Foto Maria

Varken hebreiskan eller grekiskan har något ord som fullt motsvarar ordet person. Hebreiskan använder i stället ofta ordet ansikte. Att “söka Guds ansikte”, Ps 27:8, är alltså att söka nå fram till personlig beröring med honom. “Låt ditt ansikte lysa över oss”, Ps 80:4, 8, 20 betyder: låt oss se något av glansen av din personliga närvaro. Herren talade med Moses ansikte mot ansikte: han talade med honom personligen, 2 Mos 33:11. Visshet om Guds personliga närvaro får den fromme i bönen.

Att bedja är att komma inför Guds ansikte, Ps 100:2. Att Gud döljer sitt ansikte betyder, att han undandrar människan sin nåd, vilket är en följd av  hennes synd, 5 Mos 31:17;   Job 13:24;   Ps 104:29;   22:25;   69:18;   Jes 59:2.   Ännu svårare är det, när Gud förkastar någon från sitt ansikte, ty det betyder att han i onåd visar människan bort från sig, Ps 51:13. I himlen skall de troende se Guds ansikte, Matt 18:10; 1 Kor 13:12  –

Människans ansikte är själens spegel, Ordspr 15:13;  Hes 7:18;  Joel 2:6.  Stefanus ansikte strålade som en ängels ansikte, Apg 6:15. Moses ansikte återstrålade Guds härlighet, 2 Mos 34:29. På förklaringsberget lyste Jesu ansikte som solen, Matt 17:2. Guds härliget strålar fram i Kristi ansikte, 2 Kor 4:6. Man skylde sitt ansikte av vördnad, 2 Mos 3:6; 1 Kon 19:13, och man vände bort sitt ansikte för att ge uttryck åt förakt, 2 Krön 29:26; Hes 14:6.

/Maria/ Källa Biblisk uppslagsbok