Det lilla hjälplösa barnet som fick namnet Jesus och som låg i en krubba i ett stall, Jesus, en flykting…. Det lilla barnet finns inte längre kvar i krubban. Han växte upp och blev en man.

Han dog för vår skull, han dog för att vi skulle få leva och få ett evigt liv. Han fick stiga upp till himmelen, och han är väntad tillbaka som Kungars kung. Ser du honom fortfarande som ett barn i en krubba, eller har han fått bli levande för dig?

Kanske känner du honom så väl att du inte kan låta bli att ge honom din hyllning var dag? Kanske du delar allt du vet om honom med dina vänner?

Hans jordiska föräldrar Josef och Maria var mycket förvånade då den gamle Symeon tog Jesus i sina armar och välsignade honom och sade:

“Herre, nu kan jag dö i frid! Jag har sett honom som du lovade att jag skulle få se, Frälsaren, som du har gett till världen. Han är det ljus som skall lysa för alla folk, och han ska ge ära åt ditt folk Israel.”

Symeon sade också till Josef och Maria:

“Ett svärd kommer att genomborra din själ, för många i Israel kommer att stöta bort detta barn, och det ska bli deras fördärv. Men för många ska han bli till stor glädje. Och många människors hemligaste tankar ska komma i dagen.”
Symeon sa att det inte skulle gå att vara neutral inför Jesus. Man skulle möta honom antingen med jubel eller med total förkastelse. Som mor skulle Maria ta mycket illa vid sig av det utbredda motstånd han skulle möta.

Jesus skulle vara en gåva från Gud, han skulle vara ett ljus för världen.

Under hela sin verksamma tid hade Jesus kastat ut onda andar, helat människor, uppväckt döda och han hade gjort allt det som hans Far sade åt honom att göra. För allt han gjort fick han lida och dö. Vem tackade honom då han hängde på korset? En av rövarna som hängde bredvid honom, fick plötlsigt förstånd över vem Jesus var, och Jesus lovade att redan denna dag skulle han få vara med honom i Paradiset.

Gud hade en plan med både Jesu födelse och hans död. Han skulle uppstå igen på den tredje dagen. (Läs om detta i Matt 28:1-7, Mark 16:1-8, Luk 24:1-12, Joh 20:1-9 )

Femtio år efter sin uppståndelse visade sig Jesus för Johannes som ännu levde. Han fick se honom så som han ser ut i den osynliga, “oupptäckta” världen. Han stod framför honom “i fotsid klädnad och med ett bälte av guld runt bröstet… och hans röst var som rösten av stora vatten… hans ansikte var som solen när den lyser i sin kraft. /ur boken Värt att leva- Daniel Nilsson/

Jesus säger till honom: ” Jag är den förste och den siste och den som lever. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet, och jag har nycklarna till döden och dödsriket.”

Just för att Jesus är uppstånden, han lever alltså idag, där
har vi vår tro och vårt hopp. Just för att Jesus har uppstått och idag sitter på Gud Faders högra sida, kan vi vara säkra på vad vi har i vår tro. Vi har liv.

Mark 16:14 säger:

Lite senare visade han sig för de elva lärjungarna när de åt tillsammans. Han gick då tillrätta med dem för deras otro, och för att de så envist vägrade att tro på dem som hade sett honom, sedan han uppstått från de döda.

Sedan sa han till dem:

” Gå ut i hela världen och predika de goda nyheterna för alla människor. De som tror och blir döpta (!) ska bli frälsta. Men de som vägrar tro ska bli dömda.

Omkring dem som tror på mig ska det ske under. I mitt namn ska de driva ut onda andar, och de ska tala nya språk. De ska till och med utan risk kunna handskas med ormar, och om de dricker något gift, så ska det inte skada dem, och de ska lägga händerna på de sjuka och bota dem.”

När Herren Jesus hade sagt detta till dem, togs han upp till himmelen och satte sig på Guds högra sida.

Och lärjungarna gick ut överallt och predikade de goda nyheterna, och Herren var med dem och bekräftade vad de sa genom de under som följde.

Därför finns vi lärjungar i dag som följer Jesus, kanske är det svårt att förstå att människor har en tro på Jesus, kanske inte, men så är det, och den tron är stark, och inget kan komma ivägen för den tron på Jesus som jag personligen har i mitt hjärta.

Jesus är alltid, alltid närvarande, alltid levande i mitt hjärta. Hans liv och tjänst är något som alla borde ta till sig av, i detta trasiga samhälle behövs det andra grepp för att få människor på fötter och för att få dem att bli de människor de var ämnade att bli.

Om vi tänker på att det finns en plan för varje människa på jorden, och att bara en bråkdel har förstått detta och hörsammat sin kallelse, då vet vi att det finns hur mycket som helst kvar att göra…… och att det är bråttom.
/Maria

Jesus. Min bäste vän, min bror, min Far. Det bästa som hänt mig. Tänk att jag får vara med honom varje stund av dagen, han fyller mitt inre med en glädje som är oändlig.

