|
Av Thorbjörn Johansen
Rasputin med beundrare. Anna Vyroba var hovdam åt tsaritsan (rad 2, från vänster nr 3)
Varför var den ryska kejsarinnan Alexandra så inne i det ockulta? För personerna på bilden ovan var det ockulta en betydelsefull faktor.
Hon sökte hjälp för sin blödarsjuke son varifrån den än kom. Olika orakel kom för att hjälpa henne, ifrån montenegrinskorna, men först och främst var det Rasputin hon tydde sig till. Han var känd som en troshelare, han var ju faktiskt den som hjälpte Alexei mest. åtmintone ser det ut så. Han sände ett brev till Alexandra från Sibirien när Alexei var som sjukast, och Rasputin lugnade henne. Pojken skulle få leva och träffade senare sin troshelare igen.
Rasputins metod av hypnos och böner som botemedel mot blödarsjuka är idag omdebatterad; en teori är att lugn hypnos sänker stressnivåerna och därmed också symptomen för sjukdomen. En populär alternativ förklaring är att Rasputin rådde tsaritsan att upphöra Aleksejs vanliga behandling, som bestod av Acetylsalicylsyra. Den ger smärtlindring men förvärrar sjukdomssyndromen genom att framför allt sänka blodets koagulationsförmåga, vilket var okänt för dåtidens läkare. Rasputins råd kan därför ha givit en mycket påtaglig förbättring i Aleksejs tillstånd.
Alexandra kallade Rasputin:
“Frälsaren sänd från ovan.”
Rasputin var känd som mystiker, ockultist, munk, ytterlig kvinnoförförare och som det visade sig även politiker. Rasputin föddes i den byn Pokrovskoje vid Tiumen, i Sibirien år 1869. Han hade flera barn och mördades år 1916 i Petrograd.
Tidiga år
Rasputin växte upp i Sibirien som icke läs och skrivkunnig son till en bonde. Han blev redan i ung ålder känd som en tjuv och kvinnojägare och fyllo i hembyn och uppträdde störarande vid byns gudstjänster.
Tidigt spreds det att Rasputin kunde se vad människor gjort eller vad som skulle komma att hända för sin inre syn, och använde detta för att hjälpa sjuka och behövande. Han kom i kontakt med en sekt som menade att en människa endast kan uppnå Guds nåd genom att först synda så djupt att man når sin botten – för att sedan be om förlåtelse inför Gud. Rasputin ska dock först ha ansett att sekten var motbjudande enligt hans dotter Maria.
Rasputin ska dock senare ha nyttjat sektens filosofi genom att erbjuda kvinnor att synda tillsammans med honom för att sedan, genom honom själv i egenskap av medium, få Guds fulla förlåtelse. En av Rasputins mer kända helningsmetoder ska ha varit att ta en sjuk kvinna till ett badhus/vatten och idka samlag med henne. Hans ordspråk blev:
“Blomman växer av vatten och det gör jag med“.
Rasputin blev enligt vissa källor snabbt en ledande figur inom rörelsen vilken hade gruppövningar som inbegrep att medlemmarna dansade och piskade sig själva till extas. Efter sektlivet gifte sig Rasputin och startade en familj med en kvinna från trakten. Han lämnade dock strax sin fru och sina barn och förde, enligt vad han själv menade var en pilgrimsresa, ett kringdrivande liv runtom i Ryssland. Omkring år 1901 började ett rykte om en märklig man med djupt svarta ögon, ett yvigt skägg och mystiska, helande krafter spridas nationellt.
Efter utflykter till Grekland och Jerusalem anlände en otvättad och därför illaluktande Rasputin till Sankt Petersburg 1903 där han inom kort gjorde sig ett namn bland stadens societet. År 1905 blev han introducerad för Nikolaj II och tsaritsan Alexandra av Hessen.
I tsarfamiljens tjänst
Tsaritsan bar på genen för blödarsjuka och kände därför en stor skuld över att sonen och tronföljaren Aleksei drabbats av sjukdomen. Genom vänner fick hon kontakt med Rasputin som sagts henne ha märkliga, helande krafter; han använde sig av böner och en sorts hypnos som verkade ha positiva effekter på pojkens mående. Rasputin skaffade sig så småningom stort inflytande över det stora hovet och benämndes som “en vän och helig man av tsaren själv. När Aleksei vid ett senare tillfälle ramlat telegraferade tsaritsan till Rasputin, som tillfälligt var tillbaka i Sibirien, och bad om hjälp. Hon fick då till svar att hon inte skulle oroa sig och Rasputin lovade att be Gud om lindring för tronföljaren; “pojken kommer inte att dö, han blir snart bra igen”. När så också skedde blev hennes tilltro till Rasputin orubblig för återstoden av hennes liv.
