Tag Archive | andlighet

Böjer vi oss för överheten? Strider i ändetid

Böjer vi oss för Kejsaren? Böjer vi oss för överheten? Text: Mikael

Daniel 3:1-30

När Daniels vänner stod inför valet att böja sig under Nebukadnessars gudar och hans avgudastaty. Vännernas liv stod på spel om de inte böjde sig. De tre valde ändå att inte böja sig för överheten.

De valde att stå upp för sin tro och att inte böja sig.

Pojkarna visste att detta var deras sista chans i livet. Vännerna visste att de skulle döden dö.

Ingenting kunde hindra det. Om Gud griper in så gör han om inte så gör han inte, tänkte de tre. Vi kommer ändå aldrig att böja oss sade de till varandra.

Guds kraft kom och hans makt slog alla med häpnad. De tre vännerna kastades in i ugnen och inte ett enda hår på deras kropp brändes.

De var villiga att dö för sin tro och utan kompromiss valde pojkarna att ledas till slakt. Allt för att inte böja sig under Babylons gudar.

Idag har vi ett Babylons avguderi av sällan skådat slag. Det stora avfallet är här och vi har sett 1,5 miljoner människor brännas på Moloks abortaltare. Allt medan ingen sade någonting. Ingen stod upp för dessa barn. Ingen röst hörde dessa oskyldiga barn. De slaktades i tysthet. Ingen av Guds folk som kämpade mot detta övergrepp som pågått i 50 år. Landet Sveriges pånyttfödda kristna böjde sig under den mot Gud fientliga samhällsordningen medan barnen slaktades. Vi böjde oss under Babylons avguderi.

Vi böjde oss under Kejsaren även många gånger sen dess. Vi böjde oss under corona-restriktioner. Vi stängde kyrkorna, vi lydde och vi utan att tveka tog giftet i vaccinet som Babylons Herrar pådyvlade oss. Vi knäböjde under farmacia, den onde ormen från urtid. Den demoniske Herre som anses vara en gud. Generationer innan oss hade aldrig accepterat detta. Men avfallets kyrka släpper djävulen rakt in i sin församling och dunkar honom i ryggen och tackar för att han kom.

Den avfallna kyrkan har bytt ut bibeln mot TV och män i vita rockar.

De kristna böjer knä inför honom styr världen men de böjer inte knä inför Kung Jesus.

Nu böjer man knä även för Katolska kyrkan. Man ställer sig i led under Charta Oecumenica, Sveriges kristna råd mm. Djävulens påfund och man hejar på den kommande nya världens samverkande religion. En enda religion där alla är välkomna men Jesus är inte välkommen. Alla som inte böjer sig ska kastas i den brinnande ugnen.

Denna till ytan varma, charmiga andliga kontrollenhet är född i Babylon och ännu en gång böjer vi oss i knäställning för avguderiet.

Strax är i antågande ser vi en reset i antågande och ett digitalt chip som ska säkerställa att myndigheter kan kontrollera alla delar av våra liv. Ett system där vi inte kan köpa och sälja om vi inte tar detta betalsystem och jag gissar att vi ännu en gång kommer att få se de kristna böja sig för kejsaren. De kommer böja sig för sin kung satan, ormen från urtiden.

Sade inte Jesus detta redan på sin tid: Er fader satan. Detta när han talade till de andliga ledarna för sin tid.

Historien upprepar sig ännu en gång.

Er Herre, antikrist är inte min Herre men min uppmaning är att vakna innan det är för sent.

Jag och mitt hus kommer inte böja mig för detta antikristliga som sker i vår värld.

Vi böjer knä inför levande Gud.

Med Elias Ande och Kraft ber vi att Gud ska komma med dom och ödmjuka de få kristna som är kvar så vi kan ta strid, en sista strid mot satans välde.

Tycker ni inte att det är ironiskt när ni sitter i era vackra smyckade andefattiga kyrkor och ber om väckelse? Om vi bara hade en väckelse igen. Gud sänd själar hit.

Med krokodiltårar av falsk fromhet som fastnar i era halsar ropar ni ut tomma ord utan kraft och innehåll.

