Evangelium /Utvald? Kallelse? och Psalm 24

 

 

Paulus skrev:

”Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten. Alltså kommer det icke an på den som planterar, ej heller på den som vattnar, utan på Gud som giver växten. Den som planterar och den som vattnar ­ den ene såsom den andre, dock så, att var och en skall få sin särskilda lön efter sitt särskilda arbete. Ty vi äro Guds medarbetare; I ären ett Guds åkerfält, en Guds byggnad.” (1 Kor. 3:6-9).

När det gäller predikan av evangelium så är vi Guds medarbetare. Vi sprider Kristi vällukt ut över jorden genom att predika evangelium. Men ytterst är det Gud som väljer att göra kallelsen verksam i en människas hjärta. ”Alltså är Han barmhärtig mot vem Han vill, och vem Han vill förhärdar Han.” (Rom. 9:18). Ett faktum som man bävar för är att Gud ”i Kristus alltid för oss fram i segertåg och genom oss allestädes utbreder hans kunskaps vällukt! Ty vi äro en Kristi välluktande rökelse inför Gud, både ibland dem som bliva frälsta och ibland dem som gå förlorade. För dessa senare äro vi en lukt från död till död; för de förra äro vi en lukt från liv till liv. Vem är nu skicklig härtill? ” (2 Kor. 2:14-16).

När det gäller den andra sidan av din fråga, om det går att vara förvissad om att man är utvald efter att vi en gång blivit frälsta, så finner vi ett klart svar på det i Skriften. I 2 Petr. 1:10 säger aposteln: ”Vinnläggen eder därför, mina bröder, så mycket mer om att göra eder kallelse och utkorelse fast. Ty om I det gören, skolen I aldrig någonsin komma på fall.” Här har vi en väg på vilken vi kan försäkra oss om att vi har blivit kända av Gud från evighetens början och alltså är ibland de utvalda, genom att rannsaka vårt uppträdande och handlande. När Petrus säger att om vi gör det så ska vi aldrig någonsin komma på fall, så hänvisar han till den kedja av karaktärsdrag som vi kan utveckla när vi är kristna och har den Helige Ande boende i oss. Petrus har tidigare sagt att ”Allt det som leder till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt skänkt oss” (2 Petr. 1:3). /Alan Morrison

*
*
Psa 24:1  Av David; en psalm. Jorden är HERRENS och allt vad därpå är, jordens krets och de som bo därpå.
Psa 24:2  Ty han är den som har lagt hennes grund på haven, den som på strömmarna har berett henne fäste.
Psa 24:3  Vem får gå upp på HERRENS berg, och vem får träda in i hans helgedom?
Psa 24:4  Den som har oskyldiga händer och rent hjärta, den som icke vänder sin själ till lögn och den som icke svär falskt.
Psa 24:5  Han skall undfå välsignelse av HERREN och rättfärdighet av sin frälsnings Gud.
Psa 24:6  Sådant är det släkte som frågar efter honom; de som söka ditt ansikte, de äro Jakobs barn. Sela.
Psa 24:7  Höjen, I portar, edra huvuden, höjen eder, I eviga dörrar, för att ärans konung må draga därin.
Psa 24:8  Vem är då ärans konung? Det är HERREN, stark och väldig, HERREN, väldig i strid.
Psa 24:9  Höjen, I portar, edra huvuden, höjen dem, I eviga dörrar, för att ärans konung må draga därin.
Psa 24:10  Vem är då denne ärans konung? Det är HERREN Sebaot; han är ärans konung. Sela.

*

Öppenhet,  ärlighet,   längtan, tjänande, viljan att tjäna ……/Maria

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.