De fyra evangelierna: Matteus och Lukas (som bygger på olika källor) innehåller berättelser om Jesu födelse. Lukas, som berättar om händelsen i templet, när Jesus var tolv år, är den ende som återger vad som hände åren mellan Jesu barndom och början på hans verksamhet som vuxen. Både Markus och Johannes börjar vid den tidpunkten.
De fyra evangelierna koncentrerar sig till den tid när Jesus undervisade och botade sjuka i städer och byar i hela landet. Alla fyra använder stort utrymme för att återge vad som hände under den sista veckan av Jesu liv, speciellt hans död och uppståndelse. Därigenom betonar de vad som är det viktigaste av allt vad de har att berätta. Var och en av de fyra evangelisterna har sin speciella orsak att skriva. Detta påverkar ordningen och valet av material.
Matteus/: Matteus, som skriver för sina medjudar, inriktar sig på Jesus som den efterlängtade Messias- Kristus som de gammaltestamentliga profeterat om. Han samlar ihop Jesu undervisning och tycksa ordna den i fem huvudavdelningar. Han betonar kopplingen mellan Gamla och Nya Testamentet.
Markus/: Markus evangelium är mer fartfyllt än Matteus. Han talar inte så mycket om vad Jesus lärde utan mer om vad han gjorde, vem han var och vart han gick. Endast fyra avdelningar i de 16 kapitel som utgör Markus evangelium är eget material. Det övriga finns antingen i Matteus eller Lukas, oftast i båda. Men det är Markus som bäst visar hur Jesus bevisar sanningen i sin undervisning genom sitt handlande.
Lukas/: Lukas ger oss den mest heltäckande bilden av Jesu liv. Lukasevangeliet är den första delen i det historieverk som Lukas och Apostlagärningarna utgör. Lukas skriver ”i ordningsföljd”, som en ögonvittnesskildring, och sätter Jesu liv mot bakgrund av samtida historiska händelser. han anger tidpunkten och omtalar vem som sitter vid makten. En stark omtanke om människor, även kvinnor, är det viktigaste grunddraget i den bild av människan Jesus som Lukas tecknar.
Johannes/: Johannesevangeliet skiljer sig markant från de övriga tre. Johannes vill framför allt se meningen i det som hände. Han berättar för oss, mer än någon annan, vad Jesus sade om sig själv. Johannes är fullständigt övertygad om hans syfte. Det var omöjligt att skriva ner alla de ting Jesus gjorde under sitt korta liv. Johannes har valt ut några händelser och skrivit ner dem ”för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn.” Joh 20:31
Apostlagärningarna/: Lukas börjar sin berättelse i Apostlagärningarna ca 30 e Kr. på pingstdagen, då församlingen, den första kristna i Jerusalem grundades, och slutar med fängslandet av Paulus i Rom ca 61-63 e Kr. Under dessa hårda 30 år förde Jesu efterföljare ut budskapet om Guds rike och Jesu död och uppståndelse till hela östra medelhavsområdet, inte bara till judar i Palestina utan också till judar och ickejudar i Mindre Asien, Grekland och Italien. De fick lära sig hur Jesus möjliggjorde ett nytt liv och en ny gemenskap med Gud för både män och kvinnor i alla länder och under livets alla omständigheter.