Tag Archive | Människan

Predikaren, kap 5 och kap 7. Författare: Salomo

jun4

Predikaren handlar om LIVET och människorna och HUR LIVET borde tas om hand och hur det borde LEVAS. Jag anser att det här, (Exempel), i bägge dessa kapitel, är mycket tydligt hur det gått igen i alla dessa år sedan starten från allra första början här på jorden, ‘allt är sig likt’. Predikaren handlar om detta, ja, och det är underbara tankar och bud och annat här som verkligen behöver läsas och tänkas på. Så jag lämnar det till dig/er att verkligen begrunda. Detta är verkligen sanningar. Tänk också på att Predikaren skrevs för såå länge sedan och hur mycket gemensamt vi har med den tiden.
Författare: Salomo
Tid: 935 före Kristus, i slutet av Salomos liv
Salomo levde stor del av sitt liv utan att känna GUD. Boken är fylld av praktisk vishet. ………..
Nyckelvers: ‘Detta är min slutsats: att ha respekt för Gud och lyd hans befallningar, för det är människans absoluta skyldighet’ Kap 12:13.

Predikaren Kapitel 5

1 Var inte för snabb med din mun och förhasta dig inte i ditt hjärta med att uttala ett ord inför Gud, för Gud är i himlen och du är på jorden. Låt därför dina ord vara få. 2 Drömmar kommer av mycket arbete, dåraktigt tal av många ord.
3 När du ger ett löfte till Gud, dröj inte med att uppfylla det, för han har inte behag till dårar. Håll vad du lovar! 4 Det är bättre att inte lova något än att lova och inte hålla det. 5 Låt inte din mun förleda dig till synd och säg inte inför sändebudet att det var ett misstag. Vill du att Gud ska bli vred för dina ords skull och förstöra dina händers verk? 6 För där drömmarna är många blir det mycket tomhet och många ord. Men frukta du Gud!
Rikedom är förgängligt
7 Om du ser att den fattige förtrycks och att rätt och rättfärdighet kränks i landet, så bli inte förvånad över det, för hög vakar över hög och andra höga över dem båda. 8 Och det är en förmån för ett land att ha en kung som ser till att marken brukas.
9 Den som älskar pengar blir inte mätt på pengar, och den som älskar rikedom får aldrig nog. Också det är förgängligt. 10 När ägodelarna förökas är det fler som förbrukar dem. Vilken nytta har ägaren av dem utom att få se dem med ögonen? 11 Ljuv är arbetarens sömn, han må ha litet eller mycket att äta. Men den rikes överflöd ger honom ingen ro att sova.
12 Ett svårt elände har jag sett under solen: rikedom som sparats till skada för sin ägare, 13 och sedan förloras förmögenheten i en olycka. Har ägaren en son, får han ingenting. 14 Lika naken som han kom ur moderlivet måste han gå bort igen. För sitt slit får han inget att ta med sig. 15 Också det är ett svårt elände. Han ska gå bort som han kom. Vad vinner den som mödar sig för vinden? 16 I alla sina dagar äter han i mörker med mycket oro, sjukdom och besvikelse.
17 Detta är vad jag insett: Det är gott och skönt att människan äter och dricker och ser det goda i sin möda när hon strävar under solen de levnadsdagar som Gud ger henne, för det är hennes del. 18 Om Gud ger en människa rikedom och skatter och dessutom förmåga att njuta av det och ta ut sin del och finna glädje i sin möda, då är det en Guds gåva. 19 För han tänker knappt på sina levnadsdagar, eftersom Gud håller honom upptagen med glädje i hjärtat.

