Predikaren handlar om LIVET och människorna och HUR LIVET borde tas om hand och hur det borde LEVAS. Jag anser att det här, (Exempel), i bägge dessa kapitel, är mycket tydligt hur det gått igen i alla dessa år sedan starten från allra första början här på jorden, ‘allt är sig likt’. Predikaren handlar om detta, ja, och det är underbara tankar och bud och annat här som verkligen behöver läsas och tänkas på. Så jag lämnar det till dig/er att verkligen begrunda. Detta är verkligen sanningar. Tänk också på att Predikaren skrevs för såå länge sedan och hur mycket gemensamt vi har med den tiden.
Författare: Salomo
Tid: 935 före Kristus, i slutet av Salomos liv
Salomo levde stor del av sitt liv utan att känna GUD. Boken är fylld av praktisk vishet. ………..
Nyckelvers: ‘Detta är min slutsats: att ha respekt för Gud och lyd hans befallningar, för det är människans absoluta skyldighet’ Kap 12:13.

Predikaren Kapitel 5

1 Var inte för snabb med din mun och förhasta dig inte i ditt hjärta med att uttala ett ord inför Gud, för Gud är i himlen och du är på jorden. Låt därför dina ord vara få. 2 Drömmar kommer av mycket arbete, dåraktigt tal av många ord.
3 När du ger ett löfte till Gud, dröj inte med att uppfylla det, för han har inte behag till dårar. Håll vad du lovar! 4 Det är bättre att inte lova något än att lova och inte hålla det. 5 Låt inte din mun förleda dig till synd och säg inte inför sändebudet att det var ett misstag. Vill du att Gud ska bli vred för dina ords skull och förstöra dina händers verk? 6 För där drömmarna är många blir det mycket tomhet och många ord. Men frukta du Gud!
Rikedom är förgängligt
7 Om du ser att den fattige förtrycks och att rätt och rättfärdighet kränks i landet, så bli inte förvånad över det, för hög vakar över hög och andra höga över dem båda. 8 Och det är en förmån för ett land att ha en kung som ser till att marken brukas.
9 Den som älskar pengar blir inte mätt på pengar, och den som älskar rikedom får aldrig nog. Också det är förgängligt. 10 När ägodelarna förökas är det fler som förbrukar dem. Vilken nytta har ägaren av dem utom att få se dem med ögonen? 11 Ljuv är arbetarens sömn, han må ha litet eller mycket att äta. Men den rikes överflöd ger honom ingen ro att sova.
12 Ett svårt elände har jag sett under solen: rikedom som sparats till skada för sin ägare, 13 och sedan förloras förmögenheten i en olycka. Har ägaren en son, får han ingenting. 14 Lika naken som han kom ur moderlivet måste han gå bort igen. För sitt slit får han inget att ta med sig. 15 Också det är ett svårt elände. Han ska gå bort som han kom. Vad vinner den som mödar sig för vinden? 16 I alla sina dagar äter han i mörker med mycket oro, sjukdom och besvikelse.
17 Detta är vad jag insett: Det är gott och skönt att människan äter och dricker och ser det goda i sin möda när hon strävar under solen de levnadsdagar som Gud ger henne, för det är hennes del. 18 Om Gud ger en människa rikedom och skatter och dessutom förmåga att njuta av det och ta ut sin del och finna glädje i sin möda, då är det en Guds gåva. 19 För han tänker knappt på sina levnadsdagar, eftersom Gud håller honom upptagen med glädje i hjärtat.

Kapitel 7
1 För vem vet vad som är gott för människan i livet under hennes förgängliga livsdagar där hon lever som en skugga? Och vem kan säga en människa vad som kommer att ske efter henne under solen?
Livsvisdom
2 Bättre gott namn än god salva,
och bättre dödens dag
än födelsens dag.
3 Bättre gå till sorgehus
än till gästabud,
för det är slutet för alla människor,
och den som lever
bör ta det till hjärtat.
4 Bättre sorg än skratt,
av plågat ansikte mår hjärtat bra.
5 De visas hjärtan är i sorgens hus,
dårarnas hjärtan i glädjens hus.
6 Bättre höra den vises tillrättavisning
än höra dårars sång,
7 för dårens skratt är som
sprakandet av törne under grytan.
Också det är förgängligt.
8 Oärlig vinst gör den vise till en dåre,
mutor fördärvar hjärtat.
9 Bättre slutet på en sak än dess början,
bättre tålmodig än högmodig.
10 Var inte snar till vrede,
för vrede bor i dårars bröst.
11 Fråga inte:
Varför var det bättre förr?
Det är inte av vishet du frågar så.
12 Vishet är lika gott som ett arv,
en förmån för dem som ser solen.
13 Vishetens beskydd
är som pengars beskydd.
Men kunskapens fördel
är att visheten ger liv
åt sin ägare.
14 Se på Guds verk:
Vem kan göra rakt
det han har gjort krokigt?
15 På glädjens dag ska du vara glad,
på olyckans dag ska du tänka på
att Gud har gjort
både den ena och den andra,
för att människan inte ska förstå
vad som kommer efter henne.
16 Allt har jag sett
under mina förgängliga dagar:
Den rättfärdige går under
i sin rättfärdighet,
den ogudaktige lever länge
i sin ondska.
17 Var inte alltför rättfärdig
och inte alltför vis.
Varför förstöra dig själv?
18 Var inte alltför ogudaktig
och inte dåraktig.
Varför dö före din tid?
19 Det är bäst att hålla fast vid det ena
utan att släppa det andra,
för den som fruktar Gud
finner en väg ut ur allt detta.
20 Visheten gör den vise starkare
än tio mäktiga i staden.
21 För det finns ingen
rättfärdig människa på jorden
som gör det goda och aldrig syndar.
22 Fäst dig inte
vid allt som människor säger,
så hör du inte
att din tjänare förbannar dig.
23 Ditt hjärta vet ju att du själv
många gånger
har förbannat andra.
24 Allt detta har jag prövat
genom vishet.
Jag sade: ”Jag vill bli vis.”
Men visheten var
fjärran från mig.
25 Det som är långt borta
och mycket djupt,
vem finner det?
26 Och jag vände mitt hjärta
till att förstå, utforska,
söka vishet och sammanhang.
Jag ville förstå att ondska är dårskap
och dåraktighet galenskap.
27 Och jag fann:
Bittrare än döden är den kvinna
vars hjärta är snaror och nät,
vars händer är bojor.
Den som är god inför Gud
kommer undan henne,
men syndaren fångas av henne.
28 Se, detta fann jag, säger Predikaren,
när jag lade det ena till det andra
för att få sammanhang,
29 något som min själ ännu söker
men inte har funnit.
En man bland tusen
har jag funnit,
men någon kvinna bland alla dessa
har jag inte funnit.
30 Se, bara detta har jag funnit:
Gud skapade människan rak,
men de har tänkt ut
många påhitt.