Tag Archive | Abraham

Trons rättfärdighet förkunnad för Abraham. Galaterbrevet 3

Trons rättfärdighet förkunnad för Abraham

Gal 3 1 Ni dåraktiga galater! Vem har förhäxat er, ni som har fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst? 2 Endast det vill jag veta: tog ni emot Anden genom att hålla lagen eller genom att lyssna i tro? 3 Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden, skall ni nu sluta i köttet? 4 Har ni lidit så mycket förgäves, ja, helt förgäves? 5 Han som ger er Anden och gör underverk bland er, gör han det för att ni håller lagen eller för att ni lyssnar i tro, liksom Abraham? 6 Han trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet. 7 Därför skall ni veta att de som håller sig till tron, de är Abrahams barn. 8
Och då Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro, förkunnade den i förväg detta glada budskap för Abraham: I dig skall alla folk bli välsignade. 9 Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde. 10
Men alla som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Under förbannelse står den som inte håller fast vid allt som är skrivet i lagens bok och gör därefter. 11 Att ingen förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen är uppenbart, eftersom den rättfärdige skall leva av tro. 12 Men lagen säger inte ”av tro”, utan den som håller dessa bud skall leva genom dem. 13 Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä. 14 Vi friköptes, för att den välsignelse Abraham fått skulle i Jesus Kristus komma till hedningarna och för att vi genom tron skulle få den utlovade Anden.

Lagen upphäver ej löftet

Gal 15 Bröder, jag vill ta ett exempel från vardagen: inte ens en människas testamente som har vunnit laga kraft kan göras ogiltigt eller få något tillägg. 16 Nu gavs löftena åt Abraham och hans avkomma. Det heter inte: ”och åt dina avkomlingar”, som när man talar om många, utan som när det talas om en enda: och åt din avkomling som är Kristus. 17 Vad jag menar är detta: ett testamente som Gud själv i förväg har gett laga kraft, kan inte upphävas av lagen som gavs fyrahundratrettio år senare, så att löftet skulle sättas ur kraft. 18 Ty om arvet beror på lagen, beror det inte på löftet. Men åt Abraham har Gud gett arvet genom ett löfte. 19
Varför gavs då lagen? Den blev tillagd för överträdelsernas skull för att gälla tills avkomlingen skulle träda fram, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand. 20 Denne medlare företräder inte bara en part. Men Gud är en. 21
Strider då lagen mot Guds löften? Nej, inte alls. Om vi hade fått en lag som kunde ge liv, då hade verkligen rättfärdigheten kommit av lagen. 22 Men nu har Skriften inneslutit allt under synd, för att det som var utlovat skulle ges genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror. 23 Innan tron kom hölls vi i fängsligt förvar och var bevakade av lagen, tills tron skulle uppenbaras. 24 Så blev lagen vår övervakare fram till Kristus, för att vi skall förklaras rättfärdiga av tro. 25 Men sedan tron har kommit, står vi inte längre under någon övervakare.
Abrahams barn är arvingar enligt löftet
26 Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. 27 Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. 28 Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. 29 Om ni nu tillhör honom är ni Abrahams avkomlingar, arvingar enligt löftet.

3:4Har ni lidit så mycket förgäves   Paulus kommer i detta brev ofta in på hur trons människor får utstå lidande och förföljelse (1:13, 23, 4:29, 5:11, 6:12). Att församlingarna i Sydgalatien hade blivit förföljda för evangeliets skull framgår av Apg 14:2f.
3:61 Mos 15:6.
3:8I dig skall alla folk bli välsignade1 Mos 12:3. Skriften förutsåg trons rättfärdighet (1 Mos 15:6) och kunde därför ”i förväg” profetera om hur Abraham skulle bli fader till många folk.
3:10 5 Mos 27:26.
3:11 Hab 2:4.
3:12 3 Mos 18:5.
3:13 5 Mos 21:23.
3:16 1 Mos 12:7, 13:15. Avkomling och avkomma är samma ord i den grekiska texten liksom i den hebreiska (grek. ”sperma”, säd).
3:17 fyrahundratrettio år senare
Jfr 2 Mos 12:40.
3:19 i en medlares hand Dvs överlämnades genom Mose, som därigenom kom att stå som medlare mellan Gud och folket, 5 Mos 5:5.
3:20 Gud är en Endast en part – Gud själv – var inbegripen, när Abraham tog emot löftet om Messias.
3:24 övervakare Grek. ”paidagogos”. Ordet betecknar en slav som hade till uppgift att övervaka barn. Denna övervakning kunde många gånger vara mycket sträng.