När ni böjer er för er fader satan och ändå ber till Gud om att sända själar är ironin total. Det är en illa bedd bön. Omvänd er innan du kastas i den eviga ugnen. Den kommer brinna i evighet.

Vakna nu innan det är för sent och utlys en helig fasta, utlys en gråt och klagan. Kläd er i säck och aska och låt inte era barn gå på full mage.

Detta handlar om ert eviga väl och er väldiga skuld för det ni låtit ske i detta land.

Herren har tagit sin hand från landet och strax är domen här.

Vilken sida står du på?

TIDEN ÄR SEN! Tacka Gud. JESUS ÄR HERRE vad som än händer! /Maria

Tack Micke..

Jesu seger på Golgata räcker

JESU SEGER PÅ GOLGATA RÄCKER
Predikan av Gunnar Nilsson https://midnattsropet.se/midnattsropet/jesu-seger-pa-golgata-racker/

Det är underbart att gång på gång betona detta att Jesus genom blodet på korset har vunnit seger, han har uppstått och han har vunnit seger över de onda makterna. Han har uppfarit till himlarna, och sitter på Faderns högra sida och regerar i härlighet. Det finns ingen annan väg till Gud. Det finns ingen annan möjlighet att uppnå evigt liv. Det finns ingen djupsinnighet som övergår dårskapen som Gud lät predikas genom försoningen i Jesus Kristus.
Vem kan utforska Guds kärlek till oss i Kristus Jesus? Han sände sin son medan vi ännu var syndare. Och innan världens grund var lagd, utvalde han oss i Kristus Jesus, prisat vare Herrens namn. Vi sjunger i en sång att ”källan ingen botten har”. Det finns ingen begränsning av de gudomliga realiteterna. Det är en sanning som förkunnats för oss genom Ordet sedan världens begynnelse.
Det står i Kolosserbrevets andra kapitel att ”verkligheten själv finnes i Kristus”. I en nyare översättning: ”verkligheten själv är Kristus”. Då syftas på det tidigare judiska väsendet då man lade vikt vid mat och dryck, nymånad, högtider eller sabbat. Vi behöver inte dömas efter sådana ting, för detta var bara en skuggbild av det som skulle komma.
Kristus var med från världens begynnelse, och Gud utvalde oss i Kristus förrän världens grund var lagd. Vi kan inte tränga in i de eviga perspektiven om tider och gränser, men det är som om skuggan kastades bakåt och man fick se dessa ting på ett förebildligt sätt, det som skulle komma. Det här var dyrbart så länge vi inte hade mött verkligheten. Men nu hade Kristus kommit, man hade sett verkligheten och vittnade om vad man sett och hört. Vi kan predika Kristus som är Guds väsens avbild, och proklamera den verklighet som finns i Kristus för människor i vår omgivning på olika sätt. Vi har hört om behovet och nödvändigheten av att vara vittnen och att tala om det enda nödvändiga. Må Herren leda oss var och en, så att vi kan vara rätta vittnen. I första hand genom vad vi är. Det går ju an att tala och säga en massa saker, men frågan är om det finns en motsvarighet i våra liv. Vi kan också utan ord vara Kristus-människor. Det finns exempel på det. Förhoppningsvis märks det i våra liv att Kristi ande bor i oss, utan att vi talar om det. Människor kan känna, utan att jag går eller uppför mig på något speciellt sätt, att jag är fylld av Kristus. Det känns om det är rätt ställt med oss, för vi har fått hans rättfärdighet. Vi är inte klädda bara i våra vanliga kläder, vi är iklädda hans rättfärdighet. Det märks och det känns.

