Archive | maj 2020

Jesus vill lära oss/ Artikel

Du kristne! Vi plågas alla av våra svagheter.

https://theholyremnant.blogspot.com/p/du-kristne.html

Vi plågas alla av våra svagheter och för vissa blir det så stort att de lämnar tron eftersom de inte klarar av att leva som Jesus lär.

“Du vaknar tidigt en morgon, läser din bibeln i 90 timmar innan du går till jobbet i tid. Du är snäll mot katten och hinner med 70 timmar bön inför Gud. Du är glad och upprymd och prisar Gud hela dagen. Herren är stor i ditt liv. Nästa dag vaknar du upp 5 minuter innan jobbet börjar och hinner inte ens äta frukost, än mindre be och läsa bibeln. Din dag är förstörd, du känner dig nerstämd och ledsen, och sparkar katten på vägen ut.”

Här ser du en som har sin glädje i sina verk, och inte i Guds verk. Här har vi en person som bygger hela sin tro på sina gärningar och inte Guds.

Jag vill för allt i världen INTE bygga min tro på att jag är rättfärdig bara för att jag är duktig, jag är inte en bättre människa inför Gud bara för att jag hinner göra allt jag “känner” Gud kräver och allt jag “måste” för att glädja Gud.

Jag har min glädje i Jesu fullbordade verk på korset, där han dog för mina synder och uppstod för min rättfärdighet. Jag är inte bättre än någon annan, jag har bara min glädje i något annat än den som söker sin egen rättfärdighet och inte rättfärdigheten som kommer från Gud.

Amen!!!

Händer. Använda till det goda

Lyfta händer Gratis Stock Bild - Public Domain Pictures

Vad ska vi göra med våra händer och vad kan vi göra med våra händer? Bibelorden är ju klara och lätta att förstå, men många människor förstår inte vad de ska ha sina händer till. En del kan inte lyfta sina händer men agerar som om de kunde, av kärlek till sin nästa. En del slår med sina händer och en del gråter med sina händer. Ja det finns många sätt att vara på. Att sorgen kan ligga i ett par händer är också konstigt och att man med ett par händer kan ödelägga en och flera människors liv, det är hemskt. Jag har upplevt människor som gjort mycket mycket gott med sina händer, deras ögon har varit händer och hjälpt i nöd och en del händer har bara varit hårda redskap som skadat. Ja..kanske några ord att tänka på här …….

Rom 10:21Men om Israel säger han: Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett olydigt och trotsigt folk.
1 Kor 4:12Vi sliter och arbetar med våra händer. När vi blir hånade välsignar vi, när vi blir förföljda härdar vi ut,
Ef 4:28Tjuven ska sluta stjäla och i stället arbeta och göra nytta med sina händer, så att han har något att dela med sig åt den som behöver.
1 Thess 4:11Sätt en ära i att leva lugnt och sköta ert och arbeta med era händer, så som vi befallt er,
1 Tim 2:8Jag vill nu att männen på varje plats ska be med heliga, lyfta händer, utan vrede och diskuterande.
1 Tim 4:14Försumma inte nådegåvan i dig, den som du fick genom profetord när de äldste lade händerna på dig.
1 Tim 5:22Var inte för snabb med att lägga händerna på någon och gör dig inte delaktig i andras synder. Håll dig själv ren.
Heb 1:10Och: I begynnelsen lade du, Herre, jordens grund, och himlarna är dina händers verk.
Heb 10:31Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.
Heb 12:12Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän.
Jakob 4:8Närma er Gud, så ska han närma sig er. Rena era händer, ni syndare, och rena era hjärtan, ni splittrade.
Joh 13:3
Jesus visste att Fadern hade gett allt i hans händer, att han utgått från Gud och skulle gå till Gud.

Lyfta händer Gratis Stock Bild - Public Domain Pictures

Om jag vill hjälpa kan jag använda händer, själ och hjärta, Vill jag hjälpa sjunger min själ en sång. Om jag kan hjälpa strävar jag efter att höra Guds vilja, om jag vill hjälpa ber jag Gud om hjälp. Hans nåd är stor och alltid redo. Det finns många vis att hjälpa på. Ja det är klart att vi vill hjälpa! (?) Vill man?

