Tag Archive | Kristenheten

Siffror. 2017 ‘ 2018. Nya möjligheter MED GUD! Perfect timing. /Artikel Bibelfokus

År 2017 är förbi, men 2018 innebär nya möjligheter!

Artikel Lennart J Bibelfokus.se     http://bibelfokus.se/blogg/180101

Egentligen är det ju ingen annan förändring som inträffar vid årsskiftet än att vi byter ut några siffror. Men många av oss begrundar ändå då det år som varit och funderar över vad som egentligen hände och inte hände. Sedan tänker man ju framåt också, och hoppas på ett och annat, men kanske oroas för en del också.

En del i kristenheten levererade förutsägelser för 2017, och säkerligen får vi höra nya under 2018. Om vi ur ett kristet perspektiv funderar över några saker som INTE inträffade under 2017 så var det ju en del. Här är mina egna reflektioner:

  • Det skulle hända stora saker i Israel menade somliga – men det var ganska mycket lugnare där än på länge, mycket beroende på att det varit stora stridigheter på andra håll.
  • Islam skulle med hjälp av Islamiska Staten (IS) mer och mer ta över världen menade en del – men IS är så gott som krossade nu. Visserligen har flyktingströmmarna inneburit att muslimer spridit sig utöver Europa, men Islam har inte blivit en dominerande religion i världsdelarna. Och förmodligen kommer så småningom ett stort antal irakier och syrier mfl flytta tillbaka till sina länder.
  • Donald Trump skulle bli USA:s ”frälsare” – men ärligt talat har han väl inte utfört särskilt mycket av det som hans väljare hoppades på, och inte annat heller. Istället har Trump mer och mer framstått som ganska maktlös, inkompetent, barnslig och oerhört lättkränkt. Andra menade att Donald Trump skulle framträda som Antikrist (eftersom Obama inte gjorde det). Men inte heller det har vi sett några tecken på. Den kandidaten har ännu inte dykt upp på världsarenan – i vart fall inte så att vi utifrån Bibelns texter kan förstå det.
  • Det skulle bli väckelse i Sverige, Norden och Europa enligt arrangörerna av Awakeningkonferensen (oktober 2016) – men det kan varje ärlig kristen se att så inte skett. När vi ser på Sverige ser vi bara mer och mer av avfall i kristenheten så att man i Svenska kyrkan nu t.o.m. kan få höra Jesusbarnet kallas för ”hen” !!! Vi ser också ett fortsatt sönderfall av välfärdssamhället, vilket inte borde vara fallet om vi hade en sann, sund och omfattande väckelse.
  • Ett ”profetiskt” budskap på 2017-års Smålandskonferens lät så här, citat: ”2017 är ett år då Guds löften ska gå i fullbordan”. Nu sades det inte så mycket om exakt vilka löften som avsågs, så den som levererade budskapet kan ju slingra sig undan med att de löften han tänkte på faktiskt gick i fullbordan. Men eftersom denna person tidigare profeterat om saker som inte slagit in, så vågar jag säga att det var en falsk profetia även denna gång som bara hade som mål att pigga upp konferensdeltagarna (Google vet vem jag talar om).

Till detta kan vi också begrunda saker som inträffade, men som inte var särskilt uppmuntrande sett ur ett bibliskt, kristet perspektiv. Jag tänker t.ex. på ekumeniska strävanden som går långt utanför de ramar som Bibeln godkänner. De två statyer som står uppställda på stiftskansliets innergård  i Lund – en byst av påven Franciskus bredvid en av Martin Luther – säger ju också något om hur ruskigt förblindad kristenheten blivit i vårt land!

Sedan har det också hänt en del goda saker, sett ur ett kristet perspektiv, men som inte trumpetas ut från scener eller ledarsidor. Då tänker jag på uppvaknanden i kristenheten lite här och där, och möten som Herren arrangerat mellan sådana enkla trossyskon. Det är oerhört gott när ensamma Guds barn får nåden att upptäcka sanna kristna vänner i sin omgivning. Alla har inte upplevt den nåden ännu, men många har fått göra det.

