Inledning

”En groda skall kokas sakta” är ett talesätt som syftar på att det måste gå långsamt om en person skall vänja sig vid något otrevligt. Hettar man upp vattnet för snabbt hoppar grodan ur och flyr i väg. Tar man det riktigt sakta med upphettningen sitter den kvar och trivs i värmen, men dör då sakta allteftersom vattnet blir hetare (detta stämmer troligen inte med verkligheten, och var snäll och testa det inte!).

På motsvarande sätt är det med oss människor när vi ställs inför otrevliga nyheter och förändringar: kommer sådana nyheter/förändringar för snabbt slår vi ifrån oss och flyr, men kommer de sakta – i småportioner – så vänjer vi oss och accepterar det nya vart eftersom. Vi kanske t.o.m. tycker att småportionerna är intressanta och trevliga. Det här kan vi ju enkelt förstå om vi tänker på hur vi vant oss vid allt mer osundheter som visas på TV. Tänk bara om dagens TV-filmer hade visats på 60-talet, då det hade blivit helt enorma proteststormar! Idag rycker man på axlarna. Eller tänkt på hur vi vant oss vid knepiga musiker. Idag tar föräldrar t.o.m. med sina barn på konserter med skräckrockaren Alice Cooper, för han anses vara ganska ofarlig jämfört med de extrema metalbanden. På 70-talet blev Alice Cooper portad i många städer ute i världen när det var tänkt att han skulle spela där. Det här var bara några enkla exempel, men du förstår säkert vad jag menar.

Skall alltså en människa fås att acceptera det oacceptabla, då måste detta brytas ner i små doser som serveras en efter en över en längre tid. Får någon en överdos och reagerar negativt, då måste ”behandlingen” avbrytas en tid för att sedan återupptas när det återigen finns en acceptans för det som är nytt och främmande. På det här sättet kan sådant som etik, moral, kultur och religion förändras och brytas ner till väldigt låga och osunda nivåer. Saker som först visar sig vara oacceptabla för den breda allmänheten kan gå under ytan en tid – likt en ubåt – för att sedan dyka upp igen, och då accepteras av majoriteten. Under tiden för undervattensläge kokades grodorna sakta i en buljong som mörade upp dem och vande dem vid det osunda nya som senare skulle dyka upp på bred front.

I den fortsatta texten tänker jag mig att ”grodorna” är vi som är kristna. Grytan motsvaras då av alla villfarelser som smyger sig in i kristenheten.

”Den långsamma tillvänjningens strategi”

Att använda metoden med att ”koka en groda långsamt” skulle jag vilja kalla för ”den långsamma tillvänjningens strategi”, för det är just tillvänjning som är det centrala. Nu gäller inte denna strategi enbart på det profana området, den gäller även i högsta grad inom det kristna området. Och visst ligger det just en strategi bakom all sådan verksamhet, oavsett om det är människor, kyrkosystem, hemliga sällskap eller ytterst sett satan som ligger bakom strategin.

Under hela kristendomens historia har villoläror av olika slag dykt upp och blivit mer och mer accepterade. Fram till 1500-talet byggde t.ex. den Katolska kyrkan upp en extremt avfallen Kyrka som Martin Luther och andra reformatorer revolterade mot. Därmed inleddes en upprensning i kristenheten – dock inte från all villfarelse. Men före reformationen hade den långsamma tillvänjningens strategi fått arbeta relativt ostört, och med den byggdes ett enormt korrupt kyrkosystem upp med otroligt villfarna läror. Detta kyrkosystem finns visserligen kvar och man har inom det systemet fortsatt processen med att tillföra ännu fler villfarelser. Parallellt har det också funnits en kämpande Guds församling som varit vaken över ”den stora skökan” och hennes förförelser och villfarelser.

Hur stoppas reformationen?

Man kan fundera över hur satan tänkt när han planerat att stoppa reformationen och korrumpera de församlingar som försökt att leva ett evangeliskt och bibelförankrat kristet liv. Man kan också fundera över hur Katolska kyrkans ledare tänkt när de smitt planer för att ”återföra de vilsna fåren till lydnad under Petri stol (påven)”. Självklart har de båda förstått att ”grodan måste kokas långsamt”, och självklart har de båda många gånger arbetat i samma riktning – dock kanske inte med samma uppsåt. Satan vill ju kasta alla i fördärvet, även Katolska kyrkans ledare. Och Katolska kyrkans ledare tror ju självklart inte att de själva går i fördärvet; de tror att det de gör är det rätta, även om de genom hela den kristna historien – till och från – använt rent djävulska metoder och knep för att utvidga den Katolska kyrkans makt.

