Guds församling /A Svensson

 

När ska Guds församling vakna?

Överallt i ”kristna” tidningar, böcker, möten och hemsidor är det en undervisning som alltid saknas – UNDERVISNING OM GUDS FÖRSAMLING. Sanningen om Guds församling har aldrig predikats i några kyrkor. Den skulle avslöja, och fälla en dom över alla kyrkosystem, alla samfundsbildningar och alla slags religiösa sekter (inklusive ”Livets Ord”).

 I Uppenbarelseboken och på många andra ställen i Bibeln kan vi läsa att det kommer att ske stora och dramatiska händelser på jorden vid denna tidsålders avslutning. Men det allra viktigaste för oss att känna till, det är vad som ska hända med Guds församling. Det är ju där vi kristna är. Det är vi som tror på Jesus som utgör Guds församling.

Men massor av pastorer, som har predikat i många år och uppträder som bibellärare och församlingsföreståndare, visar ingen omsorg om Guds församling. De är så upptagna av kyrkopolitik, affärer och ekumeniska sammankomster så de har inte tid att tänka på Guds församling.

Sanningen om Guds församling utgöres av allt det som Bibeln lär om Guds församling. Men för att få fram sanningen om Guds församling så måste allt religiöst skräp rensas ut, som kyrkor och samfund och religiösa sekter har dragit in bland Guds folk. Alla falska läror och allt som står i strid mot Guds ord måste avslöjas och besegras.

Det som Bibeln lär om Guds församling har man ju tillämpat på frikyrkoförsamlingarna, och menat att dessa är Guds församlingar. Men i Bibeln står det inte ett ord om några frikyrkoförsamlingar. Hur ska dessa då kunna vara Guds församlingar? Deras medlemskort och medlemsmatriklar har ju inget med Guds församling att göra.

Om några tar emot Jesus och blir frälsta så får de ingen undervisning om Guds församling. Predikanterna handlar tvärt emot Guds ord. I stället för att undervisa de nyomvända om Guds församling, så är de ivriga att få in dem som medlemmar i sitt eget samfund, sin egen kyrka. Gal. 4:17. Medlemmarna får ingen upplysning om vad pingströrelsen eller samfundet är för någonting, varken hur dessa frikyrkor har kommit till eller hur de är uppbyggda.

När man kommer till tro på Jesus och blir frälst och döpt, så blir man genast inskriven som medlem, men de talar aldrig om vad man är medlem i för någonting. Vad är samfundet, vad är pingstförsamlingarna, vad är kyrkan för någonting? Det tiger de med! De är mycket angelägna om att man ska vara medlem, men man får inte veta vad man är medlem i.

Var någonstans i Bibeln står det att man som kristen måste tillhöra en kyrka eller ett samfund? Varför ska man vara medlem i någonting som man inte vet vad det är? Vad har samfund och kyrkor med Guds församling att göra? Och var i Bibeln står det att man ska gå i kyrkan? Det är en väsentlig skillnad mellan ett kyrkosystem och en levande organism. 1 Kor. 12:12. Det går inte att organisera fram en levande organism, lika lite kan man organisera fram en Guds församling.

Sanningen om dopet i den helige Ande har heller inte predikats. Denna bibelsanning hör intimt samman med sanningen om Guds församling. Om man i pingstväckelsens början verkligen hade förstått sanningen om dopet i den helige Ande, då hade man aldrig bildat några pingstförsamlingar. Pingstvänner som menar sig veta allt om dopet i den helige Ande, de vet inte mer om denna bibelsanning än pingstvännerna visste för 80 år sedan. De har inte brytt sig om att lära sig mer.

Sanningen om dopet i den helige Ande är helt oförenlig med den församlingssyn som man har i pingstkyrkorna och andra frikyrkor. De är ju bara religiösa svartbyggen, som Guds folk måste överge innan Jesus kommer.