Vad kan vi då hoppas på inför det nya året 2018? Vad kan vi bidra med för att detta år skall bli bättre än 2017? Nedan är några saker jag själv ber om och hoppas på och gärna inspirerar andra till att också be och verka för:

  • Låt oss be, verka för och hoppas på ett ännu större andligt uppvaknande i Sveriges kristenhet! Det är den väg som Bibeln visar på om ett land skall kunna bli sundare. Då tänker jag på ett uppvaknande inför vad som är villolära och vad som är sanning, vad som är falsk andlighet och vad som är en sund kristen tro, vad Bibeln visar och inte visar, vad det sanna och livsförvandlande evangeliet egentligen innebär, vad som är en sund kristen livsstil, vad som är en frisk barnaskapsrelation till Gud, och mycket mer i denna riktning.
  • Låt oss be, verka för och hoppas på att skaran av Guds enkla barn/Jesu sanna lärjungar skall bli mycket större under 2018, inte minst genom ett andligt uppvaknande i kristenheten, men också genom väckelse bland icke-kristna.
  • Låt oss be att Gud avslöjar de falska förkunnarna och de falska profeterna som så hemvant stryker runt i kristenheten.
  • Låt oss be, verka för och hoppas på att det blir ett slut på allt sneglande på USA:s framgångsförkunnare och svärmandet runt löftesprofeterna i vårt eget land.
  • Låt oss be att Gud genom vårt bibelläsande och i bönen inspirerar oss till att verka för ”Josia-tider” i vårt land, så att en utrensning får ske av saker som inte har att göra i den kristna tron. Kanske den nitälskan som fanns hos kungarna Hiskia och Josia (från Gamla testamentet) kan få vara en inspirationskälla!
  • Låt oss be, verka för och hoppas på att Guds enkla och väckta barn skall få allt fler tillfällen att mötas och hålla kontakten med varandra framöver. I dessa tider behöver vi stöd, vägledning och uppmuntran från likasinnade!
  • Låt oss också be att Gud verkar med sina barn på ett sådant sätt att vi alla blir allt mer sådana som han vill ha oss, och att han ger oss stora mått av sin sanning till befrielse från självfördömelse, fruktan och skam. Så kan vi genom Guds nåd få bli mer självuppoffrande, generösa och empatiska.

Du kan säker själv addera många punkter till båda listorna ovan.

Må Gud välsigna vårt land ännu en gång innan denna tidsålder går mot sitt slut! Jag tror det är möjligt, och många andra delar den tron. Kanske inte vi får se hela ”Israel och Juda” omvända sig till en sund tro, men får vi bara uppleva en liten fläkt av ett sådant uppvaknande som skedde på kung Josias tid, så vore det underbart!

Med detta önskar jag dig ett riktigt gott och välsignat år i gemenskap med Herren vår Gud och hans övriga barn!

/Lennart

Varning för falska profeter. Det vimlar av falska profeter inom kristenheten idag

Varning för falska profeter

 

http://experimentlandet.blogg.se/2017/march/varning-for-falska-profeter.html

 

Det vimlar av falska profeter inom kristenheten idag och det främsta kännetecknet för dessa falska profeter är att de blandar sanning med lögn för att få ligga bra till hos världen och världens människor.

De vill bli populära och upplyfta av världen (av ofrälsta) och tjäna pengar av världen på samma sätt som icke troende (icke frälsta) tjänar pengar av världen och de använder sig av bibeln (Guds ord) samtidigt som de använder sig av världens ord, vad världen och världens människor står upp för vilket leder till en kompromiss som gynnar världen och dem själva men inte Gud. 

Det brukar heta att Jesus är kärlek och att Jesus ställer upp på allt och på alla även om de (eller allt) inte ställer upp på honom. Vad en människa än gör eller vad en människa än tror så menar de att Jesus står bakom detta och ger sitt stöd till henne/honom för att Jesus älskar alla.

De predikar ett falskt och främmande evangelium (ett annat evangelium) och motarbetar (ignorerar) alla som står upp för sanningen, för Jesus och för Guds ord även om de långt ifrån är exemplariska. De vill inte veta av Guds ord och därför syndar de minst lika mycket som de syndare som de påstår sig vilja hjälpa att bli fria från synd/laster för att kunna följa Jesus.

Skillnaden mellan de falska profeterna (falska kristna som tror att de är frälsta) och andra syndare är att de andra syndarna har en vilja att följa Jesus när och om de väl kommer till tro medan de falska profeterna med sitt anhang som stöttar dem inom kyrkorna och samfunden, framhärdar i sin otro och kanske har framhärdat i otro under lång tid genom att vara medlemmar i kyrkor och församlingar som kompromissar med Guds ord för att bli populära i världen.