Många människor ute i världen har ingen kunskap. Samhället är avkristnat, och det ligger i världens avsikt att få bort så mycket som möjligt av den kristna grunden. Men många människor, särskilt de äldre, har en klarhet om hur det egentligen ska vara i det kristna livet, även om de inte själva vill ta steget att bli en dåre för Kristus. Därför känner de igen atmosfären och tonen när vi börjar yttra oss om saker och ting. Rättfärdigheten är vunnen åt oss, och måtte vi vara ljus i världen och salt. För vi är inte av den här världen. Vi är ställda här som fyrbåkar i natten för att leda vilsna människor tillbaka till Gud. Det är ett oerhört ansvar, med tanke på att så många människor går förlorade. Vår uppgift är att proklamera Kristus för dessa människor. Jesus är verkligheten. Verkligheten själv är Kristus. Tidigare i detta kapitel som jag citerat, står det:
-Se till att ingen rövar bort er med sin tomma och bedrägliga filosofi byggd på mänskliga traditioner och stadgar, och inte på Kristus.
Vi vet vad det innebär att ha fått våra synder förlåtna, att ha fått möta Jesus och lära känna honom. Det är väldigt underbart och väldigt nödvändigt att gång på gång påminna varandra om detta på ett enkelt sätt. Många gånger kläder man evangeliet i väldigt fina fraser och djupsinniga tankar och teoretiska utläggningar. Det kan ha sitt värde, man kan belysa evangeliet på olika sätt. Men den tid vi lever i, appellerar väldigt mycket till vår förmåga att tänka. Människor har lärt sig under en ganska lång tid att ta till sig information och tillgodogöra sig den på det bästa sättet med syfte att bli en så effektiv och duktig människa som möjligt.

I yrkeslivet är det ju så. Den ena kursen avlöser den andra. Man måste hela tiden vara uppdaterad, som det heter, för att lära sig mera och bli mer produktiv; bli så bra som möjligt både personligen och för samhället. Också i det kristna sammanhanget kommer detta in. Jag anser att det ligger en fara i denna ”kursmentalitet”. Man tar fram en tavla och visar med skisser sådant som kan vara bra för att lära in saker och ting i skolarbetet, och i viss mån har sitt värde i församlingen. Men det viktiga är inte att vi lär oss de religiösa, kristna och bibliska tingen med vårt förstånd. Vi kan bli väldigt kunniga, och lära oss än det ena och än det andra och kunna redogöra för det mest djupsinniga; historiska sammanhang, osv. Men – är du frälst? Har du mött Jesus? Har du prisat honom? Har du gråtit ut inför honom? Har du lärt känna hans kärlek?
Det där är ett annat språk, som har tagits bort till stor del, för att vi ska lära oss så mycket, vi ska förstå så mycket, vi ska se så mycket, vi ska ta till oss så mycket för att vi i vår tur ska kunna tala om för andra.

Vad gör vi i det sammanhanget? Jo, när vi tagit till oss denna intellektuella kunskap i vårt medvetande, då fortsätter vi i dessa banor. Välutbildade människor kommer in i Guds hus. Det är inget fel att vara välutbildad, men om man använder de välutbildades kunskaper, och tror att de olika metoder och sätt man tillägnat sig i världen ska kunna användas för att nå ut med evangelium, då har man kommit fel. Var finns den kyrka som inte har en dramagrupp eller dansgrupp eller någon form av spektakel för att lära människorna att på ett enkelt sätt ta till sig evangelium? Det är väldigt farligt att göra saker och ting, som man tror, lättillgängliga på det här sättet. Vi kan få folk att gråta och skratta, bli gripna och engagerade. Vi kan få folk till praktiskt taget vad som helst, om vi är duktiga, kan agera på scenen och uttrycka oss på ett speciellt sätt. Visst kan vi få människors uppmärksamhet. Men – har de fått möta Jesus? Har de känt ett styng i sina hjärtan? Den första pingstdagen hade de inget av dessa hjälpmedel. Ja, men nu har vi det, kan någon pigg kyrkomedlem upplysa om, så nu har vi det bättre! Men jag tror inte det blir bättre. Det handlar inte om en bra utveckling. Det är viktigt att vi förstår vad vi håller på med. Vi kommer inte längre än vad Herren kan utföra igenom oss genom den helige Ande.
Det enkla, det grundläggande evangeliet vi möter, som de första lärjungarna fick gå ut med när Jesus kallade dem: Följ mig, så ska jag göra er till människofiskare! Det är det vi behöver komma tillbaka till. Det enkla. Vi kommer ingenstans med allting annat. Vi kommer någonstans bara om den helige Ande får smörja oss och vi får förkunna ordet i kraften av den helige Ande så att människor får uppleva styng i sina hjärtan. Det var det man upplevde första pingstdagen. Vi behöver komma tillbaka till enkelheten och äktheten man hade i början. Man fick ett styng i sina hjärtan. Så blev man Kristi lärjungar, som uppfylldes av hans härlighet. Herren vill uppfylla oss med sin härlighet, sin kraft och sin smörjelse. Han vill låta sin helige Ande uppfylla hela vår varelse, så vi får del av honom. Det här kan inte förklaras. Vi kan inte kläda i ord mycket av det Gud vill göra i våra liv. Vi kan inte arbeta schematiskt, vi kan inte visa: så här är det. Bibeln säger att den som är född av anden, är som vinden. Du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av anden. Det finns inga givna mänskliga ramar och fack att placera in saker och ting i, det finns bara den för oss oberäkneliga gudomliga kraften, som vi inte kan tämja.
Gud give att vi kan intas av denna kraft och föras dit Herren vill föra oss – både geografiskt och andligt, så vi kan föras vidare och växa till i hans styrka och hans härlighet.

