Hundratals afrikaner och asiater beväpnade med knivar och järnstångar utkämpade ett gatukrig i den norra hamnstaden Calais den 1 februari, mindre än två veckor efter det att den franska presidenten Emmanuel Macron besökte området och lovade att slå till mot den illegala invandringen.

Sammandrabbningarna förvandlade Calais – symboliskt för Europas bristande förmåga att kontrollera massmigration – till en krigszon, och förstärkte därigenom uppfattningen om att de franska myndigheterna har förlorat kontrollen över landets säkerhetssituation.

Massbråken som utkämpades i minst tre olika delar av Calais bröt ut efter att en 37-årig afghansk migrant som drivit en människosmugglingsverksamhet öppnade eld mot en grupp afrikaner som inte hade råd att betala för hans tjänster. Fem afrikaner drabbades av livshotande skador.

Inom en timme hade hundratals eritreaner, etiopier och sudaneser tagit sig ut på gatorna i Calais och attackerat alla afghaner de kunde hitta. Mer än tusen poliser med batonger och tårgas placerades ut för att återinrätta ordningen. Ett dussintal migranter hamnade på sjukhus.

Den franska inrikesministern Gérard Collomb beskrev våldsnivån i Calais som något som saknar motstycke. Han menar att konflikterna beror på ett eskalerande gatubråk mellan afghanska och kurdiska gäng som försöker ta kontroll över människosmugglingen mellan Calais och Storbritannien som många migranter ser som “Eldorado” på grund av den enorma underjordiska ekonomin. Varje dag avgår 40 färjor från Calais till Storbritannien.

Vincent de Coninck, ordförande i välgörenhetsorganisationen Secours Catholique du Pas-de-Calais, sa att rivaliserande gäng försökte återupprätta kontroll över hamnen i Calais för att kunna ta 2 500 euro (knappt 25 000 kronor) betalt av migranter för att föra dem över den Engelska kanalen på trånga lastbilar.

De Coninck tillade att situationen i Calais hade förvärrats sedan den 18 januari, då Macron och den brittiska premiärministern Theresa May skrev under det så kallade Sandhurstfördraget, i vilket May lovade att skynda på processen för migranter som vill resa in i Storbritannien från Calais.

Enligt de Coninck lyckades inte Macron och May förklara tillräckligt tydligt vad det nya fördraget innebar. Detta skapade enligt honom ett falskt hopp bland migranter från Afrika och andra delar av världen om att fördraget skulle öka deras chanser att få komma till Storbritannien. De Coninck sa dessutom att hundratals nya migranter hade anlänt till Calais under de två veckorna sedan fördraget skrevs under. Ökningen av nyanlända skapade en “obalans” mellan afrikaner och asiater – och därigenom ökade spänningarna mellan de olika etniska grupperna.

François Guennoc, viceordförande i den Calaisbaserade välgörenhetsorganisationen L’Auberge des Migrants, höll med om synvinkeln att det nya fördraget skapade falska förväntningar. “Det gav folk hopp om att komma till England”, sa han.

“Plötsligt anlände runt 200 mestadels minderåriga och kvinnor till Calais eftersom de trodde att Storbritanniens inrikesministerium sagt att de kunde åka direkt till England. Sedan ansåg de att inrikesministeriet ljög. Folk var upprörda. Det var helt galet.”

Europas migrationskris har blivit den första stora prövningen för president Macron, som verkar eftersträva en kompromiss om saken: han har lovat att eftersträva “humanitarism” genom att påskynda hanteringen av asylansökningar, medan han också har lovat att eftersträva “hårdhet” genom att deportera de som inte kvalificerar.

Under sin presidentkampanj förkastade Macron, som ställde upp som centermedlem, sin motståndare Marine Le Pens ställningstagande mot invandring. Hans kampanj grundades på löften om öppna gränser och lovade att etablera Frankrike som “ett nytt centrum för humanistprojektet”. Efter att han blivit tillsatt den 14 maj 2017 verkar Macron dock ha införlivat många av Le Pens idéer.