De säger ja, till allt, till ekumenik, HBQT, till massinvandring så länge de inte upplever att det hotar dem själva på det ekonomiska planet och att de behöver göra avkall på något som hindrar dem från att tjäna pengar i världen eller från att ha kvar de penningar de har lyckats tjäna med ohederliga medel på bekostnad av Gud, Guds evangelium och dem som vill följa Gud och Herren Jesus.

Dessa falska profeter är med andra ord inget annat än syndare liksom de som ger sitt stöd till dem vilket så gott som hela kristenheten i Sverige och utomlands gör, och det även om de anser att de lever rättfärdigt och följer Jesus genom att följa alla bud utom det första och det viktigaste budet, ”du skall inga andra gudar hava jämte mig”.

De säger sig tro på Gud, på Jesus, men springer efter andra gudar så fort tillfälle ges och när en ny villolära dyker upp så är de genast där för att ge sitt stöd och sina bidrag. De söker efter Satans mirakler och underverk och inte efter det lugn som finns i Jesus och som handlar om att vandra i förutberedda gärningar.

Det vill säga att tala med människor som Gud redan har förberett den enskilda kristna att tala med/träffa och som efter det kan komma till tro. Det handlar om ett samarbete mellan den kristna, som är ledd av Guds Helige Ande (av Gud) och Gud, men detta samarbete är inget som kyrkor och samfund vill veta av.

Dessa falska profeter (falska präster, pastorer samt kristna auktoriteter) har inte någon önskan om att nyfrälsta skall kunna stå fast vid sin nyfunna tro och helgas i sin tro (följa Jesus och Guds Ande) utan de önskar att de skall helgas i dem, i kyrkorna vilket leder till att de förlorar sin tro och ansluter sig till ogudaktighet och avgudadyrkan (då de själva, kyrkorna, har gjort det), allt enligt Satans plan för världen.

Den största villoläran som en nykristen får ta del av när den kommer till en kyrka (ett samfund) är att alla som kallar sig judar även om de är Satansdyrkare och hatar Gud och drivs av den antikristliga anden vilket alla gör som inte erkänner att Jesus är Gud kommen i köttet, är Guds utvalda folk.

Om alla judar, även de kriminella som kallar sig judar, hade varit Guds utvalda folk så hade inte bibeln sagt så här:

Därpå skolen I känna igen Guds Ande: var och en ande som bekänner att Jesus är Kristus och kommen i köttet, han är av Gud; men var och en ande som icke så bekänner Jesus, han är icke av Gud. Den anden är Antikrists ande, om vilken iI haven hört att den skulle komma, och som redan nu är i världen” ( 1. Joh. 4:2-3).

Ja, de föraktar Guds Andes ledning och vill att de nyfrälsta skall litar mer på dem (på kyrkorna och de avfälliga pastorerna och på judarna som har infiltrerat kyrkorna och det övriga samhället) som säger att de skall anpassa sig efter världen och efter hur världen ser ut och inte minst till Satans synagoga som Uppenbarelseboken talar om:

”Jag känner din bedrövelse och din fattigdom – dock, du är rik! – och jag vet vilken försmädelse du utstår av dem som säga sig vara judar, men icke äro detta, utan äro en Satans synagoga” (Upp.2:9).

”Se, jag vill överlämna åt dig några från Satans synagoga, några av dem som säga sig vara judar, men icke äro det, utan ljuga; ja, jag vill göra så, att de komma och falla ned för dina fötter, och de skola förstå att jag har fått dig kär” (Upp. 3:9)

Den svenska kristenheten och kristenheten i världen (liksom alla samhällen med sin kulturmarxism) har blivit infiltrerad av falska judar men ändå så säger ledarna inom kristenheten att alla judar är Guds utvalda folk trots att bibeln talar om att inte alla är judar som säger att de är judar. Ni läste precis vad Uppenbarelseboken säger och här kan ni läsa om vad som står i Romarbrevet och i Galaterbrevet:

”Det är inte så att Guds ord har visat sig felaktigt, ty Israel är inte alla som kommer från Israel, och inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn” (Rom. 9:6)

”det vill säga: inte alla de barn som han blev upphov till är barn som Gud har gett honom; det är löftets barn som räknas som hans efterkommande”(Rom. 9:8)

”Ni skall alltså veta att de som tror, de är söner till Abraham”(Gal. 3:7).