Foto Maria

Den som tror på hans namn

Men… Vi sjunger ju bara Mose och Lammets sång

Jon-Are Pedersen

Upp 15:3: “Och de sjöng Moses, Guds tjänares, sång och Lammets sång, och sa: Stora och underbara är dina gärningar, Herre Gud, den Allsmäktige. Rättfärdiga och sanna är dina vägar, du de heligas konung.”

Varför blir så många arga och går emot det vi skriver? Vi sjunger ju bara Mose och Lammets sång? Vad är det? Jag tar det från början!

Joh 1:12 Men så många som tog emot honom, åt dem gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.

Dem som tror på hans namn? Vad betyder det? Hans namn visar vad Han kom för att göra, namnet Jesus (Yeshua) betyder – Frälsare, Förlossare, Befriare. 

Matt. 1:21: “Och hon ska föda en Son, och du ska ge honom namnet Jesus, för han ska frälsa sitt folk från deras synder.

Han skulle heta Jesus, för han skulle frälsa sitt folk från deras synder. Vi tror att vi har blivit förlåtna våra synder. Att tro på Hans gärningar är att predika Hans namn. Att göra Hans gärningar är att predika hans namn. Att konfrontera ogudaktigheten är att predika Hans namn. Att predika omvändelse och syndernas förlåtelse i Hans namn är att predika evangeliet. När vi predikar omvändelse från synden och tro på evangeliet PREDIKAR VI I HANS NAMN.

Jes. 52:7 Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens fotsteg när han kommer över bergen och förkunnar frid, bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning (hebr. Yeshua – Jesus) och säger till Sion: “Din Gud är konung!”

Vi förkunnar Jesus och säger till Sion: “Din Gud är nu Konung!” Jesus är Frälsaren, Konungarnas Konung och herrarnas Herre. Det finns ingen annan Gud förutom Herren. Det finns ingen annan väg till Fadern än genom Jesus. Inget liv utan Jesus. Ingen Sanning utan Jesus.

Det gör att de religiösa hatar oss och vill göra sig av med all “fundamentalism”, för alla “fanatiker” ska bekämpas. 

Varför? För vi sjunger ju bara Mose och Lammets sång?

Och när vi gör det, blir resultatet att vi blir hatade för att vi avslöjar synden och predikar omvändelse och frälsning (Hans namn) från synderna. 

Matt. 10:22: “Och ni ska bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet ska bli frälst.”

Matt. 24:9: “Då ska de utlämna er till att plågas och döda er, och ni ska bli hatade av alla folk för mitt namns skull.

Och vad är Mose sång då? För att förstå behöver vi läsa vad Moses sjöng och förstå varför.

Han talar om hur avfälliga och svekfulla folket var, hur de kommer att tillbe avgudar och göra det som är ont HERRENS ögon. Mose predikade mot avgudarna och falsk tillbedjan. Mose predikade MOT synden och frälsning FRÅN synden – alltså Jesus (Yeshua – Frälsare, Förlossare, Befriare). 
Kan vi förneka att vi sitter i samma sits idag som Israels folk och behöver omvända oss?
Var med och sjung Mose sång och Lammets sång du med!

5 Mos. 31:30 … Inför Israels hela församling talade Mose denna sångs ord från början till slut.

5 Mos. 32:1-44 “Lyssna, ni himlar, jag vill tala, hör, du jord, orden från min mun. Som regnet må min lära drypa, som daggen må mitt tal flöda, som rikligt regn på grönska, som regnskurar på gräs. Ty HERRENS namn skall jag förkunna, ge ära åt vår store Gud. Han är Klippan, fullkomliga är hans gärningar, ty alla hans vägar är rätta. En trofast Gud utan svek, rättfärdig och rättvis är han. De har handlat illa mot honom, de är inte hans barn, utan en skam, ett förvänt och avogt släkte. Är det så du lönar HERREN, du dåraktiga och ovisa folk? Är han då ej din Fader som skapade dig, han som danade och formade dig? Kom ihåg forna dagar.

