Tag Archive | Trust in God

Herren hjälper i allt, genom allt. Problemen är verkliga men det är Gud också.

 

 

Allt härintill har Herren hjälpt oss.”  1 Sam 7:12

ORDET ”härintill” minner om en hand, som pekar mot det förgångna. Det må nu vara fråga om tjugo eller sjuttio år “allt härintill har Herren hjälpt oss” Genom fattigdom, rikedom, sjukdom och hälsa, hemma och ute, till lands och sjöss, under gott rykte och ont rykte, i svåra situationer, i glädje och i prövningar, under bön och i frestelser: “Allt härtill har Herren hjälpt oss.”

Vi fröjda oss vid åsynen av en lång allé. Det är en lust att från dess ena ända beskåda det sköna templet med det greniga pelarna och det gröna lövvalvet. Blicka på samma sätt tillbaka på den långa raden av år i ditt liv, under vilka barmhärtighetens gröna grenar böjt sig över dig och kärlekens, godhetens och trofasthetens mäktiga pelare burit upp din glädje.

Finns det inga sjungande fåglar på trädens grenar? Förvisso finnas där många, och de sjunga alla om den nåd vi “allt härintill” mottagit.
Men ordet visar städse framåt. Ty då en människa nått ett visst mål och nedtecknar “allt härintill”, är hon ej vid slutmålet ännu. Hon har alltjämt vägsträckor att tillryggalägga. Det väntar henne mera prövningar och mera glädje; mera av frestelser och kamp, men ock flera segrar; mera bön och flera bönesvar, mera vedermödor och mera kraft; och slutligen komma sjukdom, ålderdom, avtynande och död.

Är allt nu över? Nej, det finns ännu mer i beredskap: ett uppvaknande till likhet med Jesus, troner, som vänta och lovsånger till harpors ljud. Vi få vandra i vita kläder och skåda Jesu ansikte. Vi få tillhöra de heligas samfund och se Guds härlighet, delaktig-gjorda av evighetens fullhet och en salighet utan slut. Troende vän, var vid gott mod och res i tacksam förtröstan ditt Ebeneser “hjälpsten”, ty

Hittills Herren hjälpt har
och Han hädanefter hjälper
.”

Vilka härliga och underbara möjligheter uppenbara ej ditt “allt härintill” för dig, då det blir läst i himmelskt ljus.
— C. H. Spurgeon

Dear Family of our Lord Jesus Christ, May God Bless you and yours forever and ever! Thanks for coming by for a CUP! Our prayer this day is that this CUP will help lift you up further in our LORD!

LITA på Herrens löften. Läs också 1 Mos 23 om Abraham och Isak. Gud är Gud.


179

Lita på Herrens löften

Gud leder sina egna på ett förunderligt sätt. Vi tror så lätt, att vår kristna vandring skall bli ljus och lycklig, då vi gjort upp vårt mellanhavande med Gud och våra medmänniskor. Och detta är ju alldeles sant. Men det betyder ändå inte, att Herren inte ibland skulle föra de sina ut på stora djup.

Jesus själv råkade ut på så stora djup, att han svettades blod. Paulus blev så illa tilltygad av Satans ängel, att han trodde, att allt var slut. Luther berättar, att han hamnade i ett sådant helvetets gap, att om det lidandet varat någon minut längre, så hade han brutit samman lekamligen och andligen.

Då Gud på detta sätt leder sina utvalda, måste det ligga en stor välsignelse förborgad i lidandet. Vi märker också, att de människor, som Herren i sin nåd kunnat bruka alldeles särskilt, de har också varit sådana, som han själv genom stora lidanden berett för dessa uppgifter.

Vi kunde alltså säga, att lidandet är en ära för Guds barn.

Herren kan inte anförtro samma mått av lidande åt varje människa. Han kan inte sätta varje troende på ett lika svårt prov som trons fader Abraham, som med sina egna händer skulle slakta sin egen, älskade, ende son.

Föreställ dig ett ögonblick den bilden.

Egentligen kan ingen annan förstå den än en sådan far och mor, för vilken barnet är dyrbarare än deras eget liv.

Och det skulle dessutom gå till på det sättet, att fadern själv med egna händer skulle slakta sitt barn.

Men du lägger märke till med vilket lugn Abraham möter denna prövning. Berättelsen om hur far och son stiger upp på Moria berg och om deras samtal (Mos 22) hör till bibelns vackraste berättelser. Med vilken ömhet och förtröstan går inte Abraham denna väg, medan hans invärtes människa måste ha varit som sargad av tusen törnen.