Varning för falska profeter. Det vimlar av falska profeter inom kristenheten idag

Varning för falska profeter

 

http://experimentlandet.blogg.se/2017/march/varning-for-falska-profeter.html

 

Det vimlar av falska profeter inom kristenheten idag och det främsta kännetecknet för dessa falska profeter är att de blandar sanning med lögn för att få ligga bra till hos världen och världens människor.

De vill bli populära och upplyfta av världen (av ofrälsta) och tjäna pengar av världen på samma sätt som icke troende (icke frälsta) tjänar pengar av världen och de använder sig av bibeln (Guds ord) samtidigt som de använder sig av världens ord, vad världen och världens människor står upp för vilket leder till en kompromiss som gynnar världen och dem själva men inte Gud. 

Det brukar heta att Jesus är kärlek och att Jesus ställer upp på allt och på alla även om de (eller allt) inte ställer upp på honom. Vad en människa än gör eller vad en människa än tror så menar de att Jesus står bakom detta och ger sitt stöd till henne/honom för att Jesus älskar alla.

De predikar ett falskt och främmande evangelium (ett annat evangelium) och motarbetar (ignorerar) alla som står upp för sanningen, för Jesus och för Guds ord även om de långt ifrån är exemplariska. De vill inte veta av Guds ord och därför syndar de minst lika mycket som de syndare som de påstår sig vilja hjälpa att bli fria från synd/laster för att kunna följa Jesus.

Skillnaden mellan de falska profeterna (falska kristna som tror att de är frälsta) och andra syndare är att de andra syndarna har en vilja att följa Jesus när och om de väl kommer till tro medan de falska profeterna med sitt anhang som stöttar dem inom kyrkorna och samfunden, framhärdar i sin otro och kanske har framhärdat i otro under lång tid genom att vara medlemmar i kyrkor och församlingar som kompromissar med Guds ord för att bli populära i världen.

De säger ja, till allt, till ekumenik, HBQT, till massinvandring så länge de inte upplever att det hotar dem själva på det ekonomiska planet och att de behöver göra avkall på något som hindrar dem från att tjäna pengar i världen eller från att ha kvar de penningar de har lyckats tjäna med ohederliga medel på bekostnad av Gud, Guds evangelium och dem som vill följa Gud och Herren Jesus.

Dessa falska profeter är med andra ord inget annat än syndare liksom de som ger sitt stöd till dem vilket så gott som hela kristenheten i Sverige och utomlands gör, och det även om de anser att de lever rättfärdigt och följer Jesus genom att följa alla bud utom det första och det viktigaste budet, ”du skall inga andra gudar hava jämte mig”.

De säger sig tro på Gud, på Jesus, men springer efter andra gudar så fort tillfälle ges och när en ny villolära dyker upp så är de genast där för att ge sitt stöd och sina bidrag. De söker efter Satans mirakler och underverk och inte efter det lugn som finns i Jesus och som handlar om att vandra i förutberedda gärningar.

Det vill säga att tala med människor som Gud redan har förberett den enskilda kristna att tala med/träffa och som efter det kan komma till tro. Det handlar om ett samarbete mellan den kristna, som är ledd av Guds Helige Ande (av Gud) och Gud, men detta samarbete är inget som kyrkor och samfund vill veta av.

Dessa falska profeter (falska präster, pastorer samt kristna auktoriteter) har inte någon önskan om att nyfrälsta skall kunna stå fast vid sin nyfunna tro och helgas i sin tro (följa Jesus och Guds Ande) utan de önskar att de skall helgas i dem, i kyrkorna vilket leder till att de förlorar sin tro och ansluter sig till ogudaktighet och avgudadyrkan (då de själva, kyrkorna, har gjort det), allt enligt Satans plan för världen.

Den största villoläran som en nykristen får ta del av när den kommer till en kyrka (ett samfund) är att alla som kallar sig judar även om de är Satansdyrkare och hatar Gud och drivs av den antikristliga anden vilket alla gör som inte erkänner att Jesus är Gud kommen i köttet, är Guds utvalda folk.