……

Då blev Jesurun fet och slog bakut. Du blev fet och tjock och stinn. Han övergav Gudsin skapare, och föraktade sin frälsnings klippa. De retade honom genom främmande gudar, med vidrigheter väckte de hans vrede. De offrade åt onda andar, som inte är Gud, åt gudar som de inte kände, nya gudar som nyss kommit till och som era fäder ej fruktade. Du övergav Klippan som födde digDu glömde Gud som gav dig livet. HERREN såg detta och förkastade dem, eftersom hans söner och döttrar hade kränkt honom.

Han sade: “Jag vill dölja mitt ansikte för dem, jag vill se vilket slut de får. Ty de är ett förvänt släkte, barn utan trohet. De har retat mig med gudar som inte är gudar, väckt min vrede med sina tomma avgudar. Därför skall jag reta dem med det som inte är ett folk, med ett dåraktigt hednafolk skall jag väcka deras förtret. Ty genom min vrede har en eld tänts och den brinner till dödsrikets djup. Den förtär jorden med dess gröda och sätter bergens grundvalar i brand (glöm Det Gröna Evangeliet). Jag skall hopa olyckor över dem, mina pilar skall jag skjuta på dem. Hungersnöd skall drabba dem, feberglöd förtära dem, pest som bittert pinar. Jag skall sända över dem vilddjurs tänder och gift från ormar som krälar i stoftet. Ute skall svärdet dräpa deras barn, inne gör skräcken det. Unga män och jungfrur förgås, spädbarn och grånade män.

Jag skulle säga: Jag vill skingra dem, utplåna minnet av dem bland människor, om jag inte fruktade hån från fienden, att deras ovänner skulle misstyda det, och säga: Vår hand är mäktig, det var inte HERREN som gjorde allt detta.” Ty ett rådlöst folk är de, och förstånd finns ej i dem. Vore de visa skulle de inse detta, de skulle förstå vilket slut de måste få. Hur kunde en enda jaga tusen framför sig, två driva tiotusen på flykten, om ej deras Klippa hade sålt dem, om ej HERREN hade utlämnat dem? Ty de andras klippa är ej som vår Klippa, det kan våra fiender döma om. Ty från Sodoms vinstock är deras vinstock, och från Gomorras fält. Deras druvor är giftiga druvor, deras klasar är beska. Deras vin är ormars etter, kobrors grymma gift. Sådant ligger förvarat hos mig, förseglat i mina förrådshus. Min är hämnden och vedergällningen, sparad till den tid då deras fot skall vackla. Ty nära är deras olyckas dag, det som väntar dem kommer med hast.

Ty HERREN skall ta sig an sitt folks sak, och förbarma sig över sina tjänare, när han ser att deras kraft är borta och att ingen finns kvar, varken slav eller fri. 

Då skall han fråga: Var är deras gudar, klippan de tog sin tillflykt till, de som åt deras slaktoffers fett och drack deras drickoffers vin? Må de stå upp och hjälpa er, må de vara ert beskydd. Se nu, jag, jag är Gud, det finns ingen Gud vid sidan av mig. Jag dödar och jag gör levande, jag slår och jag helar. Ingen kan rädda ur min hand. Se, jag lyfter min hand upp mot himlen, och säger: Så sant jag lever för evigt: När jag har vässat mitt flammande svärd och min hand skipar rätt, skall jag ta hämnd på mina ovänner och vedergälla dem som hatar mig. Jag skall göra mina pilar berusade av blod, mitt svärd skall mätta sig av kött, av de slagnas och fångnas blod, av fiendehövdingars huvuden. 

Jubla, ni hednafolk med hans folk, ty han hämnas sina tjänares blod. Han tar hämnd på sina ovänner och bringar försoning för sitt land, sitt folk.”

Mose kom tillsammans med Hosea, Nuns son, och talade hela denna sångs ord inför folket. Och när Mose hade talat alla dessa ord till hela Israel, sade han till dem: “Lägg på hjärtat alla de ord som jag i dag gör till vittnen mot er, så att ni befaller era barn att hålla fast vid och följa alla ord i denna lag. Ty detta är inte ett tomt ord för er, det gäller ert liv. Genom detta ord skall ni få ett långt liv i det land, dit ni nu går över Jordan för att ta det i besittning.” 