*

NamnlösMaria2 –   Läs gärna artikeln en gång tillno church

Låt dig inte distraheras av det spektakulära. Villoläror/L Jareteg artikel

 

Truth

Låt dig inte distraheras av det spektakulära /Lennart Jareteg, Bibelfokus

Det är ett stort antal kristna förkunnare, författare och bloggare som med Bibeln som utgångspunkt under många år gått till rätta med allehanda villoläror som dykt upp i kristenheten under de senaste 30 åren. Inte minst gäller detta förvillelser som framgångsteologi/trosförkunnelse och Toronto-andligheten – två ytligt sett olika rörelser, men som har exakt samma grumliga ursprung (se denna artikel). Trots all information som nu finns tillgänglig, träder det gång på gång upp nya ivriga försvarare av dessa villoläror (och dess förkunnare) som kritiserar ”kritikerna” för deras kritik. Argumentationen rör sig då mycket sällan på den bibelförankrade planhalvan, istället tar kritikernas kritiker ofta till personangrepp som vapen. Och en allt vanligare kommentar från de som försvarar villolärorna och dess förkunnare är att ”allt Gud gör måste ju inte stå i Bibeln”. Nej, självklart måste inte allt vad Gud uträttar i världen finnas med i Bibeln.

Men all undervisning som ges måste stämma överens med ”summan av Guds Ord”; vi får varken lägga till eller ta bort något från Bibelns undervisning, och vi får inte heller förvanska något som står där. Sedan bör ju faktiskt också det som sker i kristenheten på ena eller andra sättet harmoniera med hela Bibelns anda – om det nu skall kunna räknas som äkta. Man måste känna igen Jesu sinnelag hos sanna förkunnare, sunda sammanhang och skeenden, i äkta andliga manifestationer, osv. Och Jesu sinnelag lär vi främst känna genom om att läsa om Jesus i våra Biblar; alla andra källor är som gungfly i jämförelse med Bibeln.

Fil 2:5-8: ”Var så till sinnes som Kristus Jesus var. Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden – döden på korset.”

Eftersom många sedan lång tid tillbaka avslöjat de teologiska bristerna i många villoläror, pekat på källorna till villolärorna och frukten av sådan förkunnelse, så är det inte så lätt för dessa villolärare och deras medlöpare att förankra sina idéer i Bibeln. För den som vill veta sanningen, så ligger ju sanningen om de flesta villoläror idag ganska blottlagda. Vad tar då de falska förkunnarna till för knep för att deras inkomstbringande verksamhet skall kunna rulla vidare? Jo, spektakulära manifestationer!

Min fråga bli då denna: blir villoläror mer sanna, mindre farliga och rent av helt okey, om det bara händer lite ”coola” saker där man förkunnar villoläror? Nej, självklart inte! Detta är bara irrbloss. Det som fortfarande är helt avgörande är vad som förkunnas!

Om det nu t.ex. skulle falla ner något som liknar glitterkonfetti (”gold dust”) i en lokal där det samlats folk för att lyssna till en särskild förkunnare, då kan du vara helt säker på att detta är en förkunnare som kommer med villoläror – för det är faktiskt bara i sådana sammanhang som sådant sker (ja, detta sker faktiskt idag). Jag har aldrig hört eller sett att sådant förekommit i samband med att BIBELNS evangelium förkunnats av en genuin evangelisk förkunnare. Det finns inte heller sådana exempel i Bibeln, och det rimmar dåligt med det sinnelag som Jesus visade oss. Vad är då avsikten med sådana manifestationer som t.ex. ”gold dust”? Jo, avsikten är helt uppenbar, för effekten blir en andlig förblindelse för många som får vara med om detta; rullgardinen går ner, mörkret lägger sig! Där sådana här manifestationer sker, där distraheras man från att tänka klart och kritiskt och därmed hindras man från att vara vaken och kunna rannsaka det budskap som förmedlas. I en viss mån är det åskådarnas eget fel, då de kanske inte har satt kärleken till Sanningen över allt annat (2 Tess 2:9), men vi ser i Bibeln att det stora ansvaret för all förvillelse ändå vilar på de falska profeterna (Matt 18:6).

I King James Bibel talas det i 2 Tess 2:9 om ”lying wonders” (falska under, under som ljuger). Det är ett bra ordval, för det är uppenbart att Satan i vår tid förleder en mycket stor skara kristna med just falska tecken och under, och det är då frågan om tecken och under som ljuger om sin upphovsman. För några år sedan fick bibelordet 2 Tess 2:1-12 en alldeles särskild betydelse när det gäller min förståelse av vad som sker i vår tid. Och jag skulle önska att hela kristenheten avsatte en månad till att begrunda vad detta starkt profetiska och mycket allvarliga bibelord har att säga oss just nu. Då skulle mycket kastas ut ur våra församlingar, och sedan skulle mycket se annorlunda ut. Då skulle alla de som idag fungerar som apostlar för Toronto-andligheten (och därmed indirekt för framgångsteologi och trosförkunnelse) förlora all bärande vind under vingarna och falla pladask ner i backen. Det vore ett mycket nyttigt ras för dessa falska apostlar och hela vår tids kristenhet!