Kapitel 7
1 För vem vet vad som är gott för människan i livet under hennes förgängliga livsdagar där hon lever som en skugga? Och vem kan säga en människa vad som kommer att ske efter henne under solen?
Livsvisdom
2 Bättre gott namn än god salva,
och bättre dödens dag
än födelsens dag.
3 Bättre gå till sorgehus
än till gästabud,
för det är slutet för alla människor,
och den som lever
bör ta det till hjärtat.
4 Bättre sorg än skratt,
av plågat ansikte mår hjärtat bra.
5 De visas hjärtan är i sorgens hus,
dårarnas hjärtan i glädjens hus.
6 Bättre höra den vises tillrättavisning
än höra dårars sång,
7 för dårens skratt är som
sprakandet av törne under grytan.
Också det är förgängligt.
8 Oärlig vinst gör den vise till en dåre,
mutor fördärvar hjärtat.
9 Bättre slutet på en sak än dess början,
bättre tålmodig än högmodig.
10 Var inte snar till vrede,
för vrede bor i dårars bröst.
11 Fråga inte:
Varför var det bättre förr?
Det är inte av vishet du frågar så.
12 Vishet är lika gott som ett arv,
en förmån för dem som ser solen.
13 Vishetens beskydd
är som pengars beskydd.
Men kunskapens fördel
är att visheten ger liv
åt sin ägare.
14 Se på Guds verk:
Vem kan göra rakt
det han har gjort krokigt?
15 På glädjens dag ska du vara glad,
på olyckans dag ska du tänka på
att Gud har gjort
både den ena och den andra,
för att människan inte ska förstå
vad som kommer efter henne.
16 Allt har jag sett
under mina förgängliga dagar:
Den rättfärdige går under
i sin rättfärdighet,
den ogudaktige lever länge
i sin ondska.
17 Var inte alltför rättfärdig
och inte alltför vis.
Varför förstöra dig själv?
18 Var inte alltför ogudaktig
och inte dåraktig.
Varför dö före din tid?
19 Det är bäst att hålla fast vid det ena
utan att släppa det andra,
för den som fruktar Gud
finner en väg ut ur allt detta.
20 Visheten gör den vise starkare
än tio mäktiga i staden.
21 För det finns ingen
rättfärdig människa på jorden
som gör det goda och aldrig syndar.
22 Fäst dig inte
vid allt som människor säger,
så hör du inte
att din tjänare förbannar dig.
23 Ditt hjärta vet ju att du själv
många gånger
har förbannat andra.
24 Allt detta har jag prövat
genom vishet.
Jag sade: ”Jag vill bli vis.”
Men visheten var
fjärran från mig.
25 Det som är långt borta
och mycket djupt,
vem finner det?
26 Och jag vände mitt hjärta
till att förstå, utforska,
söka vishet och sammanhang.
Jag ville förstå att ondska är dårskap
och dåraktighet galenskap.
27 Och jag fann:
Bittrare än döden är den kvinna
vars hjärta är snaror och nät,
vars händer är bojor.
Den som är god inför Gud
kommer undan henne,
men syndaren fångas av henne.
28 Se, detta fann jag, säger Predikaren,
när jag lade det ena till det andra
för att få sammanhang,
29 något som min själ ännu söker
men inte har funnit.
En man bland tusen
har jag funnit,
men någon kvinna bland alla dessa
har jag inte funnit.
30 Se, bara detta har jag funnit:
Gud skapade människan rak,
men de har tänkt ut
många påhitt.

Människan är inte en slump..

sep30

Text: Yngve Stenfelt / Midnattsropet

Människan är inte en slump, ett tillfälligheternas spel, utan är skapad av Gud i en plan, i ett syfte att leva livet i gemenskap med Honom i ett högt, intensivt och innerligt förhållande. Älskad av Gud! Hon är ingen robot, utan utrustades redan från början med en fri vilja. Det innebär att hon kan säga sitt ja till denna kärlek och träda in i denna gemenskap med Gud genom Jesus Kristus eller avvisa honom.

När Gud fullbordade sitt skaparverk så skapade han människan till sin avbild – och häri ligger själva grunden till människovärdet. Guds avbild!

“Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem” (1 Mos 1:27).

Den naturliga förbindelsen mellan man och kvinna är starten på ett nytt liv. Livet börjar med befruktningen, här smälter två celler samman och en ny uppstår och livet har tagit sin början för en ny individ. Att dessa självklarheter skall behöva påtalas visar på hur förmörkad vår civilisation blivit.

Gud arbetar i det fördolda i moderlivet med formandet av människan och häri ligger en fortsättning på människovärdets enorma status. Gud formar varje individ och lägger in de trådar i vävnaden som är unikt för varje människa. Ingen är lik den andre men alla är de avbilder av honom!

“Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl. Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup. Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit. Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!” (Ps 139: 13-17)

En sak till som är helt enastående – Evigheten!

