Att lyda Gud/i öknen.Fostran för att göra Hans vilja

 

“Dock, jag är icke allena, ty Fadern är med mig” Joh 16: 32. Nedan får du läsa om att man som troende kristen kan tillbringa mycket av sin tid i en öken, alltså vara ensam, ensam med Gud… och det är man för att fostras, lära sig att lita på Gud i ALLA situationer. Det är en jobbig tid men ack så lärorik, man lär verkligen för LIVET. Jag skulle vilja säga att det är en FÖRMÅN! fast det gör ont många gånger.

20 December
“Dock, jag är icke allena, ty Fadern är med mig” Joh 16: 32.

DET behöver väl icke sägas, att det är ett stort offer att i handling omsätta sin övertygelse. Man kanske måste avstå och skiljas från det som är en dyrbart, och man får pröva på försakelser och ensamhet. Men den som likt örnen vill nå höjden, där himlen är molnfri, och vistas i Guds solsken, måste vara tillfreds med att leva mer eller mindre allena.

Ingen fågel är så ensam som örnen. Örnarna flyga aldrig i flock. Man ser en eller högst två på samma gång. Och den själ, som lever för Gud, vet vad gemenskapen med Honom innebär, om hon och får undvara mänskligt sällskap. Gud söker örn-människor. Ingen människa kan någonsin fatta Guds bästa gåvor, utan att först i det fördolda ha lärt sig att vandra allena med Gud. Vi finna Abraham ensam på höjderna i Horeb, medan Lot bodde i Sodom. Mose, som ägde all Egyptens visdom, måste under fyrtio år leva allena med Gud i öknen. Paulus, som grundligt tillägnat sig grekernas lärdom och suttit vid Gamaliels fötter, måste begiva sig till Arabien för att lära sig leva ökenlivet med Gud.

Må Gud få föra oss avsides. Jag menar härmed ej i klosterlik avskildhet. Under en sådan tid fostrar Han oss till självständighet i tro och vandel så att själen ej ständigt är i behov av en annans hjälp, förbön och tro eller uppmärksamhet från dennas sida. Sådan hjälp och uppmuntran äro nödvändiga att ha sitt givna rum i de kristnas utveckling, men det kommer en tid då de äro ett hinder för den enskildes tro och framåtskridande. Gud vet, huru Han skall ändra förhållandena för att låta oss erfara vad avskildhet är. Vi överlåta oss åt Gud, och Han sänder något i vår väg som gör oss mindre beroende av dem som stå oss nära, ehuru de äro oss lika kära som förut. Vi förstå, att Han har verkat i oss så att vår själs vingar blivit övade att bära oss upp till de högre luftlagren.Vi måste ha mod till att vara allena.

Jakob måste vara allena, för att Guds ängel i hans öra skulle kunna viska sitt underbara namn. Daniel måste lämnas ensam för att få skåda himmelens syner. Johannes måste bli förvisad till Patmos för att uppfatta och bevara ”den himmelska skriften”.
Han trampade vinpressen allena. Äro vi redo att låta oss fullkomligt isoleras hellre än att svika Honom?
*
Från “Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.

 

Ställ dig frågan om du vill låta dig välsignas i att vara isolerad på ena eller andra sättet, för Guds skull—-/Maria

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.