Att berätta om Jona

Forts på vem Jona var och vad han hade för uppdrag…
Havet blev lugnt efter att sjömännen kastat Jona överbord. Sjömännen blev så häpna att de lovade att tjäna Gud och de offrade till honom.

Men, nu hade Herren förberett det så, att en stor fisk kom och svalde Jona. Han blev kvar inne i fiskens buk i tre dagar och tre nätter. (profetia om Jesus som var i Dödens rike….)

Jona bad till Gud där han låg i fiskens mage: “I min stora nöd ropade jag till dig och du svarade mig. Från dödens djup bad jag till Herren, och du hörde mig! Du kastade mig i havets djup. Jag sjönk i djupet, ner under de vilda vågorna. Då tänkte jag: “Herre, du har förkastat mig. Får jag någonsin mer se dig i ditt heliga tempel?…”

Jona bad och prisade Herren, och slutade med att säga: “Jag ska hålla mina löften till dig, för min befrielse och räddning kommer enbart från Herren.”

Då gav Herren fisken befallning att spotta Jona upp på land, och Jona for ut ur fisken och var räddad.

Då talade Herren till Jona igen och sade: “Gå till den stora staden Nineve, och varna dem som bor där. Du kommer ihåg vad jag tidigare sa till dig.”

Denna gång lydde Jona och gav sig iväg till Nineve. Det tog tre dagar att komma igenom den, för det var en stor stad. Jona började predika så snart han kom till staden, och han ropade ut till alla människor som samlades omkring honom:

“Om fyrtio dagar ska denna stad förgöras!” Och man trodde honom och man utlyste en fasta, och alla klädde sig i säcktyg för att visa att man menade allvar och ville bättra sig.

Kungen i Nineve tog Jona på allvar och gav order till de boende om hur de skulle uppföra sig och hur de skulle lyda Gud. Gud såg att de försökte göra hans vilja och ångrade sina planer på att förstöra staden. Vad händer nu då?

Det förargade Jona att Gud ändrade sina planer, och han klagade inför Gud: ” Detta är precis vad jag trodde du skulle göra, Herre, när jag var hemma i mitt eget land och du för första gången sa till mig att gå hit.

Det var därför jag försökte komma undan och ge mig iväg till Tarsis, för jag visste ju att du var en nådig och barmhärtig Gud, som sällan blir vred men är god och omtänksam. Jag visste hur lätt det skulle vara för dig att ändra dina planer på att förgöra detta folk.”

“Döda mig nu, Herre! Jag vill bara dö nu när inget av det jag sa till dem kommer att hända!” Då sa Herren:”Är det verkligen rätt att bli arg för den sakens skull?.

Jona gick iväg ut ur staden, där gjorde han ett tak av löv för att få lite skugga medan han väntade på avd som skulle hända. Gud lät en ricinbuske växa upp(!) som skulle ge Jona skugga. Jona blev glad och tacksam.

Nästa dag såg Gud att maskar ätit av busken och att den vissnade och dog. När solen var som hetast befallde Gud en östanvind som blåste på Jona, solen brände på hans huvud tills han inte längre stod ut…

Jona tyckte att det vore bättre att dö än att vara viss om att busken dog och att han hade det så eländigt. Då sa Gud:

“Är det verkligen rätt av dig att bli så upprörd över att busken dog?” Jona svarade: “Ja, det är det! Jag är så arg så att jag kan dö!”

Då sade Herren: ” Du tycker synd om dig själv när busken som skuggar dig vissnar ner och dör, trots att du inte själv gjort ett dugg för att den skulle växa där. Varför skulle jag då inte få förbarma mig över Nineves 120.000 invånare, som lever i ett djupt andligt mörker, och all den boskap som också finns där? Visst har jag rätt att tänka på dem och deras väl!”

Detta var berättelsen om Jona som inte ville lyda Gud. I nästa inlägg kommer lite förklaringar på vad det var som hände egentligen, ur Guds synpunkt. Hur människor tänker och handlar, och hur Gud vill ha det, för vårt bästa!

Kram fr Maria

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.