En väckelse från Gud och dess konsekvenser

När Jakob fick veta att hans son Josef levde och fick fara till Egypten och träffa honom så var det en stor glädje. Men sanningen om att Josef levde medförde inte enbart glädje. Den avslöjade också att Josefs bröder hade ljugit för sin far, och att de hade sålt Josef till ismaeliterna för 20 siklar silver.

Så är det också när Gud sänder väckelse. Det medför inte enbart glädje och att människor bli frälsta. Väckelsen för med sig en hel del obehagliga överraskningar också. Gamla meningsmotsättningar måste klaras upp. Synder måste bekännas och förlåtas. Det går inte att gömma undan någonting för Gud. Gud vet allting och han tolererar inte synd.

Gud är ljus och intet mörker finns i honom. Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vi vandra i mörkret, så ljuger vi och gör inte sanningen. Men om vi vandra i ljuset, såsom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra. Och Jesu, hans Sons blod renar oss från all synd. 1 Joh. 1:5-7.

När Jesus kommer så ska han hämta en församling som är upprättad, en brud som har gjort sig redo. Detta är något så stort och allvarligt så att det borde vara varje kristens ständiga böneämne. Om du inte fattar detta, så bed till Herren och läs din Bibel tills det klarnar för dig. Det här måste var enda kristen begripa, för det gäller ju hela församlingen. Det går inte att bara ”åka snålskjuts” på andras böner och mena att andra ska bedja och kämpa och ta reda på allt, utan du måste själv gå in i bönekampen och bedja dig igenom till seger över skökoväsendet. När Gud upprättar sin församling, då är det först och främst en individuell och andlig frigörelse. Det är ondskans andemakter som håller de kristna bundna till kyrkor och samfund, och de vill förhindra att Guds församling blir upprättad och enad.

De flesta av dem som bekänner sig vara kristna tycker inte om väckelse, därför att de vandrar inte i ljuset och de vill inte höra sanningen om Guds församling. De kan hålla på år efter år och be Gud om väckelse. Men det störst hindret för väckelsen finns hos dem själva. De vill inte vakna! De vill själva bestämma hur väckelsen ska komma, och de vill absolut inte höra något nedsättande om sin egen fina kyrka. Väckelsen ska komma som en Guds välsignelse och ett glatt budskap, och människor ska komma i skaror till deras kyrka. Och så ska de skriva ut medlemskort och hälsa nya medlemmar välkomna till ”Guds församling”.

Men så kommer det inte att gå till. Denna sista väckelse kommer mera att likna en frontalkrock mellan Guds ord och det religiösa skökoväsendet. Och Guds ord ska ha mäktig framgång så att hela Guds församling kommer loss från skökoväsendet. Än finns det kraft i Jesu blod, så att till och med gamla torra pingstvänner kan bli som nya.

Det är ju inte vi som bestämmer vad som ska ske, eller på vilket sätt väckelsen ska komma. Gud har i sitt ord förutsagt vad som ska ske och vi måste rätta oss efter honom. Och den tid vi lever i nu är så oerhört allvarlig så det gäller att se till hur vi har det ställt inför Gud.

De som har trott på kyrkans ”barndop” måste överge denna villolära och låta döpa sig på det sätt som Bibeln lär. Och de som har trott på en felaktig församlingslära, och kallat kyrkor och samfund för ”Guds församlingar”, de måste erkänna sitt misstag och överge dessa skökoväsen. Ju mer stolta och envisa de är, desto mer förödmjukande kommer väckelsen att bli för dem. Och de pingstpredikanter som menar sig vara riktiga experter när det gäller Andens dop, de måste rätta till sin förkunnelse om dopet i den helige Ande så att den stämmer med Guds ord.

Mycket av det som jag skrivit här är sådant som många kristna aldrig har tänkt på. Varför ha de inte tänkt på det? Jo, därför att djävulen vill inte att de ska tänka på det, och därför söver han ned dem. Det är därför det behövs väckelse.

