Antikristliga Homolagar

De Antikristliga Homolagarna (2002)

av Jim Gustavson

Detta ärende riktar sig inte ens en bråkdel så mycket till de homosexuella och dess stödtrupper som till de bekännande kristna i vårt land. Det vi nu ser tima i dagarna är inte alls heller så mycket ett tecken på vad som sker i riksdagen och i den politiska världen som det är på vad som sker och har skett i den kristna världen i Sverige under en längre tid. Kan man inte förstå att det som nu sker med förslag om lagstiftning för sodomiternas ”rättigheter” och emot själva Bibelordets vittnesbörd mot dessa styggelser har sin grund ochså i kristenhetens agerande i Sverige, utan blott ser det världsligt politiska skeendet i det, så kommer man inte att rätt förstå vad som egentligen sker.

Denna utveckling som nu sker i vårt land beror till större delen på att ett antal onda krafter och makter har fått operera helt ostört med sin förödande verksamhet under en lång lång tid. De som har utsetts, utkallats, för att stå emot detta, och som även som sin främsta kraft har fått den överlägsna auktoriteten i Namnen därtill, har INTE troget fullgjort sina plikter utan istället bedrivit otukt med det skökoväsen det här är frågan om. Du borde inte ställa dig frågan; Vad är det som gör att dessa lagar får träda i kraft?, utan frågan du måste ställa dig är; Vad är det som gör att de kristna har sövts ned och lyssnat till den socialistiska propagandan? Gör du det så får du svaret! Att vi nu har ”kristna” som mycket upprört och idignerat oroar sig och engagerar sig för att motverka skeendet måste ses i sitt rätta perspektiv. Då man fullständigt låtit sig hunsas och styras av de politiska företrädare som sedan länge haft makten i detta land och allt vad dessa representerar samt gett dessa sitt direkta, eller indirekta stöd, så får det sägas vara höjden av skrymteri att man nu förbittras över de sodomitiska lagarna. Dessa lagar innefattar i förlängningen även rätten för de homosexuella att adoptera barn både utom och inom landet!

Ty dessa lagar skulle knappast ha fått komma igenom så friktionsfritt om de kristna levt och lärt efter de föreskrifter som Ordet ger. Ty vad kan man annars säga om en punkterad och paralyserad och många gånger marginaliserad kristenhet i Sverige som är sinsemellan helt upptagen med sina respektive egna projekt av olika slag? Eller om de i stort sett samtliga kyrkor och samfund, och fria rörelser, som för länge sedan assimilerat sig till statens krav för att få de attraktiva bidragspengarna vilka är nödvändiga för verksamhetens överlevnad och försörjningen för dess funktionärer? Kan det vara så att ekonomin och överlevnaden av de egna projekten har varit viktigare än troheten mot Kristus? Det finns skäl att inte bara anta att det är så. Hur kommer det sig att man tigit så genomtyst i alla dessa år, åtminstonde efter krigsåren, om den utveckling, eller snarare avveckling som skett i (av) samhället? Den alltmer ihärdiga moralupplösningen, familjeupplösningen, de lavinartat ökade skilsmässorna, feminiseringen av mannen, maskuliniseringen av kvinnan, kvinnans ”frigörelse”, den ”sexuella revolutionen”, abortlagen som efter sin tillkomst under Palme snart förintat en miljon barn i Sverige, feminismen, och så de homosexuellas militanta framfart? Vi kunde nämna andra exempel som den allmänna degenereringen och laglösheten, synen på t ex kriminalitet och narkomani. På punkt efter punkt har ”kristenheten” i Sverige visat en klar och tydlig otydlighet, flummighet, normlöshet och t o m tolerans och i förlängningen acceptans utav dessa företeelser.

Denna otukt som bedrivits med det ateistiska marxistiska, eller borgerliga, samhället har inte bara påverkat kyrkornas och samfundens ekonomi, dvs man har dansat runt den guldkalv som staten verkligen utgör, utan även dess teologi, det är inte alls någon särskild överdrift att påstå att dessa ideologier, dvs det Svenska moderna samhällets bärande officiella värderingar, världsbild och människosyn har påverkat kristenhetens representanter i mycket hög grad. Allt från Svenska kyrkans många gånger liberala Bibelkritiska universalism med inslag av humanism, ateistisk filosofi och religionssynkretism till frikyrkornas olika materialistiska och spiritualistiska avarter (framgångsteologi, vänsterkristendom, feministteologi, hyperkarismatism). Kulmen på detta får sägas ha nåtts i våra dagar med ”Ecce homo” utställningen i Svenska kyrkans lokaler, så även i Uppsala domkyrka, samt förslaget från Lunds stift nu i Maj 2002 om att stryka ordet ”Adonai” (Herren) i sina bekännelseskrifter, eftersom ”Gud kan lika gärna vara en kvinna” säger man. Man anser att det vore alltför ”diskriminerande” med att Gud skulle vara en man!