“Allt har han gjort skönt för sin tid, ja, han har ock lagt evigheten i människornas hjärtan, dock så, att de icke förmå att till fullo, ifrån begynnelsen intill änden, fatta det verk som Gud har gjort” (Pred 3:11).

Hur långt ett jordeliv än blir så är det bara en droppe mot evigheten som aldrig upphör! Därför blir frågan om frälst eller förlorad, himmel eller helvete så angelägen. Förhållandet till Jesus avgör saken!

Och nu kommer jag in på själva tyngdpunkten i människovärdet. Jesus dog och uppstod för alla människor! Gud “kostade på” att betala det högsta pris som någonsin givits för att den i synd fallna människan skulle få en möjlighet till frälsning och gemenskap med Honom. När Jesus utgavs för våra synder blev människovärdet stadfäst för evigt! Inget var dyrbarare för Honom!

“Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv” (Joh 3:16).


Slutet. Slutet skall komma. Vart tar du vägen då? Joh Upp

dec18

Slutet skall komma, men det bryr man sig inte om. Slutet kan vara mycket nära men det struntar man i. Man tror inte på vad bibeln säger eller att Gud finns. Slutet skall komma för var och en människa, men man tror man kommer  till    vad? Utan tro kommer man inte till himmelen men till helvetet. Varför vittnar vi troende om tro och om Gud och om evigt liv? Jo för att man skall förstå att det kommer en tid som man inte känner till.Att man kan få bli frälst och komma rätt!

Joh Uppenbarelsebok Kapitel 16     
1 Och jag hörde en stark röst från templet säga till de sju änglarna: “Gå ut och töm Guds sju vredesskålar över jorden.”
2 Och den förste gick bort och tömde sin skål över jorden, och onda och svåra bölder slog upp på de människor som hade vilddjurets märke och som tillbad dess bild.
3 Den andre tömde sin skål över havet, och havet förvandlades till blod som från en död, och allt liv i havet dog.
4 Den tredje tömde sin skål över floderna och vattenkällorna, och de förvandlades till blod. 5 Och jag hörde vattnens ängel säga: “Rättfärdig är du som är och som var, du Helige, för att du fällt denna dom. 6 De spillde heligas och profeters blod, och därför har du gett dem blod att dricka. Det är de värda.” 7 Och jag hörde altaret säga: “Ja, Herre Gud Allsmäktig, sanna och rätta är dina domar.”
8 Den fjärde tömde sin skål över solen, och den fick makt att bränna människorna med eld. 9 Människorna brändes av stark hetta och hädade Guds namn, han som har makt över dessa plågor. Men de omvände sig inte så att de gav honom äran.
10 Den femte tömde sin skål över vilddjurets tron, och dess rike lades i mörker. Människorna bet sig i tungan av smärtan 11 och hädade himlens Gud för sina plågor och sina bölder. Men de omvände sig inte från sina gärningar.
12 Den sjätte tömde sin skål över den stora floden Eufrat, och dess vatten torkade ut så att vägen öppnades för kungarna från Östern. 13 Och jag såg att det ur drakens mun och ur vilddjurets mun och ur den falske profetens mun kom tre orena andar som liknade paddor. 14 De är onda andar som gör tecken, och de drar ut till kungarna i hela världen för att samla dem till striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag. – 15 “Se, jag kommer som en tjuv. Salig är den som vakar och bevarar sina kläder, så att han inte går naken och man ser hans skam.” – 16 Och de samlade dem på den plats som på hebreiska heter Harmageddon.
Världens slut
17 Den sjunde tömde sin skål över luften. Och en stark röst gick ut från tronen i templet: “Det har skett.” 18 Och det kom blixtar och dån och åska och en så stor jordbävning att något liknande aldrig har hänt så länge människan har funnits på jorden, så stor och väldig var jordbävningen. 19 Den stora staden rämnade i tre delar, och folkens städer störtade samman. Gud kom ihåg det stora Babylon och räckte det bägaren med sin stränga vredes vin. 20 Alla öar flydde, och bergen fanns inte mer. 21 Stora hagel, tunga som talenter, föll från himlen över människorna, och de hädade Gud för hagelplågan eftersom den var mycket svår.