Barn är ljuvliga, eller hur? Barn är barn och skall behandlas varsamt, men bestämt. Varför skriver jag om barn? Jo, därför att jag vet ju att så många människor har problem med sina barn i dagens samhälle. Jag är ingen expert på barnuppfostran, men vet var groparna ligger som man kan falla i. Skulle bara vilja delge er hur väl jag vet hur arbetsamt det kan vara att vara t ex ensamstående med barn. Det har jag varit och det var inte lätt.

Har man dessutom ett trasigt äktenskap bakom sig som gör att barnen blir otrygga, ledsna och jobbiga, så är det naturligtvis ännu svårare. Så varför mina rader? Jag tänker väldigt mycket på de små barnen som slits mellan sina föräldrar, och att de alltid är lojala mot dem, de älskar ju sina föräldrar.
Det finns s k lyckliga skilsmässor också, det sägs så. Men är det riktigt sant? Jag hoppas det. I familjer där äktenskapet går i sönder är det så svårt…. Har erfarenhet av att leva “ensam i tvåsamheten”, och det var inte lätt. Barn tycker om och behöver en fast men kärleksfull hand. Hur skall ett barn finna rätt när en förälder säger ett och den andre förälderna säger ett annat? det är ett stort problem, detta vet jag.

Så jag vill säga att jag tänker mycket på, och ber för, alla dessa familjer och barn som har det tufft. Jag tackar för alla som har det bra, och som lever ett bra liv..och…