Bibeln / Varför ökenvandring? Ge inte upp.

Varför ökenvandring?  /Andrew Stroem

”Öknen” är inte ett begrepp som förstås alltför väl i kristendomen, trots faktumet att det finns överallt genom hela Bibeln. Från första Mosebok ända tills Uppenbarelseboken finns det tydliga referenser till ”öknen” som något Gud använder sig av i sitt handlande med människorna. Mönstret är obestridligt. När vi tittar igenom Skrifterna ser vi att öknen ofta är en plats av andlig ”kris” och även förberedelse. Det är stället Gud sänder oss till innan det börjar hända något ”på riktigt” – innan vi kommer in i Guds hela syfte med våra liv. Det måste finnas ”död” innan det kan bli återuppståndelse. Det måste finnas en ödslig plats före det ”förlovade landet”.

Öknen är ett ställe med prövning och test, med förkrosselse och total kapitulation inför Gud. Rekvisitan och aktiviteterna som ständigt hållit igång oss i vår strävan efter att ”få saker att hända” skalas bort. Vår självtillit krossas och ersätts med en total förtröstan på Gud allena. Varje ”avgud” i våra liv (ofta vårt eget tjänande inberäknat) sätts under Guds genomträngande strålkastarljus. Våra själviska motiv och ambitioner visas fram för vad de är. Denna process kan ta flera år. Till slut träder vi fram krossade, tuktade och renade. Processen har fått oss att mogna och renat oss på så många olika sätt. Vi är nu redo för fullbordandet av allt det Gud från början kallade oss att göra. Men våra hjärtemotiv är väldigt annorlunda mot vad de var tidigare.

Vi ser detta mönster genom hela Skriften. Många läxor kan läras av det vi läser där. Abraham, Josef, Josua, Moses, David, Elia, Johannes döparen, aposteln Paulus – och till och med Jesus själv – alla måste gå genom denna ”öken”-upplevelse. Ofta varade den år efter år. Varför skulle då vi bli förvånade om det händer oss?

Det förmodligen mest kända exemplet på en ”ökenerfarenhet” i Gamla testamentet är berättelsen om Moses och Israels barn. Moses hade uppfostrats och utbildats hela sitt liv i Egyptens palats. Men när han ansikte mot ansikte mötte sitt arv som en israelit, reste han sig upp ”i sin egen styrka” och dödade en egyptisk slavdrivare. Han var sedan tvungen att fly ut i öknen, där han skulle stanna i 40 ÅR som en enkel herde i ödemarken. Vilken enorm tidslängd! Föreställ dig om varje kristen ledare måste förbli så länge i öknen innan Gud skulle tillåta dem att leda Sitt folk! Det är nästan omöjligt att föreställa sig djupet av förtvivlan och ”död” för alla sina drömmar och förhoppningar som Moses gick igenom under denna tid. Faktum är att efter 40 år är det svårt att tänka sig någon vara ”mer död” till de vanliga ambitionerna och frestelserna i ledarskap än Moses kan ha varit. Och vilket TÅLAMOD dessa år av väntan måste ha frambringat i honom!
Vi ser här hur långt Gud går i ”förberedelsen” av en ledare ”efter Sitt hjärta”. (40 år är trots det ovanligt länge.) Isoleringen, nötandet, ropet till Gud för befrielse – allt spelar sin roll. En sådan erfarenhet är nästan oersättlig. Det är därför som Gud använder den så ofta. Driftiga människors hjärtan är så lika på så många sätt, att Guds ”botemedel” också blir likadan! Han stänger till och med in oss i ett ”fängelse” under en tid så att vi inte kan fly undan processen. Så viktig är den. Han vill inte ha ”själv”-orienterade ledare som är herdar för hans dyrbara får.
Efter sina 40 år av förberedelse återvände Moses till Egypten på Guds befallning att leda Sitt folk ut ur slaveri. Detta var början på hela Israels nations ökenupplevelse. För när de lämnade Egypten var den enda vägen till deras ”Förlovade Land” genom öknen. Några kommentatorer säger att om man drar ett rakt streck hade deras resa kunnat ta bara några veckor eller mindre. Men på grund av deras olydnad och fruktan var den stora majoriteten av dem som lämnade Egypten bestämda till att dö i öknen och aldrig nå fram till det Förlovade Landet. Faktum är att deras ökenvandring i slutändan tog 40 år!
Nu behöver vi särskilt lägga märke till detta faktum: Inte alla som gick in i öknen överlevde den. Väldigt många omkom faktiskt där. Öknen prövade dem och fann dem bristfälliga. De gick till testplatsen och misslyckades i testet. Detta är ett tämligen avgörande faktum att inse i vår tid också. Bara för att vi ”kallats ut” och går in i en ökentid betyder inte att vi kommer att ta emot Guds handlande och reagera passande. Det är fullt möjligt att förlora allting där ute. Dessa människor förlorade fullständigt. Bara deras barn kom igenom för att ärva Guds löften.
Så tydligt vi ser detta mönster gång på gång – både i Gamla testamentet och Nya: – Att många som Gud vill använda en dag sänds till en plats av ensamhet och förkrosselse innan de förs in i sina verkliga livsöden. Vi har inte ens nämnt sådana Guds hjältar som Noa, Jakob, Job och andra som alla hade liknande erfarenheter. En del i denna process är ”väntandet” som äger rum. Likaså faktumet att alla ”stöttepelare” tas bort. ”Väntandet” i sig själv kan vara tortyr.
Öknen tar också itu med människofruktan eller ”systematiserat” sätt att se på saker. Gud använder den ofta till att föra fram ett helt nytt och fräscht perspektiv, vilket är väldigt viktigt för ledare som ska representera ett ”nytt” tillvägagångssätt eller möta motstånd på grund av konfronterande ord de för fram. De ensamma åren i öknen ger dem ryggrad till att stå upp inför massorna eller makterna, och förkunna Guds sanning utan att kompromissa. De fruktar nu verkligen Gud i stället för människan. Och de tänker annorlunda än andra. Öknen är livsviktig för den som vill ge färsk manna till Guds folk.
Är du en som har gått igenom en sådan ”öken”-upplevelse, min vän? Var vid gott mod! Lyft upp ditt huvud, ty din förlossning närmar sig. Gud sänder bara Sina barn genom sådana upplevelser när det finns ett stort syfte för det. Ge inte upp. Bli inte nedslagen. På andra sidan ligger ett ”löftesland” om du bara kan hålla fast vid Jesus. Var aktiv, var bedjande, var redo. Bli inte ”passiv” och låt inte öknen sluka dig helt. Använd denna tid till att närma dig Jesus mer och mer. Gräv neråt och plantera dina fötter stadigt på Klippan. Ödmjuka dig inför Herren och Han kommer att lyfta upp dig i sinom tid – om du bara kan hålla dig till Honom.