Ett effektivt sätt att stoppa reformationen är då att i små portioner så in villoläror och villfarelser i den evangeliska kristenheten. Dessa småportioner accepteras successivt och därmed korrumperas församlingarna också successivt – inifrån. Detta i linje med den långsamma tillvänjningens strategi. Självklart arbetar satan så här, men om Katolska kyrkan gör det vågar jag inte med säkerhet säga något om. Dock är det väldigt misstänkt när det i den evangeliska kristenheten allt oftare etablerar sig villfarelser som kan utgöra en utmärkt plattform för ekumenik med Katolska kyrkan, en ekumenik som dessutom ofta dikteras av just Katolska kyrkan.

För egen del ser jag tydligt att falsk karismatik (obibliska andliga manifestationer och yttringar) och s.k. kristen mystik är sådana företeelser som planterats in successivt i den evangeliska kristenheten och som idag utgör en utmärkt plattform för en antikristlig ekumenik med både Katolska kyrkan och New age-rörelsen mfl.

Man kan tycka att det är underligt att Katolska kyrkan skulle acceptera säregna andliga manifestationer av t.ex. ”Toronto-typ”, men andliga manifestationer som inte är förenliga med bibliskt förankrad kristen tro förekom redan tidigt hos Katolska kyrkans olika mystiker. Teresa av Avila, som levde på 1500-talet, är t.ex. en sådan person. Att hon helgonförklarats säger ju något om Katolska kyrkans acceptans och intresse för de säregna manifestationer (falsk karismatik) som Teresa av Avila sade sig ha upplevt. Hon skall ha fått underliga syner, visioner och uppenbarelser, inklusive syner av Helvetet. Att Teresa tog Jesu far Josef till sitt skyddshelgon (som hon också bad till) säger kanske något om kvalitén på de syner och uppenbarelser som hon sade sig ha fått. Hennes kropp kunde vid olika tillfällen falla i trans så att hon varken kunde röra sig eller tala. Det sägs också att hon kunde levitera (sväva). Förmodligen utgjorde den djupmeditation hon sysslade med källan till mycket av det skumma hon fick uppleva. Sådana säregna manifestationer brukar vi ibland kalla för ”kundalini-fenomen”, detta eftersom religionsutövare inom både hinduism och New age kan uppleva motsvarande fenomen och de sägs då ha att göra med ”kundalini-kraften” (kundalini = ormkraften i hinduismen).

Katolsk tro, mystik och religionsutövning är alltså en blandning av österländsk och babylonisk hedendom samt kristen tro. Barnaskap och förtröstan på Gud har bytts ut mot en uppsjö av metoder, sakrament, ritual, tingeltangel, och mystik. Brödraskapet har bytts ut mot en andlig och patriarkal hierarki. Enkel tro har bytts ut mot komplexa lärosystem som rymmer otaliga obibliska läror – varav en del är rent hädiska. När då den evangeliska kristenheten – med hjälp av falsk karismatik, katolsk villfarelse och ockult mystik – allt mer avfaller från den rena bibliska läran, ja, då går ju också reformationens förtjänster förlorade allt mer. Gud lämnar då sitt tempel allt mer (ett tempel som utgörs av alla sant troende kristna människor), vilket i sin tur öppnar upp vägen för den yttersta tidens antikristliga system och världsreligion (se t.ex. 2 Tess 2:1-12). En annan väg för avfallet i kristenheten går via New age, men det är egentligen ingen större skillnad på dessa vägar. Alla avfallets vägar bär till slut fram till Uppenbarelsebokens kapitel 13! Då är det definitivt stopp för reformation och den evangeliska kristenheten – i vart fall för dess frihet och tillväxt!

Exempel på grytor som kristna kokas i

Om vi nu tänker oss den evangeliska kristenheten som grodor som sakta skall kokas i en buljong av villfarelser, vad ser vi då för sådana exempel i modern tid?