I en uppsats som publicerades av Le Monde den 2 januari 2017 skrev Macron att den tyska förbundskanslern Angela Merkels beslut om att släppa in över en miljon migranter från Afrika, Asien och Mellanöstern hade “räddat den kollektiva värdigheten” hos folket i Europa. Han tillade att han inte skulle tolerera någon återuppbyggning av murar i Europa, och kritiserade de “föraktliga förenklingarna” bland de som säger att “genom att öppna gränserna för migranter så exponerade förbundskanslern Europa för allvarliga faror”.

Den 27 juli 2017, mindre än tre månader efter att han blivit president varnadeMacron dock för att 800 000 migranter från Libyen var på väg mot Europa. Han informerade om en plan för att etablera invandringscentrum i Libyen för att granska asylsökande där. Han sa att hans plan skulle hejda strömmen av migranter till Europa genom att avskräcka ekonomiska invandrare från att ta sig till Europa över Medelhavet. “Tanken är att skapa zoner för att undvika att folk tar farliga risker när de inte har rätt till asyl”, sa Macron. “Vi kommer till dem.”

I samma tal verkade dock Macron uppmuntra migranterna att ta sig till Frankrike. Han utlovade husrum för alla nyanlända “över hela Frankrike” och “från första stund”. Han tillade: “I slutet av året vill jag inte att några män eller kvinnor ska bo på gatorna och i skogarna. Jag vill ha nödboenden överallt”.

Den 8 augusti 2017 rapporterade det franska inrikesdepartementet att över 17 000 migranter försökte åka med lastbilar och tåg till Storbritannien vid hamnen via Eurotunneln i Calais under de första sju månaderna av 2017. Siffrorna visade att nedstängningen av “Djungeln” i oktober 2016 inte hade lyckats avskräcka migranterna i Calais från att ta sig till Storbritannien.

SE BILD I LÄNKEN HÄR:  https://sv.gatestoneinstitute.org/11872/frankrike-migrantkrisen

I september 2017 bad den franska regeringen EU om tillstånd att upprätthålla gränskontroller inom den passfria Schengenzonen i så länge som fyra år på grund av det fortlöpande hotet med islamistisk terrorism, enligt ett hemligstämplat dokument som läckts till The Guardian. Den 3 oktober utökade Frankrike gränskontrollerna för ytterligare en halvårsperiod, till den 30 april 2018.

Den 15 oktober, två veckor efter att en tunisisk migrant knivhuggit två kvinnor till döds i Marseille, lovade Macron att deportera alla migranter som begår brott. “Vi kommer att vidta de strängaste åtgärderna, vi kommer att göra det vi måste”, sa Macron. “Vi vidtar för närvarande inte alla åtgärder som vi bör. Det kommer att förändras.” Analytiker menade att den franska lagstiftningen skulle göra det omöjligt att infria löftet.

I ett dokument som läckt till pressen beordrade Gérard Collomb den 20 november prefekter, statsrepresentanter från alla de 96 departementen på Frankrikes fastland att deportera alla asylsökanden som fått avslag. Han beordrade dem också att lämna in en rapport i slutet av februari 2018 som skulle ge

“detaljer om kampen mot oregelbunden invandring vid ert departement år 2017, och er plan för att implementera dessa instruktioner under de kommande månaderna (…) Er kamp mot oregelbunden invandring är varje prefekt vid varje departements ansvar. Det är nödvändigt att agera snabbt.”

De läckta så kallade Collombdokumenten utmärkte början på en organiserad motståndsrörelse bland fransk elit inom politik och media mot Macrons migrationspolicy. I ett öppet brev som publicerats av Le Monde, till exempel, kritiserade en grupp intellektuella och fackföreningsmedlemmar, många av vilka stöttat Macron under presidentkampanjen, hans migrationspolicy: “Herr Macron, din policy motsäger den humanism du förespråkar!”

Den 4 december sa inrikesminister Collomb i en intervju med RTL att regeringen arbetade på en reform av migrationspolitiken.