Han gick omkring i alla städerna och byarna och förkunnade. Han helade människor, han tröstade. Han var den tidens rebell, han var ett hot mot etablissemanget. Han är den som alltid är rättvis och kärleksfull, skulle man inte älska en sådan människa? Jesus säger alltid det som är rätt, han säger ord av kärlek varje dag, varje stund man får tillsammans med honom är värt allt.

Jag kan se honom gå omkring bland folket, lyssnande, pratande, tårögd för människors skull. Jag kan se honom; hungrig och trött, ibland irriterad och arg, på grund av människors oförstånd. Han vill oss så väl, men hur många lyssnar på hans lugnande stämma? Den stämman, hans röst, är det finaste jag vet.

I tre år gick han omkring och talade, demonstrerade Guds kraft. Han talade om att hans Far är god alltigenom. Han talade om att Gud är personligt kärleksfull och uppmärksam mot alla. Han talde om att Gud vill att vi skall vara friska och starka.

Jesus gick omkring och botade och helade, uppväckte döda; undrar du på att han var farlig för de religiösa ledarna? är det konstigt att han fick dö den orättvisa och grymma död som han fick som belöning för att alltid ha gjort gott?

Gud visste, och Jesus visste hur allt skulle sluta: På ett grovhugget kors. Den romerske officer som beordrats att leda avrättningen anade att något stort hade hänt, för han sa: “-Den mannen måste ha varit Guds Son.”

***

Gud hade planerat något alldeles underbart: Jesu uppståndelse.

Läs forts….

Jesus. Honom har jag som förebild. Ja du kanske inte riktigt förstår min ståndpunkt, för du kanske inte känner honom. Men jag skulle önska att du gjorde det, för det är en människa, en person som är felfri i allt.

Jesus föddes i staden Betlehem i Judeen under kung Herodes regeringstid. Jesus var en skrikande nyfödd som alla andra personer som är nyss komna till världen. Hans familj fick fly från Herodes jakt på dem. De flydde till Egypten. Här blir en profetia sanning: “Jag skall kalla min son från Egypten.” (profeten Hosea 11:1)

När så Herodes dör var det fritt fram för Jesus föräldrar att med sin son resa tillbaka till sitt land. Men istället för att resa till Judeen reste de till Galileen, där de bosatte sig i Nasaret. Detta för att Herodes son Archealos nu hade blivit kung. I en dröm blir Josef varnad för att återvända till Judeen.
Jesus växte upp som sonen till en snickare. Han levde en människas liv här på jorden. Han fick sin yrkesutbildning och arbetade som snickare. Han var en helt vanlig ung man. Han fick fråga folk om adresser, han blev störd av grannar på natten då han skulle sova, precis som vi. Han blev också utskälld av missnöjda eller griniga kunder. Ja han levde ett helt vanligt liv, precis som vi.

Jesus var välsignad av sin Far, sin Far Gud. Därför kunde han höra vad det var Gud ville att han skulle göra.. Jesus var alltså rättfärdig. Han var den ende fullkomlige som har levat. Han var utan synd, och han behöll den levande naturen i stället för att dö som vi gjorde.

Jesus var perfekt. Det är viktigt att veta detta. Han är vårt föredöme och vår lärare. Men mest av allt är han vår frälsare, vår räddare- och för att han skulle kunna vara det, var det nödvändigt att vara helt utan brist.

Han identifierade sig med oss, med vår synd och skuld och med vår död.

Han säger: Jag är A och O, början och slutet. Jag skall låta demsom törstar dricka fritt ur källan med livets vatten. Den som segrar skall vinna allt detta, och jag skall vara hans Gud och han skall vara min son. Men de fega och otrogna… deras plats är i sjön som brinner av eld och svavel, och det är den andra döden..”

Detta väcker blandade känslor eller hur? Vi tar ju inte ondskan på så blodigt allvar, fast vi borde. I stället för ond säger vi ordet negativ nu förtiden. Det är brist på karaktär. Vi lever i en ond värld, där krig, svält och annat elände finns och syns och förvillar och förstör människor.

Utan Gud är detta ett träsk. Utan botten, utan slut. Hur mycket bevis skall det finnas för att visa människor att vi lever i en ond värld, och att vi behöver vända om?
Livet på jorden är skyddat av Gud. Ondskan hålls tillbaka tillräckligt för att människor skall kunna välja livet.

Att välja livet, att välja det god, gå ifrån det som förstör, det borde alla göra. Jag tvivlar inte på att Gud är den han säger sig vara, jag tvivlar inte på Jesu existens. Han har fått mig att leva, han har fått mig att se sanningen. Han har fått mig att välja att gå vidare, att vittna om hans eviga kärlek till människan.

Det är inte otroligt att Jesus har fötts, levt, dött och uppstått igen. Det är fakta, och min sida vill belysa hans existens, godhet, sanning och det eviga livet.