Sjung med oss!

Jon-Are Pedersen

Ökenvandring

Ökenvandringen i det gamla testamentet och ökenvandringen i det nya testamentet

Det gamla testamentet lär att Gud (Jesus är Gud som kom till jorden i mänsklig gestalt), via sin tjänare Moses samlade ihop det judiska folket, sitt utvalda folk (under den gammaltestamentliga tiden), och ledde det bort från slaveriet i Egypten.

Kanske fanns det andra folk som gärna hade velat följa med och som var trötta på slaveriet men Gud kallade inte dessa ut från Egypten utan det var SITT UTVALDA FOLK han kallade och som tågade iväg vilket är vad bibeln benämner som ÖKENVANDRINGEN.

De vandrade genom öknen i 40 år med siktet inställt på det förlovade landet, det land som Gud hade lovat dem och där de skulle få sätta ner sina bopålar.

Det var en lång och besvärlig resa till fots för alla män, kvinnor och barn och under vandringens gång när svårigheterna började att hopa sig kom frågan allt oftare ”Vad är det vi håller på med”? Hade vi det inte bättre som slavar i Egypten?

De knorrade mer och mer och började att anklaga Guds smorde, Moses, för att ha ryckt upp dem från tryggheten som de trots allt hade som slavar i Egypten.

Det var ett liv som de kände väl till och det gav dem, även om de var slavar, en trygghet då de visste på ett ungefär vad som skulle hända dag för dag. De hade mat och tak över huvudet och de hade sina arbeten, sysselsättningar och så vidare.

I öknen förlorade de denna sin trygghet och de var tvungna att förlita sig på sina ledare (till en början Moses) och PÅ GUD.

Det judiska folkets utvaldhet (kallelse) och denna deras 40 år långa ökenvandring är en symbol för den utvaldhet (kallelse) och vandring (kalla det ökenvandring för vi kan inte se eller veta vart vi är på väg eller vad som skall hända), som vi som kristna i det nya testamentet, i det nya förbundets era, har att göra.

I det nya förbundet i Kristus blir vi som troende och frälsta till honom inte kallade som grupp (för att vi tillhör någon speciell folkgrupp vilket alltså judarna blev), utan vi blir kallade som enskilda människor individuellt, en och en, och vi blir kallade UT från världen precis som judarna blev kallade UT från Egypten.

Världen kan jämställas med Egypten och den (världen) skall vi inte gå in i (eller tillbaka till om vi har börjat vår vandring ut) som frälsta till Gud/Jesus. Vi skall gå ut från den, ut från Egypten!!

Precis som var fallet när det judiska folket kallades ut från Egypten så var det judarna, enbart judarna, som kallades ut även om det kanske fanns människor från andra folk som gärna hade velat ta sitt pick och pack (sina familjer och anhöriga) och följa med.

Dessa var dessvärre (av någon anledning) inte kallade att följa med under uttåget från Egypten och inte heller idag är ALLA människor kallade ut från världen (ut från Egypten).

Det kanske för många ”kristna” kan tyckas orättvist och elakt (från Guds/Jesus sida) att inte varenda människa är kallad ut från världen i det nya förbundet (ut från Egypten och slaveriet och till friheten i Kristus), men har Gud/Jesus förändrats (lär bibeln att han kan förändras eller är han densamma idag som igår?). Vet han inte vad han gör?

Förmodligen hade Gud/Jesus en förhoppning om att hans utvalda folk (ett helt folk), skulle klara av ökenvandringen men alla som har läst det gamla testamentet vet vad som hände under denna vandring.

Folket/judarna började att begå olydnad gentemot sin/sina ledare (många knorrade och ville tillbaka till den trygghet de hade i Egypten) och gentemot Gud/Jesus och många straffdomar där han, Gud, vid olika tillfällen utrotade stora delar av folket, kom över dem.

Faktum är att han utplånade majoriteten av det folk (sitt eget utvalda folk, judarna) som tågade ut från Egypten, i öknen (ett litet fåtal av dem nådde det förlovade landet), och som sagt det kan tyckas vara elakt och obarmhärtigt, kärlekslöst av Gud att han gjorde så men vem känner hans vägar? och som sagt Gud/Jesus är densamma idag som igår.