Första världskriget började utan ryska framgångar, vilket tvingade tsar Nikolaj att ta befälet över Rysslands trupper. Relationen mellan tsaritsan och Rasputin hemma i Sankt Petersburg växte sig allt starkare och rykten uppstod snart att de båda hade en kärleksaffär, varvid hemliga polisen lät övervaka Rasputin. På grund av tsarens oerfarenhet i krig och den dåligt organiserade ryska armén växte missnöjet bland arbetarna och soldaterna mot tsaren och hela hovet. Tsaritsan vände sig då åter till Rasputin som gav råd om hur kriget skulle skötas, vilka tsaritsan förmedlade i brev till sin man där hon bönföll honom att agera efter Rasputins råd i tron att landet annars skulle gå under.
Tsaren följde råden i breven, men krigslyckan uteblev. I Sankt Petersburg levde Rasputin gott under beskydd av hovet, och i tsarens frånvaro och med tsaritsans aldrig sinande förtroende kunde han göra det han behagade. Rasputin gav släkt och vänner privilegier och ryssar med gott om kapital kunde genom honom köpa sig en bättre position i samhället. Missnöjet nådde nu Rysslands aristokrater, som menade att landet vansköttes. Tsaritsan Alexandra anklagades för landets snabbt försämrade ekonomi och brist på framgång i kriget; hennes tyska börd bidrog till kritiken. Rasputins starka inflytande över tsaritsan innebar att även han anklagades och grupper av sammansvärjningar bildades; prat om att “den onde munken från Sibirien” borde dödas fick sin spridning i högre kretsar runtom i Ryssland.
I ett tal i den ryska och av Tsaren tillsatta Duman framhöll Vladimir Puriskjevitj tsarens ministrar har förvandlats till marionetter vars trådar har tagits fast i hand av Rasputin och kejsarinnan Alexandra Fjodorovna, Rysslands onda genius och tsaritsa som har varit en tysk på den ryska tronen och främmande för landet och dess folk. En som hörde talet var furst Felix Jusupov. Han sökte upp Purishkevitj och de båda började genast planera mordet på Rasputin.
Rasputins död
Rasputins död är mytomspunnen. Följande ska vara en tämligen vedertagen bild av händelseförloppet; dock har de medverkande ändrat sina historier vid flera tillfällen – inte minst för att ge sig själva en mer framträdande och viktig roll än vad som varit fallet. 29 december 1916 bjöds Rasputin in till furst Jusupovs palatsvid Moika-kanalen i Sankt Petersburg, i tron att han skulle få träffa Jusopovs fru som också skulle ha bjudit in sina väninnor. Han kom till palatset i en skinande silkesskjorta och sina bästa läderstövlar.
Rasputin visades raskt ner i källaren, då Jusopovs fru i själva verket var på resa. Värdarna spelade upp grammofonskivor och han bjöds på förgiftat Madeiravin. Då vinet inte hade någon effekt på Rasputin erbjöds han bakverk som innehöll cyanid, men inte heller detta fick Rasputin att reagera. Värden Jusopov tappade då tålamodet och hämtade en pistol. Därefter sköt han Rasputin två gånger i bröstet och sidan, varpå Rasputin föll ihop. Jusopov och hans sammansvurna tog av honom hans silkesdräkt och lämnade sedan källaren för att gå upp och fira att de gjort sig av med Rysslands fiende nr 1. Sällskapet planerade därefter att lämna palatset och ta sig vidare ut i staden. Jusopov anade dock oråd och återvände till källaren för att kontrollera liket. När han lutade sig över kroppen ska Rasputin enligt Jusopovs skildring ha vaknat till liv, tagit ett stryptag på fursten och viskat “du din elake pojke!”
Jusopov tog sig ur greppet och Rasputin ska ha tagit sig upp på fötter och vidare ut på gården. Där sågs han av de övriga sammansvurna som då började jagade honom. De sköt flera skott, varav två ska ha träffat Rasputin i ryggen och i huvudet. Rasputin misshandlades ytterligare med påkar, sparkar och knytnävsslag innan han (enligt vissa källor) blev kastrerad. Kroppen lastades sedan i en bil och dumpades i floden. Rasputins lik flöt dock upp igen och hittades ett par dagar senare.
Vid den efterföljande obduktionen var Rasputins lungor vattenfyllda; han skulle alltså varit vid liv då han kastades i floden. När kroppen hittades låg han med rakt utstående armar vilket tyder på att han skulle ha letat sig fram under isen och försökt ta sig upp på eller hänga kvar vid ett isflak i den delvis istäckta floden. Ingen cyanid hittades dock i Rasputins maginnehåll, vilket tyder på att giftet antingen varit för gammalt och därmed svagt (alternativt hade Rasputin aldrig fått något gift i sig allls.) Förgiftningen kan därför ha varit en efterhandskonstruktion av mördarna för att visa på Rasputins omänsklighet och därmed ge en viss legitimitet åt deras dåd.