Så låt dig inte distraheras av spektakulära manifestationer, för de saknar värde när det gäller en människas frälsning och andliga mognad. Visst gör Gud under där hans sanna evangelium predikas, och då låter han det ske för att bekräfta sitt ORD (Mark 16:20). Men tyvärr förkunnas det sanna evangeliet allt mer sällan, och då är det också sällan som vi får se under som har Gud som upphovsman. Det vanliga är istället ”lying wonders” som lockar många till avfall från den sunda tron och till en slags beredskap att ta emot den yttersta tidens stora Antikrist – som kommer att använda just ”lying wonders” i syfte att bedra. Så ta det för din egen skull inte lätt med Jesu egna ord, utan ta dessa på mycket stort allvar!

Matt 24:4 Se till att ingen bedrar er. 24 Ty falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda. 25 Jag har nu sagt er detta i förväg. 42 Var därför vaksamma.

/Lennart

http://bibelfokus.se/blogg130903

 

/Maria

Se också 2 mos 32:20; Upp 13:13

Förföriska vindar över svensk kristenhet. /Artikel Stig Andréasson

 

Bild  Maria

Bild Maria

Foto Maria

Foto Maria

 

Då trosgrunden vacklar – Förföriska vindar över svensk kristenhet

 Text: Stig Andreasson
 
Svensk kristenhet är i stor förvirring.
En mängd ombytligt tankegods förs oupphörligt till torgs i vårt land. Speciellt på grund av inflytande från katolskt tänkande, har frågan om själva trosgrunden på nytt blivit brännande aktuell. Vad som gör situationen extra knepig är att kända och tongivande förkunnare, som trots att de inte direkt tillhör den katolska kyrkofamiljen, likväl talar med ”katolsk tunga.” Den fundamentala och tydliga gränsen mellan vad som är ”katolskt” och vad som är ”evangeliskt” håller därför på att suddas ut. Den gamla reformatoriska trosgrunden, som sammanfattas i uttrycket ”Skriften allena”, håller på att rivas ned.
De som jobbar med detta rivningsarbete kan bedriva sin verksamhet relativt ostörda. I en del kretsar får de till och med en extra stor plattform att stå på. De få som på något sätt opponerar sig mot rivningsarbetet anklagas vanligen för kritiksjuka, kärlekslöshet mot kristna bröder, trångsynthet, okunskap och… jag vet inte vad. Personligen har det alltid varit min princip att ägna mig åt sakfrågor och inte åt personfrågor. Därför avstår jag från att göra minsta personliga utlåtande om rivningsarbetarna som människor. Jag nöjer mig med att citera vad de har sagt och skrivit, och tar upp detta till prövning. Eftersom rivningsarbetet av många faktiskt betraktas som uppbyggligt, medan de som försöker bygga upp den halvt raserade grundmuren anklagas för nedbrytande verksamhet, är det tydligt att förvirringen är på väg mot sin höjdpunkt. Trots detta vågar vi oss på en liten analys av rivningsarbetet.
Den reformatoriska grundprincipen ”Skriften allena” förhånas och förlöjligas.
För evangeliska bibeltroende kristna har det alltid varit självklart att Bibeln, alltså den heliga Skrift, utgör vår enda och säkra trosgrund. Det latinska uttrycket ”Sola Scriptura” uttrycker vissheten om att Bibeln innehåller all den kunskap som är nödvändig för att finna frälsningens väg, för att få kraft till ett helgat liv och för att en kristen församling skall fungera normalt. Men även om Luther proklamerade denna grundprincip, så var det knappast han som uppfann den. Nej, den är faktiskt äldre än så. Redan aposteln Paulus skrev: ”Ni skall lära er den regeln… att inte gå utöver vad Skriften säger.” (1 Kor 4:6)
Den romersk-katolska kyrkan har alltid vägrat att följa den regeln. Bibeln är otillräcklig och innehåller inte allt vad vi skall tro, säger katolska teologer. Därför behövs kyrkans tradition som ett nödvändigt komplement till den heliga Skrift. Märk väl, att den katolska kyrkan inte förnekar Bibelns gudomliga inspiration, men hon hävdar Skriftens otillräcklighet. Den reformatoriska bibeltron betraktas på katolskt håll som ohållbar, ologisk, oacceptabel med mera. Allt detta har vi hört och läst sedan många år.

