Tag Archive | förtrösta

TRO

Saliga äro de som icke se och dock tro.” Joh 20: 29.

VILKEN makt ha icke de synliga tingen och huru nödvändigt är det ej för Gud att hålla oss vid dem som äro osynliga! Petrus måste antingen gå på vattnet eller simma. Han kunde icke göra bådadera. Om fågeln skall flyga, måste den lämna stängsel och träd och lita på vingarnas bärkraft. Om den försöker hålla sig nära marken, misslyckas flygningen. Gud måste göra slut på Abrahams styrka och låta honom se, att han i sig själv intet kunde göra. Han måste anse sin egen kropp såsom död och därefter anförtro hela verket åt Gud. Genom att se bort från sig själv och förtrösta på Gud allena, blev han fullt viss om att vad Gud hade lovat, det var Han också mäktig att hålla. Detta är vad Gud nu vill lära oss. Han undanhåller oss uppmuntrande erfarenheter, ända tills vi lära oss att lita på Honom dem förutan. När detta fått ske, älskar Han att göra sitt Ord levande såväl i verkligheten som för tron.
— A. B. Simpson.

O Herre, nedslå otrons fäste, 
Gud helge ande’, föröka vår tro. 
Ty otron reder satan näste, 
men tron är själens himlabro.

“De som förtrösta på Herren, de likna Sions berg, som icke vacklar, utan förbliver evinnerligen.” ps 124:1

Min nåd är dig nog.” 2 Kor 12:9

EN afton red jag hem efter en tung dags arbete. Jag kände mig trött och djupt nedslagen, då plötsligt med blixtens snabbhet ett ord nådde mina öron: “Min nåd är dig nog.” Då jag kommit hem, slog jag i min Bibel upp denna text, och den framstod nu för mig på detta sätt: “Min nåd är dig nog” Jag log vid mig själv och sade till Herren: “Jag kan tänka mig, att den är det, Herre.” Jag hade aldrig förut fattat det heliga löjet hos Abraham. Nu förstod jag det. Det kom otron att framstå helt orimlig. Det var som om den lilla, törstiga fisken varit rädd att dricka floden torr, då den fick höra fader Thames säga: “Drick på, du lilla fisk, min ström räcker till för dig.” Eller det var som om musen, efter de sju ymniga åren, fruktat att dö av hunger, då den hörde Josef säga: “Var blott lugn, du lilla mus, mina spannmålsmagasin räcka säkert till för dig.” Eller jag tyckte mig se en man stående högt uppe på ett berg, sägande vid sig själv: “Jag inandas så många kubikmeter luft varje år, att jag befarar, att jag småningom förbrukat allt syre i atmosfären.” Men jorden hördes svara: “Fortsätt du att andas och att fylla dina lungor med luft, min atmosfär räcker till för dig.” Ack, mina bröder, låt oss ha stor tro på Gud. Den ringa tron skall föra edra själar till himlen, den stora tron däremot skall bringa himlen till edra själar. – C. H. Spurgeon.

Han skall göra det. Ps 37:5. Varje börda…

“Han skall göra det.” Ps 37: 5.

I SIN översättning av versen: “Befall din väg åt Herren och förtrösta på honom; han ska göra det.” återger Young den på följande sätt: “Vältra din väg på Jehova, förtrösta på honom, och Han gör det.” Vår uppmärksamhet fästes här vid Guds sätt att omedelbart skrida till verket, då vi på allvar uti Hans händer anbefalla eller “vältra” på Honom varje börda, vad namn den än må bära — en sorg, en svårighet, ett fysiskt behov eller oron över någon närståendes frälsning.

”Han gör det.” När? Nu. Vi äro sorgligt benägna för att förgäta, att Han tar emot den förtröstan vi satt till Honom för att genast taga itu med bönesvaret. Det tillkommer då oss att tacka Honom, därför att Han verkar just nu. — Vår ställning av förbidan gör det möjligt för den helige Ande att utföra vår sak med avseende på just den börda vi “vältrat” på Honom. Den är nu utom räckhåll för oss. Vi försöka ej bära den längre. “Han gör det.” Må detta hjälpa oss att icke mera taga den i egna händer. Vilken lättnad skall det icke skänka oss, då Han löser svårigheten. — Men någon kanske säger: “Jag märker ingen förändring.” Bry dig icke därom. “Han gör det”, om du bara “vältrat” din börda på Honom och nu förtröstansfullt ser upp i Hans ansikte. Din tro kan bliva satt på prov, dock, ordet står fast; “Han gör det.” — V. H. F.

“Jag ropar till Gud, den Högste, till Gud, som fullbordar sitt verk för mig.” Ps 57: 3.

Den sköna gamla översättningen lyder: “Han fullbordar det verk jag håller i mina händer.” Är detta levande för ditt hjärta?
Just vad du har i dina händer, ditt arbete, den sak du har svårt att utföra eller den som överstigit dina krafter — du får bedja Honom göra det “för dig” och sedan stilla vila, viss om att så skall ske dig. — Havergal

Gud står fast vid sitt förbund. Vad Han tagit sig för, det skall Han också fullborda. Hans barmhärtighet under gångna dagar är en borgen för dagar, som komma och styrker oss att i fortsättningen ropa till Honom. — C. H. Spurgeon.
__________________
Den smärta, som till jorden trycker neder,
den sorg, för vilken ingen tycks ha tröst,
den själen blott för himlen mer bereder
och bringar närmare till Jesu bröst.

Var stilla, själ! Att lida är att leva,
du sår för evigheten ut ett frö.
Var nöjd med Herrens vilja; eftersträva
blott himlens fröjder, vilka aldrig dö.

De tårar osedda till jorden falla,
de läggas i Hans lägel en och en;
och där förvandlas de till pärlor alla
och gnistra i ett överjordiskt sken.

Var sorg vi bära här med Jesu sinne
och som sin rot har sänkt uti Hans grav,
den skall i himlen vara blott ett minne
utav det skönaste, som jorden gav.
L. H