Prisgiven mänsklighet
I skriften ”Låt dig inte luras av homosexmaffian”, som utkom redan 1982, varnade Arne Imsen med profetisk skärpa för konsekvenserna av en pervers livsstil. Han påtalade att homosexuella rörelsen (senare HBT-rörelsen) är ett generalangrepp mot familjeinstitutionen och skapelsens ordning. Redan under åttiotalet besannades mycket av de profetiska uttalanden som gjordes i denna skrift. Här publicerar MR än en gång ett utdrag ur detta väckelserop som även gått som ledare i MR och spridits som flygblad i samband med pride-festivaler i Stockholm. Det är inte första gången det publiceras – men varje gång mera aktuellt!

Text: Arne Imsen http://www.midnattsropet.se/2011/09/prisgiven-mansklighet.html

Ett samhälle som frigör och sanktionerar homosexualiteten och upphöjer sådana förhållanden till äktenskap samt initierar det med kyrkans välsignelse är moraliskt bankrutt och har kapitulerat för och underblåser de krafter vilka torpederar familjen. Det samhället har egentligen genom reträtter passerat alla stadier neråt till den nivå, som markerar punkten för det avgörande straffet för försumlighet, passivitet och resignation – homosexualiteten själv, med alla dess utgreningar och bieffekter. Den låter sig inte längre hejdas, utan den måste utrotas genom naturens eget sätt att slå tillbaka.
Den offentligt sanktionerade och organiserade homosexualiteten markerar med sina tydliga signaler det prisgivna samhället. Att de drabbade och besatta skarorna injiceras mod och stolthet för att övervinna sin blötaktighet och hetsas till skamlös lovprisning av sin egen förnedring hör med som känd metod för det brännmärkta systemet, kamp för sina falska frihetsideal, komponerade av förgängelsens, förförelsens och förtappelsens falska profeter.
Homosexualiteten är i alla former och på alla stadier “förnedrande lidelse” och helt oförenligt med allt kristet samliv. Dessutom är de vilseförda i sin organiserade slutfas en tydlig markör om ett obotligt demoraliserat och förlorat samhälle.

Därför måste homosexualiteten bekämpas och inte uppmuntras i sina organiserade stormanlopp mot skyddsmurar, som avgränsar det naturliga från det perversa och bevarar egenart och originalitet i profilerade könskategorier. Men homosexualiteten måste bekämpas för den sociala miljöns och familjens samt individens egen skull.
Detta är inte på något vis kärlekslöshet, hot eller förtryck. Lika lite som kampen mot narkomani, alkoholism, pyromani, kleptomani, nymfomani, pedofili, nekrofili, zoofili och annat elände är inhuman kamp mot medmänniskor, som av en eller annan anledning hamnat och fastnat i träsket. En mycket diffus gudsbild: Du får inte brännmärka spriten, för då hatar och fördömer du samtidigt alkoholisten! Men Gud har gjort klart för oss att Herren Jesus Kristus hatar intensivt och gudomligt. Han hatar orättfärdighet och älskar rättfärdighet. Och därför har Gud, hans Gud smort honom med glädjens olja mer än sina medbröder.
Det är första ledet i ett evangeliskt erbjudande till omvändelse och sann befrielse från de perversiteter egenmäktiga experter nu genom vetenskap, magi och sakrament i stället söker förtrolla till hedervärd moral och normskapande attityder, en befrielse ifrån skuldmedvetenhet för att kunna ostört hänge sig åt synden.

Det prästerskap som förvaltar den kristna trons element för sådana syften, har oåter-kalleligt passerat kristendomens utstakade gränser och stadigt placerat sig, sin tjänst och teologi på hedniskt territorium med moderna styggelser utan jämförelse i mänsklighetens hela historia.
Och den kyrka, som blir moderssköte för dessa generationer och fraktioner, är en babylonisk sköka med etablerad status, värd allt det förakt, skrymteri och hyckleri kan provocera hos alla kristna med rent uppsåt och ofördärvat sinne.
Kristenhetens fjantaktiga svar på den homosexuella rörelsens anstormning är Sodoms- och Gomorralikt till övertydlighet. Med dess moraliska stöd blir propagandavinsterna för ständigt nya inbrytningar i nya skikt väsentliga, och då pastorer, präster och biskopar i missriktat nit står beredda att invitera de demonstrerande skarorna till nattvardsbordet i sin kyrka, provoceras den nödvändiga djärvheten fram hos de vankelmodiga skarorna.
Dessa har givetvis inte någon tanke eller håg för andebedömning och kan givetvis inte urskilja olika andliga digniteter för att sedan fatta de dolda sammanhangen och placera det nattvardsbord till vilket de bjudits i sitt rätta sammanhang, uppburet av Herren i en maktsfär, kodifierad med det avslöjande symbolvärdet sex, sex, sex.
Officianterna förvaltar sakramenten på kristenhetens uppdrag och sträcker sig i sin iver och opportunism långt utanför den apostoliska kristendomens direktiv och mönsterbild. Detta prästerskap förtjänar för detta sitt maktfullkomliga svek och förräderi allt det förakt och allt det hat kärleken till Gud och människan genom Jesus Kristus förmår åstadkomma.
Så befäster då skökoreligiositeten åter sitt avskyvärda uppsåt att genom sina styggelser fördärva hela mänskligheten på jorden. Med bröd och vin, böner och psalmer, öppnar detta fallna prästerskap den avgrund, som de med liv och ämbete borde stänga.
Så drar de över hela nationen obeskrivliga lidanden av fysisk, psykisk och religiös karaktär med verkningar närbesläktade det syndrom som nu i virrvarr och skräck plockar en och en av deras dödsdömda nattvardsgäster ur blasfemiska gudstjänst- och livsformer i veritabla rövarnästen.

Det är en kristen förkunnares plikt att basunera ut varningssignaler till alla människor med någon homosexuell böjelse, att först och främst för sin egen och därnäst för nästans skull förbli anonym och bearbeta sina svåra personliga problem och lyten långt utanför kretsen av de förklädda vilddjur, som opererar inom den organiserade homosexuella rörelsens hank och stör.
Till alla kristna bör det sägas med eftertrycklig klarhet att inte ens den allra sämsta församlingsgemenskap någonsin kan bli sämre än den personlighetsupplösande kontakt och gemenskap primitiva eller kultiverade, kommersiellt inriktade eller ideellt verksamma klubbar och homosexgetton erbjuder.
De homosexuella, i medfödda eller tillvanda kategorier, är ständigt jagade, ibland ända in i döden genom sitt livsfientliga självförakt. De är såsom alla andra syndare, vilka inte förstenas i degenererande rättsröta, förföljda av sitt eget skuldbetyngda och ångestladdade samvete. Det är en förföljelse, som ingen antidiskrimineringslag rår på.
En sådan lag är egentligen inte ett skydd för någon homosexuell, utan ett hot mot alla, eftersom den endast slår vakt om hycklarnas och skrymtarnas rättigheter att tysta anklagande profetröster. Denna lag konserverar endast homosexualiteten och lämnar de homosexuella obefriade i sticket med skuldkänsla eller amputerat samvete.
För synd finns det nämligen inget befriande rättsskydd, utan endast ett renande blod, framsprunget från Guds Lamm på Golgata kors. Lycklig är den som känner sig jagad, ty för en sådan är stegen till detta altare och denna fristad inte många. Vän, bryt upp till omvändelse för andlig och moralisk befrielse, medan du ännu har tid och möjlighet! Du är efterlyst och väntad av kärlekens Gud!

*
Människor slösar bort sina liv på olika vis. Gud är god och vill dem så väl…men de väljer fel väg