Se till att ingen rövar bort er med sin tomma och bedrägliga filosofi. Nu var det naturligtvis speciella saker som Paulus hänvisar till här, men det gäller också oss. Tomheten – det finns mycket ord och mycket prat och mycket av det som jag har nämnt här. Men frågan är vad som är byggt på mänskliga traditioner, och vad som är byggt på Kristus. Låt oss öppna våra hjärtan för Herren! Han var till i gudsskepnad, han räknade inte jämlikheten med Gud som ett byte, står det. Han utblottade sig själv, och blev lydig intill döden på korset. Det här kan ingen teaterföreställning göra levande för någons hjärta. Men den helige Ande kan röra vid någons hjärta, så han kan se härligheten hos Kristus.
Jesus säger: ”I världen lider ni betryck, men var vid gott mod, jag har övervunnit världen.” Ofta fastnar vi vid det första – betryck. Vi ser i den politiska världen och i den religiösa världen. Vart ska vi vända oss? Situationen trycker oss ned. Men var vid gott mod, sa Jesus, i alla fall, för jag har övervunnit världen! Det är seger i namnet Jesus! Han har klätt av makterna och förevisat dem offentligt, sedan han på korset triumferat över dem. Det är seger i vad Jesus har gjort, och det finns ingen makt i höjden eller i djupet som skulle kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus. Vi behöver uppleva närheten till Herren mer och mer i den tid vi lever. Inte bara i mötena, men i hemmet, på arbetet, ute bland människorna. Ju mer vi känner gemenskapen med Jesus, dess mer känner vi oss som främlingar i världen. Det är en riktig utveckling, eftersom vi verkligen är främlingar i den här världen. Vi är i den, men inte av den. Bibeln säger faktiskt att vi har kommit till den levande Gudens stad, till änglar i mångtusental. Vi är faktiskt, andligen, insatta i den andliga världen. Vi har omkring oss en stor hop av vittnen. Vi förstår sällan det här, men i gudsgemenskapen, och när den helige Ande får göra det levande för oss, så kommer vårt sinne att bli upplyst av härligheten i honom. Det finns ingen gräns för denna härlighet, Gud vill föra oss längre och längre. Då blir det så att vi ser tingen med det gudomliga perspektivet. Och inte bara med det gudomliga perspektivet, men på det gudomliga sättet.
Abraham blev allt starkare i tron, för han ärade Gud. Gud hade talat till Abraham. Tiden gick och ingenting hände, men Guds löfte uppfylldes, och Abraham trodde ändå, fastän allting var omöjligt, mänskligt sett. Denna tro är en följd av vandringen med Herren. Det handlar inte om att vi ska tillägna oss någon sorts jag-ska-ha-det-mesta- och jag-ska-ha-det-bästa-attityd genom tron. Det är en annan sak. Men det handlar om den gudomliga härligheten. Ju mer vi kommer i gemenskap med Herren och får uppleva mer av hans kraft, hans smörjelse, hans härlighet, dess mer kommer de yttre omständigheterna; betrycket i världen och det som ser omöjligt ut för människor och omöjligt för oss själva; det kommer att sänkas, och istället kommer det gudomliga att höjas. Och när tron på det här sättet får växa sig större än tvivlet, då blir det en gudomlig proportion på tingen, som är riktig.
För det är inte riktigt att stå med båda fötterna på jorden. Det är ett kärt uttryck att säga att man ska göra det. Men det behövs ingen uppmaning till det, för det sköter ju tyngdkraften om, rent fysiskt. Och det sköter också allt annat, både inom oss och utom oss om. Men Herren vill lyfta vår blick upp mot hans härlighet och hans möjligheter, så vi ser att det finns en annan värld att skåda in i. Där saker och ting händer som inte kan hända när vi ser det på vårt sätt. Och som inte heller kan hända när vi försöker tämja de andliga tingen och stoppa in dem i de mönster vi vill göra.
Det finns en härlighet, det finns en frihet, det finns en storhet, det finns en möjlighet. Vi får lära känna höjden, bredden, djupet, vidden – alla dimensioner, som vi inte har i vår fysiska värld, men som finns i den andliga världen. Gud vill visa oss sin härlighet. Och alltsammans detta äger bestånd i Kristus. För verkligheten själv finns i Honom.
Den materialistiska världen kan aldrig komma längre än dit förståndet räcker. Men vi har kommit längre. Vi har kommit förbi. Vi har kommit in i den gudomliga härligheten. På ett sätt är vi bundna av de tidsbegränsade, jordiska förhållandena. Men å andra sidan bryts också de fysiska och tidsmässiga gränserna när Gud vill. Jesus sa, när lärjungarna frågade: vem kan då bli frälst. Ja, för människor är det omöjligt, det håller Jesus med om. Men inte för Gud, ty för Gud är allting möjligt, prisat vare hans namn!