Översättning: Maj-Lis Seppänen

Ökenvandring- kan vara en verklig pina. Ökenvandring – är nödvändig om vi vill göra Guds vilja. Var vid gott mod och stå fast!  /Maria

6 thoughts on “Bibeln / Varför ökenvandring? Ge inte upp.

  1. Hej Marie Det är bäst att vara i öknen även om det är det svåraste i livet. Gud vet vad han vill och han kan inte använda halvfärdiga människor….dvs, de som inte är klara för striden.. Fostran, ja. Villighetens skor och all rustning , det vill han lära oss. Ja ge till dina vänner som behöver. Bibeln är sann och Gud är verkligen god, vår Far vet bäst.
    Kram fr Maria!!!

  2. Hej!
    Nu förstår jag,först nu!Jag vill vara i öknen tills Gud kallar mig.Mycket lärorikt.Jag ger mig till ro o inväntar Guds rätta tid, för allt vad det innebär av fostran.F.o.m.nu går jag i villighetens skor fram till Guds uttänkta gärning.
    Tack Maria,det är så talande,ska ge det vidare till mina vänner!
    Kram fr Marie

  3. Hej Karin! Kul att se dig här! Ja det är en riktigt bra text för den säger ju oss att vi ska fostras innan Gud kan använda oss till det HAN vill. Det är fantastiskt att han genom alla tider vill lära människorna försakelse, ödmjkhet i fostran. Gud är god.
    Du är så välkommen med mail!!! VARM KRAM f Maria

  4. Att vara i öknen- det är hemskt,vi befinner oss där tror vi. Man kan inte gå omvägar, man måste vara där Gud ställt en. INget annat gäller.
    Jag/vi är helt beroende av Gud, det finns ingen annan för oss.
    Bara han kan göra mirakel och göra oss sådana som HAN vill, så det är en lång resa…Jag går där gärna. eftersom det är Guds vilja. Att älska Herren, ja det borde alla vilja göra. Jag är /har varit väldigt otålig, men Herren fostrar.
    /hälsn Maria

  5. Hej Maria!

    Var ett tag sen sist nu, men jag tänker på dig. Vilken bra text, hoppfull och så sann, tror helt klart att man måste lära sig att vara helt beroende av Gud. Kommer ett mejl från mig snart igen.
    kramar till dig från Karin

  6. Hur kan man irra runt i öknen i 40 år? Det kommer jag nog aldrig att fatta. T.o.m. du Maria skulle nog klarat resan långt snabbare.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.