Trosförkunnelsen
Ett första exempel jag vill ta upp är Trosrörelsen med sin trosförkunnelse/framgångsteologi. När detta kom till Sverige i början av 80-talet – främst via Ulf Ekman – så var det många mogna och kunniga teologer som slog bakut. Flera böcker skrevs som avslöjade trosförkunnelsen som ett stort homogent paket med hädiska villoläror. Även många pastorer och teologer i Pingströrelsen reagerade kraftfullt mot Trosrörelsens falska läror – inte minst i USA. Bibeltrohet, bibelkunnande, god teologi, skärpta sinnen, sunt kritiskt tänkande och reflektion var verktyg som under Andens ledning kraftfullt och samstämt avslöjade trosförkunnelsen som en mycket allvarlig villfarelse.

Men vad hände sedan? Ja, lite av ubåtsstrategi kunde man faktiskt se. Plötsligt pratade man inte så mycket om trosförkunnelsen längre. De uppskruvade debatterna var borta. Och när jag i början av 2000-talet själv uttryckte min oro över trosförkunnelsen för en pastor här i Alingsås, så viftade han bara undan det och sa något i stil med att ”äsch, det där är ju borta nu”. Under tiden verkade den långsamma tillvänjningens strategi på kristenheten, och man blev mer och mer van vid både Livets Ord, Ulf Ekman och Trosrörelsens läror och osunda andlighet. Inget särskilt förändrades i Trosrörelsens teologi, utan kristenheten indoktrinerades sakta och vande sig istället vid villfarelserna. Plötsligt var man bröder. Plötsligt såg man Trosrörelsens kunskaper som en resurs. Plötsligt önskade man samarbete med Trosrörelsen. Och plötsligt såg man på varandra som medkämpar i den ”världsvida väckelsen”.

Här befinner sig många idag, som ganska välkokta grodor, kokta i Trosrörelsens grumliga buljong. Nu marscherar villolärare och evangeliska kristna hand i hand i Jesusmanifestationer och tror att Sveriges befolkning är imponerade och att satan är skraj. Men så fungerar varken enheten från Gud eller väckelse som har Guds Ande som upphovsman! Det har med andra ord har spårat ur ganska ordentligt vid det här laget.

Man kan fråga sig var det här skall sluta?

Toronto-rörelsen
Om ”Toronto-väckelsen” som blev till en världsvid rörelse kan man skriva hur mycket som helst, för det här var när galenskaperna i kristenheten verkligen började koka över på bred front (men det skulle bli värre). Här handlade det om kundalini-manifestationer där folk gapskrattade, blev andligt berusade, låg på golven och sprattlade och skakade, kröp omkring som olika djur och lät som olika djur, osv, osv. Rena dårhuset med andra ord. Se bara på den här videon hur det kunde ta sig ut när det startade: http://www.youtube.com/watch?v=xCeVZ6e2T0E

När skeendet i Toronto började i mitten på 90-talet, så var det återigen många vakna kristna som reagerade och förstod att det här var en ”väckelse” som inte hade något som helst att göra med bibelförankrad kristen tro. Men när reaktionerna blev stora gick Toronto-väckelsen under ytan lite, för att överlåta ”mörandet” till den långsamma tillvänjningens strategi. Toronto-vindarna spreds sedan lite här och lite där. T.ex. dök det upp inslag av Toronto-tänkande och Toronto-manifestationer i undervisningsmaterialet för Alpha-kurserna, och självklart är då Alpha en del i den långsamma tillvänjningens strategi vare sig man planerade det eller inte (jag har tidigare skrivit om Alpha här). Kristenheten har alltså med tiden mer och mer blivit van vid galenskaperna från Toronto. (Här skall jag tillägga att Toronto-manifestationer inte var något helt nytt i kristenheten i och med Toronto-väckelsen. Det har poppat upp tidigare också, men då i mindre sammanhang och format.)