Kyrkor och samfund kan inte omvända sig och bli frälsta. När Jesus dog på korset så beredde han en väg till Gud för människor, men inte för kyrkosystem och religiösa organisationer. Hebr. 10:19-23. I himmelen kommer det inte att finnas några kyrkor. Kyrkornas illgärningar och falskhet och hyckleri måste få sin dom.

Vad som behövs nu är en väckelse där sanningen om Guds församling, och sanningen om dopet i den helige Ande blir förkunnad full ut. Ingenting är mer viktigt än att Guds församling förbereder sig att möta Jesus. För att få ut hela Guds församling från skökoväsendet så fordras en ordentlig väckelse. Det är ju detta som är väckelse: GUDS FÖRSAMLINGS UPPRÄTTELSE. Att alla kristna får veta sanningen om Guds församling och överger alla kyrkor och samfund.

Det står i Upp. 18:4, ”Drag ut ifrån henne, ni mitt folk, så att ni inte gör er delaktiga i hennes synder och får er del av hennes plågor.” Detta måste ju ske innan Jesus kommer. Efter Jesu tillkommelse kan det ju inte ske, för då är Guds folk hemma hos Herren, och där finns inget Babylon att draga ut ifrån. 2 Kor. 6:14-18 innehåller samma budskap till Guds folk.

Detta har stått i Bibeln hela tiden, men Guds folk har kolossalt svårt att förstå detta och omsätta det i praktisk handling. Men tiden går, och vi kommer till en tidpunkt när det inte längre går att försumma detta. Alla de som tror på Jesus och vill leva för honom och vara redo när han kommer, de måste förstå detta och praktisera det.

Vem är den stora skökan, det stora Babylon? Vad ska vi draga ut ifrån? Detta är egentligen en helt onödig fråga, för detta borde var enda predikant ha predikat, och var enda kristen borde veta detta.

Är det Guds mening att hans folk ska ta detta på allvar, och göra som står i 2 Kor. 6:14-18 och i Upp. 18:4 ? Svaret på denna fråga måste vara JA. Detta innebär alltså att alla kristna måste lämna alla kyrkor och samfund innan Jesus kommer, och de som inte hörsamma denna Herrens befallning gör sig själva delaktiga i den stora skökans synder och kommer att få sin del av hennes plågor.

Tänk dig en bilförare som ser en järnvägskorsning, och bommarna är på väg ner och tåget är på väg. Men han vidtar inga förberedelser för att stanna, utan fortsätter med samma hastighet. Så är det med de flesta kristna. De kan läsa i tidningar och se på TV om vad som håller på att ske i världen och att Antikrist och hans regering kan träda fram när som helst, men de vidtar inga åtgärder för att förbereda sig. Har de inte förstått att Antikrist också kommer att ta kontrollen över kyrkor och samfund? Hur många kristna har sagt upp sitt medlemskap i samfund och kyrkor och lämnat det religiösa skökoväsendet? Tänker de bli slavar under Antikrist?

Kyrkorna och samfunden är inte från Gud. De har kommit till genom människors oförstånd och olydnad mot Guds ord, och de är byggda på en falsk lära. Därför kan Gud tillåta att Antikrist tar kontrollen över kyrkorna och samfunden. Men Gud kommer att befria sitt folk därifrån. Det går att bli fri från det religiösa skökoväsendet, om man vill, därför att Gud hör bön och kan uppenbara sanningen för oss. Ty vad hans smörjelse (Anden) lär oss om allting, det är sant och är inte lögn. 1 Joh. 2:27.

Det var en som skrev och frågade hur det blir med gemenskapen bland dem som lämnar kyrkor och samfund. Han undrade hur jag ska hjälpa dem att få någon gemenskap, eller ska de bara sitta för sig själva?

Det går ju inte att hänvisa dem till någon viss plats och säga att de ska gå dit eller dit för att få gemenskap. Jag har naturligtvis inte något annat än Guds ord att hänvisa till. ”Men om vi vandra i ljuset, såsom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra. Och Jesu, hans Sons blod renar oss från all synd.” 1 Joh. 1:5-7.