Som kristna (troende och frälsta till Jesus/Gud) är vi (under vår ökenvandring) inte på väg mot något ”fysiskt” existerande förlovat land. Vi är på väg mot det himmelska Jerusalem och det himmelska Jerusalem är inte en stat som kallas för Israel (eller något annat) eller någon ”kyrka” (byggnad) utan det himmelska Jerusalem är ett ANDLIGT rike.

Vi är kallade ut från världens rike och från slaveriet i världens rike (precis som judarna blev kallade ut från ett fysiskt Egypten och slaveriet där) och till friheten i Jesus Kristus, till ett andligt rike, Gud/Jesus är Ande. Bibeln lär att vi är gäster och främlingar i världen och att vårt ”verkliga” hem inte är i denna världen.

Under ökenvandringen på väg mot landet som de (judarna) aldrig hade sett och inte kunde föreställa sig, var de tvungna att förlita sig helt och hållet på att Gud skulle ge dem vad de behövde.

Han gav dem mat/manna och vatten och sitt beskydd under vandringen men de flesta av dem vände sig bort från honom. De begick avgudadyrkan, otukt, otro etcetera och då kom Guds vrede över dem (han utplånade dem) vilket ledde till att bara ett litet antal nådde fram till det förlovade landet.

På samma sätt är det med de utvalda (Guds/Jesus folk) idag. Som troende och frälsta till Jesus/Gud är vi tvungna att förlita oss på att Gud/Jesus ger oss det vi behöver under vår vandring (ökenvandring) mot det himmelska Jerusalem, det rike som inte är ett världsligt rike/ett land och som han har utlovat åt oss om vi fullföljer vandringen (vilket de flesta av judarna inte gjorde/ville göra) eller som Paulus säger fullföljer loppet och strävar efter att vinna segerkransen.

Att längta tillbaka till slaveriet (till Egypten eller till världen och till de lockelser världen har att erbjuda) som vi befann oss i innan vi av nåd blev frälsta till Jesus/Gud, är otro och det var vad judarna gjorde.

Det var så deras avfall började vilket senare resulterade i att de där i öknen gjorde sig en guldkalv som de började dyrka samtidigt som de gjorde sig skyldiga till annan olydnad gentemot Gud därför Gud till slut blev tvingad att utplåna dem (den största delen av dem).

Idag tillverkas antagligen inga guldkalvar i kyrkorna och det behövs inte heller eftersom världen är den guldkalv som många ”kristna” tyvärr dyrkar trots att de säger sig dyrka och älska Jesus/Gud över allt annat.

De vill inte ut från slaveriet som de levde i innan de av nåd blev frälsta till Jesus/Gud och för att nå friheten i Jesus. De vill leva kvar i slaveriet/i världen (Egypten) och vara kompisar med världen samtidigt som de vill stå på god fot med Gud//Jesus.

De ”kristna” som har påbörjat uttåget (sin ökenvandring) från världen/Egypten, tycker som de flesta av judarna att det är för jobbigt, besvärligt att fortsätta på den raka vägen mot ett mål som de inte kan se eller känner till eller vet något om och istället så väljer de att stå med ena benet i Egypten/i världen och med det andra benet hos Gud/Jesus.

Tyvärr lär Jesus (bibeln) att detta är omöjligt (det går inte att tjäna två herrar samtidigt eller befinna sig i två riken samtidigt!) men de tror (vill tro) att det går att kompromissa och samarbeta med världen och samtidigt stå fast vid Jesus/Gud.

De tror att det går att verka både för världen och att verka för Gud/Jesus. Det vill säga att det går att vara kvar i Egypten/i världen och samtidigt fullfölja vandringen (ökenvandringen mot det himmelska Jerusalem), och att tillhöra Guds/Jesus rike som är ett andligt rike och i vilket det handlar om att TRO, samtidigt som de tillhör världens rike som Satan är herre över!

