*
”Alltså: ’stärken maktlösa händer och vacklande knän’ och ’gören räta stigar för edra fötter’, så att den fot, som haltar, icke vrides ur led, utan fastmer bliver botad.” Heb 12:12-13
DETTA är ett ord från Gud, som vill uppmuntra oss till att upplyfta trons hand och stärka oss i bönen. Ofta blir vår tro matt och svag, och bönen förlorar sin kraft och målmedvetenhet. Bilden, som här användes, är mycket belysande. Tanken synes vara den, att vi blivit så modlösa och försagda, att ett obetydligt hinder förskräcker oss och frestar oss till att gå omkring detsamma för att välja en lättare väg. Kanhända rör det sig om någon sjukdom, som Gud är redo att hela. Provet är svårt, och det förefaller lättare att anlita mänsklig hjälp eller komma igenom på något annat vis.
Det finns många sätt att kringgå svårigheterna i stället för att bana sig väg tvärs igenom dem. Huru ofta ställas vi icke inför förhållanden, som förskräcka oss, och vi söka slingra oss undan med en ursäkt: ”Jag är icke nu beredd för detta.”
Något offer bör göras, en lydnadshandling utföras, ett Jeriko intagas. Eller Gud har lagt någon på värt hjärta, och vi sakna mod att, åberopande löftena, kämpa i bönen för denna, tills seger vunnits. Bönelivet är kanske svagt, eller vi lida av någon sjukdom, som blott till hälften botats, och nu söka vi oss en annan väg.
Gud säger: ”Stärken maktlösa händer.” Gå tvärs genom floden, och se, vattnet skall dela sig. Röda havet skall öppnas, Jordans böljor bliva avskurna i sitt lopp. Herren skall föra dig igenom till seger. Låt icke foten vridas ur led, utan låt din kropp bliva helad, din tro stärkt. Gå rakt framåt och se till, att intet Jeriko lämnas ointaget bakom dig, ej heller någon plats, där satan kan säga, att han blivit dig övermäktig. Detta är en både nyttig och praktisk lärdom. Hur ofta ha vi ej varit i denna ställning! Kanske befinner du dig där i dag? – A. B. Simpson.
*
Bekymra dig så litet som möjligt om svårigheterna. Plöj havet, likhet med ångaren, både i storm och stiltje, i regn och solsken. Huvudsaken är att du bär din börda och når hamnen. / Källor i öknen