Att människor kan uppträda offentligt och tala och sjunga och spela i mötena, det är inte något bevis för att de är andligt frigjorda. Och många trivs så gott med den ljumma kyrkokristendomen så de gör inte ens ett försök att komma loss. Och därför märker de inte hur bundna de är. De vill gärna inbjuda till sina möten. Kom till vår kyrka! Kom till våra möten! De är så kvicka till att prata om gemenskap och hjälp i bönen. Men det som man verkligen behöver hjälp med, det fatta de inte. Om man frågar om något och tror att man ska få undervisning, då får man bara frågor till svar.

Istället för att få någon undervisning eller upplysning, så blir man utfrågad om just det som man trodde att man skulle få undervisning om. När det gäller att få reda på någonting om Guds församling och kunna avslöja och bekämpa det religiösa skökoväsendet, då får man ingen hjälp i bönen. Då måste man kämpa ensam. Och får man sen ett härligt bönesvar och man får visshet om något, och tänker att nu ska de väl i alla fall bli glada och prisa Gud. Nej, då är de tvärt emot. De bli bara förargade och misstänksamma.

Det som aposteln Paulus skriver i Ef. 6:10-18 förefaller dem tydligen helt overkligt. De håller på med sina möten och ”har det så gott i sina församlingar”. De tycks inte alls ha några besvär av djävulens listiga angrepp. De har somnat så djupt så de är inte ens medvetna om den kamp som Bibeln talar om. Och de fattar inte att ondskans andemakter är i full verksamhet, mitt i deras egna möten! De är så inkrökta och bundna i Satans bojor, så de kan inte tänka sig att det går att leva som en kristen utan att tillhöra någon kyrka eller något samfund. Fastän Guds ord säger klart och tydligt, du skall inga andra gudar hava jämte mig, så tror de inte att man kan vara en kristen om man inte har ett avgudaväsen jämte Herren. Guds församling är ju ingen kyrka eller någon organisation, utan den är en levande organism, som utgöres av alla dem som är döpta i en och samme Ande.

 I kyrkorna råder ”fri kärlek”. Alla umgås med alla som om de vore bröder i Kristus, fastän man har olika uppfattningar om Jesus och om Bibeln. Många tror inte att Jesus är Gud Son och tror inte på jungfrufödelsen. Och man har olika uppfattningar om Jesu död och uppståndelse, och om dopet. Men det gör ingenting, bara man vill ha kärlek och gemenskap. Guds heliga ord blandas med onda andars läror, och av detta blir en villolära som Bibeln kallar den stora skökans otukts vin. Upp. 17:1-6.

Kyrkornas ”fria kärlek” och ”kristna gemenskap” är ingenting annat än religiös otukt – trolöshet mot Kristus. För en sann Jesu lärjunge är det ett renlighetsbehov att avhålla sig från sådant.

Kyrkorna och samfunden vill ha ett sken av gudsfruktan för att människor ska tro att de är från Gud. Därför kan de tolerera en kristen verksamhet så länge de kan hålla den under kontroll. Men om några bryter sig ut från kyrkosystemet och börjar en fri kristen verksamhet utanför kyrkornas kontroll, då bli kyrkornas predikanter och präster oroliga och nervösa och försöker fånga in dem i kyrkan igen. Om inte det lyckas så kommer kyrkornas verkliga natur (vilddjursnaturen) fram. Kyrkorna visar hat och förakt och sprider lögner och förtal mot Guds fria verk.

Om någon vågar predika sanningen om Guds församling, då får han hela den religiösa skökoeliten emot sig. /Allan Svensson/

http://www.algonet.se/~allan-sv/SIDA34.HTM#En väckelse /Jag tycker att  Denna artikel är så bra. Vissa kyrkor säger att man inte har Guds beskydd då man går ur en församl/kyrka, man måste ta reda på vad det är för  s k sanningar de predikar, och mycket mer som är fel. En väckelse bör komma, jadå, men den bör börja i församlingarna så att folket däri vaknar, för vaknar de inte så ligger de illa till den dag Jesus återkommer. Världsvid väckelse tror jag inte kommer, Israel skall bli frälst, så står det i bibeln.. men församlingar kommer kanske att vakna i de sista tiderna, det behövs. /Maria