Så nu skall det ändras i bekännelseskrifterna om förslaget går igenom. Är jag förvånad? Absolut inte! Tvärtom, det är ju bara ett fullkomligt logiskt resultat av den vrånga världsbild, människosyn och framför allt Gudsbild som Svenska kyrkan står för i alla sammanhang. Man har ju kastat ut allt som kunde ha det allra minsta med Kristus från Nazareth i Galiléen att göra på något vis och in har man satt styggelser som sodomiten Jonas Gardell vars ”teologi” säger att ”Gud är en svart lesbisk kvinna”. Ja, Ordet det kastar man ut och in tar man sådana djävulens barn som Barabasgestalten sodomiten Gardell som man höjer upp som ett ”gott kristet föredöme” och man välkomnar och efterföljer mer än gärna den nya lagen som kanske tas i bruk den 15:e Maj och upphöjer det till Svenska kyrkans förnämsta bud. Varför skulle någon förvåna sig över detta? Vad annat kan man förvänta sig av en ”demokratisk kyrka” som väljer sina politiska och ofta helt ateistiska representanter genom ”allmänna val”? Självklart följer dessa den politiskt korrekta dagordningen. Det dröjer säkert inte länge förrän den ultraliberale ärkebiskopen K G Hammar(thía) väljer ut åt sig denna gud som Svenska kyrkans officiella dito.

I dagarna har även en av de mest kända frikyrkogestalterna i Sverige, Stanley Sjöberg, trätt fram och uttryckt sitt gillande över den nya lagen som kanske träder i kraft den 15:e Maj, han säger: ”Den nya lagen är i harmoni med det kärleksbudskap Jesus Kristus står för…Jag tror inte seriösa kyrkor överträder lagen. Men en prövning av vad vi säger i talarstolen är kanske bättre än lojheten som finns i dag. Det är ett bra sätt att få diskutera vad vi står för”. Uppenbarligen vill Sjöberg ge statens (och RFSL’s) kontrollorgan sitt fulla stöd till att bedriva politrukverksamhet för att ”pröva” de olika kyrkornas ”seriositet”, orsaken sägs vara att den nya lagen är förenlig med Kristi ”kärleksbudskap”!! Det låter mer än illa att så legitimera antikristlig lagstiftning med tal om ”Kristi kärlek”! Vidare får vi höra Sjöbergs oBibliska argument för den totalitära lagen; ”Det här stämmer väl överens med hur Jesus tänkte inför kvinnan som begått äktenskapsbrott. En kristen hållning får aldrig vara fysisk bestraffning eller dödsstraff, utan barmhärtighet”.

För det första så är Sjöbergs uttalanden totalt i strid mot Skriftens klara lära i bägge avseendena, för det andra så lägger han frågan på ett plan som fullständigt kommer utanför den egentliga frågeställningen. Här handlar det absolut inte alls om från lagförslagsgivarnas sida att ge de homosexuella m fl någon barmhärtighet utan det handlar om att ge dem en legitimitet att fortsätta den livsstil som Skriften klart och tydligt fördömer som en ”styggelse” (Lev.18:22), ett i vissa fall ”prisgivande” (Rom.1:26-28), samt ett brott mot YHWH som ”förtjänar döden” (Rom.1:32)! En livsstil som i praktiken kan hindra de som räddas kan ifrån att ta emot den verkliga barmhärtighet som finns i Kristi nåd! Det är kanske inte så oväntat att en man som under de senaste 20-30 åren varit importör och kolportör för hyperekumenism, liberalism samt en rad märkligheter och osundheter inom den ”evangelikaliska” rörelsen, kan komma till en sådan slutsats. Men vad värre är så är denna slutsats säkerligen inte alls begränsad till honom och den gemenskap han förestår utan speglar förvisso vad många ”kristna” bekännare i olika läger i Sverige anser i frågan.

Ta till exempel den s.k. ”partnerskapslagen” som röstades fram genom politiska beslut för några år sedan, var fanns den Svenska kristenhetens representanter då? Vilken hållning hade man då? Hur har man ställt sig till andra stora frågor som har skakat, ja borde ha skakat det ”trygga välfärdslandet” i Norr, under senare år? Den katastrofalt misslyckade ”integrationspolitiken”, den accelerarade brottsligheten, våldet, de nazistiska Malexandermorden, branden i Göteborg, gruppvåldtäkterna, vänsterpöbelns upplopp i Göteborg etc? Var fanns man då? Vad har man lärt sig av detta? Vilka slutsatser drar man av dessa händelser? Att man skall öka antalet konferenser,”möten”, eller ”Jesusrock-konserter”? Varför har man svikit inte bara kampen mot omoralens militanta och bokstavligen våldsamma frammarsch med de homosexuella som fronttrupp utan även offren för den samtida förintelsen i Sverige nämligen de snart ca EN MILJON (1’000 000) barn som mördats genom Olof Palmes ”fiffiga abortlag” sedan den infördes 1975? Förra året mördades 38’200 barn i moderlivet i detta ”demokratins” sagoland Sverige! Det är var tredje graviditet. Numera får man mörda fostren så sent som efter 21 veckor!