De flesta av dem som bekänner sig vara kristna vandrar inte i ljuset och de vill inte höra sanningen om Guds församling. Och då får man ju ingen gemenskap med dem. En gemenskap som inte tål ljuset är ingen kristen gemenskap.

Frågan om gemenskap i detta sammanhang är egentligen dum. När man vill ta reda på någonting om Guds församling, då är det ju inte gemenskap man söker, utan just sanningen om Guds församling. Och då måste man räkna med, och acceptera, att man kan blir ensam.

Söker man efter gemenskap så kan man hitta den lite var som helst. I kyrkorna och samfunden är gemenskapen viktigare än Guds ord. Alla som vill ha gemenskap är välkomna till både pingstkyrkor och andra frikyrkor. Om man tror på kyrkan och barndopet, eller samfundsidéer, eller om man är katolik, det har ingen betydelse bara man vill ha gemenskap.

Men om man längtar efter att få kunskap om Guds församling, och frågar om något som gäller församlingen, då är man inte välkommen. Sådant uppfattar de som kritik. I stället för att få undervisning om Guds församling, så får man bara frågor till svar.

De flesta predikanter har för länge sedan slutat kämpa för Bibelns sanningar och deras förkunnelse har mist sin sälta. Dopsanningen som många kristna offrat sitt liv för, den står inte högt i kurs vid ekumeniska sammankomster. Frågan är om någon baptistpastor eller pingstpastor ens törs nämna något om denna bibelsanning i närvaro av statskyrkopräster eller katolska präster. Ekumeniken är en bekväm väg till helvetet. De behöver inte anstränga sig, bara följa med strömmen som döda fiskar.

De som läser min hemsida och förstår att de måste lämna den kyrka och det samfund de är medlemmar i, de kommer också att möta motstånd. Pastorer och samfundsledare och andra medlemmar försöker övertala dem att stanna kvar. Men det är viktigare att man håller fast vid Guds ord och att man är ”utanför lägret” (Hebr. 13:13), än att man har gemenskap med människor som man inte kan lita på. Det finns inget sätt att vara kvar i en kyrklig organisation och samtidigt leva i frihet. Det är bättre att lämna organisationen även om man måste bli helt ensam.

De som lämnar kyrkorna och samfunden behöver inte sitta ensamma eller sysslolösa. De bör ha fullt upp att göra med att avslöja och bekämpa kyrkorna och samfunden, och att hjälpa andra att komma loss där ifrån.

När Guds församling drager ut ifrån den stora skökan så sker det inte kollektivt, utan varje kristen måste själv ta ställning och bestämma sig för att lämna skökoväsendet. Man ska inte vänta på att andra ska gå först, så att man bara kan slinka med när de andra går. För det gäller ju inte bara ett organisatoriskt utträde, utan det gäller att bli fri från den katolska skökoanden.

De som vill lämna det religiösa skökoväsendet, har inte bara en falsk lära att kämpa emot. Det är en kamp mot ondskans andemakter. Vårt ”dragande ut ifrån Babylon” är i första hand en andlig frigörelse. Ef. 6:10-18. Det gäller att avslöja och bekämpa Satans falska församlingslära. Den är ju allmänt godtagen och trodd överallt i alla kyrkor, också i s.k. maranataförsamlingar.

Om vi vill komma till himmelen, då måste vi kämpa för den tro, som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga. Judas brev vers 3. 1 Tim. 6:12. /Allan Svensson