Ett litet första test av kristenhetens acceptans av Toronto-andligheten skedde då det bröt ut en slags Toronto-väckelse i Pensacola/Brownsville något år efter första utbrottet i Toronto. Men det stora testet kom på försommaren 2008 i och med skeendet i Lakeland med Todd Bentley i spetsen. Här blev manifestationerna om möjligt ännu mer absurda. Men det som var slående var vilket brett intresse hela kristenheten nu visade för denna typ ”väckelse” i Lakeland. Här kablades vartenda möte ut via både satellit-TV och Internet. Folk reste från när och fjärran för att ”hämta hem” lite av den ”smörjelse” som Todd Bentley serverade. Många både kända och okända svenska kristna åkte över för att få del av det som skedde i Lakeland. Att Lakeland och Todd Bentley verkligen var kopplat till Toronto och John Arnott ser och hör du i denna video: http://www.youtube.com/watch?v=9aWpTvcM74U

Det kritiska tänkandet var nu som bortblåst hos flertalet kristna i och med skeendet i Lakeland, bibelkunnandet syntes inte till, det bibliska prövandet utfördes inte, osv. Grodorna trivdes nu så bra i grytan att allt som hade namnet Jesus över sig svaldes med hull och hår, oavsett om det var satan själv som serverade det – för hur kunde man veta att det inte var han som låg bakom eftersom man inte prövade och jämförde med Bibeln?!

Jag kallar idag hela denna rörelse för rätt och slätt ”Toronto-rörelsen” eller ”Latter rain-familjen”. Denna rörelse har blivit ett test för kristenheten hur långt bort man hamnat från bibliskt förankrad kristen tro. Och testet avslöjar att det gått väldigt, väldigt långt med ”grodkoket”. Den långsamma tillvänjningens strategi har fungerat perfekt, och nu accepteras det som för den evangeliska kristenheten tidigare var uppenbart obibliskt, bedrövligt och oacceptabelt. Ett tydligt exempel på denna tillvänjning såg jag nyligen när jag fick ett gratis exemplar av den kristna tidningen Hemmets vän (torsdag 9 aug 2012). Där fanns en artikel som i princip försvarar och gynnar Toronto-rörelsens fortsatta framfart. Artikel saknade fullständigt en kritisk analys. John Arnott fick oemotsagd lägga fram sitt oerhört underliga bibelstöd för de säregna manifestationer som förekommer där Toronto-vindarna sveper fram. (Jag återkommer kanske till Arnotts bibelstöd i en kommande artikel.) Hur som helst skulle aldrig en sådan artikel publicerats i Hemmets vän för 15-20 år sedan, och man ser i detta exempel att den långsamma tillvänjningens strategi har fungerat som förväntat.

Man kan fråga sig var det här skall sluta?

Katolicismen
För bara ett par decennier sedan var katolsk lära och religionsutövning ett rött skynke för så gott som alla evangeliska frikyrkor i Sverige, även för Trosrörelsen. Det fanns en god kunskap om alla de villfarelser som Katolska kyrkan har byggt in i sitt religiösa system, kunskaper som var ett arv från reformationens upplysningsdagar och svensk väckelsekristendom.

Men så har nu den evangeliska kristenheten även vant sig vid katolicismen tack vare den långsamma tillvänjningens strategi. Det har kommit så sakteliga genom att man stegvis accepterat sådant som ikoner, reliker, tidegärdsböner, radband (Frälsarkransen), högtravande nattvardsstunder, ritual, sakramentalism, andliga hierarkier, osv, osv. Idag är stora delar av den evangeliska kristenheten (inte minst ledarskapet) så tillvand att man tycks vara blind för alla de grova villoläror och villfarelser som katolicism innebär. Gärna går man arm i arm med Katolska kyrkan på olika konferenser och manifestationer. Pastorer åker på retreat. Maria får en allt mer framskjuten roll i predikningar. Nattvardens innebörd förändras, osv… En person som kan tyckas vara färdigkokt när det gäller att anamma katolicismen är ju Ulf Ekman, men jag tror snarare att han är en av dem som eldar på under grytan (ursäkta mitt lite mustiga bildspråk, men jag är fasligt upprörd och trött på det här).

Man kan fråga sig var det här skall sluta?

New age
Jag måste även ta upp denna ”gryta” även om det inte är en gren i kristenheten. Men faktum är ju att kristenheten under senare år påverkats mycket av sådant som härrör från det andliga smörgåsbord som New age-rörelsen dukat upp.