När Filippus hade talat med hovmannen, ryckte Herrens Ande bort honom, och han blev senare sedd på en annan plats, Asdod. Målet är inte att vi ska uppleva spektakulära och märkliga saker. Målet är att vi ska komma in i den andliga dimensionen. Inte för vår skull, och för att det ska bli konstigt och märkvärdigt, men för att Gud ska få utföra det han vill med oss. Köttet och anden ligger i strid med varandra för att hindra oss att göra vad vi vill. Men Gud vill frigöra oss så vi kommer in i övernogslivet. Då kan Gud visa oss vad som är den egentliga verkligheten. Det är inte den materialistiska omgivningen, det är inte de saker människor i allmänhet sysslar med. Eftersom man saknar livet i Gud så måste man bygga upp stora saker av vad som egentligen inte är någonting. Både i samhället och individuellt ser man ständigt exempel på detta. Man gör hela kulturer på sådant som faktiskt inte är någonting. Det är för det mänskliga ögat verkligheten. Och så ser man på vad de kristna håller på med; att det bara är fantasier och strunt. Men det är ju precis tvärt om! Det är vi som har funnit verkligheten, för verkligheten själv finns hos Kristus. Och det andra är sådant som inte kommer att bestå. Vi har funnit de eviga värdena, de eviga sanningarna. Det Gud har givit oss genom Jesus Kristus.

