Vardagen /Tacksamhet

 

 Tacksamhet

Idag var det den första dagen på veckor som jag kom ut och kunde ta en promenad i det vackra vintervädret. Det var sannerligen underbart.
Tacksamhet, ja det var vad jag kände. Om jag hade kunnat springa så hade jag gjort det! Men det blev i stället små, små steg, försiktigt försiktigt.
Jag bad och tackade Gud att han skulle styra både mig och mina steg så jag kunde vara säker.

Tacksamhet att få röra på sig lite och få luft efter allt stillasittande inne, ja det var mäktigt att träffa lite människor som talade till mig. Jag pekade på vackra grenar där snön hade gjort spiraler …så fint. Kameran var med…

*Hebr 12:28 Då vi alltså får ett rike som inte kan skaka, låt oss vara tacksamma och tjäna Gud efter hans vilja, med vördnad och fruktan.*
Det finns så mycket att vara tacksam över. Tänk att få tjäna Gud varje dag och att få vara hans barn.
Mitt hjärta är fullt av tacksamhet av många orsaker.

 


6 thoughts on “Vardagen /Tacksamhet

  1. Ja precis! I kärleken finns tacksamheten, för när man har lärt sig älska så kommer det annat och mer. Tacksamheten, eftersom man mjuknat i sinnet genom kärlekens under. Jag fick förlåta en närstående- jag ville inte- men var tvungen- och det började ske saker sedan, och då kunde jag älska. Det var många år sedan, och hatet fanns men vändes i sådan kärlek. Gud gjorde under.Tack vare det så vändes det rätt som varit fel.
    /Fridshälsningar Maria

  2. Hej Stefan! Ja kärleken är oerhört betydelsefull! Oerhört viktig. Och det finns så många som aldrig fått ta del av den, människor som inte vet vad kärlek är, de har fått slocknade inre- och jag hoppas och ber att de skall komma till liv och få ta del av Guds kärlek och annan kärlek.
    Livskraften och kärleken som finns i Jesus är den finaste jag vet. Att älska Jesus är så fantastiskt. Att få älska honom, eftersom det är han som lärt mig vad Kärlek är, jag visste inte det innan. Han lärde mig.

    Alla har kärlek att ge och jag tror det är som du säger att det finns de som är rädda att bli besvikna och svikna och de har ännu svårare att förstå och ge kärlek. Ja även psykopaterna kan få ett överflödande känsloliv i kärlek och få och kunna visa den och ta emot den. Så underbart att få bli förvandlad.
    Så många det finns som inte vet om att de är sjuka/satan har förvridit huvudet på dem/ och inte vet att de gör fel. De behöver Jesus!

    Ja jag tycker man kan säga att kärlek är glädje!och i glädjen finns kärleken, jag tänker på Jesus och han är ju kärleken…..

    1 Korinthierbrevet 13 bör man läsa ofta för att förstå texten fullt ut, och jag tror att man kan se något nytt i texten varje gång man läser den.
    Kärleken är livsviktig och det tar tid innan man förstår den, så tror jag det är.
    Frid!

    Hälsn f Maria

  3. Tack Maria!
    Sista dygnet har jag tänkt på hur betydelsfull Kärleken är. Kärlek och Vänskap, Kärlek och Relationer, Kärlek och Samhörighet (med människor, natur, djur) . Utan Kärlek är vi “döda” människor. Utan Kärlek är vi som ett dött frö som inte har fömågan att gro; livskraft.

    Vad du än har (fattig/rik), vad du än har uppnått, vem du än är; så har du kärlek att ge av. Hur mycket som helst, den energin/kraften tar aldrig slut!
    (Förutom de med flackt känsloliv, de s k psykopaterna som saknar samvete och ånger.)

    Kärlek är Liv. Kärlek binder själar vid varandra, Kärlek väcker själar. Kärlek är Glädje. Kärlek är Ljus. Du kan tycka illa om andra männsikor, men glöm inte att där kan finnas en slocknad själ, där kan finnas kärlek som inte kommer till uttryck, som inte vågar visar sig i rädsla att bli sårad.
    I Kärleken finns tilltro, ömhet och närhet. Viljan finns i Kärleken. Respekten likaså.

    Om jag talade både människors och änglars tungomål, men icke hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal.

    Och om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och ägde all kunskap, och om jag hade all tro, så att jag kunde förflytta berg, men icke hade kärlek, så vore jag intet.

