Psalm 139:9-10
Jobs bok.
I kapitel 23:10-11 fortsätter Job att ifrågasätta sin situation, som är allt annat än bra. Han visste inte orsaken till sitt lidande, och borde han ångra något han gjort, var han mer än villig att göra bättring.
Så långt är det inte alla som kommer i sitt liv.
Job vet att de som är ogudaktiga har en dom att vänta, så är det i våra dagar också. Job vet också att han kan bli rentvådd av Gud. Job anser att han på något sätt blivit utsedd som måltavla i alla sina olyckor. Svaren som han söker är inte lätta att få men han vet att de finns.
Job säger: ” Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld. Vid hans spår har min fot hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.”
Det är många idag och genom åren som vikit av vägen. Det är många som tappat sin tro, eller att besvikelser och andra saker varit för tunga att bära, men var var deras tro då? Varför slutade de lita på Gud?
Job är verkligen en man som prövades av Gud, men Job var en man som fick fullständig upprättelse och nåd från Gud. Det är så mäktigt att läsa Job´s bok, och den blir bara mer och mer fantastisk.
Vi får komma ihåg då vi tycker att vi prövas hårt, att vi kommer att bli räddade. För den som tror såsom Job gjorde, finns det hopp och löften om hjälp, och inte vilken hjälp som helst i svårigheter, utan hjälp av en mäktig Gud.
Därför att vi vet att vi kan råka ut för prövningar av stora slag, skall vi också veta att vi måste hålla oss fast vid Gud, han kommer att göra allting bra igen. Det är mäktigt att veta att vi inte skall sluta tro, inte sluta vara tillsammans med Gud, trots tårar och besvikelser och undran. Gud finns hos oss, och sviker INTE.
Job hade tilltro till Guds rättvisa, det skall vi också ha. Vill säga också att ödmjukhet inför Gud är vad Gud vill ha och Job brast i detta!
Är vi troende, så visar vi det, precis som Job. Halleluja! Gud är stor och evig, lägg alla dina bekymmer hos honom, han hjälper dig/oss alla som vill tro. 
Hej Liselott! Ursäkta för sent svar! har haft en del strul idag som påverkar svaren här. Tack för att du skriver här! Så glad jag blir för det! För vet du? Jag har brottats så mycket med att lida så jag nästan gått i sönder. Jag och min familj vet att det är nästan omänskligt att leva ibland. Jag har skickat dig ett mail där jag säger att du kan ringa mig, tel nr, och du bestämmer en tid när det passar dig, så kan vi prata du och jag. Jag känner mig glad att du nådde hit för denna sida skall berätta om ALLA slags bekymmer , lidande, hopp, tro i ALLA former. Tack för att du hör av dig, jag har så många liknande saker att säga dig och framför allt så säger jag: jag förstår dig och VET att livet är mer än tufft, särskilt för en troende!! Hör av dig så talas vi vid! Kram o hälsn f Maria
Jag klarar inte längre att ödmjuka mig! Har ansatts hårt av livet och senaste halvåret har varit en mardröm. Min man fick tarmcancer för fem år sedan, lungmetastaser för två och nu i somras diagnostiserades han hjärnmetastaser och kommer snart att dö från mig. Har under loppet av två månader tvingats avliva mina två hästar som varit mitt allt då jag saknar barn. Den ena hästen pga att jag lät henne opereras vilket har medfört en sådan ånger och skuld att jag knappt kan andas. Har alltid vänt mig till Gud i svåra tider men känner nu att jag har svårt att vända mig till honom om det är han som prövar min tro genom att utsätta mig, liksom han utsatte Job för prövningar. Jag vet att det är fel av mig att jag inte kan ödmjuka mig men jag kan inte! Har även bett Gud om hjälp till att kunna ödmjuka och ta det som händer mig med jämnmod. Det står skrivet att Gud prövar oss men inte över vår förmåga men min förmåga har tagit slut. Min förmåga att invänta Guds mening och att han skulle hjälpa mig finna en utväg. Kan inte se att det finns någon utväg när hela min familj tas ifrån mig! Känner ingen mening med att leva men är tvungen att hålla ut för min mans skull då han inte har någon annan än mig. Vet inte varför jag skriver i detta forum men jag är så förstörd av sorg, besvikelse, ånger och skuld och söker efter någon mening med allt som hänt mig i mitt liv.
Hej Lennart
Jag tror att Gud är glad för oss, sina barn, jodå, och jag tycker mycket mycket om Jobs bok, se övriga inlägg i kategorin.
Vi är allt väldigt stingsliga och tänk vilket tålamod Gud har med oss människor, åtminstone med mig..Hoppas inte du att få göra GUDS VILJA fullt ut och du har väl visioner? Job hade en del frågor, det har jag med!Gud är så underbar och stor och mäktig och han är vår Far, Halleluja!!!Han älskar oss. Hälsn f Maria
Hej!
Vad kul att Du skriver om Job.
Jag har tänkt på Jobs bok ikväll
och speciellt Guds svar till Job i
kap.38:2:
“Vem är Du som stämplar vishet som mörker?”
Det är häftigt för Jobs bok börjar med att Gud skryter om Job inför Åklagaren.
Tänk att Gud kanske skryter om oss Maria.
Fantastiskt!
mvh L.S
Hej Andy/ Det finns så många olika sätt som människor “tolkar” bibeln och böckerna på. Det var synd om Job, han hade det inte lätt, och det har inte vi människor nu heller.
Ja Gud är den stora makt vi alltid måste böja oss för, och han kommer att döma, men han är cokså en god Gud, skriver du det i låten?
Ja Job letar o letar o försöker förstå sina prövningar, och allt blev fel, men till slut blev allt rätt, varför då? NÅD. /inte brödsmulor, han fick tillbaka allt han hade förlorat i kampen med svårigheterna.
Staten o kapitalet är inte från Gud, inte orättvisorna….de skapar man själv och dem som styr… Och Gud ser allt. Hälsn Maria
Jag råkade hitta det engelska talesättet ‘Ye have heard the patience of Job…’. Jag ville använda denna historia som en liknelse i en låttext. Min tolkning är dock olik den ni har. Jag tänkte mig Gud som makten eller kapitalet. Job fick exemplifiera en upprorsmakare som sökte rättvisa. Guds prövningar fick bli statens och kapitalets repression. Job fick till slut foga sig och nöja sig med brödsmulorna.
Hej Karin! Tack för din hälsning här. Ja Job var hårt prövad och det kan vi alla bli. Det gör ont och man blir förtvivlad, liksom Job- krossad men inte nedräknad. Det finns många troende som går hela vägen men med funderingar och med tro och det finns de som inte orkar hålla det de föresatt sig, men Gud vet ju bättre, han har lösningen även om vi inte alltid kan fatta eller orka vänta.
Jag har själv varit där och vet hur ont det gör och hur man desperat väntar på ett ingripande! Men Gud vet ju allt, han kommer då det är hans tid, det måste man våga tro.Han måste kunna lita på oss.
/Maria/ KRAMAR till dig Karin!
Mycket bra skrivet Maria! Job var en hårt prövad man, men han slutade aldrig att tro, det är inspirerande. Även om eller när man känner sig övergiven av Gud så ska man inte ge upp. Man kan också fundera på hur många äkta troende som Gud skulle få om han alltid besvarade våra böner exakt som vi ville och precis den tidpunkt som vi ville, kanske inte så många. Å andra sidan kan nog människor känna att dom prövas för hårt, så det är svårt. Men vår Gud är trots allt större än allt, vi kommer nog aldrig att kunna förstå, bara lita på honom som har lovat att bära oss igenom.
Kramar till dig!