http://www.algonet.se/~allan-sv/SIDA85.HTM#vakna

2 thoughts on “Guds församling /A Svensson

  1. Hej Janne Din berättelse och dina synpunkter är så intressanta, det kyrkliga systemet och världens intressen/system. är så likartade.
    Det är ju politiken som styr kyrkorna, och numera får man tydligen vara i avsaknad av tro på vår Herre och ända bli präst i kyrkan.
    Romerska katolska kyrkan är ju så ofattbart rik- sedan ”starten”- och är så klart tongivande, och man skall inrätta sig efter deras regler. Säger själv nej tack.
    Jag tycker inte om dessa processioner och annat…..
    För mig är ju Jesus viktigast
    Jag förstår mycket väl att du fick mycket att fundera på efter denna resa. Och visst saknar man gemenskap med människor som är som vi- det finns en del på nätet som vi ju träffat och har gemenskap med- Tack Gud!, och vi hoppas de blir fler och till ett stort nätverk, som skall vara till för andra människor.
    Tack Janne för din berättelse. Blessings. /Maria /solen lyser

  2. (Svenska kyrkan och katolska drag)

    Jag har alltid gått i Svenska kyrkan, mest i Uppsala domkyrka, sjungit i körer i perioder, innan jag blev kristen. Senare, i Göteborg har jag varit i flera olika svenska kyrkor, sjungit i körer, gått på några bibelgrupper och gått på pilgrimsleden i Spanien tre år.

    Sen, när jag började läsa mycket om de internationella politiska och religiösa systemet i världen och jämförde med vad som sas i kyrkorna (om än i nedtonad och neutral ton!) slog det mig att kyrkorna inte är så annorlunda världen och på många sätt delar världens tankesätt. Systemen är mycket stora och omfattande, och precis som ett företag eller ett politiskt parti kan köpa/samarbeta eller konkurrera med ett annat, är kyrkorna också knutna till varandra i ollika samarbeten och dokument, planer och ”läroprojekt” (läs ekumenik!).

    I ett politiskt samarbete har det största partiet företräde (genom antalet röster/representanter) och i ett ekonomiskt samarbete har den part som bidragit mest ekonomiskt, också mest att säga till om.

    Detta får följden att Romersk Katolska Kyrkan blir den tongivande parten i ekumeniken och målet för RKK är att alla frikyrkor och andra kristna församlingar ska infogas (”samarbeta”, sägs det) i RKK:s kyrkosystem.

    Ekumenik har varit/är RKK:s sätt att lösa strider om den kristna läran i historien.

    Inom Svenska kyrkan kan man idag se allt fler katolska drag: bibelöversättningen (bibel 2000), pilgrimsresor till Santiago de Compostela, retreater tilll kloster, man läser katolska munkars böcker (Stinnessen tex), biskopar klär sig i scharlakansrött och hättor vid stora tilllkomster,, rökelse, man tågar in med korset och står upp i bänkarna, man har Taizémässor (ekumenisk mässa), det sätts upp ikoner (eg ortodoxt!), nattvarden är ”helig” eftersom Kristi verkliga kropp/blod finns i oblaten/vinet sägs det osv.

    På resorna till Santiago hände några intressanta saker:
    Vi fick inte fira nattvard själva (i ett gammalt romersk tempel på landsbygden. Det kan man ju iofs förstå!), en av tjejerna fick en Bibel slagen i huvudet i katedralen i Santiago (blev mycket ledsen över denna händelse), vi sjöng med Franciskanermunkar (ögonen glödde på en av dem!) och jag förstod inte först varför han var så hängiven mot oss: Han såg framför sig oss protestanter inlemmade i RKK igen, vilket han också antydde när jag pratade med honom!!

    ”Det är bara kulturella skillnader mellan katolska kyrkan och den protestantiska, en helt onödig splittring”, sa han.

    Eukaristin (katolsk mässa) börjar ofta med 30-40 minuter sång tilll Maria, innan prästen kommer in. Prästen äter först och dricker upp vinet själv, vid nattvarden. Församlingen får rester av brödet.

    I katedralen i Burgos fick jag höra en röst i örat: ”här kan du inte be, det här är Min kyrka.” När jag efter Eukaristin gick till ett sidokapell för att be, kom en vakt och körde ut oss efter ca 15 sekunder. Detta blev något att fundera på under resan.

    Nu går jag inte i någon kyrka, men längtar förstås efter kristen gemenskap.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.