“Det förekommer 95 000 asylansökningar, vilket motsvarar en stor stad, per år. Om vi tog emot alla så hade vi inte kunnat göra det på goda villkor. Vi har bestämt oss för att välkomna de som är krigsflyktingar, politiska fångar, men samtidigt ska vi försöka eftersträva en politik som tillåter ekonomisk migration på andra sätt.”

Den 12 december beordrade Collomb regionala myndigheter att etablera “mobila team” för att tvinga odokumenterade migranter ut från nödförläggningar. Åtgärden gav upphov till stark kritik från välgörenhetsorganisationer, som menade att förläggningarna är okränkbara.

Den 9 januari 2018 rapporterade Frankrikes kontor för skydd av flyktingar och statslösa personer att det år 2017 var fler än 100 000 som hade ansökt om asyl i Frankrike, en “historisk” siffra och en ökning med 17 % jämfört med 2016.

Den 14 januari meddelade inrikesminister Collomb en plan på att inrätta 400 häkten för att deportera ekonomiska migranter som befann sig i landet illegalt. “Flyktingar är välkomna, ekonomiska migranter är inte det”, sa han.

Den 16 januari, under sitt besök i Calais, beskrev Macron sin regerings nya invandringspolitik: mat och husrum för de som har rätt att stanna i Frankrike, och deportering för de som befinner sig i landet illegalt.

Den 18 januari reste Macron till Storbritannien, där han skrev underSandhurstfördraget, som minskar hanteringstiden för migranter som hoppas få resa till Storbritannien från Calais från ett halvår till en månad för vuxna, och 25 dagar för barn. Det nya fördraget, som är långt ifrån en lösning på migrantkrisen, verkar förvärra den.

I en analys som publicerades av Paris Match menade opinionsundersökarna Chloé Morin och Marie Gariazzo att de motstridande reaktionerna på “Macronmetoden” med kompromisser inom migrationspolitiken “speglar motsättningarna i hans väljarkår”.

“Kvantitativa studier indikerar, a priori, att en tydlig majoritet av de franska väljarna stöttar en mer restriktiv migrationspolitik … Hjärtat av regeringens politik … garanterar okränkbarheten i rätten till asyl medan den utmanar landets förmåga att välkomna hela världens elände …”

“Det är inte säkert att Macrons satsning – att hitta en balans mellan bestämdhet och humanitet – är en vinnare i det långa loppet. Emmanuel Macron står på scenen för att bli stöttad av sin bas. Men bland dem finner vi förväntningar på bestämdhet (‘vi får inte bli överväldigade”, ‘slapphet skulle få negativa konsekvenser för vårt land’) och även på humanism (‘vi måste hjälpa de som flyr från krig och förföljelse’, ‘det är moraliskt sätt obestridligt att man måste välkomna utlänningar i nöd och elände’) …”

“Denna diskurs ligger därför systematiskt mellan de som å ena sidan dömer hans politik som för ‘slapp’ (ofta de som ligger mot höger, men ibland även i hjärtat av den macroniska basen) och de som å andra sidan är upprörda över hans bestämdhet …”

“Det är mycket troligt att en stor del av de som ligger till vänster i det politiska spektret, särskilt vid center-vänster, kommer att acceptera regeringens tillvägagångssätt och successivt skriva under på logiken med ‘selektiv invandring’. Därigenom skulle den officiella diskursen i det långa loppet kunna bidra till en förändring av den ‘måttliga’ befolkningen i ämnet migration från den humana till den bestämda.”

Macrons popularitetssiffror har återhämtat sig i rekordfart sedan han tog ett hårdare grepp om invandring, enligt opinionsundersökningar fån Ifop. Siffrorna ökade med 10 procentenheter sedan oktober till 52 %. Tidigare har Macrons popularitetssiffror uppvisat den största minskningen för en ny president sedan 1995.

“Emmanuel Macron klarade det”, rapporterade Paris Match. “Aldrig förr har en president i republiken minskat så snabbt i popularitet och sedan blivit populär igen.”

Soeren Kern är seniorforskare vid New Yorkbaserade Gatestone Institute.