Det är underbart att gång på gång betona detta att Jesus genom blodet på korset har vunnit seger, han har uppstått och han har vunnit seger över de onda makterna. Han har uppfarit till himlarna, och sitter på Faderns högra sida och regerar i härlighet. Det finns ingen annan väg till Gud. Det finns ingen annan möjlighet att uppnå evigt liv. Det finns ingen djupsinnighet som övergår dårskapen som Gud lät predikas genom försoningen i Jesus Kristus. Det är förstånd att söka Gud, säger bibeln. Den säger också att dårarna säger i sina hjärtan: det finns ingen Gud. Han är visdomens och kunskapens källa. Alltsammans äger bestånd i Jesus Kristus. Honom har Gud givit åt församlingen till att vara ett huvud över allting. Vi är förenade med Kristus. Han är inte en som vi kommer till någon timme på söndag förmiddag och sen går ifrån, utan han har tagit gestalt, tagit sin boning i oss genom den helige Ande. Vi är förenade med honom. Han är det äkta olivträdets saftrika rot. Vi har blivit inympade i honom, vi som inte var den här sortens träd. Vi var den hedniska, vilda grenen. Men så blev vi tagna ut ur vårt sammanhang och insatta i honom. Så får vi del av samma pulserande liv som är i Kristus, som är i församlingen. Det är i oss, och så strömmar det! Det här är verkligheten!
Det här är vad Gud vill visa oss mer och mer utav; vilken härlighet vi har i honom och vilka möjligheter som finns i honom. Där allt hopp var ute för Abraham, där hoppades han ändå och trodde. Så kunde han bli en fader för många folk. Vi kan också få bli – om inte fader till många folk, i alla fall medlet till att många lär känna Jesus innan han kommer, och få vara med när han hämtar sin församling. Gud må hjälpa oss, och Gud må välsigna oss var och en, så vi får se mer och mer av härligheten och det underbara i vad vi har fått igenom Jesus Kristus. Han är verkligheten, han är sanningen och han är livet. Han vill föra oss vidare till allt starkare gemenskap med honom och med varandra. /Midnattsropet

Bibeln måste få vara vägledande! / Lennart J

Bibeln måste få vara vägledande

Från: http://bibelfokus.se/blog/110927

Jag får ibland e-post från personer som är väldigt kritiska till den kritiska inställning som jag har till sådant som jag kallar för ”falsk karismatik” – och annat också för den delen. Ordet ”karismatisk” härstammar förresten från grekiskans charis som framför allt betyder ”nåd”. När vi därför talar om äkta ”karismatik” i kristenheten så handlar det om de andliga gåvor som Gud ger oss av nåd, alltså de andliga nådegåvor som Paulus bl.a. nämner i 1 Kor 12. Dessa är jag så klart inte motståndare till!

Flera av dessa kritiker som hör av sig är ofta uppjagade över att jag anser att många av de ”karismer” som vi ser i kristenheten – men som vi inte ser röken av i Bibeln – är falska. Jag får t.ex. frågor som: ”Vad i andedopet motsäger att folk kan ligga på marken och sprattla, gråta, jubla, skrika etc?” Men resonerar man så, kan man även undra över om det var fel med det som skedde i den svenska Korpelarörelsen på 1930-talet. Från att ha varit en gren av laestadianismen urartade det hela till mer och mer extatiska möten. Till slut innehöll deras möten en slags ”ritual” där kvinnorna lade sig nakna på golvet och männen sedan rullade över kvinnorna. Med samma logik kan man då fråga sig: ”vad i andedopet motsäger sådana religiösa yttringar?”.

Skall alltså vi människorna själva bedöma vad som är andligt, så kommer vi att dra gränserna precis där det passar oss själva. Det finns då ingen yttre gräns för dårskaperna, och det såg vi inte bara i Korpelarörelsen utan även i Toronto, Lakeland osv. När det gäller andliga yttringar (och egentligen allt i livet) måste Bibeln få vara vägledande, för annars hamnar vi oundvikligen fel. Hittar vi inte ett stöd i Bibeln för vissa speciella andliga yttringar, så skall vi rata dessa yttringar. Jag vill inte se Bibeln som en manual, men i sådana här fall måste den få vara Guds vägledande ord till oss.

Det duger alltså inte att resonera så här: ”Men Bibeln säger ju inte emot att någon kan skälla som en hund när den Helige Ande blir utgjuten. Det kan ju faktiskt vara från Gud.” Resonerar man på ett sådant sätt kan man addera vad som helst till Bibeln. Man måste istället tänka från andra hållet: ”Var i Bibeln ser jag att Gud gör så här?”. Finner jag då inget stöd så ratar jag det säkrast.