De bisarra detaljerna kring hans död har bidragit ytterligare till legenden om och kring Rasputin. Dessa har framför allt spritts av hans baneman, Felix Jusopov, som liksom sina medsvurna aldrig straffades för brottet – trots att det snabbt var vida känt vilka brottslingarna var. Den demonisering av Rasputin som följde åren efter mordet fick mycket glöd tack vare Jusopovs skildring av händelserna och andra uttalanden kring Rasputins tidigare leverne.
I ett omtvistat brev som ska ha skrivits av Rasputin själv och skickats till tsaren den 31 december 1916 avger Rasputin två förutsägelser:
“Jag kommer aldrig få se solen gå upp år 1917. Om mina mördare är dina fiender har Du inget att frukta, men är mina mördare dina vänner kommer Du själv också vara död inom kort.”
När han gick till den omtalade bjudningen skulle Rasputin således ha anat att han skulle bli mördad. Då de sammansvurna visade sig vara tsartrogna borde också tsaren frukta för sitt liv. Tsaren avsattes redan i februari 1917 – under februari-revolutionen.
En viss Kerenskij blev tillförordnad statschef för en ny regering som avskaffade tsardömet men valde att fortsätta kriget i väster. Tsaren och hela hans familj fördes till fördes till Uralbergen och sköts med hela sin familj i Katerinburg 1918. Rasputins påstådda förutsägelser besannades därmed. På order av Vladimir Lenin och Jakob Sverdlov. Det var juden Jurovskij som utförde morden tillsammans med judiska tjekamedlemmar.
Alla falska troshelare som Rasputin fördöms i Bibeln och liknar nutida sk troshelare som t.ex. Benny Hinn och Ulf Ekman.
“Men om någon, vore det och vi själva eller en ängel från himmelen, förkunnar evangelium i strid mot vad vi hava förkunnat för eder, så vare han förbannad. Ja, såsom vi förut hava sagt, så säger jag nu åter: Om någon förkunnar evangelium för eder i strid mot vad I haven undfått, så vare han förbannad. Ja, såsom vi förut hava sagt, så säger jag nu åter: Om någon förkunnar evangelium för eder i strid mot vad I haven undfått, så vare han förbannad.” (Gal 1: 8-9)
|
Nej precis… Låt dig inte bekymras, låt inte ditt hjärta ängslas! Men,, det är ju precis det du gör, du ängslas, om du inte släpper in Gud och han får ta ditt problem. Jamen…Jodå det är så det går till och därför skall du veta och förstå att när du har full tillit till Gud så lägger du fram problemet för honom och berättar (han vet redan) att du har gjort vad du kunnat och nu inte kan göra mer. HAN får ta hand om det. HAN har Lösningen! För mig var det förr svårt att greppa, att inte kunna lämna problem, men man lär sig med tiden att tro på hans ord.
Många är de människor som tror att de INTE betyder något för någon. Men vi är ju alla skapade av Gud. Gud älskar alla människor även om de inte älskar honom. Det är faktiskt så att de som inte älskar honom kan ju inte lära känna honom som den älskande och rättvisa Gud han är eftersom de inte tror att han finns, tänk vad de går miste om. Därför får vi be Gud om att få nå människorna därute. Eftersom jag är en troende så vet jag ju att han ÄLSKAR mig. När man blir frälst och börjar den troendes bana i livet då börjar man förstå hur det hänger i hop, ja att Gud älskar oss.
Mitt hopp är att Herren detta år ska träda in med full kraft. Året som sådant är 2019 och för 30 år sedan tyckte man att ojoj så LÅÅÅNGT bort. Sedan länge har jag vetat att HERREN är det finaste jag har och att Jesus verkligen är den jag behöver MEST! Så vad är en nyårsafton? Det tillhör nog Pagan /Jul Det hedniska ”midvinterblotet” / alltså inget som en troende bör fira eller ta så stort intryck utav.
En del gånger under 2018 har jag känt att jag inte orkade mer, men Gud har varit god och jag står ännu på mina fötter! Tack vare Jesus som är min bäste vän så klarar man av att kriga!
Ja, Gud vet om varje tår som rullat ner för kinden. Jag vet att han är med oss alla som tror, och de som verkligen har lidit under åren. Herren är den viktigaste personen för oss många som tror på honom och hans ord.
Ja att be är en livsstil och att tro på bönesvar. Det är inte för syns skull som man knäpper sina händer i bön, eller vrider dem i plågor.
Tack Herre för att vi får vara frälsta- av Nåd.