Om inte detta fungerade för judarna (Guds utvalda folk i det gamla förbundet), de flesta av dem valde att inte TRO och att dyrka guldkalven, så varför skulle det fungera för de ”kristna” i det nya förbundet i Kristus Jesus?

Majoriteten av dagens ”kristna” är kvar i Egypten (i världen) och de verkar trivas förträffligt bra där och i slaveriet.

Om de någonsin påbörjar vandringen (sin ökenvandring vilket i det nya förbundet sker individuellt och inte i grupp/i en folkgrupp), så vill de snabbt tillbaka till tryggheten och till det som är bekant för dem och de skaffar sig olika ledare/gurus (präster, pastorer, lärare) som de förväntar sig skall ge dem en plats i himmelriket (om de går med i och stöttar deras kyrkor och samfund), samtidigt som de förkastar Jesus/Gud.

De söker sig till likasinnade och dem hittar de inom kyrkorna och samfunden vilka lever kvar i det gamla förbundet med alla de ritualer och den tempeltjänst som fanns då och som dyrkar ”guldkalven” (världen, precis som judarna gjorde), utan att förlita sig på Gud/Jesus och på hans ledning, hur han vill leda/leder dem.

De tror att de kan komma undan med detta men med tanke på att Gud inte hade något förbarmande ens över oskyldiga kvinnor och barn under ökenvandringen (när de som grupp begick olydnad mot Gud), varför skulle han ha förbarmande över de ”kristna” av idag som lever i otro och som älskar världen och vill bli populära i och av världen, som vill tjäna mycket pengar i och av världen och få ära och status i och av världen med mera och som vill dra med sig andra i fallet för att deras olika kyrkor och samfund skall kunna växa och slutligen slås ihop till en världskyrka utan Jesus/Gud?

För dem som Jesus/Gud på grund av sin nåd har frälst i det nya förbundet i Kristus (som vi som kristna lever i eller borde leva i) så gäller det att tåga ut från världen och från slaveriet i världen (på ett andligt plan) precis som judarna gjorde (från Egypten men då på ett fysiskt plan) under Moses ledning och på UPPDRAG från GUD.

Att de flesta av judarna (de hade alla samma chans att nå eller rättare sagt att sträva efter att nå det förlovade landet) valde att välja OTRONS väg, fick konsekvenser för dem och så kommer det även att bli för majoriteten av dem som idag kallar sig kristna, som kallar sig för pånyttfödda i Jesus Kristus och som kallar sig för hans lärjungar utan att vara det.

Endast ett fåtal av de ”kristna” (precis som var fallet med judarna under ökenvandringen) kommer att komma fram till det förlovade landet som i den nytestamentliga eran är det himmelska Jerusalem, ett andligt rike och inte ett världsligt rike eller en fysisk stat som kallas för Israel eller för något annat.

Jesus/GUD säger att ”MITT RIKE ÄR INTE AV DENNA VÄRLDEN”!!!

Det är dock något som judarna och majoriteten av de ”kristna”, inte tror på. De lever i OTRO!!

Judarna väntar fortfarande på sin Messias som kommer att vara Antikrist och de kristna (majoriteten av de kristna) gör så gott de kan för att denna deras Antikrist skall dyka upp med ett budskap om att judarna fortfarande är Guds utvalda folk som är utvalda till att styra och ställa över alla andra folk.

Majoriteten av judarna förkastade Jesus/Gud när han kom till jorden som människa och som Gud och de såg med romarnas hjälp till att han korsfästes.

Judarna (som grupp) ville inte veta av Jesus/Gud då och de vill inte veta av honom än idag utan väntar (om de inte av Jesus/Guds nåd har blivit frälsta till honom), som sagt på sin Messias som kommer att vara Antikrist.

Dessa judar stödjer tyvärr de som kallar sig för ”kristna” och frälsta till Jesus/Gud för de lever med ena foten i det gamla förbundet (de vill inte stöta sig med de ofrälsta judarna för då kan de bli kallade för antisemiter/rasister eller dylikt, de vill vara/bli populära i världen), och med den andra foten i det nya förbundet.