Hur kommer det sig att det riksdagsparti som legitimerar sig med ”Kristi” namn tiger stilla som i graven om åtminstonde frågor som homosexualitet och aborterna? Ja, kan det bero på att man låtit sig skrämmas till tystnad då man hotas av att bli ”utfryst” på olika sätt – i förlängningen ochså ekonomiskt – genom att våga tala klarspråk i frågorna? Eller är man rädd för de av regeringen understödda terrorgrupperna som t ex AFA och andra t ex feministiska ”aktionsgrupper” och dess våldsmetoder? Frågorna har sina givna svar, det är ingen njutning att delge dem, men dock sanningen måste sägas – man har handlat fegt och svekfullt! Då man sedan några få år tillbaka har begränsat yttrandefriheten i Sverige genom att på olika sätt förbjuda t e x nazisters och ”rasisters” verksamhet och trots allt lagstiftade rättighet att få komma till tals så har detta tagits väl emot bland de flesta Kristna i Sverige. Oavsett vad man nu kan tycka om behovet av att påminna om nazismens illdåd så är ju detta just exakt en nazistisk politik! Man vill tysta ned för samhället olika obehagliga opinioner! Det är vad det handlar om. Och de kristna reagerar inte alls förrän de själva blir drabbade! På samma sätt gjorde ju Hitler, först var det fackföreningar, sedan var det olika politiska partier, sedan blev det till slut kristna som vägrade böja sig efter hans anvisningar. De flesta av dessa vaknade inte upp förrän de själva blev målet för förföljelsen, vilket gjorde mycket skada för de som var oförberedda. Hur kan utvecklingen bli i Sverige med anpassningen till de s.k. ”antiterroristlagar” som är underordnade internationella intressen i framtiden?

När man började att stifta dessa nya lagar, och skärpa de gamla, där man inskränkte på mötes, demonstrations och i förlängningen yttrandefriheten för olika ”nationalistiska” grupper i Sverige så sade jag att ”detta kommer man att använda mot radikala Kristna så småningom”, och frågan är om det inte är det som håller på att ske nu med detta nya lagförslag? Man skall bunta ihop faran till en enda klump, demonisera, misstänkliggöra och skuldbelägga för att sedan statuera de ”exempel” på hur nivån skall läggas för vad som får sägas och inte! ”Dödssynden” i Sverige 2002 heter ”hets mot folkgrupp” och med den som vapen kan man pådyvla och socialt avrätta och utrota vilka man vill som man finner skyldig till den! Så fungerar det socialdemokratiska Sverige år 2002 – men vem orkar protestera? De kristna är ju upptagna dagarna i ända med sina karriärer, sin egoism, sin ekonomiska framgång, sina sociala världsförbättrarprojekt, eller sina förströelse och njutningsaftnar. Vem (av dem) har tid att bry sig om att vi inte längre skall få läsa fritt och offentligt ur Skriften vad den lär i sådana frågor?

Men vad har då lett fram till denna utveckling, eller snarare avveckling, om inte det perversa partnerskap, och den andliga sodomi som under många år förekommit mellan de statliga samt olika politiska organen och kyrkorna/samfunden/de ”fria vännerna” i Sverige? Med den fullständigt genompolitiserade agenda man på olika sätt efter egna val gett uttryck för i de olika projekt man bedriver så är det väldigt lätt att se de omoraliska förbindelserna. I grund och botten kan det aldrig sägas vara något annat än ovaksamhet, falsk trygghet, sömnaktighet och en total avsaknad av nykter bedömningsförmåga, skökovinet berusar som bekant, som är orsaken. Kanske tags att tänka på vad Skriften säger:

”…men när folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg. När nu säden sköt upp och satte frukt, så visade sig ock ogräset” Matt.13:25-26

Vad är det annat än detta som fått ske så ohämmat och bortom alla föreställningar bland de kristna i Sverige de senaste årtiondena som nu blommar ut i en skrymtaktig och falsk ”upprördhet” över antikristliga och og-daktiga lagar som om de träder i kraft kommer att ge vårt land mycket av förbannelse?

Det är inte bara dags att vakna, det är dags att fly Sodom!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.