Nu kommer liknande uttalanden också från personer utanför den katolska kyrkan. Joel Halldorf skrev vid ett tillfälle följande i tidningen Dagen: -Luthers ”Skriften allena” är ett slagord vars naivitet modernitetens eskalerande modernism ofrivilligt avslöjat. ”Skriften allena” skapar ensamma människor som kramar sin Bibel men är avskurna från gemenskap med andra kristna.

Bilden är verkligen dyster. Efter ett långt liv tillsammans med bibeltroende kristna känner jag inte igen den. All mänsklig gemenskap har sina brister. Men bland dem som håller sig till ”Skriften allena” har jag upplevt så mycken fin gemenskap att minnenas album är fullt av vackra bilder. Många gånger har jag upplevat att både samfundsgränser, rasskillnader och språkproblem närmast varit obefintliga. Bilden av ensamma ”bibelkramare” som alla sitter ensamma i var sitt hörn utan gemenskap med andra, blir för mig en hånfull karikatyr av det folk som älskar och respekterar Guds Ord.
Även Ulf Ekman är ytterst skeptisk till principen ”Skriften allena.” I ”Keryx” skriver han: ”I detta resonemang, som handlar om hur man läser Bibeln, kommer svårigheterna med synen på Sola Scriptura fram. När nu reformationen mer eller mindre ersatte det historiska läroämbetet med den enskildes samvete, öppnades för en lång rad problem. Bara det faktum att tusentals människor, som alla tror på Bibelns auktoritet, ändå kommer till så många olika slutsatser har kanske mer än något annat bidragit till splittringen i Kristi kropp.”
Sådana uttalanden har vi läst otaliga gånger i katolsk propaganda. Där framställs vanligen reformationen och dess ”Sola Scriptura” som en beklaglig arbetsolycka och ett uppror mot kyrkans läroämbete. Resultatet blev kyrkosplittring och en ändlös uppdelning i sekter och samfund. En del läsare av de tidningar och tidskrifter som publicerar dessa angrepp på den evangeliska trosgrunden, riskerar möjligen att uppfatta detta som något nytt. Och nytt är det givetvis i den bemärkelsen att kristna ledare utanför den katolska kyrkan aldrig tidigare yttrat något liknande. Det skulle ju varit detsamma som att såga av den gren de själva alltid suttit på. Men själva tankegodset är inte nytt. Det är genuint romersk-katolskt!
Den kyrkliga traditionen framställs som ett nödvändigt komplement till Bibeln.
Här kommer vi in på ett problematiskt område. Det visar sig att det faktiskt är ganska svårt att förstå vad denna tradition egentligen är och vad den består av. Både den katolska och den ortodoxa kyrkan lägger stor vikt på traditionen. Men vad består den av? Vänder vi oss först till de ortodoxa så sägs det att traditionen springer ut från flera källor, nämligen koncilier (kyrkomöten)och trosbekännelser, vidare kyrkans liturgiska liv samt kyrkofädernas undervisning och helgonens liv. Till sist nämns fortlöpande tradition, ett något gåtfullt uttryck som möjligen förtydligas i en annan text som säger:

-I den heliga traditionen bevaras det som fromma män och kvinnor fått från Gud och givit vidare till kyrkan i tal och levnad.

Bland ortodoxa texter möter vi också påståendet att ”den heliga traditionen är äldre än den heliga Skrift.” Detta verkar också gåtfullt. Även om den ortodoxa kyrkan skulle ha traditioner från förkristen tid, så kan väl hela traditionen inte vara äldre än den heliga Skrift. Koncilier, kyrkofäder och många helgon hör ju till efterapostolisk tid och måste då vara yngre än Nya testamentet. Nåväl, det är problem som den ortodoxa kyrkan själv får reda ut.
Vänder vi oss till den katolska kyrkan blir saken knappast enklare. Det står i en av de förklarande texterna.

-Traditionen består av trosföreställningar och bruk som Jesus gav människorna genom apostlarna.

