Fader, som är i himmelen. Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall också jag förneka inför min Fader, som är i himmelen. Matt. 10:32-33.

Du har väl hört talesättet, ”En gång frälst – alltid frälst”. Med detta menas att när man en gång har tagit emot Jesus som sin Frälsare och blivit född på nytt, så kan man inte avfalla från Herren och gå förlorad. Detta är en falsk lära som leder till avfall ifrån Herren.

Den utkorelselära som William M. Branham förkunnade, att de utvalda inte kan avfalla från Herren och gå förlorade, den stämmer inte alls med vad som står i Hes. 33:12-19 eller i Rom. 11:17-22.

Denna lära som Branham har spritt ut, att det inte är möjligt för de utvalda att avfalla från Herren och gå förlorade, den läran kan lura människor in i en falsk säkerhet som han bli deras fall.

Om det är så, att de utvalda inte kan gå förlorade, varför finns det då så många varningar i Bibeln?

Varför uppmanar Jesus oss då till vaksamhet och att inte låta lura oss av villolärare, om det är omöjligt för de utvalda att gå förlorade? Och hur kan man veta om man själv tillhör de utvalda, enligt Branhams lära?

Om det inte finns någon risk att gå förlorad, då behöver man väl inte vara så noga med att hålla sig vaken, eller att akta sig för villolärare? Varför har då Israels synder och straff under ökenvandringen blivit upptecknade som en varning och till lärdom för oss, som har tidernas ände inpå oss? Och varför skriver Paulus att den som menar sig stå, må se till att han inte faller? 1 Kor. 10:1-12.

En vanlig orsak till att kristna avfaller från Herren, är att de följer falska läror som leder bort från den uppriktiga troheten mot Kristus. De fatta kärlek till samfundsläror och kyrkotraditioner, och dessa har blivit viktigare för dem än Bibeln.

De är så vana vid den ljumma kyrkokristendomen så att de uppfatta den som något helt normalt. Men för den som älskar sanningen och har en ärlig längtan att komma loss från det religiösa skökoväsendet, så går det att komma loss.

Om man har blivit indragen i en falsk lära, så kan man avslöja den och komma rätt, genom att studera Guds ord och be till Gud. Den kamp vi har att utkämpa är mot ondskans andemakter. Ef. 6:10-18. Genom att studera Bibeln och be till Gud, så kan vi i kraft av Guds ord övervinna ondskans andemakter och avslöja deras falska läror.

Vi har också Hjälparen den helige Ande som skall lära oss och påminna oss om allt vad Jesus har sagt. Joh. 14:26, 16:13. Vad smörjelsen (Anden) lär oss om allting, det är sant, och är inte lögn. 1 Joh. 2:27.

Det finns en skillnad mellan att falla i synd, och att avfalla från Herren.

Om en kristen faller i synd, så behöver det inte betyda att han avfaller från Herren. ”Om någon syndar så har vi en förespråkare hos Fadern, Jesus Kristus, som är rättfärdig; och han är försoningen för våra synder.” 1 Joh. 2:1-2. ”Om vi bekänner våra synder, så är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” 1 Joh. 1:7-9.

Men om den som har fallit i synd, inte vänder om till Herren och inte bekänner sin synd eller ber om förlåtelse, då leder det till avfall från Herren.

För att få Guds förlåtelse för våra synder, så måste vi också förlåta dem som har syndat mot oss. Läs Matt. 6:12-15. Detta är en bön som Jesus lärde sina lärjungar. Men om vi inte förlåter, då är denna bön livsfarlig att bedja. Man kan bedja sig själv till helvetet med denna bön. Om vi inte förlåter dem som syndar mot oss, och ber Gud att han ska förlåta på samma sätt som vi förlåter, då får vi ju ingen förlåtelse. Läs också Matt. 18:21-35! Man kan ju också vända på denna bön och be: ”Hjälp oss, Fader, att förlåta såsom du förlåter.”

Jesus säger i Matt. 18:15, ”Men om din broder försyndar sig, så gå och förehåll honom det enskilt. Om han då lyssnar till dig, så har du vunnit din broder.” Men innan du talar med honom, så förlåt honom! Annars kan du inte vinna honom. Kanske du tänker, ja, om han själv kommer och ber om förlåtelse. Men vad säger Jesus? Om vi inte förlåter, så ska inte heller vår Fader förlåta oss. Detta gäller också ofrälsta människor.

I Rom. 12:17-21 står det: Vedergäll ingen med ont för ont. Vinnlägg er om vad gott är inför var man. Håll frid med alla människor, om möjligt är, och så mycket som på er beror. Hämnas inte er själva, mina älskade, utan lämna rum för vredesdomen; ty det är skrivet: ”Min är hämnden, jag skall vedergälla det, säger Herren.” Fastmer, ”om din ovän är hungrig, så giv honom att äta, om han är törstig, så giv honom att dricka; ty om du så gör, samlar du glödande kol på hans huvud.” Låt dig inte övervinnas av det onda, utan övervinn det onda med det goda.

De som inte vill omvända sig och tro på Jesus, de har ju själva förkastat Guds nåd, och kommer att få full vedergällning för sina gärningar. All dom har Gud överlåtit åt Sonen. Joh. 5:22. Vi behöver alltså inte hämnas på dem som står oss emot. Herren Jesus gör det åt oss. Guds rättfärdighet kräver att de som har vållat oss lidande ska få lidande till vedergällning. 2 Tess. 1:6.

Det står i 1 Kon. 6:7, att när huset uppfördes, byggdes det av sten som hade blivit färdighuggen vid stenbrottet; alltså hördes varken hammare eller yxa eller andra järnverktyg vid huset, när det byggdes. Så är det också med Guds nya tempel, Guds församling.

Vi är levande stenar i detta tempel. 1 Petr. 2:5. Och när Jesus kommer så ska vi vara färdigbearbetade så att vi passar där uppe, så att vi kan sammanfogas utan hugg och slag, gnäll eller gnissel.

När Jesus kommer, då blir vår pånyttfödelse fullkomlig.
”Ty vår kunskap är ett styckverk, och vårt profeterande är ett styckverk; men när det kommer, som är fullkomligt, då skall det försvinna, som är ett styckverk. När jag var barn, talade jag såsom ett barn, mitt sinne var såsom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev man, har jag lagt bort vad barnsligt var. Nu ser vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då ska vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk, men då skall jag känna till fullo, såsom jag själv har blivit till fullo känd.” 1 Kor. 13:9-12.

”Mina älskade, vi är nu Guds barn, och vad vi ska bli, det är ännu inte uppenbart. Men det vet vi, att när han en gång uppenbaras, ska vi bli honom lika; ty då ska vi få se honom sådan han är.” 1 Joh. 3:2.
1 Kor. 15:50-53. 1 Tess. 4:13-18. Fil. 3:20-21. 1 Joh. 3:2. /Allan Svenssons hemsida  /Maria