Nu måste jag nyansera det här och säga att Bibeln så klart ger utrymme för mycket frihet i våra liv, och även när det gäller vår andlighet. Men det jag hittills tagit upp är främst med syfte på särskilda andliga yttringar och manifestationer. När det sedan t.ex. gäller hur vi delar med oss av vår tro måste vi tillåta oss att färga det hela på vårt personliga sätt. Här avser jag t.ex. hur man väljer att vittna och förkunna evangeliet. Kanske jag hellre sjunger andliga sånger, och då väljer jag kanske en musikstil som jag tycker är passande för tillfället, osv. Det här kan även gälla vårt eget sätt att be och att lovsjunga. Inom detta skall vi också vara öppna för Guds Andes direkta ledning.

MEN, både när det gäller andliga yttringar och manifestationer samt vårt sätt att uttrycka och förmedla vår tro, så finns det ändå vägledning i Bibeln som måste få vara med och sätta ramarna för hur det här skall få ta sig uttryck. Annars kommer det förr eller senare att spåra ur; det har vi sett massor av exempel på genom hela den kristna historien. Jag vill därför lyfta fram några Bibelord som ger en tydlig vägledning. Det finns så klart fler, men dessa räcker gott för att visa på att Gud faktisk ger oss vägledning i sitt Ord för våra sätt att uttrycka kristen tro:

1 Kor 12:4-7: ”Det finns olika slags nådegåvor, men Anden är densamme. Det finns olika slags tjänster, men Herren är densamme. Det finns olika slags kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla. Men hos var och en uppenbarar sig Anden så att det blir till nytta.”
(OJ! Tänker vi alls på detta?)

1 Kor 14:40: ”Men låt allt ske på ett värdigt sätt och med ordning.”
(Hoppsan! Toronto-väckelsen hade tydligen missat detta!)

Kol 3:16: ”Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung med tacksamhet Guds lov i era hjärtan.”
(Vart har sådana här sånger tagit vägen??)

Ef 5:17-19: ”Var därför inte oförståndiga utan förstå vad som är Herrens vilja. Berusa er inte med vin, sådant leder till ett liv i laster. Låt er i stället uppfyllas av Anden, så att ni talar till varandra med psalmer, hymner och andliga sånger, och sjunger och spelar för Herren i era hjärtan.”

1 Tess 5:8: ”Men vi som hör dagen till, låt oss vara nyktra, iförda tron och kärleken som pansar och hoppet om frälsning som hjälm.”

1 Petr 4:7: ”Slutet på allting är nära. Var därför förståndiga och nyktra, så att ni kan be.”
(Ingen ”holy drunkness”!)

1 Tess 4:9-12: ”Vi behöver inte skriva till er om broderskärleken. Ni har ju fått lära er av Gud att älska varandra. Den kärleken visar ni också alla bröderna i hela Makedonien. Men vi uppmanar er, bröder, att överflöda ännu mer i den och sätta en ära i att hålla er lugna och sköta ert och arbeta med era händer så som vi har befallt er. Lev på det sättet, så väcker ni respekt hos de utomstående och lider inte brist på något.”
(Vann man respekt hos de utomstående i t.ex. Lakeland?)

1 Kor 14:9: ”Om ni inte i ert språk talar begripliga ord, hur skall man då kunna förstå vad ni säger? Ni kommer att tala ut i tomma luften.”
(Precis!)

1 Kor 14:23: ”Om nu hela församlingen kommer tillsammans och alla talar tungomål, och några som inte förstår eller inte tror kommer in, skall de då inte säga att ni är galna?”
(Hallå Pingströrelsen!)

Matt 6:7: ”Och när ni ber skall ni inte rabbla långa böner som hedningarna. De menar att de skall bli bönhörda för sina många ords skull.”
(Är det bara jag som kan bli trött på de som inte läst detta?)

Summa summarum:

Bibeln måste få vara vägledande! / L Jareteg

Svenska Bibelcitat (@svenskabibelcitat) | Instagram photos and videos  Col 3:14 let love guide your life, the rest will come from this