Om alla judar, även de kriminella som kallar sig judar, hade varit Guds utvalda folk så hade inte bibeln sagt så här:

Därpå skolen I känna igen Guds Ande: var och en ande som bekänner att Jesus är Kristus och kommen i köttet, han är av Gud; men var och en ande som icke så bekänner Jesus, han är icke av Gud. Den anden är Antikrists ande, om vilken iI haven hört att den skulle komma, och som redan nu är i världen” ( 1. Joh. 4:2-3).

Ja, de föraktar Guds Andes ledning och vill att de nyfrälsta skall litar mer på dem (på kyrkorna och de avfälliga pastorerna och på judarna som har infiltrerat kyrkorna och det övriga samhället) som säger att de skall anpassa sig efter världen och efter hur världen ser ut och inte minst till Satans synagoga som Uppenbarelseboken talar om:

”Jag känner din bedrövelse och din fattigdom – dock, du är rik! – och jag vet vilken försmädelse du utstår av dem som säga sig vara judar, men icke äro detta, utan äro en Satans synagoga” (Upp.2:9).

”Se, jag vill överlämna åt dig några från Satans synagoga, några av dem som säga sig vara judar, men icke äro det, utan ljuga; ja, jag vill göra så, att de komma och falla ned för dina fötter, och de skola förstå att jag har fått dig kär” (Upp. 3:9)

Den svenska kristenheten och kristenheten i världen (liksom alla samhällen med sin kulturmarxism) har blivit infiltrerad av falska judar men ändå så säger ledarna inom kristenheten att alla judar är Guds utvalda folk trots att bibeln talar om att inte alla är judar som säger att de är judar. Ni läste precis vad Uppenbarelseboken säger och här kan ni läsa om vad som står i Romarbrevet och i Galaterbrevet:

”Det är inte så att Guds ord har visat sig felaktigt, ty Israel är inte alla som kommer från Israel, och inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn” (Rom. 9:6)

”det vill säga: inte alla de barn som han blev upphov till är barn som Gud har gett honom; det är löftets barn som räknas som hans efterkommande”(Rom. 9:8)

”Ni skall alltså veta att de som tror, de är söner till Abraham”(Gal. 3:7).

*

NamnlösMaria2 –   Läs gärna artikeln en gång tillno church

LITA på Herrens löften. Läs också 1 Mos 23 om Abraham och Isak. Gud är Gud.


179

Lita på Herrens löften

Gud leder sina egna på ett förunderligt sätt. Vi tror så lätt, att vår kristna vandring skall bli ljus och lycklig, då vi gjort upp vårt mellanhavande med Gud och våra medmänniskor. Och detta är ju alldeles sant. Men det betyder ändå inte, att Herren inte ibland skulle föra de sina ut på stora djup.

Jesus själv råkade ut på så stora djup, att han svettades blod. Paulus blev så illa tilltygad av Satans ängel, att han trodde, att allt var slut. Luther berättar, att han hamnade i ett sådant helvetets gap, att om det lidandet varat någon minut längre, så hade han brutit samman lekamligen och andligen.

Då Gud på detta sätt leder sina utvalda, måste det ligga en stor välsignelse förborgad i lidandet. Vi märker också, att de människor, som Herren i sin nåd kunnat bruka alldeles särskilt, de har också varit sådana, som han själv genom stora lidanden berett för dessa uppgifter.

Vi kunde alltså säga, att lidandet är en ära för Guds barn.

Herren kan inte anförtro samma mått av lidande åt varje människa. Han kan inte sätta varje troende på ett lika svårt prov som trons fader Abraham, som med sina egna händer skulle slakta sin egen, älskade, ende son.

Föreställ dig ett ögonblick den bilden.

Egentligen kan ingen annan förstå den än en sådan far och mor, för vilken barnet är dyrbarare än deras eget liv.

Och det skulle dessutom gå till på det sättet, att fadern själv med egna händer skulle slakta sitt barn.

Men du lägger märke till med vilket lugn Abraham möter denna prövning. Berättelsen om hur far och son stiger upp på Moria berg och om deras samtal (Mos 22) hör till bibelns vackraste berättelser. Med vilken ömhet och förtröstan går inte Abraham denna väg, medan hans invärtes människa måste ha varit som sargad av tusen törnen.

Inte allas tro på Guds kärlek skulle ha kunnat uthärda en prövning av detta slag, men Abrahams tro höll. Han befann sig inte för första gången på trons väg. Bakom honom låg en lång vandring tillsammans med Herren.