Vad slags trosföreställningar gav då Jesus till människorna via apostlarna utöver den undervisning som apostlarna själva skrev ned i de nytestamentliga skrifterna? Naturligtvis vet vi att apostlarna inte skrev ned allt som Jesus lärde och gjorde. Johannes avslutar ju sitt evangelium med orden:

-Jesus gjorde också mycket annat, och om var sak skulle skildras för sig, tror jag inte att hela världen skulle rymma de böcker som då måste skrivas. (Joh 21:25)

De flesta uppfattar väl dessa ord som hyperboliska (ord som uttrycker en medveten överdrift för att understryka den enorma betydelsen av en sak). Vi kan väl förstå det så att om allt som rör Jesu person och verk i detalj skulle skrivits ned, då hade det blivit alldeles för mycket för oss. Vi skulle inte kunna sätta oss in i det. Vi skulle också behövt många liv för att i någon mån kunna ana höjden, längden, bredden och djupet av Hans underbara person och verk. Nu har Gud i sin nåd och kärlek gett oss det väsentliga trosinnehållet genom apostlarnas skrifter. Allt blev naturligtvis inte nedskrivet, men det som apostlarna skrev hade ett bestämt mål. Johannes skrev i kapitel 20, vers 30-31 av sitt evangelium:

-Många andra tecken, som inte är nedskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har blivit nedskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn.

Eftersom apostlarna inte kunde skriva ned allt, måste de helt naturligt ha valt att nedteckna det väsentliga. Och detta är alltså enligt apostelns egna ord tillräckligt för att skapa tro på Jesus i våra hjärtan och ge oss nytt liv i Honom. Varför skulle vi då bekymra oss om det som apostlarna inte skrev? Och förresten, vart skall vi vända oss för att få kännedom om eventuella hemliga (ockulta) traditioner som muntligen överförts från generation till generation efter apostlarnas död? Om sådana traditioner verkligen finns, vem kan garantera att de inte blivit förvanskade och förändrade under tidernas lopp? Varför överge den bibliska principen som säger:

-Skriv detta och teckna upp det i en bok, så att det bevaras för kommande dagar, alltid och för evigt. (Jes 30:8)

Ingen vill väl opponera sig mot det gamla latinska ordstävet ”Verba volant, scripta manet.” (Ord flyger bort men det skrivna består). Alla vet vi ju att muntliga traditioner både faller i glömska och förändras. Bara det som blir nedskrivet kan bevaras intakt. Allt detta gör det givetvis svårt för den katolska kyrkan att både förklara traditionens verkliga natur och att garantera att den är tillförlitlig.
Senare tiders utveckling av den katolska läran om traditionen kan kanske kasta lite mer ljus över dessa dunkla sammanhang. I äldre katekeser sägs det att tron kommer från två källor, Skriften och Traditionen. Efter Vatican II omtalas dessa två källor mer som en enhet. Då en katolsk teolog använder uttrycket ”Guds Ord” menar han både Skriften och Traditionen. Men inte bara det. Katolsk teologi förde sakta men säkert fram till den uppfattningen att den apostoliska sanningen visserligen var fullt färdig på apostlarnas tid, men den uppenbarades dels ”explicite” (uttryckligt) och dels ”implicite” (underförstått). Förståelsen av ”det underförstådda” i Skriften betraktas som en viktig del av det teologiska studiet genom tiderna. Det kan se ut som om kyrkolärare och kyrkofäder ibland kommer med nya trosföreställningar och lärosättningar. Men fröet till dessa fanns redan i apostlarnas tankar, påstår man. Det som kallas ”tradition” är alltså ingenting annat än en djupare och vidare förståelse av det apostoliska budskapet, som utvecklat sig inom kyrkan under seklernas lopp.
Detta verkar utan tvekan ganska invecklat. Och det kräver ett absolut tillförlitligt läroämbete som kan garantera att fröet till alla kyrkans dogmer och seder verkligen finns i apostlarnas budskap, om än bara i underförstådd mening. Den problematiken har den romersk-katolska kyrkan löst för längesen genom att proklamera sig själv som bärare av ett ofelbart läroämbete, speciellt då i påvens person. Påvens ofelbarhet är katolsk dogm sedan 1870. Inom den katolska kyrkan kan den med andra ord aldrig ifrågasättas.
Vad blir så följden av allt detta? Professor Vittorio Subilia från Valdenserfakultetet i Rom skriver att de två troskällorna, Skriften och Traditionen, nu utökats med en tredje, nämligen Kyrkans auktoritet i lärofrågor. Det är kyrkans läroämbete som i sista hand avgör hur Bibeln vanligen skall tolkas, men också var man finner det bibliska fröet till historiens många traditioner. Dessa har ett enormt inflytande på hela den katolska teologin. Professor Subilia sammanfattar det hela med följande ord:

-Skriften läses i Kyrkan och förstås i den betydelse som traditionen genom historien gett den. Den kan accepteras som normativ norm men måste likväl till förklaring och utveckling betraktas i ljuset av en annan norm. Denna tillhandahålles genom traditionen och kyrkans auktoritet i lärofrågor.”