Tittar man runt vad t.ex. Svenska kyrkan i Stockholmsområdet erbjuder i sina gudstjänster, så ser man att New age där fått ett stort genomslag. Man finner då sådant som meditation, yoga, mindfulness, oneness blessing, diksha, healing, osv. Man kan grunna över hur i hela världen sådant som var tabu för kanske 20 år sedan, nu anses så fint och rätt. Självklart handlar det även här om den långsamma tillvänjningens strategi. Vi kan idag se hur detta även rör sig in mot frikyrkorna, ibland via ”kristifierade” österländska tekniker som t.ex. ”Tikva”, en form av yoga med lite kristen inramning (jag har skrivit mer om Tikva här). Var så säker, New age-tekniker av olika slag kommer att bli vanligare och vanligare även i vårt lands frikyrkor!

Man kan fråga sig var det här skall sluta?

Det ytterst allvarliga nuläget

Jag har ovan beskrivit lite av läget idag i kristenheten; vart vi hamnat efter att ha indoktrinerats under flera år av olika villoläror och villfarelser. Sammanfattningsvis kan man säga att kristenheten i Sverige (och inte bara här) nu är våldsamt förledd och inluerad av FALSK kristendom. Obibliska läror från Trosrörelsen har smugit sig in i väldigt många församlingar i vårt land. Andliga manifestationer av österländsk kundalini-typ ses av många kristna som den högsta nivån av kristen karismatik – trots avsaknad av bibelstöd. Katolsk och österländsk mystik ses av många som den djupaste och finaste nivån av kristen religionsutövning, trots avsaknad av bibelstöd och trots att detta också har sitt ursprung i österländsk religion. Nyandliga metoder har blivit en del av det normala utbudet i många av församlingarna inom Svenska Kyrkan, men även i en del frikyrkor. Teologiska idéer från amerikanska förkunnare som Rick Warren, Brian McLaren, Joel Osteen mfl drar iväg med kristenheten i samma avfallsriktning.

När de vuxna församlingsmedlemmarna, ledarskapet och pastorerna inte längre varnar för det falska och obibliska eller förkunnar ett komplett, sant och sunt evangelium, då är motståndskraften mot villfarelser närapå obefintlig hos de yngre medlemmarna. Ungdomarna i våra församlingar är en enormt stor riskgrupp när det gäller att fullt ut ta emot Toronto-andligheten, trosförkunnelse samt katolsk mystik och religionsutövning. Jag är alltså rädd för att det nu kommer en hel generation som blivit förledd av sina ledare och som nu ställer sig upp med full kraft och försvarar allt det falska som de fått ta emot som kristna sanningar, trots att det är lögner från avgrunden. Man ser redan detta i en del “kristna” webplatser som drivs av yngre personer. Jag vill inte anklaga dessa unga, utan jag vill istället peka på att ansvaret för deras vilsenhet ligger hos ledarskapet i kristenheten.

Hur lågt har då kristenheten fallit? Hur illa är det med acceptansen för allt värre villfarelser? Hur långt har denna osunda indoktrinering fått gå?

Helt klart har kristenheten fallit lägre än vad man gjorde i och med skeendet i Lakeland år 2008. Ta bara en titt på t.ex. John Crowder som idag blivit en populär förkunnare världen över. Här är ett kort varnande reportage: http://www.youtube.com/watch?v=x97IEgBUcOc.

Eller så ta en titt på förkunnaren T. B. Joshua i Nigeria i ett långt avslöjande reportage om honom: https://vimeo.com/31656466. Begrunda sedan att John Arnott (som var med och startade Toronto-väckelsen) var och hälsade på denne T. B. Joshua för en tid sedan för att ”fylla på” sitt eget skafferi. Därefter besökte Arnott församlingen Arken i Stockholm. Du kan se John Arnott på besök hos T. B. Joshua även i denna kortare video: http://www.youtube.com/watch?v=Niyihi8bskg. Samme John Arnott kommer enligt uppgift till Livets Ords Europakonferens 2013 med denna otäcka “smörjelse” i bagaget.

