En Uppståndelse kan bara föregås av en Död/Jon-Are Pedersen artikel

Det är bara den som är död som kan uppstå. Hur vi ser på oss själva avgör hur vi lever i den här världen. Vad har du din blick fäst på? Vad håller du för kärt? Vad leder dina steg? Hur talar du med andra? Vad finns i dig?

Hur kan någon bli en ny skapelse om den inte dött? 2 Korintierbrevet talar om den nya skapelsen i Kristus Jesus, men vad många har missat är att det talar först om att dö med Kristus. Vi läser:

Ty Kristi kärlek driver oss, eftersom vi är övertygade om att en har dött i allas ställe, och därför har alla dött. Och han dog för alla, för att de som lever inte längre skall leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem. Därför känner vi inte längre någon på ett ytligt sätt. Även om vi lärt känna Kristus på ett ytligt sätt, känner vi inte honom längre så. Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit. Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud. Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud. 2 Kor 5:14-21

Uppståndelse föregås alltid av död. Du kan inte uppstå om du inte dött. När vi använder dessa ord blir det fel och tomt eftersom man märker hur det egentligen ligger till i mångas liv. De är fortfarande vid liv och lever i allra högsta grad. Den nya skapelsen kan inte framträda förrän vi verkligen lagt av vår gamla människa, och synden kommer plåga oss och leda oss vare sig vi vill eller inte, så länge vi inte utrustar oss med samma sinnelag som Kristus Jesus och Paulus. Vår Herre och hans apostel levde för Gud. De levde till hans ära, till hans rikes utbredning och inte för sin egen skull, inte för sitt namns skull utan för Guds namns skull och hans rikes utbredning.

En sann kristen är en som lagt ner sitt eget liv, sina egna ambitioner och nu följer Herren Jesus. Vi kan inte vara efterföljare av två riken. Det är antingen eller. Antingen är man en Jesu lärjunge eller så är vi världens barn. Som allt i Bibeln så är det svart eller vitt. Det går inte kompromissa och ta lite av Gud, och lite av världen, lite njutning och lite Guds vila. Den som är död klarar allt, orkar allt, eftersom det inte är mänskliga motiv som ligger till grund för något han gör. Det är Guds kärlek som driver denne fram. Guds kärlek driver oss, och uppståndelsekraften, samma kraft som uppväckte Jesus Kristus från de döda, styrker nu oss och gör oss levande med Kristus.

I honom blev också ni omskurna, inte med människohand, utan med Kristi omskärelse, då ni avkläddes er syndiga natur och begravdes med honom genom dopet. I dopet blev ni också uppväckte med honom genom tron på Guds kraft, han som har uppväckt honom från de döda. Ni som var döda på grund av era överträdelser och er oomskurna natur, också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser och strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset. Han har klätt av väldena och makterna och förevisat dem offentligt, när han på korset triumferade över dem. Kol 2:9-15

Genom dopet har vi tagit del av både Kristi död och Kristi uppståndelse. Genom dopet har vi lagt av den gamla människan, som går under på grund av begäret som finns i världen. Det är så vi ska se på oss själva: vi har dött med Kristus, och lever nu för Gud i Kristus Jesus. Detta synsätt leder till ett liv med Kristus, i gemenskap med honom i ande och sanning. Vi kan inte längre följa synden och njuta av det världen har begär till. Vi har fått en ny inriktning i våra liv och har blicken fäst på den himmelska lönen, på segerkransen som vi ska få på den dagen Jesus uppenbarar sig och hämtar hem sina heliga.

Men kristenheten har tappat blicken på det himmelska, och fäst sina ögon på det jordiska. Det medför död och lidande som inte är efter Guds vilja. Den som är köttslig tänker på det som hör jorden till och den som är andlig tänker på det som hör Anden till. Romarbrevet säger så här:

Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden. De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud. Rom 8:4-8

Det är så märkligt att församlingen har tappat bort det grundläggande i kristen tro, och nu lever som att Guds ord inte är sant. Vi har på något konstigt sätt fått för oss vi kan leva hur vi vill. Vi har hittat bortförklaringar genom Guds eget ord, men vi har inte brytt oss om att se helheten. I Kolosserbrevet talar Paulus om dopet men också vad som händer när vi förstått att vi är död med Kristus:

Då ni alltså har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden. Ty ni har dött och ert liv är dolt med Kristus i Gud. Kol 3:1-3

Hur kan vi ha blivit så bedragna att vi nu har fäst blicken på det jordiska istället för det himmelska? Jesus undervisar ju så enkelt om att söka Guds rike och hans rättfärdighet först. Det vill säga: detta är det viktigaste. För hur är det möjligt att leva ut Guds liv, om vi inte först förstår att älska honom som gett livet? Kan vi älska människor utan att först älska Gud? Är det möjligt att leva ett kristet liv utan agape – Guds kärlek? Vi älskar därför att han först har älskat oss, och när vi lägger av vårt gamla liv ner för hans fötter, visar vi honom kärlek och respekt. Till Guds ära ger vi honom allt vi har. Kristus får då den lön han har förtjänat, och den lön han förväntar sig.

Döda därför era begär som hör jorden till: otukt, orenhet, lidelse, lusta, och girigheten som är avgudadyrkan. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn. Kol 3:5-6

Men hur dödar vi våra begär?

Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva. Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner. Rom 8:13-14

Vi är inte längre, eller ska åtminstone inte längre vara som olydnadens barn, som vredens barn som inte vill höra och göra Guds vilja. Olydnadens barn lever efter sitt eget förmörkade förstånd och har ingen del av det liv vi har fått i Kristus Jesus. Svaret är: Var lydig Guds ord!

Hur kan vi som har fått smaka Guds goda sen kasta bort det som något dåligt? Det måste komma att betyda något mer än ett amen. Gav Jesus sitt liv i onödan? Hör varningen från Paulus:

Men jag är rädd för att liksom ormen med sin list bedrog Eva, så skall också era sinnen fördärvas och vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus. 2 Kor 11:3

Har inte församlingen bedragits och vänts bort från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus, när döden och uppståndelsen och livet med Kristus har glömts bort? Nu predikas en annan Jesus, i ett annat evangelium, genom en annan ande, helt i motsats till vad den ursprungliga församlingen fick lära.

Kanske dags att ta Jesu varning från Uppenbarelseboken på allvar!

Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm. Men eftersom du är ljum och varken varm eller kalla, skall jag spy ut dig ur min mun. Du säger: Jag är rik, jag har vunnit rikedom och behöver ingenting, och du vet inte att just du är eländig, beklagansvärd, fattig, blind och naken. Jag råder dig att av mig köpa guld som är renat i eld, så att du blir rik, och vita kläder att skyla dig med, så att din skamliga nakenhet inte syns, och salva att smörja dina ögon med, så att du kan se. Alla som jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Var därför ivrig och omvänd dig. Se, jag står för dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig. Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron. Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Upp 3:15-22 Jon-Are Pedersen

/Maria

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.