    Och om jag gåve bort allt vad jag ägde till bröd åt de fattiga, ja, om jag offrade min kropp till att brännas upp, men icke hade kärlek, så vore detta mig till intet gagn.

    Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas icke, kärleken förhäver sig icke, den uppblåses icke.

    Den skickar sig icke ohöviskt, den söker icke sitt, den förtörnas icke, den hyser icke agg för en oförrätts skull.

    Den gläder sig icke över orättfärdigheten, men har sin glädje i sanningen.

    Den fördrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.

    Kärleken förgår aldrig. Men profetians gåva, den skall försvinna, och tungomålstalandet, det skall taga slut, och kunskapen, den skall försvinna.

    Ty vår kunskap är ett styckverk, och vårt profeterande är ett styckverk;

    men när det kommer, som är fullkomligt, då skall det försvinna, som är ett styckverk.

    När jag var barn, talade jag såsom ett barn, mitt sinne var såsom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev man, har jag lagt bort vad barnsligt var.

    Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk, men då skall jag känna till fullo, såsom jag själv har blivit till fullo känd.

    Så bliva de då beståndande, tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst bland dem är kärleken.

    1 Korinthierbrevet 13

  4. hej Stefan! Tack för hela denna berättelse som är ett vittnesbörd om olika saker. Om tro, misstro, ängslan, kärlek hopp och tro, nederlag och räddning, Av Gud. Verkligen rörande.Det var bra att detta du berättat kan stå här för andra.
    Detta, som alltid, griper tag i mig och jag tänker; ja så många olika saker som sker människor och som de ska kämpa med och det är så fruktansvärt när man förgriper sig på barn och ungdomar, som tappar tilliten, som blir förstörda på ett eller annat sätt,för hela livet och som kanske också avslutar sitt liv, som din flicka gjorde!
    och, faktiskt, satan vrålskrattar då han knäcker dem en efter en. Så fruktansvärt.

    Både du och jag har kommit undan det svåra som gjorde att man ville sluta sitt liv. Gud grep in. Jag är så glad för din skull att du är där du är i livet och att du förtröstar på Gud som din enda källa till hjälp och tröst. Det är under på under som skett i våra liv..Att bli visad kärlek och att visa den för andra, det är stort. Att kunna hjälpa någon i nöd.

    De som är så utom sig skulle veta att GUD vill ha en annan och NY framtid för dem, men hur når man dem? genom att visa sig och sin tro, och försöka få till kontakt och berätta om vem Jesus är och vad han vill göra för människor.
    Du har ju verkligen saker att berätta, så be Gud att du får vara till hjälp och stöd för människor. Att han öppnar upp för att du kan få hjälpa. Ja det är verkligen många som håller masken och man undrar hur de har det, men allt är “bara bra”!Det är lång väg till deras hjärtan.

    Jag är glad att du kunde och kan gå vidare Stefan! Att du har fått perspektiv på det som skedde, och kan se framåt, tillsammans med Gud.

    Gud välsigne dig. Du får gärna lägga in texter här om du vill. Jag vet att du älskar Jesus och att du har många tankar om tro.
    FRIDshälsningar Maria

  5. Hade också en promenad med vänner igår.
    De ringde mig, och så tog vi en promenad i skogen. Härligt!

    Jag har blivit räddad två gånger till livet. Det var när mitt livs stora kärlek bara försvann och jag stod ensam kvar. Att dö kändes som en befrielse, trodde inte jag skulle kunna fortsätta med livet; att kunna sluta älska någon som valt bort mig, inte få leva med henne, behöva tänka på henne konstant och inte kunna älska någon annan. Det var inget värdigt liv, jag blev någon jag tyckte mindre om, som var själsligen död, tyckte jag.

    Tre gånger var jag på väg att avsluta mitt liv. Det var som att plötsligt vara i ett töcken, en märklig upplevelse. Djupa funderingar och så var man inne i ett diffust tillstånd. Omgivningen försvann, jag noterade att den fanns där, men jag var i min egen värld.