Som du ser i ovanstående videoklipp har temperaturen i grytan gått upp ordentligt. Sitter man kvar i grytan blir man bara mer och mer dimmig av de heta ångorna, precis i linje med 2 Tess 2:11. Den långsamma tillvänjningens strategi har fått göra sitt, och nu är kristenheten i Sverige – PÅ BRED FRONT – redo för betydligt värre saker än de som majoriteten först förkastade på 80- och 90-talet.

Jag befarar en ”Toronto-explosion” i Sverige under 2013!

Man kan fråga sig var det här skall sluta???

Var slutar det här?

Svaret på frågan är egentligen enkel, för det yttersta målet med den långsamma tillvänjningens strategi är att få ALLA folk och länder – oavsett tro, religion, politisk övertygelse, språk eller kultur – att falla ner inför den Antikrist som Uppenbarelsebokens kapitel 13 berättar om. Där har vi alltså svaret!

Eftersom de kristna har Bibeln som källa för sin tro, så finns det ju en mängd troende med kunskap om vad som står i Uppenbarelsebokens kapitel 13, och förhoppningsvis då en viss vaksamhet för detta. Hur skall då satan få med dessa kristna i sitt triumftåg? Jo, genom att plantera in villfarelse efter villfarelse med hjälp av den långsamma tillvänjningens strategi, vilket leder till en korrumperad kristenhet, vilket leder till ett stort avfall, vilket leder till att kristenheten förlorar Guds ledning och beskydd, vilket leder till att man tar emot den yttersta tidens Antikrist med öppna armar – han som kommer att vara en förtjusande person för de förblindade! Väl där är man färdigkokt, och då är man också förlorad! Observera nu att detta inte gäller för den som enligt Jesu ord vakar och ber om att få ta emot den kärlek till Sanningen som kan rädda från villfarelser, förblindelse och avfall (se 2 Tess 2:9-12).

Bibelord till vägledning

Vad kan vi då finna för bibelord som talar varnande och vägledande till oss om detta? Jo, jag vill först lyfta fram detta Jesu ord:

Matt 5:29: ”Om ditt högra öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig! Det är bättre för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp kastas i Gehenna.”

Här ser vi att Jesus menar att vi skall handla snabbt och kraftfullt då vi ser att något osunt är på gång att dra iväg med oss. Jesus säger detta i ett sammanhang där han talar om äktenskapsbrott, men självklart gäller detta råd för alla begär som vill dra iväg med oss in i ett osunt leverne – även villoläror! Låter man begären få fortsätta att locka och dra, så är man som en groda som kokas långsamt; man tillvänjs sakta, och rätt som det är tycker man inte längre att det som är fel enligt Guds Ord är så farligt längre, men då är man också fast i synden eller villfarelsen. Vad ”riva ut ögat och kasta det ifrån dig” i praktiken kan handla om kan t.ex. vara att lämna ett osunt sammanhang, byta arbete, lämna osunda vänner, lämna en osund församling, osv. Alltså att vidta en drastisk åtgärd för att inte snärjas av förförelser och begär.

Nästa bibelord från aposteln Paulus bekräftar dessa tankegångar:

Rom 16:17: ”Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem.”

I Bibel 2000 står det ”se upp med dem som vållar splittring och lockar till avfall från den lära som ni har undervisats i” vilket lite bättre visar vad det handlar om. I detta bibelord är det alltså tydligt hur Paulus vill att vi skall agera när någon kommer med en främmande lära. Vi skall inte vara kvar och plocka ”det som är gott”. Här finns varken utrymme för russinplockning, dialog eller ekumenik.

Båda dessa bibelord jag nu lyft fram talar samma språk: gör något drastiskt om det finns risk för att du blir snärjd, gå din väg om du känner att det börjar bli hett i grytan, och gå innan du är avdomnad!

Om du nu känner att du blivit påverkad av den långsamma tillvänjningens strategi men fortfarande kan tänka klart och självständigt, så är alltså vägen ur detta att bryta tvärt med det osunda som riskerar att snärja dig – precis i enlighet med Jesu ord. Gör det under bön, och samtala kanske först med någon mogen kristen som du har förtroende för.

Låt oss hoppa ur grytorna innan det är för sent!

Läs vidare

Tio villoläror inom Trosrörelsens teologi

Om Katolska kyrkan och katolicism

När kommer ekumeniken med New age?

/Lennart

/Maria