Kärleken är det största som finns. Det var så Gud tänkte då han skapade världen. Ingen kunde gjort något större för människan. Vi har fått kärleken i våra hjärtan, nedlagd där av Gud, men inte alla känner till det. Vi värderar inte ordet kärlek på det sätt han vill. Kärlek är inte det vi tror att det är. Kärlek visar sig ofta vara ren och skär egoism.

Nej det var inte meningen att vi skulle bli egocentriker. Om människor kunde förstå Guds kärlek på djupet, vad han menar att meningen med vårt liv är… Mycket skulle vara annorlunda.

Ordspr. 11:24-25 säger oss: Det är faktiskt möjligt att att vara generös och ändå bli rikare! Det är också möjligt att förlora allt därför att man håller för hårt i det! Ja, den som är frikostig ska verkligen bli rik! Genom att välsigna andra blir man själv välsignad.”

Stämmer detta? kanske du tänker. Ja detta tror jag stenhårt på. Människorna i världen håller fast och vill inte släppa något ifrån sig av ihoptjänade slantar, av det som är deras. Men Gud välsignar den som är villig att dela med sig av pengar, tid och kraft. När vi ger fyller Gud på så att vi kan ge ännu mer. det behöver inte bara vara av pengar, utan vi kan ge så mycket av annat.

Har vi en generös inställning till pengar kan vi göra mycket nytta; mer än att bara samla på hög. Vi slipper bli bundna av våra ägodelar, som så ofta är fallet. Vi har ju inget från början egentligen, allt vi har kommer från Gud. Han vill också att vi skall hjälpa varandra. Den som ger blir fri.

Är man fri har pengar eller ägodelar ingen makt över en. Den människan får istället uppleva glädjen i att välsigna andra. Gud älskar verkligen att se oss människor hjälpa varandra, och i det skedet då han ser detta, då ler han i sin himmel, och ger möjlighet till människan att ge ännu mer. Han ser ett godgivet hjärta. Våra medmänniskor behöver oss!Tveka inte att hjälpa.

Den viktigaste lovsången är livets egen förkunnelse om vad Gud har gjort och om vad han förmår. Vad vi är talar högre än vad vi säger och vad vi gör. /B Karlsson