Kontentan blir att de, de kristna, stödjer den pågående antikristliga verksamheten (judarna, varenda jude, är en Antikrist, det vill säga den/de är emot Jesus/Gud om de inte av nåd har blivit kallade till att följa Jesus/Gud), som har slagit rot i alla samhällen/i hela världen och detta kommer de en dag att få stå till svars för.

Den dagen går det inte att säga att ”men jag/vi följde ju bara pastorn eller prästen i kyrkan och han eller de sa att judarna (alla judar, även gravt kriminella judar, kanske mördare eller massmördare), fortfarande är Guds/Jesus utvalda folk” trots att de redan har förkastat Jesus/Gud en gång (i och med att de skrek korsfäst, korsfäst och han blev korsfäst) och sedan en andra gång när de tar emot sin frälsare/sin Messias som är Antikrist.

Det kanske är först då som de ”kristna” som tror sig vandra med Jesus/Gud vaknar upp och förstår att de har blivit grundlurade av denna SATANS SYNAGOGA som det står om i Uppenbarelse boken 2:9 och 3:9. https://experimentlandet.blogg.se/2020/april/okenvandringen-i-det-gamla-testamentet-och-okenvandringen-i-det-nya-testamentet.html

Är DU en Bruten människa?Krossad, men inte av Guds hand

TVÅ bibelverser som säger mycket om mig och mitt lidande genom åren är dessa sanna och vackra verserna som jag faktiskt älskar, se nedan:

2 Kor 12:10 Och därför gläder jag mig över svaghet, misshandel, nöd, förföljelser och ångest för Kristi skull. För när jag är svag, då är jag stark.

2 Kor 4:7 Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften ska vara Guds och inte komma från oss.

SE video:
Ps 38:9Jag är maktlös och helt krossad, jag ropar i mitt hjärtas ångest.
Ps 51:19Det offer Gud vill ha är en förkrossad ande. Ett förkrossat och bedrövat hjärta föraktar du inte, Gud.
Ps 147:3Han helar dem som har förkrossade hjärtan och förbinder deras sår.
Jes 66:2Allt detta har min hand gjort så att det blev till, säger Herren. Jag ser till den som är betryckt och har en förkrossad ande, som fruktar mitt ord.

Ps 102:1
Bön av en plågad som i vanmakt utgjuter sin sorg inför Herren.

Jag älskar Jesus av hela mitt hjärta, han låter mig leva, han låter mig leva för sitt ords skull. Jag är svag men stark.

Selfish? Bitterness? No no, but very very SAD!

D Wilkerson och en kort predikan fanns men den är borta nu men den undrar jag över. Han mötte en dam som han samtalade med och damen sade att hon varit sköterska åt sin make i många år för att han blivit sjuk och oförmögen att klara sig själv.

Damen berättade för D W och sade också att hennes make tyckte att han förlorat allt i sitt liv, all framtid och sin hälsa. SÅ KLART att han var förtvivlad!! Var detta själviskhet, bitterhet?? Nej det anser inte jag, det var lång och hemsk SORG.

Damen berättade för D W att hon sagt till mannen att också HON hade lidit väldigt mycket under mannens sjukdom, och OCKSÅ hade förlorat SÅ mycket!

Detta är kärnan: ATT HA FÖRLORAT!! FÖRLORAT!! SORG, but no bitterness. JA det KAN vara så att det VAR själviskhet, MEN det är INTE bara sådant—–

Maria: Så tror jag att de båda makarna menade, men D W som jag uppskattar mycket, verkar tro att det måste vara bitterhet och själviskhet. Av innehålleti videon att döma, så kan jag säga att jag själv har förlorat ALLT! Jag har inget kvar i mitt liv mer än SORG efter de många år jag blivit bestulen på! MEN en FRAMTID har jag dock, med Gud på ett nytt vis,bara jag kommer ifrån min fångenskap i denna stad jag tyvärr bor i. Jag är INTE BITTER, eller självisk, men jag har en LIVSLÅNG SORG att bära! En troende kristen får INTE känna panik, sorg, ilska, eller andra ytterligheter, för då är den människan inte god nog. MEN GUD VET våra PLÅGOR.

Ps 102:1Bön av en plågad som i vanmakt utgjuter sin sorg inför Herren.
Smaka på de orden!