En sekund ur LIVET. … Men var är Gud?

 
 
 

Sekund...Foto Maria

Sekund…Foto Maria

 
 
 
En sekund ur livet ..
 
 
Som en glaspärla sitter vattendroppen fast,
rör sig ej fastän vinden blåser
 
Som en pärla faller tåren
 
Vattendroppen har fastnat och den går att skåda
 
Var det någon som hörde att den sedan föll på rynkig hand från smärtande inre
 
 
Maria 2009
 
*
*
Vi vårdar våra anhöriga? Vi ger dem kunskap om Gud? Ber vi för dem? Känner vi deras ropande inren? Hur har man det när man sitter på “hemmet” fast man vill vara HEMMA?  Hur har man det inuti sin själ? Har man något att önska?  Får man tillfälle att tala om Gud? eller finns det någon som kan vittna OM GUD?
 
1 Kor 13:1
 
Tankar….. från:
 
name-graphics-maria-124184

 

 

2 thoughts on “En sekund ur LIVET. … Men var är Gud?

  1. Janne, det är mer än fruktansvärt att människor skall ha det så illa- i VÄLFÄRDSSVERIGE! de kallar Sverige för det minsann!
    De kan inte välja Gud eller spruta- de får inte välja, de kan inte välja och vi kan be, vi måste be för all den tomhet som finns där ute!

    Gud eller opium. Människor skule välja gud över lag om de bara visste eller kunde förstå vad han vill, men de hindras att välja och förstå. Även den som inte pratar kan tänka.

    Mina tårar är många och dina också, hoppas vi kan nå ut ännu mer med Guds ord, min ständiga bön, tårar och kärlek står över alla FNstadgar! AMEN.

    Allt gott till dig! Gud välsigne dig! och tack för dina ord!! /Maria …men vi är ju inte religiösa tack och lov!

  2. Gud eller opium?

    I det sista skedet får våra gamla välja mellan Gud eller opium. De som valt Gud klarar sinnet i behåll, medan de som får opium har ångest med många andra biverkningar (min personliga uppfattning)

    Det är förbjudet att påverka varandra i religiös riktning i Sverige idag (enligt FN mänskliga rättigheter), så vägen till Gud genom Jesus Kristus ska göras omöjlig för alla medborgare.

    Var just på ett hem och fick inte trösta de gamla (många är kristna), för det bryter mot hemmets uppförandekod (byggd på svensk lag och FN). Opiumet däremot satt som en fästing på ryggen.

    Jag skulle för mitt liv aldrig vilja ligga ensam på ett rum och gå runt i rutiner dag efter dag, och prata med opersonlig personal och sedan dö utan ett hopp.

    Att vi insåg att detta är verkliga val i livets slutskede – inga mörka fantasier! Det är verklighet. Tack för texten, Maria! Vad bra du skriver! 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.