    Första gången jag gick in i “dimman”, då hade jag bestämt mig och det kändes som en mindre eufori, en lättnad att släppa taget helt … tänkte “nu gör jag det” – då ringde en vän och frågade om jag ville fika med honom och en kompis. Kan fortfarande idag inte förstå varför han bjöd in mig; vanligtvis fikar man med den man är ute med, man är upptagna med varandra. Han tänkte på mig, vilket kanske räddade mitt liv.
    När jag satt där på fiket kände jag en glädje igen, var lite chockad över vilket tillstånd jag befann mig i, bara några minuter innan.

    Andra gången var jag ute på stan och letade efter något att avsluta det med. Men fick bara med mig ett varuprov, väl hemma igen funderade jag inte på det igen, förrän min mamma fick se på vad det var. Då tänkte jag att jag kan inte utsätta henne för vad jag planerade.
    Tredje gången så var jag ensam på jobbet. Gick och kände om fästen i taken skulle hålla, när en kompis ringde och sa att han ville jag skulle sova över hos sig (han har egen familj). Har aldrig hänt tidigare, vilket förvånade mig. Visserligen visste mina vänner att jag led efter separationen men samtalen kom vid kritiska ögonblickssituationer, så oväntat och ovanligt.

    Vad jag skriver kan vara svårt för en del att ta till sig, för det är så hemskt.
    För mig agerade mina två vänner (de känner ej varandra) som “skyddsänglar”. De såg till mig. Har jag ett syfte med mitt inlägg, så är det att vi bör se till varandra – och om du plötsligt känner på dig att kontakta en vän; gör det! Din känsla kan vara befogad. Men vänta inte – det kan vara för sent då!

    Jag glömde aldrig mitt livs stora kärlek. När jag skulle fylla år 6 år senare, så tänkte jag på vad jag skulle önska mest av allt. Kom fram till att det skulle vara om hon ringde mig. Så jag väntade på min födelsedag, fast jag borde ha kontaktat henne på en gång …
    När min födelsedag kom, och det blev eftermiddag, så visste jag att hon inte skulle kontakta mig, men jag hoppades, för det skulle gjort mig så glad.
    Så jag skickade ett sms till henne om att jag fyllde år, vi hade ingen kontakt, hon bodde i utlandet.
    Fick meddelande tillbaka att det inte kom fram. 5 minuter senare ringer det från hennes mammas telefon! Halleluja! Men mitt batteri dör plötslig, jag hinner inte svara,
    Jag blev så glad, det ordnar sig, den jag fortfarande älskar innerst inne, vill prata med mig! Jag jublade inombords.
    Hade tänkt så mycket på henne. Kände på mig att hon inte mådde bra, att hon kanske behövde öppna upp sig.
    Nu så ringer hon mig, det är fantastiskt. Jag kan känna att jag är besegrad, jag kan inte lura mitt hjärta, det tillhör henne.
    Sen ringer det snart igen, denna gång står jag i hallen och sätter på högtalartelefonen.
    Med hög förväntan, svarar jag; Heeej!
    Men rösten som svarar är inte hennes … någon snyftar … gråter … säger … hon är död …
    Det hela känns surrealistiskt. Min kropp börjar skaka. Jag blir rädd för hur djupt jag ska falla denna gång.

    Mitt livs stora kärlek, tog själv sitt liv dagen innan min födelsedag. Fick sedan reda på dagen för begravningen, att hon blivit utnyttjad av sin fosterfar. Att hon brottades med vad som hänt henne. Det smärtade in i märgen.
    Märkligt då, men självklarare nu; hennes död gav mig mer livsluft. Och ett avslut. Jag kunde gå vidare. Mitt pussel blev klart; jag fick svar på vad som format hennes personlighet, varför hon betett sig som hon gjort mot mig (ett sexuellt utnyttjat barn kan få Borderline-beteende och göra personer illa som står dem nära, de blir emotionellt konfunderade) (Idag som kristen, förstår jag att hon blev så traumatiserad, att hon öppnade upp sig för onda andar).
    Den ilska som ibland uppstod inom mig försvann. Jag kom fram till att nu är det inge idé att hoppas längre, hon är borta för evigt.

    Hon skulle ha gift sig, men gjorde slut med sin partner innan bröllopet skulle stå och sa samtidigt till sin mor, att hon var som lyckligast med mig …

    Var ståndaktig, ge inte upp om dina vänner, eller en gammal relation. Får du ett infall, så ring dem på en gång, möt upp dem. Visa dem din kärlek. Du vet aldrig om den personer lider, för de kanske håller masken och lider i tysthet.
    Gud välsigne!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.