Den katolska kyrkan gör således Bibeln till en mysteriebok som en vanlig människa inte förstår så mycket av. Kyrkohistoriker kan påvisa att många katolska dogmer och seder absolut inte finns i form av något ”frö” i en eller annan bibeltext men kommer istället från utomkristna religioner och föreställningar. En ofelbar kyrka låter sig emellertid inte bedömas av någon, varken av kyrkohistoriker eller andra. ”Till Petri stol (påven) kan villfarelsen inte nå”, är ett påstående som är självklart i Roms kyrka.
Nu har vi gjort ett litet försök att förstå vad ordet ”tradition” står för bland ortodoxa och katolska kyrkolärare. Klarheten är knappast bländande. Om vi nu går till deras eftersägare utanför dessa kyrkor, vad får vi då veta? Får vi tydligare besked? En sak är säker. Här undviker man konsekvent att ta upp det problematiska förhållandet mellan den heliga Skrift och kyrklig tradition, nämligen det faktum att de två ofta är på kollisionskurs med varandra. Man väljer att omtala traditionen i mycket allmänna ordalag och som något helt problemfritt. Vi tar med ett par citat och kommenterar dem:

-Tradition är ingenting annat än den helige Andes liv i Kyrkan genom en tusenårig historia. (Peter Halldorf)

Givetvis har den helige Ande verkat och fortsätter att verka i Guds församling, också efter att Nya testamentet blev till. Men införandet av nya dogmer, som är okända i apostlarnas skrifter, kan aldrig vara ett resultat av Andens liv. Tvärtom måste väl allt som påstås vara den helige Andes verk prövas i ljuset av apostlarnas lära.

-Det som han (Gud) uppenbarade för Abraham, Moses, David, profeterna och apostlarna får varken försvinna eller förvanskas. Det måste föras vidare troget från generation till generation. Detta är vad tradition är. (Ulf Ekman)

Rent språkligt betyder ordet ”tradition” helt enkelt ”något som överförs från släkte till släkte.” Det som Ekman här benämner ”tradition” tycks hänsyfta på bibliska personer, vilkas budskap finns i de heliga skrifterna. Naturligtvis är vi överens om att detta skall föras vidare. Men då blir det gåtfullt varför Ekman samtidigt har svårigheter med principen ”Sola Scriptura”. Det som vi kristna skall förmedla till kommande släktled och som inte får försvinna eller förvanskas, måste självfallet vara Bibelns evangelium. Kyrkliga traditioner som inte stämmer med apostlarnas undervisning har vi däremot ingen plikt att föra vidare. I den här artikeln har vi tagit upp de kyrkliga traditionerna i ortodox och katolsk mening, alltså i betydelsen något som står vid sidan av den heliga Skrift. Och då blir det helt klart att skall vi som Guds församling kunna bevara evangeliet rent från främmande element, då måste vi hålla oss till ”Sola Scriptura” (Skriften allena).   http://www.midnattsropet.se/2011/09/da-trosgrunden-vacklar-forforiska.html
/MariaTruth

Guds finger på västerländsk kristenhet, 1-3. K Boork, se länk nedan. Korsets väg.

 

Foto Maria

Foto Maria

 

Hur har man kunnat vara så blind? Varför vill man inte öppna sina ögon och hjärta? Varför tar det sådan tid att verkligen förstå…vissa saker? Hoppas du vågar läsa och lära  dig mer….
Se denna sida i länken nedan, och bli nyfiken på vad det är  som du som kristen kanske tyvärr  missat i kunskapen om Guds Ord. Den innehåller saker som: ”Man kan fundera på…”

http://www.therevelation.se/ 

Guds finger på västerländsk kristenhet
Del 1 -3 i bokform…../ av Kenneth Boork

*

Jesus för världen, Givit sitt liv, Öppnade ögon Herre mig giv, Mig att förlossa, offrar han sig, Då han på korset dör och för mig. /Lina Sandell

Bild Maria

Bild Maria