Inte allas tro på Guds kärlek skulle ha kunnat uthärda en prövning av detta slag, men Abrahams tro höll. Han befann sig inte för första gången på trons väg. Bakom honom låg en lång vandring tillsammans med Herren.

Abraham hade lärt sig att sluta ögonen för allt synligt och blint lita på Herren. Det hade han lärt sig på erfarenhetens väg.
Så måste vi också många gånger göra, då allt det synliga ropar åt oss tvärt emot Ordets vittnesbörd, då det synliga inte på minsta sätt vittnar om Guds kärlek utan snarare rakt tvärtom.

Men den som gått Herrens väg har så många gånger stått inför sådana omöjligheter, att han småningom lärt sig att mera lita på Herrens löften än på allt det som syns.
En blind tro, som trots allt litar på Herrens absoluta kärlek, ärar bäst vår Gud.

Jag tackar dig, Herre, för att allt
som möter mig också denna dag
kommer av din kärlek. Också bakom
mina svåraste stunder finns din kärlek,
fastän jag inte förstår den. Stöd mig
i denna min tro. Upplys mitt förstånd
genom din helige Ande, så att jag fattar,
att det som nu känns allra svårast en
gång kommer att vara mitt största
tacksägelseämne. Lär mig förstå, att
det du låter mig gå igenom är en
nödvändighet, för att jag skall uppnå
den klarhet du en gång vill ge mig.

Bibelord
Rom 4: 18-21. Ps 48: 15.  /U Muromaa.

1 Mos 23
Abraham prövas av Gud genom befallningen att offra Isak.
Nahors släkttavla.
1. En tid härefter hände sig att Gud satte Abraham på prov. Han
sade till honom: “Abraham!” Han svarade: “Här är jag.”
  Hebr. 11:17.
2. Då sade han: “Tag din son Isak, din ende son, som du har kär,
och gå bort till Moria land, och offra honom där såsom
brännoffer, på ett berg som jag skall säga dig.”
  2 Krön. 3:1.
3. Bittida följande morgon lastade Abraham sin åsna och tog med
sig två sina tjänare och sin son Isak; och sedan han hade huggit
sönder ved till brännoffer, bröt han upp och begav sig på väg
till den plats som Gud hade sagt honom.
4. När nu Abraham på tredje dagen lyfte upp sina ögon och fick
se platsen på avstånd,
5. sade han till sina tjänare: ” Stanna ni här med åsnan; jag och
gossen vill gå dit bort. När vi har tillbett, ska vi komma
tillbaka till er.”
6. Och Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son
Isak, men själv tog han elden och kniven, och de gick så båda
tillsammans.
7. Då talade Isak till sin fader Abraham och sade: “Min fader!”
Han svarade: “Vad vill du, min son?” Han sade: “Se, här är
elden och veden, men var är fåret till brännoffret?”
8. Abraham svarade: “Gud utser nog åt sig fåret till brännoffret,
min son.” Så gick de båda tillsammans.
9. När de nu hade kommit till den plats som Gud hade sagt
Abraham, byggde han där ett altare och lade veden därpå, sedan
band han sin son Isak och lade honom på altaret ovanpå veden.
10. Och Abraham räckte ut sin hand och tog kniven för att slakta
sin son.
11. Då ropade HERRENS ängel till honom från himmelen och
sade: “Abraham! Abraham!” Han svarade: “Här är jag.”
12. Då sade han: “Låt inte din hand komma vid gossen, och gör
honom intet; ty nu vet jag att du fruktar Gud, nu då du inte har
undanhållit mig din ende son.”
  Jak. 2:21.
13. När då Abraham lyfte upp sina ögon, fick han bakom sig se en
vädur, som hade fastnat med sina horn i ett snår; och Abraham
gick dit och tog väduren och offrade den till brännoffer i sin
sons ställe.
14. Och Abraham gav den platsen namnet HERREN utser; nu för
tiden heter den Berget där HERREN låter se sig.
15. Och HERRENS ängel ropade för andra gången till Abraham
från himmelen
16. och sade: “Jag svär vid mig själv, säger HERREN: Eftersom
du har gjort detta och inte undanhållit mig din ende son
  Luk. 1:73. Hebr. 6:13.
17. därför skall jag rikligen välsigna dig och göra din säd talrik
såsom stjärnorna på himmelen och såsom sanden på havets
strand; och din säd skall inta sina fienders portar.
  1 Mos. 13:16. 15:5. Hebr. 11:12.
18. Och i din säd ska alla folk på jorden välsigna sig[1], därför
att du lyssnade till mina ord.”
  1 Mos. 12:3. 18:18. 26:4. Jes. 65:16. Apg. 3:25. Gal. 3:8.

*

LITA på Gud!

NamnlösMaria