Abraham hade lärt sig att sluta ögonen för allt synligt och blint lita på Herren. Det hade han lärt sig på erfarenhetens väg.
Så måste vi också många gånger göra, då allt det synliga ropar åt oss tvärt emot Ordets vittnesbörd, då det synliga inte på minsta sätt vittnar om Guds kärlek utan snarare rakt tvärtom.

Men den som gått Herrens väg har så många gånger stått inför sådana omöjligheter, att han småningom lärt sig att mera lita på Herrens löften än på allt det som syns.
En blind tro, som trots allt litar på Herrens absoluta kärlek, ärar bäst vår Gud.

Jag tackar dig, Herre, för att allt
som möter mig också denna dag
kommer av din kärlek. Också bakom
mina svåraste stunder finns din kärlek,
fastän jag inte förstår den. Stöd mig
i denna min tro. Upplys mitt förstånd
genom din helige Ande, så att jag fattar,
att det som nu känns allra svårast en
gång kommer att vara mitt största
tacksägelseämne. Lär mig förstå, att
det du låter mig gå igenom är en
nödvändighet, för att jag skall uppnå
den klarhet du en gång vill ge mig.

Bibelord
Rom 4: 18-21. Ps 48: 15.  /U Muromaa.

1 Mos 23
Abraham prövas av Gud genom befallningen att offra Isak.
Nahors släkttavla.
1. En tid härefter hände sig att Gud satte Abraham på prov. Han
sade till honom: ”Abraham!” Han svarade: ”Här är jag.”
  Hebr. 11:17.
2. Då sade han: ”Tag din son Isak, din ende son, som du har kär,
och gå bort till Moria land, och offra honom där såsom
brännoffer, på ett berg som jag skall säga dig.”
  2 Krön. 3:1.
3. Bittida följande morgon lastade Abraham sin åsna och tog med
sig två sina tjänare och sin son Isak; och sedan han hade huggit
sönder ved till brännoffer, bröt han upp och begav sig på väg
till den plats som Gud hade sagt honom.
4. När nu Abraham på tredje dagen lyfte upp sina ögon och fick
se platsen på avstånd,
5. sade han till sina tjänare: ” Stanna ni här med åsnan; jag och
gossen vill gå dit bort. När vi har tillbett, ska vi komma
tillbaka till er.”
6. Och Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son
Isak, men själv tog han elden och kniven, och de gick så båda
tillsammans.
7. Då talade Isak till sin fader Abraham och sade: ”Min fader!”
Han svarade: ”Vad vill du, min son?” Han sade: ”Se, här är
elden och veden, men var är fåret till brännoffret?”
8. Abraham svarade: ”Gud utser nog åt sig fåret till brännoffret,
min son.” Så gick de båda tillsammans.
9. När de nu hade kommit till den plats som Gud hade sagt
Abraham, byggde han där ett altare och lade veden därpå, sedan
band han sin son Isak och lade honom på altaret ovanpå veden.
10. Och Abraham räckte ut sin hand och tog kniven för att slakta
sin son.
11. Då ropade HERRENS ängel till honom från himmelen och
sade: ”Abraham! Abraham!” Han svarade: ”Här är jag.”
12. Då sade han: ”Låt inte din hand komma vid gossen, och gör
honom intet; ty nu vet jag att du fruktar Gud, nu då du inte har
undanhållit mig din ende son.”
  Jak. 2:21.
13. När då Abraham lyfte upp sina ögon, fick han bakom sig se en
vädur, som hade fastnat med sina horn i ett snår; och Abraham
gick dit och tog väduren och offrade den till brännoffer i sin
sons ställe.
14. Och Abraham gav den platsen namnet HERREN utser; nu för
tiden heter den Berget där HERREN låter se sig.
15. Och HERRENS ängel ropade för andra gången till Abraham
från himmelen
16. och sade: ”Jag svär vid mig själv, säger HERREN: Eftersom
du har gjort detta och inte undanhållit mig din ende son
  Luk. 1:73. Hebr. 6:13.
17. därför skall jag rikligen välsigna dig och göra din säd talrik
såsom stjärnorna på himmelen och såsom sanden på havets
strand; och din säd skall inta sina fienders portar.
  1 Mos. 13:16. 15:5. Hebr. 11:12.
18. Och i din säd ska alla folk på jorden välsigna sig[1], därför
att du lyssnade till mina ord.”
  1 Mos. 12:3. 18:18. 26:4. Jes. 65:16. Apg. 3:25. Gal. 3:8.

*

LITA på Gud!

NamnlösMaria